Review and Herald d. 7. februari 1893

tillbaka

Sök först Guds Rike (Avslutning)

De, som är mera upptagna av, att stiga i graderna och få ett gott namn i världen, än av att hålla fast vid de riktiga principerna, kommer att förråda heliga sanningar. De kommer att sätta krokben för sitt eget inflytande, de kommer att fördunkla goda råd med sina ord, och få falska beslut att te sig sunda och riktiga. All den framgång och det stöd man kan vinna genom världsliga planer, kommer endast att tjäna som en snara för dem, som verkar ut ifrån denna grundsats.

Somliga inbillar sig, att en mera lovande tid stundar, när Gud kommer att försvara sin ära, genom att upphöja sin heliga lag. Många, som nu ser på korset som för tungt att bära, tror att de så kommer att lyda sanningen, och segra genom den. Men när man håller fast vid det riktiga, är det inte säkert, på grund av omständigheterna, att ge efter i sin fasthet, eller att lära andra, att de törs ge efter med hyfsad trygghet. En sådan kurs är av samma slag som Judas’, som sålde sin Herre till hans fiender i full förvissning om, att Kristus skulle visa sin mirakulösa kraft och ge fienderna ytterligare bevis på sin gudomlighet. Judas återtog aldrig förlorad mark på grund av sin förmätenhet. Att försätta oss själva i en position, där vi tycks ge efter, vore en ny position för detta folk. Det vore en ny erfarenhet, att lämna därhän de principer, som vi har hållit fast vid, som har gjort oss till det vi är i dag, ett folk, som Gud har gett framgång, ett folk, som ledsagas av härskarornas Herre.

Bröder inom förlagsämbetet, Ni, som hanterar heliga ting, Gud påbjuder Er, att vara försiktiga, var Ni sätter fötterna. Han håller Er ansvariga för det sanningsljus, som skall skina ut med klara och tydliga strålar i världen. Världen kommer aldrig att kunna hjälpa Er genom sina bedrägerier, att låta Ert ljus stråla klart. De står under sin ledare, den store bedragaren, som verkar genom sina mänskliga redskap, för att fördunkla ljuset. Gud kallar på Er, att skina. Sätt Era lampor nogsamt i ordning med intensivt intresse, fyll Era kärl med nådens olja, och håll lamporna i ordning och brinnande, så att Ert ljus kan stråla tydligt och starkt mitt i denna världs moraliska mörker. Alla, som tyr sig till sanningen, bör göra det i rättfärdighet, och erkänna dess värde och helighet. De bör be Gud om hans visdom, så att de kan sända dess strålar ut på livets huvudvägar och bivägar. Om vi helgas genom sanningen, kommer våra själar att genomsyras av en djup och förblivande förnimmelse av dess betydelse, och det kommer att vara vår mat och dryck, att lyda sanningen, och förmedla det dyrbara ljuset till andra.

Många, som påstår sig tro på sanningen, har bara gjort det teoretiskt, utan att märka nödvändigheten av, att förbli i livskraftig förbindelse med dess rena och okränkbara källsprång, som skall inspirera och känneteckna deras leverne. Då de borde ha sänt upp enträgna böner till himmelen, och ödmjukat sina hjärtan inför Gud, har de ägnat sig åt mänskliga beräkningar, mänskliga föreställningar, har upphöjt jaget, i stället för att upphöja Herren. Det är, som om de inte skulle begripa, att det är farligt, att överge sanningens dyrbara principer. Vi måste hela tiden be om Guds bistånd, för att stanna kvar i sanningen, och inte vackla för deras principer, som inte har helgat sig till Gud, eller låta världsliga meningsyttringar gestaltas på våra institutioner.

Men fastän vi står principfasta som urberget, bör vi vara artiga och lika Kristus i umgänget med människor. Vi bör berätta för folk i saktmod och kärlek, varför vi inte kan godta den påvliga vilodagen, eftersom den är ett särskilt märke över vanära gentemot Gud, som vi älskar och tillber. Men så länge, som vi i helgelse iakttar Herrens Sabbat, är det inte vår uppgift, att tvinga andra till, att hålla den. Gud tvingar aldrig samvetet. Det gör däremot Satan. Dock är Gud är upphovsmannen till Sabbaten, och människor måste få den framställd för sig som en motsats till den falska vilodagen, så att de kan välja mellan Guds sanning och fiendens villfarelse.

Nu är man i färd med, att tvinga igenom Söndagens helighållande, och så länge, som frågan om Söndagen är aktuell, ges det tillfälle till, att visa världen kontrasten mellan den sanna och den falska vilodagen. Herren är långt före oss, han har låtit Söndagsfrågan komma i blickfånget, för att belysa det fjärde budets Sabbat i de lagstiftande församlingarna. Nationens ledande män skall få uppmärksamheten riktad på vittnesbördet i Guds ord om den sanna vilodagen. I fall vittnesbördet inte omvänder dem, är det ett vittne, som fördömer dem. Sabbatsfrågan är det stora, prövande spörsmålet för denna tid.

Det går ej, att visa Skaparen större förakt, än som bestås den dag, som han har helgat och välsignat. Och liksom Satan med sina mänskliga redskap för krig mot Gud, genom att ledande män trampar på Sabbaten, bör Guds få vänner väckas till större iver och allvar, för att försvara den. Kalebar måste kämpa sig fram till fronten. Ju större förakt, som hopas mot lagen, desto starkare måste vår kärlek vara till den, och desto ihärdigare måste vi upphöja den. ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” {Efésierbrevet 6:12.} ”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.” {Vers 13.}

Profeten Jesaja säger detta om dem, som försvarar Guds sanning: ”Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten.” Vad handlar detta om? Det fjärde budets Sabbat. Återuppbygg den med penna och med röst samt basunera ut sanningen på allt sätt. ”Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet”. ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” {Jesaja 58:12; 13-14.}

Det här är ett arbete att göra för dem, som ser det fjärde budets Sabbat trampas ned. De skall ge vilodagen den upphöja ställning, som den fortjänar. Jesaja säger om Kristus och hans efterföljare: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande, för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”, planterade av HERREN till hans förhärligande. De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser. De skall åter bygga upp de ödelagda städerna, platser som har legat öde släkte efter släkte.” {Jesaja 61:1-4.}

Det är detta arbete, som nu skall göras på jorden. De, som lever i överträdelse av Guds heliga lag, kommer ej att finna sanningen aptitlig. När det görs tydligt, att Söndagen är en falsk sabbat, som vilar på syndens människas makt, kommer de att säga på ett tydligt språk, som inte går att missförstå: ”Vi vill inte lära känna Dina vägar, O Herre.” Andra kommer att säga liksom Farao: ”’Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom”? {Andra Moseboken 5:2.} Men trots allt motstånd bör vi hålla fanan för Guds bud och Jesu tro högt. Båda dessa ingår i budskapet till världen.

Vi behöver gudomlig visdom och skicklighet, så att vi kan dra nytta av alla tillfällen, som Gud ger oss till, att framföra sanningen. Ehuru Satan gör mästerliga ansträngningar, för att undertrycka sanningen, måste vi stå upp för våra principer och återspegla ljus till världen. Vi bör oroa oss över det minsta nedtystande av röster, som förkunnar den tredje ängelns budskap. Denne ängel står för Guds folk, som ger den sista varningen till världen. Låt inte människofruktan, önskan om beskydd få lov till, att uppsluka himmelens ljus. Skulle sanningens väktare nu försumma, att låta varningen ljuda, skulle de vara ovärdiga sin ställning som ljusbärare för världen; men faller standaret dem ur händerna, kommer Herren att resa upp andra, som kommer att vara trofasta och lojala.

Det kommer att krävas moraliskt mod, att uträtta Guds verk oförfärat. De, som gör detta, kan inte ge utrymme åt egenkärlek, åt själviska hänsyn, målsättningar, kärlek till maklighet, eller önskan om, att undvika korset. Vi har befallts, att: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun”. {Jesaja 58:1.} Skall vi verka för, att Guds namn prisas på jorden? Skall vi åtlyda hans röst, eller skall vi lyssna till den rogivande stämman från den Onde, och vaggas till fatal sömn, alldeles på gränsen till den eviga verkligheten? Sanningen är allt för oss, eller intet. Låt dem, som vill göra sig ett namn i världen, gå samman med världen; men måtte de, som vill tjäna Gud, lyda honom och inte människor. Den kristna världen är involverad i den stora kampen mellan tro och vantro. Alla kommer att välja sida. Någon kan tillsynes inte ansluta sig till den ena eller andra sidan i striden. Kanhända de inte verkar ta ställning mot sanningen, men de ställer inte frimodigt upp för Kristus, av fruktan för, att mista egendom eller lida skam. Alla dessa räknas som Kristi fiender; ty Kristus säger: ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” {Matteusevangeliet 12:30.}

Konservativa traditioner mottagna från utbildade personer, och från forna dagars stora mäns skrifter, utgör inga säkra vägledningar för oss i dessa yttersta dagar; för den väldiga strid, som väntar oss, är av en sådan art, som världen aldrig tidigare har skådat. De, som inte har gjort sin del i detta verk förut, måste agera med stor försiktighet, vad gäller antagandet eller avvisandet av det, som kan framställas för dem som sanning. De behöver tränga mycket djupare ned, än deras begränsade andliga kunskap, eller deras nuvarande vanor eller åsikter skulle få dem att göra. Ingen av oss är trygg, om vi inte lever, för att se Honom, som är osynlig, även om vi äger erfarenhet av verket; och vi är förvisso inte trygga, om vi inte har vunnit denna erfarenhet. Dagligen, varje timme, måste vi drivas av den bibliska sanningens principer – Guds rättfärdighet, barmhärtighet och kärlek. Han, som önskar moralisk och förståndsmässig styrka, måste hämta sådan från den gudomliga källan. Fråga vid varje punkt för beslutsfattande: ”Är detta Herrens väg?” Rådgör, med Era Biblar uppslagna framför Er, med Era helgade förstånd och goda samveten. Hjärtat måste sättas i rörelse, själen beröras, förnuftet och förståndet väckas av Guds Ande; och så kommer de heliga principerna hos Guds ord att uppenbaras och ge ljus åt själen. Den sanna källan till visdom och dygd samt kraft är Golgatas kors. Kristus är vår tros upphovsman och fulländare. Han säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.}

Må ingen försöka, att hantera Guds verk i någon av dess förgreningar i egen kraft; ty gör han det, kommer frukten inte att hålla till evigt bäst-före-datum. Han tycks bygga på en fast grund, men han begagnar trä, hö och halm – material, som kommer att förtäras. Våra uppfattningar måste vara upphöjda. Lyft upp honom, Mannen från Golgata, låt själens språk vara: ”Han måste bli större och jag mindre.” {Johannesevangeliet 3:30.} Det är förfärligt svårt för självet, att inta en underordnad ställning. Det höjer sig på många sätt, och kör sitt eget lopp utan Kristus, verkar utan bön och helgelse till Herren. Människors visdom är dårskap; men många har inte insett det ännu. De knyter band med personer, som inte är mera ödmjuka och helgade, än de själva är. De rådslår och planlägger med dem, och antas deras planer, kommer de förvisso att avvika från den rätta vägen. Deras självtillräcklighet är stor, de märker inte bönens nödvändighet för varje steg. De dömer efter ögonens och öronens vittnesbörd, men saknar det av Gud givna omdömet, som skulle sätta dem i stånd till, att se under ytan. De gynnar dem, som inte borde gynnas, och vänder sig från dem, som de borde bistå och trösta i all rättfärdighet. Vilket styre står vi under? Vi måste träffa ett avgjort val, att antingen vara under Satans regering, eller under Hans regering, som Johannes såg, då han satt på ön Patmos. Denne ”har ställt sin tron i hmlen”, och ”hans konungavälde omfattar allt.” {Psaltaren 103:19.}