Review and Herald d. 31. januari 1893

tillbaka

Sök först Guds Rike (Fortsättning)

Vi kommer att behöva kämpa allvarligt för den tro, som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Enär begränsade människor inte fattar Guds kraft och storhet, kommer den falskeligen så kallade vetenskapen och religionen att ställas emot varandra, och ”ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.” {Apostlagärningarna 20:30.} Ibland oss kommer det att vara sådana, som så kraftigt förblindar sina ögon, att de ej ser de mest fantastiska och viktiga sanningarna för denna tid. Sanningar nödvändiga för människors frälsning och säkerhet kommer att åsidosättas, samtidigt som tid kommer att ägnas åt uppfattningar, vilka är som atomer jämförda med sanningen. Dessa idéer kommer att upphöjas genom Satans kraft, så att de framstår som väsentliga. Moralsynen åt dem, som lämnat sanningen, har blivit dimmig, och ändå känner de inte sitt behov av himmelsk smörjelse, så att de ser andliga ting. De tror sig vara för kloka, för att fela. De, som inte dagligen gör framsteg i det, som berör Guds rike, kommer inte att växa i visdom. Deras religion må vara formell, ha ett sken av gudsfruktan, som tycks lysa upp i församlingen; hela maskineriet – varav huvuddelen är mänskliga påfund – må synbarligen fungera väl och ändå kan församlingen vara lika blottställd på Guds nåd, som Gilboas höjder var tomma på dagg och regn.

Många är de, som har predikat ordet, utan att de själva har trott på det och heller inte levat i överensstämmelse med dess lära. De har varit oomvända, köttsliga, vanheliga. Om vi skall bestå i provet, måste fromhet visa sig i livet. Vad vi behöver, är inspiration från Golgatas kors. Då kommer Gud att öppna våra ögon, så att vi inser vår oförmåga till framgång i arbetet för Mästaren, med mindre vi är förenade med Kristus. Om vi verkligen är Guds medarbetare, kommer vår religion inte att vara död och vetenskaplig, utan våra hjärtan kommer att vara fyllda av levande kraft, nämligen Jesu Ande. Alla de i sanning omvända kommer att överge jaget. Med Kristi välsignelse vilande över sig, kommer de dag för dag att vara ljus- och välsignelsekanaler för andra.

De, som vacklar mellan Kristus och världen, behöver Guds omvändande kraft. När de ser, vad synd är, och vad Kristi rättfärdighet är, kommer de inte längre att bo i vantrons håla. Gud kallar dem ut ur hålan och fram till honom. Betvivla inte längre Ert behov av en personlig Frälsare. Hjärtat, såväl som förståndet, måste bli större. Det är inte nog med en förståndsmässig kunskap om sanningen; hjärtat måste omskapas. Själstemplet måste renas från köpare och säljare, det måste öppnas för Guds ständiga närvaro. Kristus drog en klar skiljelinje mellan sina lärjungar och världen. Lyssna till dessa ord från hans bön, som yttrades strax före hans svåra smärtor i Getsemane: ”De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen.” {Johannesevangeliet 17:16.}

Vi måste gå med på frälsningens betingelser, annars är vi förlorade. Det ögonblick, när vi lämnar Satans tjänst till fördel för Kristi tjänst, när den sanna omvändelsen inträffar, och vi vänder oss i tro från överträdelse till lydighet, inträffar hjärtats hårdaste strid. Men många tar emot sanningens teori och ingår kompromiss med världen, köttet och Djävulen. Den själ, som har en sann erfarenhet av Kristi förvandlande nåd, har valt Kristus för sin del; han ger efter för den Helige Andes nådiga inflytande, och därigenom formas karaktären efter det gudomliga mönstret. Vi skall känna och handla som en med Kristus.

Det är de himmelska änglarnas uppdrag, att gå samman med mänskliga redskap i ljusets spridande mitt i det moraliska mörker, som vilar över jorden. Kristus säger till sina efterföljare: ”Ni är världens ljus.” {Matteusevangeliet 5:14.} Skall vi slå in vårt ljus i ett tjockt täcke av världslighet? Skall vi rätta oss efter en vetenskaplig måttstock för, hur mycket ljus det skall stråla från oss över världen? Gud vill hjälpa oss med, att leva under Rättfärdighetens Sols direkta ljusstrålar, så att vi fungerar som ljusets kanaler i världen. Det har upprättats många falska fyrar, som har föranlett många oförsiktiga själars skeppsbrott i tron; men världens sanna ljus måste skina, icke besmittas, icke sättas under en skäppa, eller läggas under en säng, utan sättas på en ljusstake, så det kan lysa för alla, som är i huset – i världen. Det sanna ljuset skall stå åtskilt från alla andra ljus. Sanningens system måste stå åtskilt från andra system, oavsett religion eller moralstandard, för det sprider ljus, som utstrålar från Kristus. Vårt stort uppdrag är, att uppenbara Kristus för världen, och därmed uppenbara Fadern.

Det finns män i världen, som frivilligt vill vara våra vägledare; de betraktar sitt handlingssätt som klokt, men de är av den klass, som bekänner sig att vara kloka, men som behöver bli tokar, innan de kan bli kloka av Guds visdom. De leder oss bort från den stig, där Jesu röst hörs säga: ”Detta är vägen, gå på den.” De är falska lärare, blindas blinda ledare. De avleder uppmärksamheten från det arbete, som skall göras under denna period av världens historia. Men de, som följer Ledaren steg för steg, kommer att höra och känna igen den Sanne Herdens röst.

Vi skall lära oss av Kristus, hur vi skall arbeta, hur vi skall vara lika honom: Självförnekande, självuppoffrande. Om vi har hans Ande, kommer vi att kunna erkänna själarnas värde, och verka för deras frälsning. Vårt arbete skall uträttas helt genom Kristi nåd. Vi skall hela tiden ha en klar förnimmelse av vår svaghet och skröplighet och ledas till Jesus i allvarlig bön om hans visdom och verkningskraft. Vi kommer att uppleva tider av hopplöst, varvid vi erkänner vår olikhet mot Kristus, ser oss själva som små, svaga och omgivna av svagheter, men vi skall vara beroende av Jesus, och överlåta våra vägar till Herren; och när vi litar på honom i ödmjukhet, är lydiga mot hans ord, kommer vi att tilldelas himmelsk visdom, så att vi kan göra Mästarens arbete. Våra liv kan verka invecklade; men bara vi överlämnar oss själva helt till den kloke Mästerarbetaren, kommer han i oss att förverkliga livets och karaktärens mönsterbild, enligt sin plan, för vårt bästa och till sin egen ära.

Släpp inte Jesus med blicken. Låt Era böner utgå från oförfalskade läppar, för att vi inte skall lita på vår begränsade, mänskliga visdom, utan att våra tankar måtte underläggas Kristus, våra karaktärer formas efter Kristi sinnelag. Varför skulle vi inte vandra med Gud, liksom Hanok gjorde? Varför skulle vi inte ha Kristi förvandlande nåd dagligen? Har han inte lovat oss stora och dyrbara ting? Vem finner orden till, att förklara Guds rika löften? ”Se”, sade Johannes, ”vilken stor kärlek Faderen har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom.” {Första Johannesbrevet 3:1-2.}

I den sista kampen i den stora striden mellan gott och ont, har Gud kallat oss, att ge den sista varningen till världen. Den kristna världen firar en falsk vilodag, och vi skall visa dem dess sanna karaktär och grundval. Vi måste göra det tydligt för dem, att de firar en människoinstiftad institution i stället för det, som Gud själv har gjort heligt. Alla rivaler till Gud måste göras tydliga, som de avgudar de är. Vårt ansvar är därför högtidligt.

Världens folk kommer att försöka, att locka oss till, att tona ned vårt budskap, och undertrycka vissa av dess tydligaste inslag. De säger: ”Varför gör Ni den sjunde dagens Sabbat så tydlig i Er lära? Denna skillnad får vi alltid mitt i ansiktet. Vi skulle kunna komma överens med Er, i fall Ni inte sade så mycket på denna punkt. Om sakskälen för den sjunde dagens Sabbat inte omtalas i The American Sentinel, kommer vi att skänka tidningen vårt inflytande och stöd.” Detta är deras inbjudan till kompromiss, och en del av våra medarbetare har varit böjda, att anta denna riktlinje. Men förfäktarna av dylikt handlande gömmer på bedrägliga åsikter, behärskas av falsk beskedlighet och försiktighet, och visar en fallenhet för, att hålla tillbaka vår trosbekännelse. Sjundedags-adventister har dryftat möjligheten, att rätta sig efter deras krav; men skall vi låta världen forma de budskap, som Gud har gett oss att frambära till den? Skall vi godkänna Satans förslag, och därigenom snärja våra och andras själar, för att vara politiskt korrekta? Skall vi förråda ett heligt förtroende? Om världen är vilsegången och bedragen, bryter mot Guds lag, är det då inte vår plikt, att visa dem deras synd och fara? Vi måste proklamera den tredje ängelns budskap.

Vad är The Sentinel till för? – Den skall vara väktarens röst på Sions murar, beredd att blåsa signalen för fara. Vi bör ropa högt, och inte hålla tillbaka, samt visa folk deras överträdelser. Vi skall inte krypa ihop och be världen om ursäkt, för att vi säger dem sanningen. Vi bör avvisa allt hemlighållande. Visa Era sanna färger, medan människor och änglar tittar på. Låt dem förstå, att sjundedags-adventister inte jämkar. Det får inte förekomma den minsta antydan om vacklande i våra uttalanden och tro. Världen har rätt till, att förvänta sig något av oss, och kommer att betrakta oss som oärliga, att vi döljer våra verkliga lärosatser och principer för religiös politiks skull, om vi verkar vara det minsta tveksamma.

Hjälparen, den Helige Ande, som Kristus sade skulle sändas ut i världen, skulle frambära ett orubbligt vittnesbörd: ”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd [Vad är synd? – lagöverträdelse] och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd.” {Johannesevangeliet 16:7-11.} Den, som verkligen tror på sanningen, anlägger inte på några villkors vis en min av neutralitet, när det angår själars frälsning. Vi skall inte upprepa världens åsikter. Jesus säger: ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.” {Matteusevangeliet 10:32.} Herren manar alla, att överväga, vem de tänker tjäna och vem de har för avsikt att tillbe – huruvida de tänker vackla till höger eller till vänster inför världens åsikter och ståndpunkter, eller stå fast för sanningen. Skall vi vara opportunister? Innan vi tar ett steg till, låt oss omsorgsfullt skärskåda våra känslor, mål och syften.
(Avslutas nästa vecka.)