Review and Herald d. 6. februari 1879

tillbaka

En vädjan för Norra Europa

I min senaste syn blev jag visad betydelsen av arbetet i Nord-Europa. Folk håller på, att vakna upp inför sanningen. Herren har gett äldstebroder Matteson ett vittnesbörd, att nå hjärtan med. Men arbetet har bara börjat. Genom klokt och självuppoffrande arbete kommer många själar att lära känna sanningen. Det bör finnas flera osjälviska, gudfruktiga medarbetare på detta missionsfält, som arbetar för själar, som de skall avlägga räkenskap för på domens dag.

Det har visats mig, att inte allt har gjorts av våra svenska, norska och danska bröder, som de kunnat och borde ha gjort för sina egna landsmän. Så snart, som de har anammat sanningen, bör de märka, hur elden hos missionsivern tänds i deras hjärtan för sina bröder i villfarelsens mörker. Många blickar efter hjälp från sina amerikanska bröder, samtidigt som de inte gör sin plikt och förnimmer den börda, som Gud kräver av dem, att de skall känna för dem i sitt eget land. De kan göra mycket mera, än de gör nu, i fall de vill. Dessa bröder måste övervinna själviskheten och känna sitt ansvar inför Gud och sina landsmän, annars kommer de att gå miste om den dyrbara belöning de kunde ha fått, genom att lägga sina talenter i Guds skattkammare, och att genom väl avvägda personliga ansträngningar vara instrument för många själars frälsning.

Unga män bör utbildas till, att bli missionärer i sina egna nationer, och undervisa dem i mörkret om sanningen. Det bör tryckas publikationer i Europa. Men för närvarande förekommer det för mycket lathet och för litet iver ibland danskar, svenskar och norrmän, som tror sanningen i detta land, för att medlen till satsningarna skall räcka till. Och av den orsaken tillskyndar jag dem, att det är nödvändigt, att bringa arbetet i ordning, att nära större intresse för det egna folket, än deras amerikanska bröder har visat. Gud fordrar, att dessa bröder kommer till Herrens hjälp utan dröjsmål.

Herren är universums store välgörare, ett väsen av oändlig kärlek. Hans ömma barmhärtighet genomsyrar alla hans gärningar. Han ser den stora bristen hos dem i olika länder, som inte har sanningen. Tusentals är missnöjda med sitt nuvarande tillstånd, och skulle vilja lära sig en bättre väg. De hungrar och törstar efter ljus, och längtar efter större säkerhet och djupare andlighet. Sinnen upprörs djupt, men hur få är det inte, som vill sprida budskapet till dem!

Bröder, vi behöver en djupare verkan av Guds Ande i våra egna hjärtan. Jesus var rik i himmelen; men för vår skull blev han fattig, så att vi genom hans fattigdom kan bli rika. Kristi liv, hans självförnekelse och självuppoffring tillrättavisar lathet och passivitet hos dem, som kan och borde engagera sig i detta stora arbete, och göra, vad de kan för sina medmänniskors frälsning. Gud kräver, att vi skall vara som Kristus, bära hans bild och efterlikna hans exempel.

Jag fick se, att många i Nord-Europa hade gripit tag om sanningen genom läsning. Deras själar hungrade efter ljus och kunskap, då en traktat eller tidning hamnade i deras händer, och det visades mig, att de läste. Deras själars bristtillstånd avhjälptes, Guds Ande mjukade upp och gjorde intryck på deras hjärtan; deras ögon tårades, och snyftningar hördes från tyngda hjärtan. De knäföll med tidningarna i sina händer, och bönföll Herren ihärdigt om, att leda dem och hjälpa dem med, att ta emot ljuset, eftersom det var från honom. Somliga överlämnade sig själva till Gud. Osäkerheten var borta; och då de tog till sig sanningen om det fjärde budets Sabbat, kände de sig i verkligheten stå på Tidsåldrarnas Klippa. Det visades mig, att många personer spridda utöver hela Nord-Europa var redo, att godta sanningens ljus.

Jag såg också broder Matteson i färd med, att arbeta ibland detta folk. Ett rop på hjälp kom till oss från honom över vattnen. Skall vi låta honom kalla förgäves? Vi önskar, att investera ett hundra dollar i denna mission. Vi önskar icke, att dölja våra talenter i jorden, där de inte skulle göra något gott, utan vi vill lägga dem i händerna på penningväxlarna, varigenom de kan användas till frälsning för själar, för vilka Kristus dog.

Vi känner oss inte alls modlösa, därför att dessa uppmaningar kommer från främmande länder. De skall inte har sänts förgäves. Det är ädla, självuppoffrande män och kvinnor i våra led, som endast väntar på, att göras medvetna om sin plikt, och de är redo, att personligt sätta i gång arbetet, eller bidra med sina pengar. När de gör detta, är de inte blott till välsignelse för andra, utan de är till välsignelse för sig själva. Kristus sade: ”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.” {Matteusevangeliet 6:19-20.} Det är för vår egen skull, som vi samlar oss skatter. Jag skulle inte, vid min högra hand, göra så, som en del av våra bröder har gjort. De delar endast ut blygsamt av sina medel, för att stötta Guds sak, och försöker, att stilla samvetet med resonemanget, att när de inte längre behöver medlen, skall de gå till Guds sak. Kommer dessa stackars, trolösa själar att få beröm för sitt ansamlande av himmelska skatter? Nej, nej. Satan börjar, att verka genom sina redskap, för att säkra sig medel till sin sak, och han lyckas vanligen med det. Detta bör vara en stående tillrättavisning för de opålitliga förvaltare, som gör detsamma, som hundratals har gjort före dem.

Människor är för trolösa till, att bruka sina talenter själva och låna ut dem till penningväxlarna, utan de lägger hela ansvaret för deras förvaltning på andra, sedan de har avlidit. Hur mycket bättre vore det inte för dem, att använda medlen Gud har lånat dem till hans saks främjande och hans namns ära på jorden!

Den tid närmar sig, när vi kommer att avkrävas räkenskap för det sätt vi har använt våra medel på. När den stora, vita tronen kommer ned från himmelen med Honom sittande därpå, för vars ansikte himlarna och jorden skall fly, och de döda, små och stora, skall träda fram inför Gud, samt böckerna skall öppnas, då kommer alla att dömas enligt det, som står skrivet i böckerna. Vi försöker, att sända våra medel i förväg till härligheten, och vi uppmanar de själviska och gnidiga, att vakna upp och göra sin plikt, innan det är för sent.

Lägg själva de medel Gud har lånat Er hos penningväxlarna. Herren kommer att utkräva exakt räkenskap från oss personligen rörande, hur vi har använt våra talentmedel. Har vi en klok och trofast förvaltning att visa upp? Vad tänker Du, som döljer Dina talenter i marken, säga den dagen? Hur tänker Du försvara, att Du har lagt ned pengar på Dina avgudar, te och kaffe? Vad tänker Ni, mina systrar, svara, som använder så mycket av Herrens pengar på onödiga och dyra kläder, där ett enkelt och ärbart utseende bättre skulle stämma överens med Er tro?

Ni, som vill efterlikna Er självförnekande Återlösare, bör förneka aptiten, ta de pengar, som tidigare har använts på te, kaffe och många andra skadliga utsvävningar, och lägga dem i Guds skattkammare. Ni borde ha en missionskassa, och lägga pengarna i den, som Ni har slösat på onda utsvävningar, vilka för länge sedan borde ha lagts åt sidan.

Är det inte hög tid, att vi börjar, att göra små offer för Kristus, då han offrade livet för oss? Låt te- och kaffepengar, liksom pengar brukade så fritt på kläder och smycken, sändas till skattkammaren, för då kommer Gud att välsigna Er för de offer Ni ger till hans sak. Skall dessa viktiga upprop om medel till missionsarbetet höras förgäves över de breda vattnen? Nej, nej, måtte var och en svara: Nej!
E. G. W.

Vi anbefaller, att äldstebroder Matteson börjar, att ge ut en tidning utan dröjsmål, och vi anvisar, att ett hundra dollar sänds till honom strax.

Vi manar nu, att ett tusen dollar samlas in, för att hjälpa broder Matteson med utgivningen av tidningen, med utgivningen av en andra utgåva av hans europeiska psalmbok, och med bestridandet av andra omkostnader för missionen under loppet av detta år. Våra amerikanska bröder, som är i stånd till det, inbjuds enträget till, att följa vårt exempel i detta goda verk; men de skandinaviska bröderna, som endast har tecknat ett fåtal andelar i våra förlagshus, högskolor och hälsohem, är i störst behov av, att vi får fram detta kapital nu.

Vi utfäster oss, att betala månatligen för detta ändamål, J. och E. G. White $5.00, och av detta belopp betalar vi ett akut bidrag på $15.00.

Bröder, sänd Era löften och pengar snarast möjligt. Och låt Era böner stiga upp inför Gud, tillsammans med Era allmosor, för förtappade själar i Nord-Europa.
    James White.     Ellen G. White.