Review and Herald d. 18. februari 1890

tillbaka

Hur skall vi bemöta en omstridd Läropunkt?

[Tal vid morgonmöte i Battle Creek, Michigan, den 29. Januari, 1890.]
Vi måste förstå tiden vi lever i. Vi förstår den endast delvis och uppfattar den endast styckevis. Jag skälver, när jag tänker på, vilken fiende vi har att göra med och hur dåligt förberedda vi är på striden mot honom. Israels vanskligheter och deras inställning strax före Kristi första ankomst har framställts för mig gång på gång, för att belysa Guds folks ställning och erfarenhet före Kristi andra ankomst. Jag har fått se, hur fienden utnyttjade varje tillfälle till, att ta kontrol över judarnas sinnen. Också i dag försöker han, att förblinda Guds tjänares sinnen, så att de inte skall kunna fatta den dyrbara sanningen.

Då Kristus kom till vår värld, var Satan beredd på, att möta honom och kämpa mot honom om varje tumsbredd mark från krubban till Golgata. Satan hade beskyllt Gud för, att kräva självförnekelse av änglarna, men han visste inte själv, vad det ville säga, för han ville inte offra något för andra. Det var denna anklagelse Satan kom med mot Gud i himmelen och sedan den Onde hade stötts ut ur himmelen, fortsatte han med, att anklaga Gud för, att kräva sådant av andra, som han själv inte var villig, att göra. Kristus kom till världen, för att bemöta dessa anklagelser och för att uppenbara Fadern. Vi kan inte föreställa oss, vilken förnedring och förödmjukelse det var för honom, att ta vår natur. Inte för att det i sig självt var en vanära, att tillhöra mänskligheten. Dock var han himmelens Majestät, ärans Konung och han förnedrade sig till, att bli ett litet barn och underordna sig en dödlig människas behov och svårigheter. Han erhöll inte en hög position med rikedom och makt, men då han var rik, blev han för vår skull fattig, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Han tog det ena steget efter det andra i förnedring och förödmjukelse. Han drevs från stad till stad, ty människorna ville inte ta emot världens ljus. De var fullständigt tillfreds med förhållandena, som de var.

Kristus hade gett människorna sanningens dyrbara juveler, men de hade slagit in dem i övertro och villfarelse. Han hade skänkt dem livets ord, men de levde inte efter det, som kom från Guds mun. Han såg, att världen inte kunde finna Guds ord, eftersom det var dolt under människors traditioner och föreskrifter. Han kom, för att visa världen det rätta förhållandet mellan himmel och jord och för att ge sanningen dess rätta plats. Endast Jesus kunde uppenbara den sanning, som människorna måste ha del i, i fall de skulle frälsas. Han allena kunde sätta in frälsningen i den riktiga ramen och det var hans uppgift, att rena den på villfarelse och förkunna den för människorna i dess himmelska ljus.

Satan väcktes till motstånd, ty hade han inte gjort sitt yttersta, ända sedan syndafallet, för att göra ljus till mörker och mörker till ljus? Då Kristus försökte, att framhålla sanningen om den rätta vägen till frälsning, påverkade Satan judarnas ledare och inspirerade dem till fiendskap mot världens Återlösare. De bestämde sig för, att göra allt, vad de kunde, för att hindra honom från, att påverka folket.

Kristi hjärta var fyllt av en brinnande längtan efter, att ge prästerna del i sanningens rika skatter. Men de var så fastlåsta i det de hade, att det nästan var omöjligt, att visa dem sanningarna om hans rike. De hade inte läst Skrifterna riktigt. Judarna hade sett fram emot, att Messias skulle komma, men de hade väntat sig, att han skulle komma med all den härlighet, som skall känneteckna hans andra ankomst. Eftersom han inte kom i kungligt majestät, förkastade de honom fullständigt. Men det var inte bara för, att han inte kom i härlighet, som de vägrade, att ta emot honom. Det var för, att han stod för det rena och de var orena. Han utmärkte sig genom fläckfri hederlighet och renhet. En person med sådan karaktär mitt ibland fördärv och ondska, var inte det de önskade och således blev han förkastad och föraktad. Hans fläckfria liv avslöjade ondskan i all dess gräslighet hos hans medmänniskor.

För varje steg angreps Guds Son av mörkrets makter. Efter dopet drevs han av Anden ut i ödemarken, där han frestades i fyrtio dagar. Folk har skrivit till mig och hävdat, att Kristus inte kan ha haft samma natur som människan, för i fall han hade haft det, skulle han ha fallit för samma frestelser. Om han inte hade haft människans natur, kunde han inte ha blivit vårt exempel. Om han inte hade haft del i vår natur, kunde han inte ha frestats, som människan blir. Om det inte hade varit möjligt för honom, att ge efter för frestelse, kunde han inte ha kommit oss till hjälp. Det var en betydelsefull realitet, att Kristus kom, för att utkämpa kampen som människa å mänsklighetens vägnar. Hans frestelse och seger visar, att människorna måste ta efter mönstret, de måste få del i gudomlig natur.

I Kristus förenades det gudomliga och det mänskliga. Det gudomliga reducerades inte till det mänskliga. Det gudomliga var fortsatt gudomligt, men genom att förenas med det gudomliga, blev det mänskliga i stånd till, att stå emot de ohyggligaste frestelser i ödemarken. Denna världens furste kom till Kristus, då han var utsvulten efter den långa fastan och föreslog, att han skulle säga till stenarna, att de skulle bli bröd. Men i Guds plan för människors frälsning var det bestämt, att Kristus skulle lära sig, att känna hunger, fattigdom och dela alla mänskliga erfarenheter. Han stod emot frestelsen med den makt, som också människor har åtgång till. Han tog tag i Guds tron. Det finns ingen människa, som genom tro på Gud inte ges möjlighet, att få del av samma hjälp. Människan kan få del i gudomlig natur. Det finns ingen människa, som inte kan tillkalla hjälp från himmelen i frestelsens och prövningens stund. Kristus kom, för att uppenbara Källan till sin makt, för att människor aldrig skulle behöva lita på sina egna mänskliga förmågor, utan för att de skulle kunna be om hjälp.

De, som vill segra, måste satsa all sin kraft. De måste be innerligt på sina knän om gudomlig kraft. Kristus kom, för att vara vårt exempel och för att visa oss, att vi kan få del i gudomlig natur. Hur då? Jo, genom att undgå förfallet i världen, vilket kommer sig av begäret. Satan vann icke över Kristus. Han kunde inte trampa på Förlossarens själ. Han kunde inte krossa hans huvud, men han kunde hugga honom i hälen. Genom sitt föredöme visade Kristus, att människor kan bevara sin renhet. De kan få kraft till, att stå emot det onda, en kraft, som varken världen eller döden eller helvetet kan bemästra, en kraft, som ställer dem där, varest de kan segra så, som Kristus segrade. Det gudomliga och det mänskliga kan förenas i dem.

Det var Kristi uppgift, att framhålla sanningen i evangeliets ramverk och att förklara de bud och principer, som han hade gett fallna människor. De tankar han kom med, var hans egna. Han behövde inte låna dem från någon, för han var själv upphovsmannen till all sanning. Han kunde framställa profeters och filosofers idéer och likväl bevara sin särprägel, för all visdom kommer från honom. Han var källan och upphovet till all sanning. Han ägde försprång på alla och genom sin undervisning blev han den andlige ledaren för alla kommande generationer.

Det var Kristus, som talade genom Melkisedek, den högste Gudens präst. Melkisedek var inte Kristus, men han var Guds röst i denna värld, Faderns representant. Kristus har talat under alla tidigare generationer, han ledde sitt folk och var världens ljus. Då Gud valde Abraham som sanningens ombud, tog han honom bort från hans land och från hans släkt och satte honom åt sidan. Han önskade, att forma honom efter sitt eget mönster. Han ämnade, att undervisa honom efter sin egen plan. Abraham präglades ej av denna världs lärare, ty han skulle lära sig, att ålägga sina söner och efterkommande, att hålla sig till Herrens väg och göra det, som är rätt och riktigt. Det är detta Herren önskar, att vi skall göra. Han vill, att vi skall lära oss, att leda våra familjer och våra barn och lära dem, att hålla sig till Herrens väg

Johannes blev kallad till en särskild uppgift. Han skulle röja vägen för Herren och göra hans stigar raka. Herren sände honom inte till profeternas och rabbinernas skolor. Han förde honom bort från bebodda områden och ut i ödemarken, för att han skulle kunna lära sig av naturen och naturens Gud. Gud önskade inte, att prästerna och de skriftlärde skulle prägla honom. Han fick en bestämd uppgift och Herren gav honom det budskap han skulle förkunna. Uppsökte han sedan de skriftlärde och prästerna för tillåtelse, att förkunna budskapet? Nej, Gud tog honom väck från dem, för att han inte skulle bli påverkad av deras inställning och deras undervisning. Han var en röst, som ropade i ödemarken: ”En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty HERRENS mun har talat.”” {Jesaja 40:3-5.} Detta är just det budskap, som vårt folk måste ha. Vi närmar oss tidens slut och budskapet lyder: Röj vägen för Herren, ta bort stenarna och sätt upp ett standar. Folket måste väckas upp. Nu är inte tiden inne, att ropa frid och ingen fara. Uppmaningen lyder: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” {Jesaja 58:1.}

Ljuset från Herrens härlighet strålade ned på honom, som är vår Representant och detta visar, att Herrens härlighet också kan vila över oss. Med sin mänskliga arm famnade Jesus mänskligheten och med sin gudomliga arm grep han tag i den Eviges tron. Så här förbands människan med Gud och jorden med himmelen.

Ljuset från Guds härlighet måste falla på oss. Vi måste smörjas med helig salva från det höga. Hur intelligent och lärd en person än är, är han inte kvalificerad till, att undervisa, om han inte har ett fast tag om Israels Gud. Den, som har samröre med himmelen, utför Kristi gärningar. Den, som tror på Gud, äger makt till, att påverka sina medmänniskor. Då söker han efter de förtappade fåren i Israels hus. Med mindre gudomlig kraft förenas med mänsklig insats, har jag ingen tro på, vad ens den störste person kan uträtta. Den Helige Ande fattas inom vår rörelse. Ingenting skrämmer mig mera, än att vara vittne till strid ibland trossyskon. Vi är ute på svag is, i fall vi inte kan komma överens som kristna och hänsynsfullt dryfta Bibelns lära. De, som inte med öppet sinne kan undersöka bevisen för en ståndpunkt, som avviker från deras egen, är ej skickade, att undervisa inom någon gren av Guds verk. Vad vi behöver, är att bli döpta med den Helige Ande. Utan den, är vi inte mera skickade, att dra ut i världen, än lärjungarna var, då deras Herre hade blivit korsfäst. Jesus visste, vad de saknade och han sade åt dem, att stanna kvar i Jerusalem, tills de fick kraft från det höga. Varje lärare måste vara villig, att själv undervisas, så att hans ögon blir smorda till, att se och förstå beläggen på Guds framåtskridande sanning. Strålarna från Rättfärdighetens Sol måste få skina in i hans eget hjärta, om han vill ha ljus till andra.

Ingen förmår, att tolka och förklara Skriften, utom genom den Helige Andes hjälp. Men när Ni tar fram Guds ord med ödmjukt, lärvilligt hjärta, kommer Guds änglar att vara vid Er sida, för att ge Er bevis för sanningen. När Guds Ande vilar över Er, kommer Ni inte att fyllas av motvilja, i fall en annan persons ståndpunkt behöver gås igenom. Ni kommer inte att kontrolleras av en sådan anklagandets och kritikens anda, som Satan ingav judarnas ledare, att bemöta Kristus med. Jag säger till Er så, som Kristus sade till Nikodemus: ”ni måste födas på nytt.” ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.’” {Johannesevangeliet 3:7, 3.} Ni måste bära Guds prägel, innan Ni fattar sanningens heliga krav. I fall en lärare inte själv är elev i Kristi skola, är han inte skickad till, att undervisa andra.

Vi måste uppnå ett sådant tillstånd och förhållande till varandra, att all motsättning försvinner. Om jag tror mig ha ljus, är det min plikt, att lägga fram det. I fall jag skulle rådgöra med andra om det budskap Herren önskar, att jag skall framföra, kunde dörren stängas, så att ljuset inte nådde fram till dem, som Gud hade sänt det till. Då Jesus red in i Jerusalem, ”började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ’Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!’ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ’Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!’ Han svarade: ’Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.’” {Lukasevangeliet 19:37-40.}

Judarna försökte, att hejda förkunnelsen av budskapet, som Guds ord hade förutsagt skulle spridas; dock måste profetian uppfyllas. Herren säger: ”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.” {Malaki 4:5.} En eller annan skall komma i Elias ande och kraft och när han anländer, kommer folk måhända att säga: ”Du är alltför nitisk, Du tolkar inte Skrifterna rätt. Låt mig visa Dig, hur Du skall förkunna budskapet.”

Det är många, som inte kan skilja mellan det, som kommer från Gud och det, som kommer från människor. Jag skall säga sanningen, sådan Gud ger mig den. I fall Ni fortsätter med, att finna fel och att ha en stridens anda, kommer Ni aldrig att lära känna Guds vilja. Jesus sade till lärjungarna: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” {Johannesevangeliet 16:12.} De var inte i ett sådant tillstånd, att de skulle finna glädje i det heliga och eviga, men Jesus lovade, att sända Tröstaren. Han skulle lära dem allt och påminna dem om allt, vad Jesus hade sagt till dem. Bröder, vi får inte sätta vår lit till människor. ”Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i näsan! Vad är de att räkna med?” {Jesaja 2:22.} Ni är hjälplösa, sök därför hjälp hos Jesus. Det är inte sunt, att dricka ur källan i dalen, när det finns en källa uppe på berget. Låt oss överge källan där nere och ta oss till källan där uppe! I fall det är en sanningspunkt, som Ni inte förstår och inte kan enas om, studera den. Jämför Skriftställe med Skriftställe och gräv djupt efter sanningen i Guds ord. Ni måste lägga Er själva och Era åsikter på Guds altare. Lägg bort alla förutfattade meningar och låt Guds Ande leda Er till hela sanningen.

Min bror sade en gång, att han inte ville höra talas om det vi lär. Han var rädd för, att han skulle överbevisas. Han ville varken gå på möten eller lyssna på uttolkningar. Men senare sade han, att han insåg sig vara lika skyldig, som om han hade hört det. Gud hade gett honom möjlighet, att lära känna sanningen och han skulle hålla honom ansvarig för denna möjlighet. Det är många ibland oss, som hyser fördomar mot de lärosatser, som nu avhandlas. De vill inte komma, för att höra och vill inte undersöka saken, men de kommer med sina invändningar i mörkret. De är nöjda med sitt tillstånd. ”Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” {Uppenbarelseboken 3:17-18.}

Denna text passar in på dem, som lever under budskapets förmedlande, men som inte vill lyssna till det. Hur kan Ni vara säkra på, att Herren inte ger nya bevis för sin sanning, genom att sätta in den i ett nytt sammanhang, för att bana Herrens väg? Vilka planer har Ni lagt, för att nytt ljus skall nå Guds folk? Vilka bevis har Ni för, att Gud inte har sänt ljus till sina barn? All självsäkerhet, egenkärlek och stolthet över den egna uppfattningen måste vi lägga bort. Vi måste sitta vid Jesu fötter och lära oss av honom, som är ödmjuk i hjärtat. Jesus undervisade inte sina lärjungar på samma sätt, som rabbinerna undervisade sina. Många judar kom och lyssnade på Jesu uppenbarande av frälsningens hemligheter. De kom inte, för att lära sig, utan för att kritisera och om möjligt upptäcka svagheter, för att ha något att väcka folks fördomar med. De var nöjda med den kunskap de ägde, men Guds barn måste känna den sanne Herdens röst. Är inte detta en tid, som lämpar sig väl för fasta och bön inför Gud! Vi riskerar stridigheter och motsatsförhållanden oss emellan på grund av någon omstridd punkt. Skall vi då inte söka Gud allvarligt och ödmjukt, för att utröna, vad som är sanning?

Natanael var tillstädes, då Johannes pekade på Frälsaren och sade: ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” {Johannesevangeliet 1:29.} Natanael betraktade Jesus, men han blev besviken på hans utseende. Kunde han, som bar spår av slit och fattigdom, vara Messias? Jesus var arbetare. Han hade arbetat med fattiga hantverkare, och Natanael gick sin väg. Men han intog ingen fast ståndpunkt om, vad och vem Jesus var. Han knäböjde under fikonträet och sökte Gud, för att få veta, om denne man var Messias. Medan han var där, kom Filippus och sade: ”’Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.’” Men ordet ”Nasaret” väckte på nytt vantron hos honom och han sade: ”’Kan något gott komma från Nasaret?’ Filippus svarade: ’Kom och se!’ När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ’Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.’ Natanael frågade honom: ’Hur kan du känna mig?’ Jesus svarade: ’Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.’” {Johannesevangeliet 1:45-48.}

Skulle det inte vara nyttigt för oss, att gå in under fikonträdet och enträget be Gud om, att uppenbara för oss, vad som är sanning? Skulle Gud inte komma oss nära, som han gjorde med Natanael? Han trodde Herren och utbrast: ”’Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.’ Jesus svarade honom: ’Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.’ Sedan sade han till honom: ’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.’” {Johannesevangeliet 1:49-51.}

Detta kommer vi att uppleva, om vi har samröre med Gud. Han önskar, att vi skall söka hjälp hos honom och icke hos människor. Han önskar, att vi skall få ett nytt hjärta och han önskar, att sända oss ljus från sin tron. Vi måste kämpa med varje vansklighet, men när en omstridd trospunkt påtalas, skall Ni inte söka andras mening, innan Ni fattar Ert beslut. Nej, gå till Gud. Säg, vad Ni önskar. Ta fram Bibeln och leta som efter doda skatter.

Vi går inte djupt nog, när vi söker efter sanningen. Var och en, som tror på sanningen för vår tid, kommer att hamna i situationer, där det är nödvändigt, att avlägga räkenskap för den tro, som bor i oss. Guds folk kommer att kallas, att stå inför myndigheterna och landets ledare och därför måste de vara säkra på, att de känner till sanningen. De måste vara omvända till Gud. Han kan på ett ögonblick lära Er mera genom sin Helige Ande, än Ni kan lära Er av denna världs stora personligheter. Universum följer striden, som pågår här i världen. Till ett oändligt högt pris har Gud sörjt för, att var och en skall få tillfälle till, att lära känna det, som kan göra honom vis till frälsning. Hur ivrigt spanar inte änglarna efter, att få se, vilka det är, som tar vara på detta tillfälle!

När ett budskap kommer till Guds folk, skall de inte resa sig upp emot det. De skall undersöka det med hjälp av Ordet, lagen och vittnesbördet. I fall det inte består denna prövning, är det inte sanning. Gud önskar, att våra förståndsförmågor skall växa. Han vill ge oss sin nåd. Var dag kan vi ha en festmåltid, för Gud kan öppna hela himmelens skattkammare för oss. Vi skall vara ett med Kristus, såsom han är ett med Fadern och då kommer Fadern att älska oss, såsom han älskar sin Son. Vi kan få samma hjälp, som Kristus fick och vi kan bli styrkta i varje vansklig situation, för Gud kommer att värna om oss på alla våra vägar. Han kommer att beskydda oss under alla förhållanden och när vi förs fram inför myndigheterna, behöver vi inte tänka på, vad vi skall säga på förhand. Gud kommer att ge oss de rätta orden på nödens dag. Måtte Gud hjälpa oss, att sitta vid Jesu fötter och lära oss av honom, innan vi försöker, att lära andra.