Review and Herald d. 6. mars 1888

tillbaka

Bevis på äkta Tro

[* Predikan hållen i K?benhavn, Danmark, den 20. Juli, 1886.]
Text: ”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Titusbrevet 2:11-14.

Det är stora saker, vi skall göra, i fall vi önskar oss det eviga livet i arv. Vi skall säga nej till ogudaktighet och världsliga lustar och leva ett liv i rättfärdighet. Många lär ut, att allt, som krävs för frälsning, är att tro på Jesus, men vad säger sanningens ord? ”... är tron utan gärningar död.” {Jakobsbrevet 2:26.} Kallet lyder: ”Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet” {Första Timoteusbrevet 6:12}, lyft korset, förneka jaget, kämpa emot köttet och gå dagligen i Förlossarens fotspår. Det finns ingen frälsning för oss förutom i Jesus, ty det är genom tro på honom, som vi får makt till, att bli Guds barn. Men det är inte blott en tillfällig tro, det är en tro, som förverkligar Kristi gärningar. Jesus har sagt: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” {Lukasevangeliet 9:23.} Vi har något att göra, förutom att tro; ty vi skall dömas enligt våra gärningar.

Levände tro visar sig genom uppenbarandet av en offervillighetens och hängivenhetens anda för Guds sak. De, som äger den, står under Furst Immanuels banér och för med framgång krig mot mörkrets makter. De står redo, att göra, vad helst deras anförare befaller dem. Envar av dem förmanas, att vara ”ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, i trohet och renhet.” Ty vi skall ”leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt” i den nuvarande världen, alltså som en levande bild på Kristi egenskaper och genom att uppenbara hans Ande och anda. {Första Timoteusbrevet 4:12; Titusbrevet 2:12.} Vi måste, som hans kära barn, följa efter honom. Genom att beskåda honom, skall vi bli förändrade till samma bild och ge återsken av det himmelska ljuset i världens moraliska mörker.

Äkta tro på Jesus leder till, att man förnekar sig själv; men därest man upphöjer sig och har höga tankar om sig själv, då saknas Jesu tro i hjärtat, hur hög vår bekännelse än är. En sann kristen förstår, att ett gränslöst offer har bragts för honom, och att hans liv har oändligt värde på grund av Jesu blod, hans förbön och hans rättfärdighet. Men samtidigt som han inser Guds barns upphöjda privilegier, är hans själ full av ödmjukhet. De, som vandrar i Golgatas skugga, släpper inte ur sig några högmodiga ord om den egna heligheten. De känner, att det var deras synd, som orsakade den smärta, som krossade Guds Sons hjärta, och all deras kraft försvinner {Danielsboken 10:8}. De, som lever närmast Jesus, förnimmer sin egen ovärdighet djupast, och deras enda hopp ligger i den korsfäste och uppståndne Frälsarens förtjänster. Liksom Mose, har de sett helighetens förfärliga majestät, och de ser sin egen otillräcklighet i motsats till Jesu renhet och upphöjda skönhet.

Är inte det orsak till, att vara ödmjuk? Är inte det orsak till, att känna sig beroende av Kristus var dag och timme? Har vi inte vandrat på de vägar, som vi själva har valt, och funnit dessa vara dåliga? Vi har ”syndat och saknar härligheten från Gud” {Romarbrevet 3:23}, och för att frälsa människorna, måste Jesus göra ett oändligt offer. Intet mindre, än Guds älskade Sons liv var tillräckligt, för att försona den stora syndaskuld, vi hade ådragit oss, genom att överträda Guds lag. Han tog vår natur på sig och blev till synd för oss, för att vi skulle få tillgivelse för ”de synder som förut hade blivit begångna” {Romarbrevet 3:25} och med hjälp av hans gudomliga styrka och nåd uppfylla lagens rättfärdiga krav. Var och en, som intar ståndpunkten, att det inte spelar någon roll, om vi håller Guds bud eller ej, känner inte Kristus. Jesus säger: ”jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek” {Johannesevangeliet 15:10}, och Jesu efterföljare kommer att göra, som han har gjort. Den älskade lärjungen säger: ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” {Första Johannesbrevet 2:6.} Vi kan icke förbli i vår Frälsares kärlek, om vi trampar på någon del av den lag, han kom för att göra stor och härlig genom lidande, förödmjukelse och den försmädliga döden på korset.

Det är ett fatalt misstag, att tro sig inte behöva göra något för sin frälsning. Man skall samarbeta med de himmelska makterna. Vi förmanas, att ”rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” {Andra Korintierbrevet 7:1.} Verket måste påbörjas med förståndet; och när man uppfattar andliga realiteter, inser man sig vara inblandad i ett krig. Man måste bära ett kors; man måste klättra över en mur, innan man kommer in i den eviga staden; det finns en stege, som man skall klättra uppåt på, innan man når pärleporten; och när man blir medveten om sin oförmåga och svaghet, och ropar på hjälp, då nås man av en gudomlig röst från himmelens bröstvärn, som säger: ”Ta vara på Min kraft.” ”... Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28.20.}

Satan kommer att försöka, att förleda just Dig till, att vika in på syndens stigar, i det att han lovar, att ett eller annat vidunderligt gott kommer att bli frukten av, att överträda Guds lag, men han är en bedragare. Han kommer bara att krossa Dig, och vanära Guds namn och sak; ty varje steg bort från Jehovas bud minskar Din kraft till, att stå emot det onda, och gör dig mera och mera oförmögen till, att uppfylla Dina förpliktelser mot Gud och människor. Kristus kom, för att bryta den Ondes herravälde, för att låta den förtryckte få sin frihet, och lätta den tunga bördan, samt försätta fångar i frihet. Människan hade blivit så försvagad av överträdelse, att hon inte besatt tillräcklig moralisk kraft till, att vända sig bort från Satans tjänst till den ende sanne Gudens tjänst; men Jesus, Livets Furste, till vilken har getts ”all makt i himlen och på jorden” {Matteusevangeliet 28:18}, skänker varje själ, som längtar efter frälsning, tillräcklig styrka till, att övervinna all rättfärdighets fiende.

Striden mellan Kristus och Satan förs på nytt om varenda själ, som överger mörkrets furstes svarta flagga, för att marschera under Prins Immanuels blodbestänkta banér. Den Onde kommer att bruka de mest snärjande frestelser, för att dra dem bort, som vill vara trogna Himmelen. Vi måste använda all vår kraft och styrka i Guds tjänst, och då kommer vi att bevaras från, att fastna i fiendens snaror.

Paulus säger: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.” {Romarbrevet 12:1.} Varje handling, som försvagar Dig fysiskt eller själsligt, gör Dig opassande till, att tjäna Skaparen. Vi skall älska Gud av hela vårt hjärta, och om vi har blicken riktad mot hans härlighet, kommer vi att äta, dricka och klä oss efter hans gudomliga vilja. Envar, som förstår, vad det vill säga att vara en kristen, renar sig från allt, som försvagar och besmittar. Han gestaltar alla sina vanor i överensstämmelse med sanningens krav, och han tror inte bara, utan arbetar på sin egen frälsning med fruktan och bävan, samtidigt som han underkastar sig den Helige Andes omskapande kraft.

De, som har slutit sig till Jesus, är förenade med alltings Skapare och Upprätthållare. De har en kraft, som världen inte kan ge och heller ej kan ta ifrån dem. Men fastän de har fått stora och härliga förmåner, skall de inte uteslutande glädja sig åt sina välsignelser. Som hushållare ansvariga för Guds mångfaldiga nåd, skall de bli en välsignelse för andra. De har fått sig stora sanningar betrodda, och ”den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.” {Lukasevangeliet 12:48.} Det vilar ett tungt ansvar på alla, som har tagit emot budskapet för dessa tider. De skall utöva en påverkan, som kan dra andra in i ljuset från Guds ord. Deras inflytande bör vara av sådan beskaffenhet, att den drar andra till Kristus och till Guds ords sanningar. ”Kristus tjänade inte sig själv”. {Romarbrevet 15:3.} Han levde, för att göra människorna gott, och vi bör utföra samma gärningar, som han gjorde. Vi skall älska vår nästa som oss själva. Vi skall hålla reda på våra bröder {Första Moseboken 4:9}. Kristus ”har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Den tro, som frambringer en sådan nitiskhet, är den enda sanna tron. Om grenen förblir i det sanna vinträdet, uppenbaras denna förening genom de frukter, som kommer till synes: ”Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” {Titusbrevet 2:14; Matteusevangeliet 7:20.}

I fall vi verkligen tror på Jesus, uppfångar vi härlighetens strålar, och så vi sprider vi ljus på den mörka vägen för dem omkring oss. Vi skall uppenbara vår Frälsares milda sinne, och då kommer många att låta sig ledas genom vår påverkan till, att: ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd” {Johannesevangeliet 1:29} och de kommer att överlåta sig själva till hans tjänst, ty Jesus kommer att bli i dem ”en källa, som flödar fram och ger evigt liv’” {Johannesevangeliet 4:14}, och de, som har förhärligat hans namn och arbetat tillsammans med honom för dyrbara själars frälsning, kommer att gå in till evig glädje, sitta med honom på hans tron och dela hans härlighet med honom för evigt.