Review and Herald d. 6. februari 1900

tillbaka

Trohet eller otrohet?

Förr uppenbarade evighetstidens Herre sina hemligheter för sina profeter. Den Allvetande såg ned genom århundradena och förutspådde genom sina profeter rikens uppgång och fall, hundratals år innan de förutsagda händelserna ägde rum. Nutiden och framtiden är lika tydliga för Gud, och han visar sina tjänare vad som skall ske. Hans röst ekar genom tiderna och berättar för människan vad som skall hända. Kungar och prinsar intar sin position vid utsatt tid. De tror att de förverkligar sina egna syften, men egentligen uppfyller de det ord som Gud har gett genom sina profeter. De gör sin del i att genomföra Guds stora plan. Händelser faller i linje och uppfyller det ord som den Allsmäktige har talat.

De otroende och gudlösa urskiljer inte tidens tecken. Av okunnighet må de vägra att acceptera den inspirerade berättelsen. Men när bekännande kristna talar hånfullt om de medel som den store Jag Är använder för att göra sina avsikter kända, visar de sig vara okunniga både om Skriften och om Guds kraft. Skaparen vet precis vilka element han har att ta itu med i den mänskliga naturen. Han vet vilka medel han skall använda för att uppnå det önskade målet. Den kristne som accepterar sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen, betraktar Bibelns historia i dess sanna bäring. Den judiska tidens historia från början till slut, ehuru den omtalas föraktfullt och hånas som ”den mörka tiden”, avslöjar ljus, och än mer ljus, allt eftersom den studeras.

Människans ord felar; och den som litar på människans påståenden bör darra; ty han kommer en dag att lida skeppsbrott. Men Guds ord är ofelbart och består för evigt. Kristus förklarar: ”Amen {Sannerligen} säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” {Matteusevangeliet 5:18.} Guds ord kommer att bestå genom evighetens oupphörliga tidsåldrar. Gud lever och regerar. Hans härlighet är inte begränsad till templet gjort med händer. Han har inte stängt himmelen för sitt folk. Liksom förr, avslöjar Gud i denna tidsålder sina hemligheter för sina tjänare profeterna.

Bilden som visades för Nebukadnessar i nattens syner föreställer världens kungadömen. Metallerna i bilden, som symboliserar de olika rikena, blev allt mindre rena och värdefulla, från huvudet och nedåt. Bildens huvud var av guld, bröstet och armarna av silver, sidorna av mässing, och fötterna och tårna av järn blandat med lera. Alltså försämrades de riken som representerades av dem i värde.

Resultatet av att ogiltigförklara Guds lag kan ses i den ökande omoralen i dessa olika riken. Om invånarna alltid hade hållit gudsfruktan för ögonen, skulle de ha uppnått vishet och makt, som skulle ha bundit dem samman och hållit dem starka. Men härskarna i dessa riken gjorde Gud till sin styrka endast då de blev trakasserade och förvirrade. Eftersom de inte fick hjälp av sina stora män, sökte de den från män som Daniel, som de visste hedrade den levande Guden och blev hedrade av honom. Till dessa män vädjade de om att reda ut försynens mysterier; ty de hade så långt skilt sig från Gud genom överträdelse att de inte kunde förstå hans varning. De var tvungna att vädja om förklaring från dem som var upplysta av himmelskt ljus.

Då Babylonriket var så starkt och dess inflytande så långtgående att inte ens den till synes mäktigaste fiende kunde ta dess spira, profeterade Daniel, en man inspirerad av Gud, att det skulle försvinna, trots dess uppenbara storhet, och att ett annat skulle efterträda det. Han profeterade också att det andra riket skulle efterträdas av ett tredje, och att ett fjärde rike skulle uppstå, hårdare, mer beslutsamt och mäktigare än något rike som hade föregått det. Starkt som järn, skulle detta rike underkuva och slå sönder alla världens nationer.

Trots varningen han fick fortsatte Nebukadnessar i sin egen styrka, tills Gud tog från honom visdomens talent, för att han skulle ledas till att se och erkänna att Israels Gud kunde skapa och förgöra. De kungar som efterträdde honom drog ej nytta av hans erfarenhet, och kungariket Babylon gick under därför att hennes härskare i sitt välstånd glömde Gud och tillskrev mänskliga prestationer hennes ära och härlighet. Så är det också i dag: När människor glömmer Gud och vägrar att lyda hans lag, blir de förödmjukade. Gud prövar dem, och om de inte ödmjukar sina hjärtan och bekänner sina synder, straffas de för sin överträdelse.

Det medo-persiska kungariket hemsöktes av Guds vrede eftersom det trampade hans lag under fötterna. Gudsfruktan var maktlös ibland folket. Ogudaktighet, hädelse och korruption var de rådande influenserna i detta rike; och kungadömena som följde var ändå mer nedslående och fördärvade. De försämrades eftersom de förkastade Gud. De glömde honom och sjönk lägre och lägre i moraliskt hänseende. Roms väldiga imperium föll i bitar. Roms kyrka skryter med sin ofelbarhet och kraften i sin ärftliga religion. Men denna religion är en fasa för alla som är bekanta med hemligheterna bakom orättfärdighetens mysterium. Prästerna i denna kyrka upprätthåller sin överlägsenhet genom att hålla folket i okunnighet om Guds vilja.

Även om bilden som uppenbarades för Nebukadnessar representerade denna jords kungadömen, representerade den också på ett riktigt vis försämringen inom religionen. Vi blir svaga moraliskt och andligt i förhållande till hur grundligt vi glömmer Gud. De som säger sig vara protestanter är inte i dag vad Luther var. De har lämnat de gamla landmärkena och har gjort sig beroende av former, ceremonier och yttre uppvisning för att kompensera för bristen på renhet och fromhet, ödmjukhet och enkelhet, som förekommer i lydnad mot Gud. Synden förstör nationer i dag precis som den har gjort förr i tiden. Inte ens ledare i den religiösa världen har ett gott samvete gentemot Gud.

Människor behöver förnuftsgrundad kunskap om Guds lag. Det finns ingen sann standard för rättfärdighet förutom denna lag. Genom att lyda den odlas intellektet, samvetet blir upplyst och känsligt. Rättfärdighet upphöjer en nation. Bibelns ord, och bara Bibelns, bör eka från predikstolarna i vårt land. Den här boken är Guds store regissör. Den är en lampa för våra fötter, ett ljus på vår väg. Den kastar sitt sken framåt, så att vi kan se vägen som vi färdas på; och dess strålar kastas tillbaka på den förflutna historien och visar den mest perfekta harmoni i det som, för sinnen i mörker, framstår som fel och oenighet. I det som för världslingen verkar vara ett oförklarligt mysterium ser Guds barn ljus och skönhet.

Gud talar i sitt ord och uppfyller detta ord i världen. Vi behöver nu försöka att förstå funktionen hos Guds försyn. Paulus sade: ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.” {Första Tessalonikerbrevet 5:4-5.} Guds folk lämnas inte beroende av mänsklig visdom. Med profetiska vägledningar har Gud markerat sträckan han vill att de skall vandra. Dessa stora vägmärken visar oss att lydnadens rutt är den enda stig vi kan följa med säkerhet. Människor bryter sitt ord och visar sig vara opålitliga, men Gud förändras inte. Hans ord kommer att förbli detsamma för evigt. De som älskar och lyder Jehovas lag kommer att möta prövningar och frestelser; men dessa är bara vad Jesus träffade på, och han förklarar: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.” {Johannesevangeliet 10:27-28.} Om vi hoppas och ber, och i tro litar på hans ord, kommer vi att kunna säga tillsammans med Paulus: ”jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” {Romarbrevet 8:38-39.}

Har vi bestämt oss för att göra Guds vilja? Är vi förvandlade av Kristi nåd? Vissa hävdar att de är i Kristus, medan deras speciella arbete är att göra Jehovas lag ogiltig. Skall vi ta deras ord för det? Skall vi acceptera deras påståenden? Hur skall vi skilja Guds sanna tjänare från de falska profeterna som Kristus sade skulle uppstå för att vilseleda många? – Det finns bara ett karaktärsprov – Jehovas lag.

Israeliterna placerade över sina dörrar en underskrift av blod, för att visa att de var Guds egendom. Likaså kommer Guds barn i denna tidsålder att bära den signatur som Gud har utsett. De kommer att ställa sig i harmoni med Guds heliga lag. Ett märke sätts på var och en av Guds folk lika säkert som ett märke placerades över dörrarna till de hebréiska bostäderna, för att bevara folket från den allmänna ruinen. Gud förklarar: ”Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem.” {Hesekiel 20:12.} När människor säger att Guds lag upphävs av kyrkofädernas vittnesbörd, tillgriper de människobud som lärosatser. Deras ord är inte grundat på apostlarnas och profeternas undervisning. Jesus Kristus utgör inte den främsta hörnstenen i deras struktur. Johannes yttrar: ”Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.” {Första Johannesbrevet 2:4.} De som tillåter sig själva att bli vilseledda kommer, tillsammans med bedragaren, att få känna på Lammets vrede.

Med Guds ord framför oss, med den lärdom vi kan insupa där, behöver vi inte bli lurade. Vi lever i en betydelsefull period av jordens historia. Den stora konflikten ligger precis framför oss. Vi ser världen korrumperad under sina invånare. Syndens människa har arbetat med en fantastisk uthållighet för att upphöja den falska sabbaten, och den illojala protestantiska världen har vandrat efter vilddjuret och har kallat lydnad mot Sabbaten instiftad av Jehova för illojalitet mot nationernas lagar. Kungadömena har gått samman för att upprätthålla en falsk sabbatsinstitution, som saknar täckning i Guds orakel.

I uppteckningen om den syn som gavs till Johannes läser vi: ”I sitt raseri mot kvinnan [församlingen] gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” {Uppenbarelseboken 12:17.} Sataniska organ har gjort jorden till en scen för fasor, som inget språk kan beskriva. Krig och blodsutgjutelse bedrivs av nationer som påstår sig vara kristna. En ignorering av Guds lag har gett sitt säkra resultat.

Den stora konflikt som nu pågår är inte bara en strid mellan människa och människa. På ena sidan står Livets Furste och agerar som människans ersättare och borgen; på den andra mörkrets furste, med de fallna änglarna under hans befäl. ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.” {Efésierbrevet 6:12-13.} ”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.” {Verserna 10-11.}

Det kommer att uppstå en skarp konflikt mellan dem som är lojala mot Gud och dem som föraktar hans lag. Kyrkan har gått ihop med världen. Vördnaden för Guds lag har undergrävts. De religiösa ledarna undervisar som lära människors bud. Som det var på Noas dagar, så är det i denna världsålder. Men kommer förekomsten av illojalitet och överträdelse att få dem som har vördat Guds lag att hysa mindre respekt för den, att förena sig med jordens krafter för att göra den ogiltig? – De verkligt lojala kommer inte att ryckas med av den onda strömmen. De kommer inte att hopa förakt och ringaktning över det som Gud har avskilt som heligt. Testet kommer till alla. Det finns bara två sidor. På vilken sida står Du?