Review and Herald d. 21. februari 1888

tillbaka

Framåtskridandets Väg

[* Predikan i Kristiania {Oslo}, Norge, den 6. Oktober, 1886.]
Text: ”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.” Andra Petrusbrevet 1:5-11.

Aposteln har visat oss, hur viktigt det är, att man hela tiden går framåt i sitt kristenliv. Det finns ingen ursäkt för, att sakna andligt förstånd. Stegen på vägen ledande framåt antyds i textens förmaning, och vi måste ta dessa steg, för att uppfylla Guds krav, och bli passande för himmelens salar. Det framåtsträvande verket överlåts inte helt till våra svaga mänskliga ansträngningar, men när vi försöker, att vandra i Återlösarens fotspår, kommer gudomlig kraft att tilldelas oss, för att rättfärdighetens lag skall uppfyllas i oss. Hjälp går att hämta från En, som är mäktig, att frälsa, och när vi eftersträvar, att tillägna oss dessa dygder, kommer han att mångfaldiga nåden, efter vårt behov, från sitt eget gudomliga förråd.

Tro är det första steget på vägen framåt. Utan tro är det omöjligt, att täckas eller behaga Gud. Men många stannar här och kommer inte högre. De verkar förmoda, att när de som bekännande kristna har fått sina namn skrivna i kyrkans böcker, har de gjort sitt. Vi klarar oss inte utan tro, men Guds ord säger: ”i er tro visa dygd”. De, som är ute efter evigt liv och ett liv i Guds rike, måste låta trons dygd utgöra grundval för karaktärsutvecklingen. Jesus måste få vara den huvudsakliga hörnstenen. Det, som sölar ned sinnet, måste vi bestämt avvisa. När frestelserna kommer, måste vi stå emot dem i Kristi kraft. Guds Lamms fläckfria liv måste vävas in i karaktären, tills själen består provet. ”Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.” {Jakobsbrevet 4:7.}

En ung kristen utsätts för svåra prövningar och frestelser. Satan kommer ej att låta Dig lägga bort hans mörka banér, för att marschera under Furst Immanuels fana, utan att försöka, att behålla Dig i sina led. Han kommer att framställa varje lockelse, för att få bort Dig från den smala stigen, som leder till evigt liv, men Du måste stå som en trofast soldat åt Herren Jesus Kristus. Josef är ett exempel på, hur de unga kan stå utan fläck i en ond värld, medan de låter dygden fogas till tron. Fastän fånge i ett främmande land, långt bort från hemmets återhållande band, bibehöll han sin gudsfruktan, och då han blev allvarligt frestad till synd och att ge efter för det onda, utbrast han: ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?’” {Första Moseboken 39:9.} Guds nåd satte honom i stånd till, att stå emot fresterskan. Han kastades i fängelse för sitt ståndaktiga hållande av Guds bud. Men fängelsemurarna kunde inte stänga ute ljuset från himmelens gunst, eller hindra hans framgång i det gudomliga livet, för ”Herren var med Josef och visade honom nåd”. {Vers 21.} Och Herren kommer att vara med varje själ, som tillägnar sig dygdens gudomliga nåd, och som är rädd för, att han skall överträda himmelens lag.

Josef klagade inte över sin lott, ifrågasatte ej heller, varför Herren lät honom lida för rättfärdighetens skull. Han lät inte något förtvivlans mörka moln övermanna hjärtat. Han trodde på Gud, och väntade tåligt på räddningen. Han blev övertygad om, att hans pina skulle tjäna till, att ära Gud och vara omgivningen till gagn. Han avbröt inte karaktärsdaningen. Han glömde sin sorg, genom att lätta andras sorger, och fångarna uppfattade, att Herren var med Josef. Då han hade bestått eldprovet, förde Herren honom ut ur den mörka cellen, och upphöjde honom till en ställning näst efter Egyptens kung.

Hade Josef vacklat och fallit under den första frestelsen, skulle hans styrka ha varit otillräcklig för den andra prövningen. Det är viktigt, att vi icke tar ett felsteg åt något håll; för det är ytterst menligt för oss. Oavsett, vad det kostar Dig, lägg till Din tro dygd. Den största jordiska förlust kommer att visa sig att vara en evig vinning, om detta åstadkoms. I fall vi brukar våra krafter oklokt, för att tillfredsställa våra syndiga önskningar, kan vi inte uppnå den upphöjda karaktär, som Gud vill, att vi skall uppnå. Vi berövar Gud på den tjänst, som vi skall ge, och utför inte det goda, som vi är våra medmänniskor skyldiga. Om vi ger oss själva till Kristus, kommer han att bli vår hjälpare. Eftersom vi är fattiga och syndiga samt beroende, kommer han att tvätta oss i sitt eget blod, lägga sin Ande i oss, och få oss till, att återge hans avbild.

Varje ögonblick i våra liv är viktigt och laddat med stort ansvar. Bristande kunskap är ingen ursäkt för, att stå där utan andligt förstånd och framsteg; ty vi blir ombedda, att till dygden foga insikt. Många är högst okunniga om Bibelns sanning, och de inser inte plikten och nödvändigheten, att bli ihärdiga kristna. Lärjungarna lärde sig av Jesus, och människor insåg fördelen av hans sällskap och tjänande, då de upptäckte förändringen hos dessa människor. De enkla fiskemännen blev förfinade och duktiga, och de läxor de fick lära sig, har nedtecknats till förmaning och undervisning för oss. Vi uppmanas, att gå i Kristi skola. Vi måste tillägna oss så mycken insikt som möjligt. Vi kan inte tillåta oss, att vara ovetande om dessa ting, som angår vår eviga välfärd. Om alla ville upphöra med sladder och baktaleri, och i stället ägna tid åt, att begrunda Kristus och frälsningsplanen, skulle de få den nödvändiga kunskapen om tillväxt i nåden. Vi skall tillägna oss kunskap från ”allt som är... rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm”. {Filipperbrevet 4:8.} Gud önskar, att vi skall förstå, varför han har placerat oss i världen, och gett oss livets heliga börda att bära. Han vill, att vi skall utveckla våra själsliga och kroppsliga förmågor, så att vi kan vara till välsignelse för dem omkring oss, och att hans ära kan återspeglas från oss till världen. Det är icke hans vilja, att våra krafter skall bindas upp i slö dumhet och ovetande. ”... Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” {Första Johannesbrevet 1:5.}

”... i insikten självbehärskning”. Detta är det tredje steget på vägen mot en fulländad personlighet. Överallt är vi omgivna av förfall och moralisk nedgång. Vår jords bebyggare avtar nu i andlig, moralisk och fysisk kraft på grund av, att folk saknar förmågan till självbehärskning. Aptiten, begäret och kärleken till självförhärligande driver massorna till ytterligheter. Frestelser förekommer överallt, inte bara i lastens lokaler, utan också i hemmen i vårt land. Våra bord dukas med ringa hänsyn till hälsa och moral, och aptitens förvanskade begär styr, till skada för den fysiska och mentala vigören. Guds folk måste göra tvärt emot världen. De måste förklara krig mot dessa syndiga skick, säga nej till aptiten och få kontroll över sina sämre sidor. Aposteln sade: ”jag tuktar min kropp och kuvar den, för att jag inte skall predika för andra och själv inte hålla provet.” {Första Korintierbrevet 9:27, Reformations-Bibeln.}

Gud har gett oss jordens frukter och säd till föda, så att vårt blod inte skall bli dåligt, och för att vi skall få lugna nerver och klara tankar. Denna tids stimulerande kost och dryckesvaror bidrar icke till det bästa hälsotillstånd. Te, kaffe och tobak är samtliga stimulerande, och innehåller gifter. De är inte bara onödiga, utan skadliga, och bör undvikas, om vi tänker vara kloka och måttfulla. Vi bör leva ”av varje ord som utgår från Guds mun.’” {Matteusevangeliet 4:4, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Vår uppgift är, att granska Skrifterna och stämma av våra vanor med Bibelns lära. Vi förmanas till: ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.” {Första Korintierbrevet 10:31.}

”... i självbehärskningen uthållighet”. Behovet av, att lära sig självbehärkning, framstår klart, när vi försöker, att ta detta steg. Det är i det närmaste omöjligt för en människa utan självbehärskning, att visa tålmodig uthållighet. Vi borde anstränga oss, för att vara på den rätta sidan i allt. Vi befinner oss på slagfältet och Satan strider om våra själar. Ingen otålig man eller kvinna kommer någonsin att träda in i himmelens salar. Vi får inte låta de naturliga känslorna behärska omdömet. Många blir fort irriterade, och de slungar ur sig skarpa och bittra ord. De sårar omgivningens hjärtan och gör det tydligt, att Kristi Ande inte bor i deras själar. Kristi nåd skulle bringa Guds frid till Era hem, men många bekännare av sanningen verkar inte inse, att saktmod, ödmjukhet, ömsinthet och överseende är nödvändiga inslag i vår religion.

Finns det något önskvärt hos otåligheten? Den högljudda, barska klagan, den irritabla och kverulerande andan, är bevis för ett inskränkt och inbilskt sinnelag. Otålmodighet bringar strid och anklagelse och sorg; men tålamodet är fridens och kärlekens balsam för livet i hemmet. När vi visar tålamodets dyrbara nådegåva mot andra, kommer de själva att återspegla vår anda, och då kommer vi att samla själar med Kristus. Tålamodet försöker, att uppamma enighet i menigheten, i familjen och i lokalsamfundet. Denna nådegåva måste bli en del av vår livsstil. Denna nådegåva måste flätas in i våra liv. Var och en bör ställa sig på denna framgångens stegpinne, och foga dygd och självbehärskning samt tålamodets nådegåva till tron.

”... i uthålligheten gudsfruktan”. Gudsfruktan är frukten av en kristen karaktär. Om vi förblir i Vinträdet, kommer vi att bära Andens frukter. Vinträdets liv kommer att manifesteras genom grenarna. Vi måste stå i ett nära och varmt förhållande till himmelen, om vi äger nådens gudsfruktan. Jesus kommer att vara välkommen i våra hem och höra hemma där, om vi återspeglar hans bild och visar, att vi är den Högstes söner och döttrar. Religion i hemmet är något vackert. Om Herren bor ibland oss, kommer vi att känna, att vi tillhör Guds familj i himmelen. Vi kommer att förstå, att änglar betraktar oss, och vi kommer att vara vänliga och ha ett förlåtande sinnelag. När vi uppövar våra manér och vår gudsfruktan, gör vi oss lämpliga för himmelens salar. Vår konversation kommer att vara helig, och våra tankar kommer att röra sig kring himmelska ting.

Hanok vandrade med Gud. Han ärade Gud i allt han företog sig. Både hemma och ute frågade han sig: ”Kommer Herren att godta detta?” Och eftersom han hade Gud för ögonen och följde hans vilja, blev han en gudaktig man, som gladde Gud med sitt uppförande. Vi uppmanas till, att till gudsfruktan foga kärlek till bröderna {Andra Petrusbrevet 2:7}. Oh, så vi behöver ta detta steg och göra det här till en del av våra karaktärer! I många av våra hem råder det en hård och kamplysten anda. Kritiska ord och ovänliga handlingar är anstötliga för Gud. Diktatoriska befallningar och arrogant, överlägset uppförande erkänner himmelen icke. Orsaken till de många meningsskiljaktigheterna mellan bröderna är, att de inte har lagt sig till med broderlig vänlighet. Vi behöver den kärlek till andra, som Kristus hade till oss. Himmelens Herre bedömer människan utifrån hennes sanna värde. Är man ovänlig i sitt hem här nere, är man inte skickad för hemmet i himmelen. Tvingar man igenom sin vilja oavsett, vem det går ut över, kommer man inte att trivas i himmelen, om man inte får härska där. Kristi kärlek måste härska i våra hjärtan, för då kommer Guds frid att förbli i våra hem. Kom till Gud med en förkrossad och ångerfull ande, och Du kommer att hysa medkänsla mot Dina syskon. Då blir Du redo, att bygga ut syskonkärleken till allmännelig kärlek. Utan kärlek till nästan blir vi ”en ljudande malm eller en skrällande cymbal.” {Första Korintierbrevet 13:1.} Vår högsta bekännelse är ihålig och icke uppriktig, men: ”Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.” {Romarbrevet 13:10.} Vi kommer att befinnas vara för lätta, i fall vi inte adderar den kärlek till nästan, som är långmodig och vänlig; som inte stoltserar, som inte söker sitt eget.

Kommer vi att bli bedrövade, om vi följer denna kristna plan för tillväxt? – Nej. Planen kommer att föra himmelen närmare. Vi kan ha Guds frid och tröst, när vi gör detta. Dessa steg kommer att föra oss in i himmelens harmoni; ty när Gud ser sina barn försöka, att utföra hans instruktioner, i vanor och tankar, flerfaldigar han nåden, och ger dem den visdom, som kommer ovanifrån och ”är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter”. {Jakobsbrevet 3:17.} ”Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.” {Andra Petrusbrevet 1:10.}