Review and Herald d. 5. februari 1901

tillbaka

En varning för vår tid

Paulus skrev: ”Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. (Kol. 1:9- 11) Dessa ord presenterar en växande religiös erfarenhet.

”Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna.” (2Tim 2:14). Detta är en varning som är lämplig för vår tid. Sedan kommer en förmaning som det ofta kommer att vara nödvändigt att ge: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” (2Tim. 2:15). Lär er att ta de sanningar som har uppenbarats och att handskas med dem på ett sådant sätt, att de kommer att bli bröd för Guds hjord.

Vi skall lära känna och lära oss bemöta dem som tillåter sina tankar att uppehålla sig vid spekulationer, som det inte står någonting om i Guds Ord. Gud har talat med tydligast tänkbara språk om varje ämne som berör själens frälsning. Men Han begär av oss, att vi skall undvika allt dagdrömmeri och säger: Gå och arbeta i Min vingård i dag. Natten kommer då ingen kan arbeta. Upphör med all onödig vetgirighet. Var på er vakt, arbeta och be. Studera den sanning som är uppenbarad. Kristus vill skingra alla dagdrömmerier. Han hänvisar oss till fälten som är mogna för skörd. Om vi inte arbetar ärligt, kommer evigheten att överväldiga oss med sin börda och sitt ansvar. Gud har gett oss talenter, som vi skall sätta i omlopp, och Han förväntar Sig av oss, att vi skall tjäna fler genom att troget förvalta dem. Han har gjort oss till Sina allmoseutdelare. Han begär, att duglighet och nytta skall utmärka vår väg var vi än går. Om betraktandet av de eviga sanningarna inte gör oss lämpliga för vårt liv här och nu, ligger skulden hos oss själva.

Vi får den uppmuntran från Skriften, att om vi vandrar ödmjuka inför Gud, skall vi få undervisning. Men vi har blivit varnade för vetgirighet. Håll dig borta från överdriven nyfikenhet. ”Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet”, (2 Tim. 2:16), vilket leder till antaganden och fantasier, som vi inte har någonting med att göra. Dessa är fruktlösa, oväsentliga teorier om hur människan har skapats, som uppehåller tankarna vid ingenting. De har ingenting säkert eller väsentligt i sig. Om dem, som gör framsteg i dessa teorier, säger Paulus: ”deras ord kommer att sprida sig som en cancertumör. Till dem hör Hymeneus och Filetus, som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. (2 Tim. 2:17- 18)

På apostlarnas tid presenterades de mest dåraktiga villfarelser som sanning. Historien har upprepats och kommer att upprepas. Det kommer alltid att finnas sådana, som trots att de är uppenbart samvetsgranna kommer att sträcka sig efter skuggan. De föredrar den som det verkliga innehållet. De tar emot falskhet i stället för sanning, därför att lögnen är vävd med en ny klädnad, som de tror döljer något underbart. Men låt den yttre klädnaden tas bort, så kommer ingenting att bli synligt.

”Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder.” (2 Tim. 2:19- 20) Det stora huset representerar kyrkan. I kyrkan kommer såväl det onda som det goda att finnas. Nätet som kastas i havet fångar både goda och onda.

”Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.” (2 Tim. 2:20) Han får inte acceptera teorier, som skulle fördärva om de togs emot. Han måste rena sig själv från alla orättfärdiga känslor, som om de togs emot skulle leda bort från Guds säkra Ord till mänskliga påhitt, till förnedring och fördärv. Han kan motstå fiendens arbete som de ohederliga kärlen utför. Genom att granska Skrifterna under mycket bön, kommer han att finna en stig att följa, inte människors stig, utan en stig som leder till himlen.

Reningens väg är ett individuellt arbete. Ingen kan göra detta arbete för andra. ”Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.” (2 Tim. 2:20) Guds Ande kommer att arbeta genom helgade människors kraft och leder dem till att arbeta rätt. Dygd och nåd kommer att ställas till förfogande. Människor kommer att bli fyllda med en ärlig önskan om att förkunna evangeliets sanningar, fast, beslutsamt och på ett klart sätt.

Människorna, som har anförtrotts med heligt ansvar genom att vara lärare i andliga ämnen, är representanter för Kristus. Eftersom de har Hans ödmjukhet och anspråkslöshet, vittnar de dag efter dag för Honom. De uppenbarar Hans Ande i sin allvarliga ambition att göra gott och de tar emot smörjelsen, som representeras av den heliga oljan. Delgivningen av Guds Ande är en överströmning av den heliga oljan från den gudomliga behållaren till mänskliga kärl, förberedda till att ta emot den. På så sätt förs arbetet framåt genom kraften av Guds nåd och under Hans ledande omsorg, inför den mäktige fiendens ansikte. Detta arbete får inte upphöra förrän det fullbordas under det triumferande segerropet: ”Nåd, nåd över den!” (Sak. 4:7b)

”Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja. (2 Tim 2:22- 26).

Medlemmarna av Guds kyrka behöver omvändas. Om de inte är omvända, kommer de att föras bort från Kristus och vandra på krokiga stigar och de kommer att avvisa den lame från vägen. Det finns precis lika stort behov av omvändelse inom och bland de troende som begår fel när det gäller Kristi principer, som bland dem som inte har kunskap om Herrens väg. Låt frågorna ställas till varje själ: Går jag i Kristi fotspår? Sann religion utövar ett kraftigt inflytande. Sanna kristna är fyllda med kärlek till Gud och människor. Deras allvarliga önskan om frälsning av själar, som är färdiga att gå under, ger dem avgjorda segrar.