Review and Herald d. 29. januari 1884

tillbaka

Sabbatsskolans återförening i Healdsburg , Cal.

Vid slutet på min långa resa mot Öststaterna, kom jag hem, så jag fick tillbringa Nyårsafton i Healdsburg. Skolhallen hade inretts för en återförening av Sabbatsskolan. Cypresskransar, höstlöv, perenner och blomster hade arrangerats smakfullt; och en stor klocka av perenner hängde över dörrvälvningen vid ingången till lokalen. Julgranen var full av gåvor, som skulle skänkas åt de fattiga, och som bidrag till inköpet av en kyrkklocka. Så när som på några undantag, var namnen på givarna inte antecknade; men passande Bibeltexter och hälsningar lästes upp, då gåvorna togs ned från granen. Vid tillfället i fråga blev intet sagt eller gjort, som gav någon dåligt samvete.

Somliga har sagt till mig: ”Syster White, vad anser Du om detta? Är det i överensstämmelse med vår tro?” Jag har svarat dem: ”Det är i sin ordning, vad mig beträffar. I Healdsburg, San Francisco och Oakland är det många saker och ting, som lockar våra barn; stora summor används varje år till Jul och Nyår, för att skänka gåvor till vänner. Dessa gåvor brukar inte vara nödvändiga; för många får gåvor, som de inte behöver, när de skulle uppskatta andra ting, några tar emot samma sak från flera olika personer; och andra får inget alls. Vi har allvarligt försökt, att göra dessa helgdagar så intressanta som möjligt för de unga och barnen, samtidigt som vi har infört en ny ordning härvidlag. Vår avsikt har varit, att hålla dem borta från icke-troendes förlustelser. I stället för, att följa en självisk vana, och skänka gåvorna till dem, som inte behöver dem, låt oss skänka offergåvor till Herren. Denna plan har visat sig framgångsrik i många av våra församlingar, och den var en framgång den här gången, eftersom donationerna uppgick till $138.00. Således inleddes det nya året med offer till alla våra barmhärtighetsgåvors och välsignelsers Skänkare.

Det har varit min tanke, att samtidigt som vi håller våra barn borta från världsliga förströelser, vars inflytande verkar demoraliserande och vilseledande, måste vi i stället ge dem harmlösa sysselsättningar, för att leda dem in på de ”ljuvliga vägar”, där det inte förekommer någon fara. Ett Guds barn behöver inte ha en trist och sorglig erfarenhet. Gudomliga befallningar och gudomliga löften visar oss, att så är det. Vishetens vägar är ”ljuvliga, alla dess stigar är trygga.” {Ordspråksboken 3:17.} Världsliga nöjen verkar förtrollande, men för ett ögonblicks njutning är det många, som offrar Himmelens vänskap och all dess frid, kärlek och glädje. Dock ter sig snart nog dessa frivilligt valda glädjeämnen motbjudande och otillfredsställande.

Vi önskar, att göra allt i vår makt, för att vinna själar, genom att göra kristenlivet så tilltalande som möjligt. Gud älskar det vackra. Han kunde ha prytt jorden med en brun och grå matta och träden med sorgdräkt, i stället för levande, gröna löv. Men han ville göra sina barn lyckliga. Varje blad, öppnad knopp, varje utslagen blomma är ett vittnesbörd om hans ömma kärlek. Denna förunderliga kärlek, som således kommer till uttryck i skaparverket, bör det vara vårt mål, att visa mot våra medmänniskor. Gud önskar, att varje familj och varje församling skall utöva en så tilldragande kraft på barnen, att de lockas bort från världens förförande förlustelser och från umgänge med kamrater, vars inflytande kan verka demoraliserande. Ta reda på, hur Ni kan vinna barnen för Jesus. Inpränta i dem, hur Gud i sin barmhärtighet och godhet har låtit dem njuta fördelarna, fröjden och äran, att vara den Allra Högstes söner och döttrar, fastän de är så syndiga. Vilken väldig tanke, vilken enastående nedlåtenhet, vilken förunderlig kärlek, att dödliga väsen kan bli förenade med den Allsmäktige! ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” ”Mina älskade, vi är nu Guds barn”. {Johannesevangeliet 1:12; Första Johannesbrevet 3:2.} Kan någon jordisk ära mäta sig med detta?

Låt oss framställa kristenlivet, som det verkligen är. Låt oss göra vägen ljus och vänlig, inbjudande och intressant. Vi kan göra det, om vi vill. Vi kan fylla våra sinnen med intrycksfulla bilder av andliga, eviga nyttigheter och därmed bidra till, att göra dem levande för andra. Tron ser Jesus stående vid Guds högra hand som vår förebedjare. Tron ser de boningar, som han har gått bort, för att bereda åt dem, som älskar honom. Tron ser dräkten och kronan, som har reserverats åt segervinnaren. Tron hör de frälstas lovsånger, och för den eviga härligheten inom räckhåll. Vi måste nalkas Jesus i hängiven lydighet, om vi önskar, att se Kungen i hans skönhet.