Review and Herald d. 14. februari 1899

tillbaka

Sanningen som den är i Jesus – nr. 1

Guds ord skall vara vår andliga föda. ”’Jag är livets bröd”, sade Kristus. ”Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.” {Johannesevangeliet 6:35.} Världen går under i brist på ren, oförfalskad sanning. Kristus är sanningen. Hans ord är sanning, och de har en djupare betydelse än vad som syns på ytan, och ett värde bortom deras anspråkslösa utseende. Sinnen som upplivas av den Helige Ande urskiljer värdet av dessa ord. När våra ögon är smorda med den heliga ögonsalvan, kommer vi att kunna upptäcka sanningens dyrbara pärlor, även om de kan vara begravda under ytan.

Sanningen är delikat, förfinad, upphöjd. När den formar karaktären växer själen under dess gudomliga inflytande. Varje dag skall sanningen tas emot i hjärtat. Så äter vi Kristi ord, som han förklarar är ande och liv. Att acceptera sanningen gör varje mottagare till ett Guds barn, en arvinge till himmelen. Sanningen som vårdas i hjärtat är inte en kall, död bokstav, utan en levande kraft.

Sanningen är helig, gudomlig. Den är starkare och kraftfullare än något annat i formandet av en karaktär efter Kristi likhet. I den finns fullhet av glädje. När den omhuldas i hjärtat, föredras Kristi kärlek framför någon människas kärlek. Detta är kristendomen. Detta är Guds kärlek i själen. Således upptar den rena, oförfalskade sanningen varelsens citadell. Därmed uppfylls dessa ord: ”Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.” {Hesekiel 36:26.} Det förekommer en ädelhet i livet för den som lever och verkar under sanningens livgivande inflytande.

Det är nödvändigt för alla som arbetar för Guds sak att begrunda dessa saker, så att de kan skydda sig mot självgodhet. Herren blir vanhedrad när de som bekänner sig tjäna honom uppvisar en karaktär som är ett förnekande av deras tro. Vi skall inte lita på oss själva; för Herren lämnar dem som är självtillräckliga åt deras egen mänskliga visdom. All önskan om självupphöjelse placerar det mänskliga redskapet där den Helige Ande inte kan arbeta med honom. I inget fall kan den Helige Ande samarbeta med metoder och planer åt självgoda personer. Det ankommer inte på någon att försöka att vara en stor predikant, en underbar evangelist. Alla som tror på sanningen, som förstår värdigheten och den upphöjda karaktären hos budskapet de bär fram, kommer att gömma sig i Kristus och inse att deras säkerhet och effektivitet kommer från Gud. De kommer inte att leva själviska liv; för sanningen är upplyftande, förfinande och helgande i sitt inflytande.

Jag vet, och blir rädd när jag inser, att religionen hos hundratals är en kall, formell sak. Många bekännande kristna kommer att förlora det eviga livet som är inom räckhåll för alla. Jag kan inte låta bli att säga till Er i Herrens namn att Ni inte är på säker mark om inte sanningen lär Er att inse Er fara, och för Er varje dag närmare Kristus till karaktären. Många stackars själar är uppblåsta av stolthet och självviktighet. Om de inte ändrar denna hållning, kommer de att frestas ändå starkare att visa sina förmodade kvalifikationer och befogenheter. Alla åtgärder har gjorts för dem, men de har ingen hunger eller törst efter rättfärdighet. Det finns inget utrymme i hjärtat för Guds Ande.

Många förmodas vara omvända som inte kommer att stå emot stressen från prövningar och frestelser. Under svårighet visar provet från Guds ord att de är trolösa, avundsjuka, svartsjuka, fulla av ondska. Många, många, är den steniga jordens hörare. De har inget djup av andlig erfarenhet. De tillämpar inte sanningen på hjärtat och samvetet. Jaget, med alla dess ohelgade element, är levande och avslöjar egenskaper som stärker ondskan i stället för att förtränga den. Det saknas renodlad fromhet; och denna brist gör dem till svaga medlemmar av Herrens armé, när de kunde vara jättar om de bara vore villiga att verkligen omvända sig.

Vår brist på tro och frånvaron av kärlek och respekt för alla Guds barn, förringar vårt inflytande och gör vårt arbete gagnlöst. När den Helige Andes kraft uppskattas och känns i hjärtat, uppvisas mycket mindre av jaget, och mycket mer av känslan av mänskligt broderskap uppenbaras. Vår del är inte att visa upp jaget, utan att låta den Helige Ande verka i oss. Sålunda kan självbedragna män och kvinnor räddas från villfarelsen.

Alla, höga eller låga, om de icke är omvända, står på en gemensam plattform. Människor må vända sig från en lära till en annan. Detta görs och kommer att göras. Papister kan byta från katolicism till protestantism; ändå vet de kanske ingenting om ordens betydelse: ”Jag ska ge er ett nytt hjärta”. Att acceptera nya teorier och att förena sig med en kyrka ger inte nytt liv till någon, även om kyrkan som han förenar sig med må vila på den sanna grunden. Anknytning till en kyrka ersätter inte omvändelsen. Att anamma namnet på en kyrklig trosbekännelse är inte av det minsta värde för någon om hjärtat inte verkligen förändras.

Denna fråga är allvarlig, och dess innebörd bör inses till fullo. Människor må vara kyrkomedlemmar och kan uppenbarligen arbeta allvarligt, utföra en omgång plikter från år till år, och ändå vara oomvända. De kan skriva till försvar för kristendomen och ändå vara oomvända. En man kan förkunna tilltalande, underhållande predikningar, men ändå vara långt ifrån Kristus när det gäller religiös erfarenhet. Han må vara upphöjd till höjdpunkten av mänsklig storhet, men aldrig ha upplevt det inre nådens verk som förvandlar karaktären. En sådan är lurad genom sin koppling till och förtrogenhet med evangeliets heliga sanningar, som har nått intellektet, men som inte har förts in i själens inre helgedom.

Vi måste ha mer än en intellektuell tro på sanningen. Många av judarna var övertygade om att Jesus var Guds Son, men de var för stolta och ambitiösa för att ge med sig. De bestämde sig för att göra motstånd mot sanningen och de vidhöll sitt motstånd. De tog inte emot sanningen i hjärtat som den är i Jesus. När sanningen endast hålls som sanning av samvetet, när hjärtat inte stimuleras och görs mottagligt, påverkas bara sinnet. Men när sanningen tas emot som sanning av hjärtat, har den passerat genom samvetet och har fängslat själen med sina rena principer. Den placeras i hjärtat av den Helige Ande, som avslöjar dess skönhet för sinnet, så att dess förvandlande kraft kan ses i karaktären.

Om inte en person förnyas i sitt sinnes ande genom den Helige Andes kraft, blir han rastlös och missnöjd, eftersom han inte har dött bort ifrån sig själv. Endast i Kristus kan vi finna sann vila. ”Kom till mig”, ropade han, ” alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.’” {Matteusevangeliet 11:28-30.} Och vidare säger han: ”’Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” {Lukasevangeliet 9:23.} ”Utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Utan Kristus kan vi inte göra något korrekt, lika litet som Kain kunde det. Till vilken fördel är något religionssystem för en som inte har förvandlats till karaktären av den Helige Andes kraft? – Det är lika med att säga utan att göra; det är en trosbekännelse utan gärningar.

O att alla som kommer att läsa dessa rader skulle genomsöka sina hjärtan som med ett tänt ljus och fastslå, om de kan, vad sann omvändelse är. Herren skapade aldrig människan för att härska över sina medmänniskor. Denna benägenhet har medfört mänsklighetens vrak och ruin. Själarna hos dem som har ägnat sig åt detta är gjutna i en form som Satan själv har gjort för att gestalta deras karaktärer. Varje själ avslöjar sitt rätta jag. Genom sina handlingar visar han om han står under den helige Andes kraft eller om han strävar efter att klättra över sina medmänniskor för att härska eller fördärva.

Med den stora sanning vi har haft förmånen att ta emot borde vi, under den Helige Andes kraft, kunna bli levande ljuskanaler. Vi kunde då närma oss nådastolen; och där se löftets båge, knäböja med ångerfulla hjärtan och söka himmelriket med ett andligt våld som skulle ge sin egen belöning. Vi skulle ta det med våld, liksom Jakob. Då skulle vårt budskap vara Guds kraft till frälsning. Våra böner skulle vara fulla av allvar, fulla av en känsla av vårt stora behov; och vi skulle inte bli nekade. Sanningen skulle uttryckas genom liv och karaktär, och genom läppar berörda med det levande kolet från Guds altare. När denna upplevelse är vår, kommer vi att lyftas ut ur vårt fattiga, billiga jag, som vi har omhuldat så ömt. Vi kommer att tömma våra hjärtan på själviskhetens frätande kraft och fyllas av lovprisning och tacksamhet till Gud. Vi kommer att prisa Herren, all nåds Gud, som har upphöjt Kristus. Och han kommer att uppenbara sin kraft genom oss och göra oss till vassa skäror på skördefältet.

Gud uppmanar sitt folk att uppenbara honom. Skall världen uppenbara principer om redbarhet som kyrkan inte upprätthåller? Skall Kristi efterföljare visa en självisk ambition att bli först? Skall inte de principer som omhuldas av dem vara osjälviska, lagda på den sanna grunden, ja, på Kristus Jesus? Vilket material skall vi lägga på denna dyrbara grund, så att det inte längre förekommer antagonism utan enhet i kyrkan? Skall vi bygga med värdelöst material, trä, hö, stubb? Skall vi inte hellre ta med det dyrbaraste materialet – guld, silver, ädelstenar? Skall vi inte skilja noggrant mellan agnarna och vetet? Skall vi inte inse att vi måste ta emot den Helige Ande i våra hjärtan, så att den kan forma och förfina det praktiska livet? Skall vi inte sträva efter att urskilja innebörden av Kristi försoning?

Vi lever i farliga tider. I fruktan för Gud säger jag Er att den sanna utläggningen av Skrifterna är nödvändig för den korrekta moraliska utvecklingen av våra karaktärer. När sinne och hjärta kontrolleras av den Helige Ande, när jaget är dött, är sanningen kapabel till ständig expansion och utveckling. När sanningen som den är i Jesus formar våra karaktärer, kommer den att ses som sanning. När den troende tänker på det, kommer sanningen att bli ljusare och lysa med sin ursprungliga skönhet. Den kommer att öka i värde, liva upp och levandegöra sinnet och dämpa en självisk, okristlig, grov karaktär. Den kommer att höja våra ambitioner och göra det möjligt för oss att nå den perfekta standarden för helighet.