Review and Herald d. 14. februari 1888

tillbaka

Betingelsen för Acceptans

[Predikan hållen i Moss, Norge, den 11. Juni, 1887.]
Text: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” Matteusevangeliet 7:21.

En religiös bekännelse saknar värde, med mindre goda gärningar vittnar om dess uppriktighet och realitet. De, som är Guds barn, gör Guds gärningar, och ”skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” {Första Petrusbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} De återspeglar ljuset från hans ansikte, och uppenbarar Kristi Ande. Om vi inte lever för andras bästa, söker själars frälsning och lyder Guds bud, är vår religion förgäves. De, som har en hög bekännelse, men inte bär gudsvördnadens frukter, gör det tydligt, att de inte förblir i det Sanna Vinträdet: ”Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” {Matteusevangeliet 7:20.} De är döda grenar; ty: ”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” {Romarbrevet 8:9.} Det är icke de, som ropar: ”’Herre, Herre’”, som godtas; utan de, som gör den himmelske Faderns vilja.

Vi skapades i Guds bild, till hans likhet; men på grund av synden har vi mist likheten med Skaparen och Återlösaren. Vi harmonierar inte med Guds vilja, men Guds Son har betalat ett oändligt pris, för att vi skall kunna tjäna honom och göra himmelens vilja. Guds moraliska bild går att återupprätta i vår fallna natur genom tro på Kristus och i lydnad mot Jehovas bud.

Gud har i sin godhet omgett oss med otaliga välsignelser. Det finns tecken på hans kärlek överallt. Naturen tycks jubla inför våra ögon. De sköna tingen på himmel och jord uttrycker härskarornas Herres kärlek och välvilja mot jordens inbyggare. Solsken och regn faller på både onda och goda. Höjderna, sjöarna och slätterna talar till människans själ om Skaparens kärlek. Det är Gud, som får knoppen att brista, blomman att bära frukt, och det är han, som sörjer för våra dagliga behov. Inte en sparv faller till jorden, utan att Fadern ser det. Våra sinnen borde fyllas av tacksamhet och tillbedjan till Givaren av alla goda och fullkomliga gåvor. Vi bör lära våra barn, att tänka på Guds verk. De bör lära sig om hans kärlek och veta, att han har ordnat med en utväg för deras själars frälsning. Måtte de ge sina unga hjärtan som ett tacksamt, välluktande kärleksoffer till honom, som led döden för dem. Peka på de sköna tingen på jorden och berätta för dem om den värld, som skall komma; där det aldrig skall förekomma synd och död, och där naturen inte mera kommer att bära prägel av förbannelsens skugga. Måtte deras unga sinnen fördjupa sig i den härliga belöning, som väntar Guds barn. Tala till deras fantasi, genom att beskriva den nya jordens och Guds stads härlighet; och när de är uppfyllda av tanken därpå, säg dem, att det kommer att bli ändå härligare, än den livligaste fantasi kan skildra det; ty ”som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.” {Första Korintierbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Diktaren och naturforskaren har mycket att säga om naturen, men det är den kristne, som finner den största glädjen, genom att betrakta naturen, eftersom han ser Faderns verk och känner igen hans kärlek i blomma, buske och träd. Den, som inte ser höjd, dal, flod och sjö som uttryck för Guds kärlek till människan, kan inte fatta deras fulla värde. Bör vi tveka ett ögonblick med, att besluta att vi skall tjäna honom, som så givmilt skänker oss lyckan? Varför skulle vi inte göra en sådan Faders vilja?

Gud tvingar ingen till, att älska honom och lyda hans lag. Han har visat outsäglig kärlek gentemot människan i form av frälsningsplanen. Han har utgjutit sin vishets skatter, och har skänkt himmelens dyraste gåva, för att vi bara måste älska honom, och harmoniera med hans vilja. Om vi skakar en sådan kärlek av oss, och vägrar att låta honom styra över oss, gräver vi vår egen eviga grav, och slutligen måste vi läggas i den. Gud önskar, att vi skall tjäna honom med villigt hjärta. Han har skänkt oss förmågan, att resonera, han har gett oss förmågor och talanger, medel och inflytande, att använda till mänsklighetens bästa, för att vi skall uppenbara hans anda för världen. Kostbara tillfällen och privilegier är inom räckhåll för oss, och i fall vi försummar att dra nytta av dem, stjäl vi från andra, bedrar vi våra egna själar och vanärar vi vår Skapare. Vi kommer inte att vilja möta dessa åsidosatta tillfällen och försummade förmåner på domens dag. Våra eviga intressen i framtiden beror på, att vi med flit utför vår plikt och arbetar på, att utveckla de talanger, som Gud har betrott oss med för själars frälsning.

Hur lätt har inte människor för, att inrikta sin hängivenhet på jordiska ting! Deras uppmärksamhet upptas av hus och mark, och plikten mot medmänniskorna försummas; den egna frälsningen bemöts som en sak av liten betydelse, och Guds krav glöms bort. Människor famnar jordiska rikedomar lika ivrigt, som om de kunde behålla dem för evigt. Det är, som om de trodde att de hade rätt till, att göra med sina medel, som det behagar dem, oansett vad Herren säger, eller vad medmänniskornas behov må vara. De glömmer bort, att allt det de hävdar är deras, bara har lånats dem. De är förvaltare av Guds nåd. Gud har betrott dem med denna rikedom, för att pröva dem, så att de skall visa sin inställning till hans sak, och yppa hjärtats uppriktiga tankar om honom. De handlar inte endast för nuet, utan för evigheten, med Herrens pengar, och bruket eller missbruket av deras talenter kommer att avgöra deras ställning och ryckte i den kommande världen. I fall de brukas till, att förhärliga dem själva, överför de sin kärlek från Gud till hans gåva, och den blir en avgud. De kommer att få avlägga räkenskap för sina gärningar inför den rättfärdige Domaren. Allt, vad Du har och är, tillhör Gud, till att välsigna människorna med, och till att främja Herren Jesu Kristi rike med.

Position och inflytande må vara aldrig så upphöjt, men sådant får inte vara en ursäkt, för att missbruka Herrens goda. Guds särskilda gunst bör stimulera oss till, att utöva en helhjärtad och hängiven tjänst åt honom; men många, som välsignas grundligt, glömmer Givaren, och blir dumdristiga, trotsiga och utsvävande. De vanärar himmelens Gud, och utövar ett inflytande, som förbannar och ödelägger för medmänniskorna. De försöker inte, att mildra de behövandes lidande. De bygger inte upp Guds verk. De försöker inte, att rätta till domen mot den oskyldige, att försvara änkan och den faderlöse, eller att uppenbara en ädel karaktärsmässig förebild för hög och låg, eller att visa en välgörenhetens och dygdens anda. I stället förtrycker de daglönaren, de undanhåller rätt lön genom bedrägeri, lurar den oskyldige, berövar änkan och samlar sig rikedomar anfrätta av själars blod. De har en räkenskap, att avlägga vid Guds domstol. Denna klass gör icke vår himmelske Faders vilja, och de kommer att höra den hårda befallningen: ”Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” {Matteusevangeliet 7:23.}

Sann religion lever ut Guds lags principer – kärlek till Gud och kärlek till människor. De, som kommer att erkännas av himmelen, har använt sina talanger till Guds ära och mänsklighetens bästa. De har blivit Guds medarbetare och kommer att få ta emot Mästarens erkännande, när han kommer på himmelens skyar. Religion är mera, än en bekännelse, något djupare, än en flyktig känsla. Den är, att göra Guds vilja.

Omvändelse har blivit en invecklad process för många på grund av de förvirrande teorier om, vad religion är. Att komma till Kristus, betyder något mera, än att tillhöra kyrkan. Det är många, vars namn är införda i församlingsprotokollet, men som inte är skrivna i livets bok tillhörig Lammet. Att komma till Kristus, kräver ingen svår själslig ansträngning och lidande. Det innebär helt enkelt, att anta betingelserna för frälsning, såsom Gud har klarlagt dem i sitt ord.

Det är tron på Jesus, som i ens liv utverkar lydnad mot alla Guds bud. Tänker inte Du acceptera Kristus som Din härförare, och ta värvning i hans här? Tänker inte Du överge mörkrets furstes banér, och marschera under Prins Emmanuels fana? Tänker inte Du avlägga ett högtidligt löfte om, att Du skall lyda Din härförares bud, utstå prövningar som en god Jesu Kristi soldat, kämpa trons goda strid, och gripa fatt i det eviga livet? Tänker inte Du övergå från ett överträdelsens tillstånd till ett lydnadens och kärlekens tillstånd? De, som tror på Jesus, känner ingen fiendskap mot Guds lag. De gläder sig åt hans lag, och betraktar självförnekelse som en småsak, bara de ärar sin Mästare, och vinner själar för hans rike. Vi måste lyfta upp korset dagligen, och följa i vår käre Förlossares fotspår.

Då människan satte sig upp emot Faderns vilja, fylldes Guds Sons bröst med oändlig medömkan. Han offrade livet, för att lida den brutna lagens straff, så att människan skulle få en ny prövotid. Han utlovade nåd till dem, som trodde på honom, för att stå emot frestelse, och erhålla kraft till, att bygga upp en rättfärdig karaktär, genom lydnad mot Guds bud. Vår Frälsare köpte denna rättighet åt oss till ett oändligt pris. Hur blinda måste dock människorna inte vara inför sina egna intressen, när de inte godtar Guds villkor, och tar emot evigt liv! Det är en allvarlig tanke, att människans tillstånd krävde Guds Sons offer, för att hon skulle återlösas från ett liv i synd till ett liv i tro och lydnad. Ehuru släktet är fallet i uppror och förtappelse väntar dem, som ignorerar en så stor frälsning, har Kristus lovat att ”göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.” {Jesaja 13:12.} Denna ära kommer en människa att bevisas, eftersom Guds Son, som hennes ställföreträdare och borgensman, har tilldelat henne sin egen rättfärdighet. Vår dyrbare Frälsare lade sin kungliga skrud åt sidan, steg ned från sin kungliga tron, och blev människa, så att han kunde föra människan i samklang med hennes Gud.

Det är endast i ljuset från Golgatas kors, som vi kan värdera värdet av vår frälsning. Och har inte så vi något att göra, sedan Guds Son tog det ena steget efter det andra i självförnekande och förödmjukelse, ända till Golgata och dödens kors? Kristus har befallt: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” {Filipperbrevet 2:5.} Om vi har Kristi kärlek ständigt i våra hjärtan, kan vi icke njuta av den ensamma. Vi måste känna en djup föresats, att överbringa frälsningens dyrbara nyheter till andra. Våra dagliga steg kommer att lämna efter sig ett tydligt spår upp mot himmelen. Vi kommer då att bli världens ljus. Vi önskar, att just Du skall fästa blicken på det fullkomliga Mönstret. Vi önskar, att just Du rättar Dig efter frälsningens betingelser. Älskar just Du Gud av hela Ditt hjärta, och Din nästa som dig själv? Det är inte dem, som säger sig tro på Jesus, och likväl inte arbetar i hans vingård, som han kommer att bekänna inför sin Fader och de heliga änglarna; utan han kommer att kännas vid dem, som ödmjukt söker hans nåd, och gör hans Faders vilja. De kommer att få evigt liv, och bli arvingar tillsammans med Kristus i en värld utan slut.