Volontärer söks till Sydstaternas Missionsfält
Våra färgade medmänniskor måste undervisas om den fysiska, mentala och moraliska naturen. Vi måste ge dem undervisningen rad för rad, föreskrift efter föreskrift, litet här och litet där. De unga griper fortare tag i de framförda lärdomarna, än de äldre. Hur viktigt det är, att denna stora människogrupp – som nu befinner sig i ovetande – får lära sig att läsa, så att de vet, vad Herren har sagt dem! Hur angelägen bör inte varje kristen familj vara, att bidra till det färgade släktets utbildning! Många av dem är fattiga, försummade och hemlösa skapelser. Vi bör lära dem, hur de kan bygga billiga hus, hur skolbyggnader uppförs i städer och på landet, och hur utbildning bedrivs.
Gud håller oss ansvariga för lång tids försummelse av vår plikt mot vår nästa. Han ser dyrbara juveler, som skulle kunna stråla i det färgade folket. Låt oss beslutsamt sätta i gång med detta arbete, och låt både unga och mera mogna människor utbildas till tjänst inom väsentliga verksamhetsgrenar. Famna detta folk, som har befunnit sig i träldom, liksom Herren Jesus Kristus tog sig an det hebréiska folket efter uttåget ur Egypten. Gud kommer att lägga sin Helige Ande på dem, som satsar hjärta och själ i arbetet, och inser det sanna hos dessa inspirerade ord: ”Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.” {Första Korintierbrevet 3:9.} Herren har länge väntat på mänskliga redskap, som han kan verka genom. Hur mycket längre skall de himmelska väsendena behöva vänta på, att mänskliga ombud skall reagera på Kristi ord: ”gå i dag och arbeta i min vingård”? {Matteusevangeliet 21:28.} När Guds bekännande folks hjärtan fylls av den levande tro, som fungerar genom kärlek och renar själen, kommer de att gensvara på dessa appeller. Kristus länkade sig i broderskap med alla nationaliteter. Han gjorde inte skillnad på vita och svarta i sin frälsningsplan. Han köpte de ringaste av människor till ett oändligt pris, och han noterar det, när vi lämnar den nakne oklädd, den fattige utan mat, den nödlidande utan hjälp, när den föraktade blir sviken.
De, som arbetar på Sydstaternas fält, har många fördomar att övervinna, många svårigheter att möta. I ögonblicket råder det stor brist ibland många färgade. Vi måste därför utöva självförnekelse. Vi måste avstå ifrån allt överflödigt; vi måste förneka oss själva lyx och orimlig tillfredsställelse av aptiten. Måtte de, som inte har avstått från onödiga maträtter, göra detta. Måtte de avstå ifrån smycken och kostsamma möbler. Låt oss sätta i gång verket för Sydstaternas invånare Vi skall icke blott stå och se på, icke blott fatta beslut, som aldrig slutförs; utan låt oss hjärtligt göra något för Herren, och lindra våra färgade bröders lidande. Fattigdomens börda är tillräckligt tung, för att den skall väcka vår innerliga förståelse. Vi skall icke endast säga: ”klä er varmt och ät er mätta’” {Jakobsbrevet 2:16.}, utan vi skall verkligen avhjälpa de fattigas behov. Orenhet är vanligt förekommande ibland de färgade, och den bidrar till sjukdom. Modlösheten är djup och vidsträckt, och skall vi då vägra, att räcka ut vår hjälpande hand i denna farofyllda tid?
Dock är det meningslöst, att sända missionärer på uppdrag till Sydstatsfälten, i fall de inte ges medel från Ert överflöd, till att hjälpa de pinade och dem, som befinner sig i obeskrivlig fattigdom. Vi måste göra det arbete, som Kristus skulle uträtta, om han vore på jorden. Vi måste hjälpa dem, vars liv länge har kantats av sorg. Vem tänker fortsätta, att i likgiltighet slå dövörat till för veropen från dem, som hungrar, är nakna, okunniga och håller på att brytas ned? Vem tänker resa sig upp och gå utanför lägret och bära skam för Kristi skull? Vem tänker ikläda sig Kristus och försöka, att rädda sina färgade bröder från skändning, kriminalitet och urartning? Vem tänker försöka, att återställa dem i de vanliga människornas led? Vi får ej betrakta dem som icke räddningsbara och helt fördärvade. Med Kristi anda, som inte sviktade eller miste modet, kan vi uträtta ett arbete, som skall komma de himmelska härarna, att fylla Guds salar med glädjesång. Många anses vara opåverkbara; vara oförmögna till, att lära sig evangeliet om Jesus Kristus; och ändå kan dessa, genom den Helige Andes tjänst och Guds nåds mirakel, förändras. Den slöhet, som får deras belägenhet att te sig hopplös, kommer då att försvinna, ty den beror på stor okunnighet. Nådens inflytande kommer att behärska personen, som kommer att bryta det omtöcknade tänkandets länkar och vakna upp. Genom gudomlig kraft kommer syndens slavar att sättas fria. Solskenet från Kristi rättfärdighet kan visst stråla in i sinnets och hjärtats kamrar. Andligt liv kommer att förmärkas, och den djuriska grovheten att försvinna. Böjelsen för det onda kommer att försvinna, och ovetenheten att övervinnas. Hjärtat kommer att renas av den tro, som verkar genom kärlek.
Det är tusentals, som lämpar sig för undervisning, fostran och upphöjelse. Med ordentligt, uthålligt arbete kommer många, som eljest betraktas som hopplösa, att själva bli lärare för sitt släkte. Det färgade folket förtjänar mycket mera från det vita folkets händer, än de har mottagit. Det färgade folket kan jämföras med en gruva, som skall bearbetas, och som gömmer på förekomster av de värdefullaste metaller. Kristus har gett detta folk själar, som kan vinna och glädja sig över det eviga livet i Guds rike. En tiondel av alla de möjligheter, som de mera gynnade bröderna har fått och inte använt sig av, kommer att göra dem till kanaler för det ljus, som Kristi rättfärdighets klarhet kan stråla fram genom. Vem vill delta i detta arbete, och frivilligt lära de ovetande, vad Guds ord säger? Vem vill delta i ansträngningarna med, att göra de mentala förmågorna följsamma, och lyfta upp de nedtrampade? Kan vi inte visa vår vilja, att återupprätta så långt, som det är möjligt, och bota den skada, som tidigare har åsamkats dem? Borde inte antalet missionärer mångfaldigas? Skall vi inte få höra talas om frivilliga, som gärna beträder arbetsfältet, för att föra själar ut ur mörker och ovetande till det fantastiska ljus, som vi gläder oss åt, så att även de får skåda Guds härlighet i Jesu Kristi anlete? ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.}
| avsn nr:1 | |
| avsn nr:2 | |
| avsn nr:3 | |
| avsn nr:4 | |
| avsn nr:5 | |