Review and Herald d. 30. januari 1900

tillbaka

Kristus eller Barabbas? [avslutning]

Scenen i domsalen i Jerusalem är en symbol på vad som kommer att ske i och med slutscenerna av denna jords historia. Världen kommer antingen att acceptera Kristus, Sanningen, eller Satan, den förste, store rebellen, en rövare, avfälling och mördare. Den kommer antingen att förkasta budskapet om barmhärtighet med avseende på Guds bud och Jesu tro, eller sanningen sådan den är i Jesus. Om de accepterar Satan och hans lögner, kommer de att identifiera sig med den främste av alla lögnare och med alla som är illojala, medan de vänder sig från en person som inte är någon mindre än den oändlige Gudens Son.

Gud har en kontrovers med dem som accepterar den store avfällingens villfarelser, som är anpassade för alla klasser i den kristna världen, och som förkastar Guds lag, som av Inspirationen har uttalats att vara ”helig och budordet heligt, rätt och gott.” {Romarbrevet 7:12.} Genom Kristi död visas den oföränderliga karaktären hos denna moraliska norm för rättfärdighet. Kristus levde efter Guds regerings lag; han var ett uttryck för Guds karaktär; och han dog för att rädda människor från straff för överträdelse av denna lag. De som förkastar Guds lag korsfäster Guds Son på nytt. De identifierar sig med dem som korsfäste honom mellan två tjuvar på Golgata kors.

Världen sover. Folket vet inte tidpunkten för deras besök. För dem gäller orden: ”’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.” {Lukasevangeliet 19:42.} Alla måste väckas. Vi har inte råd att vaggas till sömns i vaggan av köttslig trygghet eller likgiltighet; för vi bestämmer vårt eviga öde. Uppteckningen om den skamliga rättegången i domarsalen har nått upp till himmelen och är den måttstock med vilken alla mäts, vare sig de står under Kristi blodbefläckade fana eller under mörkrets furstes svarta fana.

Det kan bara finnas två klasser. Varje parti är tydligt stämplat, antingen med den levande Gudens sigill eller med vilddjurets märke eller hans bild. Varje son och dotter till Adam väljer antingen Kristus eller Barabbas som sin general. Och alla som ställer sig på de illojalas sida står under Satans svarta fana och anklagas för att förkasta och hånfullt missbruka Kristus. De anklagas för att medvetet korsfästa livets och ärans Herre.

Var och en har en viktig fråga att besvara för sig själv: Står Du på Satans sida, en överträdare av Guds lag, eller är Du lojal mot den Gud som förklarade sig vara ”’HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.’” {Andra Moseboken 34:6-9.} Guds karaktär visas här som hans härlighet. Gud har överlämnat all dom i sin Sons händer; och som en rättfärdig domare måste Kristus fälla dom över varje verk, vare sig det är bra eller dåligt. Rättvisa är lika mycket ett uttryck för kärlek som barmhärtighet.

Världen förbättras inte. Onda män och förförare kommer att bli värre och värre, bedra och bli vilseledda. Genom att förkasta Guds Son, personifieringen av den ende sanne Guden, som ägde godhet, barmhärtighet och outtröttlig kärlek, vars hjärta alltid var berört av mänskligt ve, och välja en mördare i hans ställe, visade judarna vad den mänskliga naturen kan och kommer att göra när Guds Andes återhållande kraft tas bort och människorna står under avfällingens kontroll. De som väljer Satan som sin härskare kommer att avslöja sin utvalde mästares anda.

Världen kommer inte att förbättras förrän Gud lämnar sin plats för att straffa henne för hennes missgärning. Då skall jorden avslöja sitt blod och inte mer dölja sina dödade. Kristus varnade och förmanade sina lärjungar: ”’Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på ’födslovåndorna’. Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” {Matteusevangeliet 24:4-13.}

Då Kristus var på denna jord föredrog världen Barabbas. Och i dag gör världen och kyrkorna samma val. Scenerna från sveket, förkastandet och Kristi korsfästelse har återuppförts och kommer åter igen att återuppföras i en enorm skala. Människor kommer att fyllas med fiendens egenskaper, och med dem kommer hans vanföreställningar att ha stor makt. Bara i den grad som ljuset vägras kommer det att bli missuppfattningar och missförstånd. De som förkastar Kristus och väljer Barabbas verkar under inflytandet från ett förödande bedrägeri. Oriktiga framställningar och falska vittnesbörd kommer att växa till öppet uppror. Eftersom ögat är uselt, kommer hela kroppen att vara full av mörker. De som ger sin tillgivenhet till någon ledare utom Kristus kommer att befinna sig under kontroll, kropp, själ och ande, av en förblindelse som är så fängslande att själar under dess makt vänder sig bort från att höra sanningen för att tro på en lögn. De är snärjda och gripna, och genom varje handling ropar de: ”Släpp Barabbas åt oss, men korsfäst Kristus”.

Redan nu fattas detta beslut. Scenerna som spelades upp vid korset återuppförs. I de kyrkor som har avvikit från sanning och rättfärdighet uppenbaras det vad den mänskliga naturen kan göra och kommer att göra när Guds kärlek inte är en bestående princip i själen. Vi behöver inte bli förvånade över något som kan hända nu. Vi behöver inte förundras över någon skräckutveckling. De som trampar Guds lag under sina oheliga fötter har samma anda som de män som förolämpade och förrådde Jesus. Utan samvetsskräck kommer de att göra sin fars, Djävulens, gärningar. De kommer att ställa frågan som kom från Judas’ förrädiska läppar: Vad ger Ni mig om jag förråder Jesus Kristus åt Er? Även nu blir Kristus förrådd i sina heligas person.

Med tanke på historien om Kristi liv och död, skall vi bli förvånade om världen är falsk och ouppriktig? Kan vi i vår tid lita på människor eller göra oss kött till vår arm? Skall vi inte välja Kristus som vår ledare? Han ensam kan rädda oss från synd.

När världen slutligen kallas till rättegång inför den stora vita tronen, för att förklara sitt förkastande av Jesus Kristus, Guds egen budbärare till vår värld, vilken högtidlig scen det kommer att bli! Vilken räkning kommer att behöva betalas för att ha spikat på korset En som kom till vår värld som ett levande lagbrev! Gud kommer att ställa frågan till var och en: Vad har Du gjort med min enfödde Son? Vad kommer de att svara som har vägrat att acceptera sanningen? – De kommer att bli tvungna att säga: Vi hatade Jesus och kastade ut honom. Vi ropade: Korsfäst honom, korsfäst honom. Vi valde Barabbas i hans ställe. Om de för vilka himmelens ljus presenteras förkastar det, förkastar de Kristus. De förkastar den enda möjligheten till rening från föroreningar. De korsfäster för sig själva Guds Son på nytt och utsätter honom för öppen skam. Till dem kommer det att sägas: ”Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig”. {Matteusevangeliet 7:23.} Gud kommer förvisso att hämnas sin Sons död.