Review and Herald d. 4. mars 1884

tillbaka

Enhet i Kristus (Generalkonferensen 7 Nov. 1883)

(Ett tal till de pastorer som var samlade till generalkonferens i Battle Creek, Michigan, vid deras morgonmöte den 7 november 1883)

Sef. 2:3: Sök Herren, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanske blir ni beskyddade på Herrens vredes dag.

Dessa ord är riktade till oss, som är församlade här, som har rättat oss efter Hans domar och följt Hans förordningar. Det skulle vara sorgligt, om vi skulle försumma Gud eller vägra att söka Honom på allvar. Det skulle vara ett stort misstag att låta detta värdefulla tillfälle gå outnyttjat förbi oss, för det finns stora välsignelser för alla, som vill söka dem av hela sitt hjärta.

Låt var och en ställa sig denna fråga: ”Har jag gjort allt vad jag kan för att föra ljus och frihet med mig till detta möte?” Vi har alla ett arbete att utföra, som ingen annan kan göra för oss. Det skulle glädja Herren att se oss ödmjuka våra hjärtan för Honom, bekänna våra synder, och ställa allt till rätta som varit fel mellan oss och våra bröder. Det finns en risk, att fienden skall säga, att vi inte behöver ödmjuka våra hjärtan inför Gud, att vi inte behöver bekänna det orätta som vi har gjort mot våra bröder genom att tala om och förstora upp deras fel, och feltolka innebörden av deras ord, och tänka fientligt om dem i våra hjärtan. Några har hyst sådana känslor. Främlingskap, fördomar och misstänksamhet har härskat i någras hjärtan, och kärlek till Jesus och till varandra har blivit undanträngda av dessa sädeskorn från Satans ogräs. Bröder, skall vi låta fienden triumfera gnom att låta denna orätt passera utan att rätta till den? Eller skall vi, medan vi är här på dessa möten, bekänna våra egna fel och förlåta våra bröders? Skall vi inte söka ödmjukhet här? Skall vi inte öppna våra hjärtan för det rena, ljuva inflytandet från Rättfärdighetens Sol? Aposteln förmanar oss: ”Visa medkänsla, … var barmhärtiga och ödmjuka.” (1 Petri 3:8) Låt Kristus egenskaper som kärlek, mildhet och vänlighet uppfylla era själar. Låt Jesu karaktär lysa igenom er karaktär och visa, att ni har Kristus sinnelag, att ni är fulla av öm medkänsla för era bröder.

I sitt sista samtal med lärjungarna före Sin grymma död, illustrerade Jesus den enhet, som råder mellan Honom och Hans efterföljare med vinträdet och dess grenar. Han sade: Jag är vinträdet, ni är grenarna. Han bad också om, att Hans lärjungar måtte vara ett, som Han är ett med Fadern. Satan hörde denna bön. Han vet, att i enhet finns det styrka, och han arbetar hårt på att föra split och oenighet in bland Guds folk, som håller Hans lag. Han strävar hela tiden efter att motarbeta Kristus plan. Han frestar människan, och det onda är ett så naturligt element i det mänskliga hjärtat, att det inte kan motstås utan gudomlig hjälp. Vi vill, att Jesus ord skall bo i våra hjärtan, så att vi kan bli Ordets görare och inte endast dess hörare. Vår vilja måste tränas till lydnad.

Som Kristi ambassadörer, har vi blivit anförtrodda det betydelsefulla arbetet att berätta sanningen för folk, och detta bör vi göra - inte bara med röst och penna, utan också genom vårt exempel. Det kräver Gud av oss. Han vill inte acceptera något mindre än det. Vi måste förbli i Kristus, som grenen förblir i vinträdet, annars blir vi inte lämpliga för att föra ut det varnande budskapet till världen. Herren måste ofta beskära oss för att påminna oss om, att en ren och helig Gud inte kommer att tillåta något ont att bestå inför Honom utan att vi blir tillrättavisade. Våra synder och orättfärdigheter skiljer oss från Honom. Så vår första uppgift består i att avlägsna synden från oss själva. Men för att kunna göra det måste vi hålla oss så tätt intill Gud, att vi kan förstå Hans karaktär.

Låt oss se tillbaka på de gångna årens arbete och se, om vi har uppfyllt hela vår plikt. Vi bör sätta Gud först. Har inte somliga blandat så mycket egoism i sitt arbete, att Herren inte kunde välsigna dem med framgång? Har inte somliga blivit självtillräckliga? Har inte andra blivit makliga och nästan dagdrivare i Herrens vingård? Har de inte försummat de delar av arbetet, som inte var angenäma och valt att göra det, som var trevligare. Kära bröder, har ni vakat över själar, som de, som måste avlägga räkenskap? Har ni känt, att ni var ansvariga för deras frälsning? Har ni tillåtit dem att bli egoistiska och världsligt sinnade utan att trofast berätta för dem, vilken fara de befinner sig i? Har ni inte sett dem röva från Gud när det gäller tionde och offer. Och har ni inte hållit tyst? Har ni inte varit rädda för att utsätta er för deras missnöje, om ni tydligt skulle lägga fram för dem deras underlåtelse av att uppfylla Guds uttryckliga krav? Vad har ni gjort, mina bröder? Har ni inte försökt att endast bära okets lättaste del, medan ni har undvikit att berätta vidare om hela Guds vilja? Era församlingar och era konferenser kommer att vittna emot er, för underlåtelsesynden är inskriven i Himmelens böcker.

Det krävdes ödmjukhet och offer för att bereda vägen för människan så att hon kunde återfå Guds ynnest. Den Högstes Son blev en av oss och delade den mänskliga naturens sorger och svagheter, för att Han skulle kunna lyfta upp den fallna människan till att på nytt bli förenad med Gud. Ansträngningarna för att hjälpa oss slutade inte heller med det stora offer, som frambars för vår frälsning. Gudomligt tålamod och beskyddande omsorg är ständigt i verksamhet för att bevara själar från undergång. Ty det är Satans ständiga arbete att skilja dem från Kristus. Vi måste motstå hans snaror med vaksamhet och bön. Då kommer tro och uthållig ansträngning att ge oss segern.

Är vi villiga att göra sådana ansträngningar för att frälsa våra medmänniskor, som Kristus gjorde för vår frälsning? Kommer vi att visa sådan hänsyn till våra bröders rykte och bästa, som Jesus har lärt oss genom sin omsorg för oss? Vi är ett i Kristus. I hans ögon är det band, som förenar de troende heligare och mer beständigt än något annat band. Kristus är vinträdet; vi är grenarna och endast grenar. Detta synsätt på vår släktskap med Honom och varandra skulle leda oss till att arbeta allvarligt för våra bröders frälsning. Vi måste fortsätta att vara trogna med att utföra det arbete vi utsetts till: att förebrå, tillrättavisa, förmana med stort tålamod och genom undervisning. Detta måste göras i en ödmjuk ande, medan vi förblir i Kristus. Här är vår makt över hjärtan. När Kristus härskar i hjärtat, kommer egoismen att dö och oegennyttig välvilja kommer i stället. Kyla och likgiltighet kommer då att betraktas som lika ödeläggande som det är för en vaktpost att sova på sin post, och på så sätt utsätta hela hären för nederlag och död. Vi måste hela tiden vara på vakt. Vår fiende är på vakt. Han håller hela tiden utkik efter tillfällen att komma in med sina snaror.

Skulle det uppstå frestelser, så berätta för Jesus om alla dina svårigheter. Skulle en gren på vinträdet luta sig bort från sitt upphovs stam och stödja sig mot en växt, som den inte är inympad på? Skall de, som bekänner sig till Kristus, söka de världsligas vänskap, men inte ha något att göra med Frälsaren? Lämna allt till Honom, som gav Sitt liv för oss. O, Han älskar oss med en kärlek, som övergår en mors kärlek till hennes hjälplösa barn.

”Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Kristus. (Joh. 15:5) Vi behöver Honom varje dag. Vi kan inte leva skilda från Honom en enda timme. Varenda förmåga vi har tillhör Honom, och bör tillägnas Hans tjänst. Mina bröder, om ni har klart för er, att denna förening med Kristus krävs av er, och ni trots det försummar att upprätthålla en konsekvent vandring med Honom och i att utöva er tro, kommer hjärtat att bli hårt och olydigt. Tendensen går i riktning mot självtillräcklighet och mod att gå i en felaktig riktning. Det är er plikt att förbli i Kristus. Vi måste dagligen vara elever i Hans skola. Vi måste själva känna vägen, innan vi kan få andra med oss på den.

Sök i Skrifterna, var Mästarens påbud. Många har förlorat mycket, därför att de har försummat denna plikt. När vi söker i Guds ord, är änglar vid vår sida och kastar klara ljusstrålar på de heliga sidorna. Skrifterna vädjar till människans förmåga att välja mellan rätt och orätt. De talar till henne med varning, tillrättavisning, bön och uppmuntran. Hennes sinne måste uppövas i Guds Ords upphöjda sanningar, annars försvagas det. Vi har sanningen, utgiven i tryck, men det räcker inte att förlita sig på andra människors tankar. Vi måste själva undersöka den, och lära känna grunden för vår tro genom att jämföra skriftställe med skriftställe. Ta Bibeln, och bönfall Gud på era knän att upplysa ert förstånd. Om vi ville studera Bibeln grundligt och under bön varje dag, skulle vi varje dag upptäcka någon skön sanning i ett nytt, klart och överbevisande ljus.

Här kommer våra präster till korta. De studerar inte sin Bibel. De är svaga, där de skulle kunna vara starka, eftersom de tar saker och ting för givna utan att själva undersöka dem. De blir inte starka i Skriften och i Guds kraft, därför att de är tillfreds med sitt nuvarande tillstånd och vad de hittills har uppnått. De behöver bli förtrogna med profetiorna, förtrogna med vår tros grundsatser, förtrogna med Kristus lära. Då kommer gudsmänniskan att vara väl utrustad för allt gott verk, och göra praktisk gudfruktighet till sin uppgift.

Många sätter inte Gud i förgrunden, utan väntar på att själva få göra något stort. Kom ihåg, bröder, att även om ni går gråtande framåt, när ni sår sanningens dyrbara säd, måste ni lita på gudomlig makt till att hjälpa er med att säkerställa skörden, så att ni kan komma glädjestrålande hem bärande på era kärvar. Låt oss arbeta. Låt oss själva studera vår Bibel och lära alla, som hör oss att undersöka Skrifterna. Predika mindre med era egna ord, men starta bibelstudier. Låt Herren tala direkt till hjärtan genom Sitt ord. På så sätt kommer sanningen att påverka många sinnen, och det kommer att stanna kvar längre i minnet än vad en predikan skulle göra.

Såningsmän på det stora skördefältet, var flitiga, var trogna, var orubbliga, alltid överflödande i Herrens gärning. Överlämna resultatet av ert arbete med hopp och böner till den Allsmäktige, som är nådig och aldrig sover. Väx till i nåden och i kunskap om sanningen. ”Gör allt vad ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petri 1:5- 8)