Review and Herald d. 1. februari 1898

tillbaka

Återlösningsplanen

Hur förunderlig är inte Guds återlösningsplan? Kristus såg, att världen i så hög grad hade tagit människornas sinnen i anspråk, att de inte kunde se sanningens sköna bild. Medan människor sov, hade Satan arbetat med sin förhäxande kraft för att införa traditioner och falska levnadsregler och hade begravt sanningen under en massa skräp. Kristus såg, att världen hade tagit Guds plats i människornas känslor och sinnen och hade skiljt själen från Gud. Guds kärlek blev därmed utdriven ur hjärtat och den eviga världen gick förlorad för deras inre syn. Kristus själv var Guds ord och visdom, och i Honom kom Gud själv ned från himmelen och iklädde Sig mänsklighetens kläder. Han gick in i den gåtfulla konflikten med Satan och hans härskaror, för att människor skulle förstå sanningens upphöjda ämne. Han räddade sanningen från irrlärornas sällskap och sände den befriad vidare till världen. Han fick den att stråla i sin egen medfödda klarhet och renhet, för han bestämde, att den skulle upplysa det täta mörkret på jorden och det djupa mörkret hos folket. Allt Hans arbete i dess många fält skulle få människan beredd att möta de heligas arv i ljuset. Hans ord om liv blev givet för att få det mörker, som tog överhand, att försvinna och det sanna ljuset att skina.

Det har endast skrivits en kort berättelse om Kristi ord och gärningar under de tre och ett halvt år, som Han tillbringade med Sina lärjungar. Det finns många saker, som pennan inte har skrivit ned. Trots detta är denna korta berättelse om fakta full av liv och lärdomar och av det djupaste intresse för varje själ. Vi kan lära oss, hur Jesus tillbringade Sin tid från dag till dag, och vi kommer att finna en aktivitet, som skall överraska oss.

Galileiska sjön var en plats, som Han ofta tog Sin tillflykt till i sällskap med sina lärjungar. Kapernaum, Khorasin och Betsaida var platser som Han i hög grad hedrade med Sina besök, eftersom de tog emot den största delen av Hans predikogärning. På dessa platser på ett visst avstånd från Judeens huvudstad, fann Frälsaren folk med en enkel smak, som lättare skulle anpassa sig till Hans arbete. I närheten av vadstället över Jordan gick den väg, på vilken resande från Damaskus till Jerusalem färdades. Här lyssnade människor från alla delar av världen till Hans ord. På så sätt var den dyrbara sanning, som Han kom för att uppenbara, som säd som blev sådd vid alla vatten.

Apostlarna var Kristus personliga ledsagare. De reste med Honom från plats till plats genom alla Palestinas städer och byar. De deltog med Honom i Hans enkla kost och var vid vissa tider hungriga och trötta tillsammans med Honom. De följde Honom genom tättbefolkade gator, vid sjön och i den öde öknen. De såg Jesus i alla skeden av Hans liv. De var vittnen till Hans underverk och lyssnade till Hans undervisning. Det var Kristus avsikt, att dessa följeslagare tillsammans med Honom skulle bygga upp, stärka och främja Hans kungarike i världen. Därför gav Han Sina lärjungar i uppdrag att gå ut och föra med sig det budskap, som Han hade gett dem. Han bad dem höja sina röster till dem som handlar meningslöst och bryta förblindelsens förtrollning, genom att de förde med sig de eviga intressena till sinnena. "Guds rike är nära", var deras budskap.

Lärjungarnas arbete måste formas och förbättras med den ömmaste disciplin och genom att för andra uppenbara en kunskap om det Ord, som de själva hade tagit emot. Kristus gav dem speciell instruktion med hänsyn till hur de skulle gå till väga och hur de skulle arbeta. I Sitt eget liv hade Han gett dem ett exempel på sträng överensstämmelse med de regler, som Han nu lade fram för dem. De skulle inte delta i dispyter. Det var inte deras uppgift. De skulle uppenbara och framföra sanningen i sina egna karaktärer, då de genom allvarlig bön och meditation uppenbarade en personlig erfarenhet av äkta kristendom. Detta skulle vara en avgjord kontrast till fariséernas och sadducéernas religion. De skulle dra sina åhörares uppmärksamhet till de större sanningar, som ännu återstod att uppenbara. De skulle skjuta iväg pilen och Guds Ande skulle leda denna pil in i hjärtat.

Det budskap, som lärjungarna skulle framföra, var av oändligt stor betydelse. Det fick i uppdrag att klargöra för alla, som ville lyssna till dem, att storheten i Hans kungarike består av rikedomen i Hans frälsning. Detta budskap skulle inte ostraffat ringaktas eller förnekas. ”När ni kommer in i en stad eller by”, sade Han … ”om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. Amen säger jag er: För Sodoms och Gommorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.” Matt 10:11, 14- 15 "Ve dig, Korasin! Ve dig Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.” Matt. 11:21-23 ”Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.” Matt 10:40

Kristus avsåg, att Hans lärjungar genom erfarenhet skulle lära känna innebörden av att tro på Honom. Genom att Han botade sjuka och drev ut onda andar, skulle de få en erfarenhet som var ny för dem. På det sättet skulle de föras fram dit, där de behövde en särskild visdom från ovan. De ville i allt utöva en sund försiktighet, och när de blev förda in i smärtsam förvirring, som de ofta blev, vågade de inte handla självständigt. Hur längtade de inte efter att ha sin Mästare vid sin sida, så att Han kunde tala om för dem vilken kurs, de skulle följa. Men de fick en erfarenhet genom att lita på de löften, som Kristus hade gett dem. De gjorde anspråk på: ”Bed och ni skall få”. Matt. 7:7 De bad mycket allvarligt och blev inte lämnade utan den Helige Ande. Ibland frestades de att handla oklokt, men profetens ord, ”Förlita dig inte på ditt förstånd”, och ”Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna”, ledde dem till Honom, som inte skulle ge felaktiga råd. Ordspr. 3:5- 6

På det sätt som apostlarna framförde sanningen, gjorde Guds nåd dess innehåll klart, genom att det blev inskrivet i hjärtat. Det resulterade i, att de kom i samklang med Kristus. Kristus samarbetade med dem, genom att Han i alla deras ansträngningar väckte och stimulerade deras andliga liv. Detta, att Guds ord kom in i deras själar, visade sig i deras karaktär och samtal. Lärjungarna vände tillbaka till Kristus berikade med en skatt, som var värdefullare än den, som jordisk verksamhet hade kunnat belöna dem med. Deras sinnen hade i en särskild mening sysslat med båda världarna och blev vidgade och stärkta för framtida utveckling, som skulle pröva deras tro till det allra yttersta.

Detta är den erfarenhet, som arbetare av i dag måste göra. Ni måste lita fullständigt på Gud. Ni får inte lov att förlita er på ert eget förstånd. Om ni vill föröka ert andliga livs energi, om ni vill få era hjärtan upplysta av de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol, så avlägsna varje hinder. Öppna på vid gavel tillgången till kontakt mellan Kristus och själen, så att det liv, som är i Honom kan flyta fritt till er, och ni kan ge det vidare till andra.

Kristus fäster stor vikt vid prästämbetets gärning, men denna innebär inte endast att predika. Det innebär också personliga ansträngningar. Världens Frälsare tillbringade mer tid och arbete med att bota de sjuka än att predika. Hans sista påbud till Sina apostlar, Hans representanter på jorden, var att de skulle lägga händerna på de sjuka, för att de skulle bli friska. När Mästaren kommer igen, skall Han prisa dem, som har besökt de sjuka och lindrat de plågades behov. ”Bra, du gode och trogne tjänare”, kommer Han att säga, ”Gå in i din herres glädje!” Matt 25: 21

Det föreligger ett behov av att vi söker klarhet när det gäller andligt synsätt, så att vi kan urskilja de bästa metoderna för vårt arbete. En listig fiende är oss på spåret och vi får inte vara ovetande om den makt som arbetar emot oss. Många bekännande kristna kommer att bli förförda av Satans villfarelser. Vår enda säkerhet består i att utan uppehåll söka råd hos Gud genom att vägra ta emot beröm av någon och stärka sinnet med kunskap från Guds Ord, som man tagit emot genom flitigt studium. Då kan Satans bländverk motstås. Intrycket av andlig sanning på hjärtat och medvetandet om den Helige Andes hjälp frälser genom sin påverkan. ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor”. Psalm 119:130

Då man tar emot och tror på Guds Ord, blir förståndet upplyst och stärkt. Dessa sanningar är av levande intresse och väcker själen. De är avsedda att väcka uppmärksamheten hos alla, som Kristus har dött för. De är sanningar, som räcker in i evigheten. Deras storhet och betydelse står i förhållande till deras varaktighet.

Den kristne, som har en kunskap om Gud och en känsla av Hans närvaro, vill odla sina förståndsgåvor och kommer att leva med blicken fäst vid Guds härlighet. Han kommer att vara vidsynt. Hans sinne kommer att vara vidgat och hans förmågor stärkta till att undersöka skriftställen, som är svåra och dunkla. Med ödmjukhet och varsamhet kommer han att betrakta Ordet. När Guds Ord öppnar sig för hans hjärta, kommer det att ge honom förstånd. De rena principer, som han tar till sig, kommer att ha ett formande inflytande på hans liv och karaktär. Kristus Ande kommer att bo i honom som en vattenkälla, som springer upp till evigt liv.

Trots att många inte direkt förnekar budskapet, som Herren sänder dem, ger de liten respons på det i liv och karaktär, jämfört med vad Herren har rätt att förvänta sig av dem. Det är Guds avsikt, att sanningen skall föras in i själens helgedom och bearbeta samvetet. Dess närvaro där skall visa sig i de gärningar som utförs för att återupprätta Guds moraliska bild i människan. Var och en kan finna något att göra när det gäller att frälsa själar och främja Guds sanning. Alla, som deltar i detta arbete, arbetar för tid och evighet. Löftet i det inspirerade Ordet är: ”De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de, som har fört många till rättfärdighet, skall lysa som stjärnor, alltid och för evigt.”