Review and Herald d. 21. februari 1899

tillbaka

Sanningen som den är i Jesus – nr. 2

Gud ger var och en hans verk, och med det tilldelade uppdraget ger han sina budbärare ett mått av kraft som står i förhållande till deras tro. Han visar ständigt sin nåds rikedom för hjärtat. Ljus skiner fram i klara strålar från dem som tar emot ljus från Guds ord. Omvända budbärare behövs för att ge den Högstes ord till folket.

Läraren av sanningen måste praktisera den sanning han förmedlar till folket, annars kommer hans arbete att vara förgäves. De som stöder sanningen, inte bara genom argument, utan i sina liv, ställer sig på rättfärdighetens sida. Genom ett omvänt liv vittnar de om att de bär ett högtidligt varningsbudskap, som är en doft av liv till liv eller av död till död. När människor verkligen är omvända upphör kontroverser och debatter. Den enkla, sökande sanningen förkunnas av läppar berörda med ett levande kol från Guds altare.

Evangeliets sanne tjänare står inte inför folket för att tala mjuka ord; för att ropa: Frid och säkerhet. Han inser farorna som hotar själen, och han presenterar sanningen som den är i Jesus. Sanningen kommer klar, tydlig och avgjord från hans läppar, som om han fullt ut trodde att orden som talades vore en doft av liv till liv eller av död till död. Han vet att han har Guds Ande och kraft, och hans ord väcker hans åhörares samveten.

Lärdomarna förmedlade av den störste Lärare som världen någonsin har känt gavs på ett enkelt, rättframt språk. Kristi ord var tydliga och direkta. Hans instruktion gavs rad för rad, bud på bud. Kristus förebrådde sina lärjungar för deras tröghet. Varför förstod de inte hans läxor? – Eftersom hans ord inte stämde överens med vad de hade fått lära sig, eller med deras förhoppningar och förväntningar. Kristus försökte att inpränta i sina lärjungar att han hade lämnat i deras ägo sanningar som de inte insåg värdet av.

Gamla Testamentet är marken där fröna till praktisk gudsfruktan först såddes. Detta upprepades i Kristi ord till lärjungarna. Vi har ännu inte lärt oss att hela det judiska tidevarvet var en komprimerad profetia om evangeliet. Den var evangeliet i bilder. Från molnpelaren presenterade Kristus människans plikt gentemot Gud och sina medmänniskor. Hans ord till sina utsedda ombud, både i Gamla Testamentet och i det Nya, pekar tydligt på de kristna dygderna. Genom hela sin undervisning strödde han de dyrbara kornen av sanning. Alla kommer att tycka att dessa är som dyrbara pärlor, rika på värde, om de följer de fastställda principerna.

Vi har sanningen. Skall vi inte utöva den? Själviskhet är den stora ondska som gör predikan om Kristi kors verkningslös. Predika ordet. Dränk inte Kristi röst genom Din egen tolkning av Skrifterna. Låt inte Guds ord betyda vad han aldrig menade att det skulle betyda. Gör en praktisk tillämpning av sanningen. Nagla fast sanningen med helgad visshet och direkthet, och presentera den höga standard som Gud ställer fram inför sitt folk. Sanningen måste bli tvättäkta för mottagaren avseende alla avsikter och syften. Den måste stämplas på hjärtat. ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” {Romarbrevet 10:10.} ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” {Matteusevangeliet 22:37, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Detta är den tjänst som Gud kräver. Inget annat än detta är ren och fläckfri religion. Hjärtat är varelsens citadell; och tills det står helt på Herrens sida, kommer fienden att vinna ständiga segrar över oss genom sina subtila frestelser.

Om livet förs in under sanningens herravälde, är sanningens kraft obegränsad. Tankarna förs i fångenskap under Kristus. Ur hjärtats skatt kommer lämpliga och passande ord fram. Särskilt kommer våra ord att väljas med omsorg. Paulus skriver till Timoteus: ”Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig.” {Andra Timoteusbrevet 1:13-14.}

Den Helige Ande måste verka i hjärtana hos lärarna av Guds ord, så att de kan ge sanningen till människorna på det klara, rena sätt som Kristus själv gav sanningen på. Han uppenbarade den, inte bara i sina ord, utan i sitt liv. Om Guds budbärare inser nödvändigheten av att den Helige Ande verkar, kommer denne Ande att tala genom dem till åhörarna, som kommer att förstå innebörden av den talade sanningen.

Människor i denna tidsålder av världen agerar som om de vore fria att ifrågasätta den Oändliges ord, att skärskåda hans beslut och stadgar, understödja, revidera, omforma och upphäva, efter sitt behag. Om de inte kan misstolka, förvränga eller ändra på Guds enkla beslut, eller töja på dem för att behaga mängden och sig själva, bryter de emot dem. Vi är aldrig säkra medan vi styrs av mänskliga åsikter; men vi är trygga när vi vägleds av ett ”Så säger Herren.” Vi kan inte låta våra själars frälsning bero på någon lägre standard än beslutet från en ofelbar Domare. De som gör Gud till sin vägledare och hans ord till sin rådgivare, följer skenet från livets lampa. Guds levande orakel leder deras fötter på raka stigar. De som leds på detta vis vågar inte döma över Guds ord, utan håller fast vid att hans ord dömer dem. De får sin tro och religion från hans ord. Det är lotsen som leder dem på deras väg. Det är ett ljus för deras fötter och en lampa för deras stig. De vandrar under ledning av ljusets Fader, hos vilken det inte finns någon föränderlighet eller skugga. Han vars ömma barmhärtighet gäller alla hans skapade varelser gör de rättfärdigas väg till ett lysande ljus, som lyser mer och mer till den fullkomliga dagen.