Review and Herald d. 28. januari 1909

tillbaka

Ett budskap till våra församlingar

Jag vaknade upp ur sömnen i natt med en stor börda på mitt sinne. Jag överlämnade ett budskap till våra bröder och systrar, och det var ett varnings- och instruktionsbudskap angående verksamheten av några som förespråkar felaktiga teorier om mottagandet av den Helige Ande och dess funktion genom mänsklig försorg.

Jag fick instruktioner om att fanatism liknande den som vi kallades att möta efter tidens utgång 1844 skulle komma in ibland oss igen under budskapets sista dagar, och att vi måste möta denna ondska lika bestämt nu som då vi bekämpade den under våra tidiga erfarenheter.

Vi står på tröskeln till stora och högtidliga tilldragelser. Profetior går i uppfyllelse. Märklig och händelserik historia finns nedtecknad i himmelens böcker, händelser som det förklarades skulle strax föregå Guds stora dag. Allt i världen är i ett oroligt tillstånd. Nationerna är arga och stora förberedelser för krig görs. Nation planerar mot nation och rike mot rike. Guds stora dag närmar sig hastigt. Men även om nationerna samlar sina styrkor för krig och blodsutgjutelse, är befallningen till änglarna fortfarande i kraft, att de håller de fyra vindarna tills Guds tjänare är förseglade i sina pannor.

Världen inser nu de oundvikliga följderna av överträdelse av Guds lag. Hans skapelseverk var fullbordat, varefter Herren vilade på den sjunde dagen och helgade sin vilodag, och avsatte den som den dag på vilken människan skulle ägna sig åt sin gudsdyrkan. Men i dag ignorerar världen i stort sett Jehovas lag. En annan dag har instiftats i stället för Guds vilodag. Människan har satt upp sin väg och sin vilja emot Ordets klara läror, och världen behärskas av uppror och synd.

Detta verk med motstånd mot Guds lag tog sin början i himmelens salar, med Lucifer, den täckande keruben. Satan bestämde sig för att vara först i himmelens råd och jämlik med Gud. Han började sitt upprorsarbete med änglarna under sitt befäl och försökte att sprida missnöjets anda ibland dem. Och han agiterade på ett så bedrägligt sätt att han vann många av änglarnas lojalitet innan hans syften var helt kända. Inte ens de lojala änglarna kunde helt urskilja hans karaktär och inte heller se vad hans arbete ledde till. Då Satan hade lyckats att vinna över många änglar till sin sida, tog han sin sak till Gud, och hävdade att det var änglarnas önskan att han skulle inta den position som Kristus hade.

Det onda fortsatte att verka tills missnöjes anda mognade till aktiv revolt. Sedan blev det krig i himmelen, och Satan, med alla som sympatiserade med honom, kastades ut. Satan hade kämpat för herraväldet i himmelen och hade förlorat striden. Gud kunde inte längre låta honom äga ära och överhöghet, och dessa, med den del han hade innehaft i himmelens regering, togs ifrån honom.

Sedan den tiden har Satan och hans armé av medsammansvurna varit Guds uttalade fiender i vår värld och ständigt krigat mot sanningens och rättfärdighetens sak. Satan har fortsatt att måla upp för människorna, liksom han gjorde för änglarna, sina falska bilder av Kristus och av Gud, och han har vunnit världen över på sin sida. Till och med de påstådda kristna kyrkorna har tagit parti för den förste store avfällingen.

Satan framställer sig själv som fursten över denna världs rike, och det var i denna karaktär han närmade sig Kristus i den sista av hans tre stora frestelser i öknen. "’Allt detta vill jag ge dig", yttrade han till Frälsaren – och han pekade så på världens riken som han fick att passera i revy inför Jesus – "om du faller ner och tillber mig.’" {Matteusevangeliet 4:9.}

I himmelens salar hade Kristus vetat att den tid skulle komma då Satans makt måste mötas och betvingas om människosläktet någonsin skulle räddas från hans välde. Och då den tiden kom, lade Guds Son av sig sin kungliga krona och kungliga mantel, och klädde sin gudomlighet med mänsklighet, varpå han kom till jorden för att möta ondskans furste och besegra honom. För att bli människans förespråkare inför Fadern skulle Frälsaren leva sitt liv på jorden som varje människa måste och acceptera dess motgångar och sorger och frestelser. Som barnet i Betlehem skulle han bli ett med släktet, och genom ett fläckfritt liv från krubban till korset skulle han visa att människan, genom ett liv i omvändelse och tro på honom, skulle kunna återställas till Guds gunst. Han skulle ge människan återlösande nåd, syndernas förlåtelse. Om människorna ville återgå till sin lojalitet och inte längre överträda Guds lag, skulle de benådas.

Kristus, iförd mänsklighetens svaghet, skulle möta frestelserna från en som hade den högre naturens krafter som Gud hade skänkt änglafamiljen. Men Kristi mänsklighet var förenad med gudomlighet, och i denna styrka skulle han uthärda alla de frestelser som Satan kunde slunga mot honom, och ändå hålla sin själ obefläckad av synd. Och denna makt att övervinna skulle han ge till varje son och dotter till Adam som genom tro skulle acceptera hans karaktärs rättfärdiga egenskaper.

Gud älskade världen så innerligt att han utgav sin enfödde Son för att den som ville ta emot honom skulle ha makt att leva hans rättfärdiga liv. Kristus bevisade att det är möjligt för människan att genom tro gripa tag i Guds kraft. Han visade att syndaren, genom omvändelse och utövande av tro på Kristi rättfärdighet, kan försonas med Gud och bli delaktig i den gudomliga naturen och övervinna det fördärv som råder i världen genom begäret.

I dag presenterar Satan samma frestelser som han presenterade för Kristus, och erbjuder oss världens riken i utbyte mot vår trohet. Men på honom som ser på Jesus som upphovsmannen och fullbordaren av hans tro, har Satans frestelser ingen makt. Han kan inte få den att synda som genom tro accepterar dygderna hos honom som frestades på alla punkter som vi, men utan synd.

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." {Johannesevangeliet 3:16.} Den som omvänder sig från sin synd och tar emot gåvan i form av Guds Sons liv, kan inte övervinnas. Genom att tro på den gudomliga naturen blir han ett Guds barn. Han ber, han tror. När han blir frestad och prövad gör han anspråk på den kraft som Kristus dog för att ge, och övervinner genom Guds nåd. Detta behöver varje syndare förstå. Han måste omvända sig från sin synd, han måste tro på Kristi kraft och acceptera den kraften att frälsa och avhålla honom från synd. Hur tacksamma vi borde vara för gåvan hos Kristi exempel!

Det kan förekomma ett överflöd på djupgående mänskliga teorier och spekulationer, men den som till slut skulle bli erövrare måste vara ödmjuk nog att lita på gudomlig kraft. När vi på så sätt fattar Oändlighetens kraft och kommer till Kristus och säger: "I min hand har jag ingen skänk, jag håller mig helt enkelt fast vid Ditt kors", då kan gudomliga instanser samarbeta med oss för att helga och rena livet.

Måtte ingen försöka att undvika korset. Det är genom korset vi blir i stånd till att övervinna. Det är genom lidande och prövningar som gudomliga makter kan utföra ett verk i våra liv som kommer att resultera i Kristi kärlek och frid och godhet.

Ett stort verk skall utföras dagligen i det mänskliga hjärtat genom att studera Ordet. Vi måste lära oss enkelheten i sann tro. Detta kommer att ge sin avkastning. Låt oss söka efter beslutsamma framsteg i andlig förståelse. Låt oss göra det dyrbara Ordet till vår vägvisare. Vi måste gå försiktigt fram i varje ögonblick och hålla oss nära Kristi sida. Kristi anda och nåd krävs i livet, liksom tron som verkar genom kärlek och renar själen.

Vi behöver tydligt förstå de gudomliga krav som Gud ställer på sitt folk. Lagen, som är avskriften av hans karaktär, behöver ingen missförstå. Orden skrivna av Guds finger på stentavlor avslöjar så fullständigt hans vilja angående sitt folk att ingen behöver begå något misstag. Lagarna i hans rike blev definitivt kända för att sedan uppenbaras för folket i alla nationer och tungomål som principerna för hans regering. Vi skulle göra klokt i att studera de lagar som finns nedtecknade i Andra Moseboken 20 och i det trettioförsta kapitlet, verserna 12-18.

När domstolens ledamöter skall sätta sig ned och böckerna öppnas och var och en skall dömas enligt det som är skrivet i böckerna, då kommer stentavlorna, som är gömda av Gud intill den dagen, att presenteras inför världen som banér av rättfärdighet. Då kommer män och kvinnor att se att förutsättningen för deras frälsning är lydnad mot Guds fullkomliga lag. Ingen kommer att finna någon ursäkt för synd. Genom de rättfärdiga principerna i den lagen kommer människor att få sitt straff på liv eller död.