Review and Herald d. 3. februari 1885

tillbaka

"Förtrösta på Herren".

”Förtrösta på HERREN och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.” ( Ps 37:3 )

”Förtrösta på Herren.” Varje dag har sina bördor, sina bekymmer och svårigheter, och då vi träffas – hur nära ligger det inte till hands att vi samtalar om detta! Så mycket onödig oro tränger sig in. Man ängslas för så mycket och tyngs av så mycket bekymmer, att man nästan skulle tro att vi inte har en kärleksfull och medkännande Frälsare. Han är beredd att höra alla våra böner och finnas till hands och alltid hjälpa oss i nödens stund.

En del är alltid rädda och tar ut sina bekymmer i förväg. Varje dag omges de av Guds kärleksbevis, varje dag åtnjuter de hans kärleksfulla omsorg, men de lägger inte märke till dessa dagliga välsignelser. I sina tankar dröjer de hela tiden vid något obehagligt och de ängslas för att det skall inträffa. Det kan vara så att någon aldrig så liten svårighet, som faktiskt existerar, förblindar deras ögon. Då kan de inte se allt det som de borde vara tacksamma för. Svårigheterna som de möter skiljer dem från Gud i stället för att driva dem till honom, som är den enda källan till hjälp. Detta sker för att de väcker oro och klagan till liv.

Bröder och systrar gör vi väl i att visa så liten tro? Varför är vi så otacksamma och så utan förtröstan? Jesus är vår vän. Hela himmelen är intresserad i vår välfärd, och våra bekymmer och vår ängslan sårar endast Guds Helige Ande. Vi skulle inte hänge oss åt bekymmer som endast tär på oss och tröttar ut oss och som inte på något sätt hjälper oss att bära våra prövningar. Vi skulle inte ge rum för denna misstro till Gud, som får oss till att göra förberedelser för framtiden på ett sätt som går emot vårt livs viktigaste uppgift - som om vår lycka var helt beroende av dessa jordiska ting och vi kunde få dem samtidigt som vi struntar i att Gud är herre över allting.

Du kanske har problem i ditt arbete och med dina affärer, dina utsikter verkar att bli sämre och sämre och det tycks som om du kommer att göra stora förluster. Men bli inte missmodig! Kasta dina bekymmer på Gud och var lugn och förtröstansfull! Börja varje dag med allvarlig bön och glöm inte bort att tacka och lova Gud! Bed om vishet att sköta dina åligganden rätt och så att du undviker förlust och olyckor. Gör allt vad på dig ankommer för att få bästa möjliga resultat. Jesus har lovat gudomlig hjälp, men inte utan mänsklig ansträngning. Då du så i tillit till din pålitlige Hjälpare har gjort allt du kan - acceptera med glädje det resultat som följer! Det kanske inte alltid, ur världens sätt att se, är en vinning, men kanske det värsta som hade kunnat hända dig hade varit om du fått enbart framgång. Om du i fortsättningen har en orubblig tillit till att Gud kommer att lösa allt på ett gott sätt, kommer denna nöd som väger lätt att bereda åt oss ”på ett oändligt rikt sätt en härlighet som väger tungt och varar i evighet”. (2 Kor 4:17)

Om prövningar och förluster blir vår lott här, så låt oss komma ihåg att de ting som är synliga är timliga, men de ting som är osynliga är eviga. ”Jag hävdar”, säger Paulus, ”att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.”( Rom 8:18) Det skulle vara bra, om vi alla började bedöma det så som denne troshjälte gjorde. Under livets alla förhållanden önskar vi bara ha Guds ära för ögonen och ha en levande tro som håller fast vid Guds löften, oavsett hur mörka våra utsikter tycks vara. Vi skall inte se på de ting som syns, döma utifrån världens sett att se och ledas av världsliga principer, utan vi skall se på de ting som inte syns, de eviga.

Det är inte Guds vilja att hans folk skall tyngas av bekymmer. Men vår Herre vilseleder oss inte. Han säger inte till oss: »Var inte rädd. Det finns inga faror på din väg.» Han vet att det finns faror och prövningar och han för oss inte bakom ljuset. Han planerar inte att ta sitt folk ut ur en värld som är full av synd och ondska, men han hänvisar oss en säker tillflyktsort. Han bad så här för sina lärjungar: “ Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”(Joh 17:15) ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33) “Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.” (Joh 18,19)

De som lyssnade till Jesus, när han tillkännagav sin gudomliga karaktär och mission i synagogan i Nasaret, hade aldrig någonsin hört så nåderika ord.”Herrens Ande är över mig”, läste han, “ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut ett nådens år från Herren”. (Luk 4:18 ) “Herrens Ande är över mig,” läste han, “ty han har smort mig för att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” Och så kom orden så fulla av hopp och tröst: “ I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” ( Luk 4:22 ) Han som var Israels hopp, han som ensam var i stånd att binda den starke beväpnade mannen och befria syndens fångar, hade kommit till dem med nådens kärleksfulla erbjudande. Det väckte beundran och förundran, men de vägrade att ta emot honom som Messias, eftersom han inte kom på ett sätt som kunde tillfredsställa deras stolta otroshjärtan.

Precis som då han var människa på jorden inbjuder han de trötta och de som bär på tunga bördor. ” Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” ( Matt 11:28 ) Ta av er orons ok och låt inte bekymren för det dagliga livet få tynga er, men ”ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar." (vers 29) Finn vila, frid och lugn i Gud, kära bröder och systrar. Överlämna era hjärtan till honom. Lita helt på honom. ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” ( 1 Petr 5:7 )

Hur kan vi fortsätta att tvivla och ifrågasätta att Jesus älskar oss, även om vi är syndiga och behäftade med brister? Han gav sig själv för oss för att frigöra oss från all synd och rena åt sig ett utvalt folk, ivriga att göra det goda. Han kom till vår värld i en ringa människas gestalt för att direkt konfronteras med de sorger och frestelser som möter människor, och för att lära sig hur han bäst kunde hjälpa de trötta och svaga med sitt erbjudande om vila och frid. Men tusen och åter tusen vägrar att ta emot hans hjälp och klamrar sig ännu fastare vid sin egen börda av bekymmer. Han kommer till de bedrövade och erbjuder sig att lätta deras börda och lindra deras sorg. Han kommer till de besvikna, till de tvivlande, och alla olyckliga uppmuntrar han genom att påminna dem om de boningar som han förbereder åt dem. De blundar emellertid för de underbara utsikterna och stänger sina hjärtan för den tröst och glädje, som endast Frälsaren kan ge.

Jesus, vår dyrbare Frälsare, skulle vara den främste i våra tankar och känslor och vi skulle fullständigt lita på honom. Han har tagit bort den mur som skilde oss från Gud och som hindrade oss att gripa tag i vår himmelske Faders hand. Han har tagit på sig vår skuld och står färdig att på grund av sina förtjänster ta emot vår ånger och botfärdighet och förlåta vår överträdelse. ”Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade.” Och Fadern själv älskar oss, annars kunde han inte ha samtyckt till detta stora offer. När Johannes tänkte över vad Fadern gick med på i sin fantastiska kärlek, utropade han: ”Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn...Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” (1 Joh 3: 1, 2) {RH, February 3, 1885 par. 11}

Vi kan inte fullända en kristen karaktär, om vi inte är villiga att lära i Kristi skola och i praktiken använda oss av varje läxa som han skulle vilja lära oss. Varje dag ger vår Frälsare oss ett arbete att utföra och det arbetet består i övervinna varje svårighet och frestelse som den dagen för med sig. Vi skall inte själva försätta oss i prövningar och olyckor genom vårt felaktiga handlingssätt. Vi skall inte fantisera om svårigheter som inte finns. Vi behöver inte skapa det som är ont, för det är Satans verk och det är något som han klarar av. När vi hjälper honom i hans verk genom att ge efter för ett vresigt humör eller hjärtats naturliga böjelser, ökar vi det sammanlagda onda som vi måste genomlida.Varje ny dag som kommer måste vi i Jesu kraft möta med dess prövningar och frestelser. Om vi misslyckas en dag, ökar vi endast nästa dags bördor och får därmed mindre kraft. Vi skulle inte förmörka framtiden genom att vara vårdslösa och likgiltiga med den dag som vi har just nu, utan uppmärksamt och omsorgsfullt utföra dagens plikter och därmed förbereda oss att möta morgondagens kritiska situationer.

Det är nödvändigt att vi alltid försöker att visa ett glatt sinnelag. Vi borde vara lyckliga och tacksamma, eftersom vi har allting som gör oss lyckliga och framkallar vår tacksamhet. Låt oss alltid se på tillvarons ljusa sidor och vara förhoppningsfulla, fyllda av kärlek och goda gärningar i det att vi alltid gläder oss i Herren. »Låten Kristi frid regera i edra hjärtan ... Och varen tacksamma.» (Kol. 3:15.)