Review and Herald d. 23. februari 1892

tillbaka

Helga dem i Sanningen

[Predikan i Sydney, Australien, den 12. December, 1891.]
”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” {Johannesevangeliet 17:17.} Detta var Kristi bön för lärjungarna strax före korsfästelsen på Golgataberget, och hans ord gäller inte bara dåtidens åhörare, utan de är även tillämpbara på oss, som tror på hans namn; ty han sade: ”Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.” {Vers 20.} Detta är, vad vi försöker att åstadkomma, att vara vår Herre Jesu efterföljare, görare av hans bud. För att bli helgade genom sanningen, måste vi tro på hans budskap och ta emot hans budbärare; ty hans ord når oss genom tidens kanaler från patriarker och profeter, från ett släktled till ett annat, för att vi skall lära känna Guds sanning.

I dessa farliga dagar skall vi dock inte ta till oss allting, som människor bringar oss som sanning. När bekännande lärare från Gud kommer till oss med tillkännagivandet, att de bär på ett budskap från Gud, är det rätt att ingående fråga sig: Hur vet vi, att det här är sant? Jesus har sagt oss, att: ”Många falska profeter skall träda fram och bedra många.” {Matteusevangeliet 24:11.} Men vi behöver inte bli lurade; ty Guds ord tillhandahåller åt oss ett prov, varigenom vi kan avgöra, vad som är sant. Profeten säger: ”’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” {Jesaja 8:20.}

Av detta uttalande att döma, måste vi vara flitiga Bibelgranskare, för att vi skall kunna veta, vad som stämmer överens med undervisningen och vittnesbördet. Något annat tillvägagångssätt är inte tryggt. Jesus säger: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” {Matteusevangeliet 7:15-20.} Hur viktigt är det då inte, att vi helgar oss genom den nåd, som Kristus skänker oss, för att vi skall utöva ett helgande inflytande på alla, som vi kommer i samröre med!

Helgelseverket inleds i hjärtat och vi måste komma i ett sådant förhållande till Gud, att Jesus kan göra om oss i sin gudomliga gjutform. Vi måste tömma oss på jaget, för att ge plats åt Jesus, men hur många det är, vars hjärtan är så fulla av avgudar, att de inte har plats åt världens Förlossare! Världen håller människornas hjärtan fångna. De koncentrerar tankarna på arbete, ställning och familj. De håller fast vid sina åsikter och vanor och dyrkar dem som avgudar i själen; men vi kan inte tillåta oss, att överlämna oss åt jagets tjänst, hålla oss till våra egna vägar och uppfattningar, och utesluta Guds sanning. Vi måste tömmas på självet; men det är inte det enda nödvändiga, för när vi har gett avkall på våra avgudar, måste tomrummet fyllas med något annat. I fall hjärtat lämnas tomt, och tomrummet inte fylls, hamnar det i samma tillstånd, som hos honom, vars hus var ”tomt och städat och pyntat”, men utan att någon gäst bodde i det. {Matteusevangeliet 12:44.} Den onde anden tog med sig sju andra onda andar, ondare än han själv, och de steg in och bodde där; och mannens sistnämnda tillstånd blev värre, än det förstnämnda.

När Du tömmer hjärtat på allt själviskt, måste Du ta emot Kristi rättfärdighet. Grip tag om den i tro; för Du måste äga Kristi sinnelag och anda, så att Du kan göra Kristi gärningar. Om Du öppnar hjärteporten, fyller Jesus tomrummet med den Helige Andes gåva och då kan Du bli ett levande vittne i hemmet, i församlingen och i världen. Du kan sprida ljuset, eftersom Rättfärdighetens Sols klara strålar skiner på Dig. Ditt ödmjuka liv, Dina heliga yttranden, Din rättskaffenhet och helgjutna karaktär säger omgivningen, att Du är ett Guds barn, arvinge till himmelen, att Du inte har gjort världen till den boning, utan att Du är en pilgrim och främling här, som söker ett bättre land, det himmelska, varvid Du lever med blicken endastriktad på Guds härlighet.

Då Jesus kom till denna värld, fann han, att det materiella hade tagit människornas hjärtan i besittning, och tvingat bort tankarna på de eviga realiteterna. Jesus föraktade inte världen, ty han har skapat världen; men det var aldrig hans plan, att hans barn skulle koncentrera sitt hopp och sin hängivenhet på jordiska ting, som skall förgå. Han sätter världen på andra plats, efter ting angående framtiden, det eviga livet. Då Jesus kom till jorden, var världen inhöljd i villfarelsens och övertrons mörker, och människorna hade förlorat de eviga intressena ur sikte. Därför skingrade Jesus mörkret med sin rättfärdighets klara strålar. Därmed blev evigheten synlig, så att människorna inte skulle behöva förlora intresset för det liv, som mäter sig med Guds liv. Härigenom skulle inte det timliga få väga tyngre, än härlighetens översvinnlighet.

För att hålla världen på rätt avstånd, är det nödvändigt med mer, än en tillfällig, formell tro på Kristus. Många skulle bekräfta, att Jesus var Guds Son, utan att besitta den frälsande tron. Jesus måste vara allt för själen: Du måste tro på honom som Din personlige och fullkomlige Frälsare; ty antar Du inte honom för det han är – en fulländad Frälsare – kommer Du inte att kunna representera honom för världen sådan han är. Överallt inom kristenhetens församlingar råder det andlig brist; brist på livsviktig gudsvördnad, och ibland religionens bekännare är många som torra ben. De behöver Guds Andes vindpust över sig, för att få liv. Det är för att den Helige Andes hjälp inte förenas med människors strävanden, som det ej råder sann dygd inom kyrkan, ty den Helige Ande skall överbevisa världen om synd, om rättfärdighet och om den kommande domen. Men i självaste församlingen tillåts synd hos våra bröder. Människor tillrättavisar inte trofast det onda hos Kristi bekännande tjänare. Den ene går inte samman med den andre i kärlekens och saktmodighetens anda i ett försök, att återställa dessa, som sviktar i tron. De går inte till den felande och säger: ”Min broder, Du står inte för Kristi karaktär. Du visar inte hans självförnekelse och självuppoffring. Du behöver hjärtats ömhet, Kristi hövlighet, så att Du kan visa den artighet, som Kristus har lyft fram i sitt ord.” Men i stället för att gå till Dina bröder, när Du ser karaktärsbrister, går Du till andra och talar om deras ofullkomligheter. Detta är inte uppfyllelsen av Kristi befallning.

Samtidigt som vi skall behandla våra bröder vänligt och älskvärt, skall vi endast följa dem så långt, som de följer Kristus. Vi skall forma våra liv enligt den gudomliga Modellen. Vi kan inte tillåta oss, att ta efter andra. Vi kan inte tillåta oss, att bedöma oss själva enligt mänsklig måttstock. Mänskliga måttstockar är lika skiljaktiga som de människor, som upprättar dem. Den ene följer ett rättesnöre, den andre ett annat. Du kan kopiera någon, vars måttstock Du betraktar som fullkomlig, men inte nå upp till hans exempel; och någon annan kan efterlikna Dig, och inte nå upp till önskvärd nivå; och därmed förs människors ofullkomligheter vidare, och det inbördes bedömandet antyder, att Ni inte är visa. Helgelsen har försvunnit från vårt verk, och vi inser inte de gudomliga realiteterna så, som vi borde, eftersom vi har förlorat Jesus ur syne, och fäst blicken på det mänskliga. Vi måste vakna upp ur sömen, så att Kristus kan ge oss liv; ty vi har inte råd med, att leva i ett tillstånd av slöhet. Vi måste bli ombud för vår gudomlige Mästare.

Kristus sade: ”Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” {Johannesevangeliet 17:19.} Vi är ett skådespel för världen, för änglar och för människor. Änglar och människor lägger märke till oss och ser, vilken anda vi är av, och ser, om vi motsvarar himmelens krav. Måhända Du känner, att Du inte motsvarar himmelsens fordringar. Kanske Du säger: ”Jag blev född med en naturlig böjelse för det onda, och jag kan inte segra.” Men vår himmelske Fader har ställt i ordning varje hjälpmedel, för att göra Dig i stånd till, att segra över varje vanhelig böjelse. Du skall segra, liksom Kristus segrade å Dina vägnar. Han säger: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” {Uppenbarelseboken 3:21.} Det var synden, som bragte mänskosläktet i fara; och före människans skapelse vidtogs åtgärden, att i fall hon inte skulle bestå provet, skulle Jesus bli hennes offer och säkerhet, så att människan kunde försonas med Gud genom tro på Kristus, ty Kristus var Lammet ”slaktat från världens grundläggning.” {Uppenbarelseboken 13:8.} Kristus dog på Golgata, för att människan skulle få kraft till, att segra över sina naturliga böjelser för synd. Men någon säger: ”Får jag inte min vilja fram, får jag inte handla på eget bevåg?” Nej, Du kan icke få Din vilja fram och ändå komma in i himmelens rike. Ingen ”min vilja” kommer att vara där. Inga mänskliga vägar kommer att rymmas i himmelens rike. Våra vägar måste övergå i Guds vägar.

Abraham var en person, som höll sig på Herrens väg, och han kallas för trofasthetens fader, Guds vän. Gud sade om Abraham: ”... jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till HERRENS väg och handla rättfärdigt och rätt, så att HERREN kan uppfylla sina löften till Abraham.” {Första Moseboken 18:19. I King James Version heter det: ”Jag känner honom, han kommer att...” Övers. anm.} Tar fäder och mödrar efter Abrahams exempel, eller låter de barnen följa sina onda vägar, och glömmer, att barnen är yngre medlemmar av Herrens familj?

Mödrar, Ni bör inleda uppfostran av Era barn, när de ligger späda i Era armar. Från barndom till ungdom, från ungdom till mandom, bör Ni lära upp Era barn till, att passa för familjen där uppe. Gud önskar ej, att Ni skall lägga ned tid på, att pynta Era kläder och dekorera Era bostäder, och på så vis försumma uppfostran av Era barn. Ni bör ta med Er barnen ut i trädgårdarna, och visa dem de vackra blomster, som Gud har gjort. Gud är den store mästerkonstnären, och de bilder, som mänskliga konstnärer målar och världen beundrar, är endast svaga efterapningar av Guds verk. Gud utför dagliga mirakler för oss, genom att låta blommorna slå ut; för ingen människohand förmår, att måla med så lätta penseldrag, eller forma så ljuvliga växter. Allt detta talar om den gudomlige Konstnärens verk, och varje blomster är ett uttryck för Guds kärlek till oss. Gud har planerat, att vi skall vara lyckliga. Han har täckt jorden med vacker, fräsch grönska; för han visste, att den här färgen skulle tilltala våra sinnen. Varje behagligt ting i naturen är ett tecken på Guds kärlek och omsorg. Så ta med Er barnen ut i fria luften under himlarnas tronhimmel, under de ädla träden, i trädgårdarna, och hänvisa dem genom naturen upp till natuens Gud. Få deras tankar, att kretsa kring Guds verk i naturen, så att de kan lära sig, att älska honom i barn- och ungdomen. Trötta inte ut dem med långa böner och tråkiga förmaningar, utan lär dem, att vara lydiga mot Guds lag. Lär dem, att vara vänliga och hövliga, säg åt dem, att i fall de är oborstade och hatiska till temperamentet, släpps de inte in i himmelriket, där allt är frid och kärlek. Vi är här, för att anpassas till familjen där uppe.