Review and Herald d. 7. mars 1912

tillbaka

Trons prövning

Inte utan syfte sänder Gud sina barn prövningar. Han leder dem aldrig på annat sätt än de skulle välja att bli ledda om de kunde se slutet från början och urskilja härligheten hos det syfte som de uppfyller, som arbetare tillsammans med honom. Han utsätter dem för disciplin för att göra dem ödmjuka, för att leda dem genom prövningar och lidanden, för att de skall se sin svaghet och närma sig honom. När de ropar till honom om hjälp, svarar han och säger: "’Här är jag". {Jesaja 6:8.} Han är inte likgiltig inför sina barns bön. Han står länge ut med deras obotfärdighet, och när de vänder sig till honom, tar han emot dem nådigt.

Angående trons prövning skriver Petrus: "Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet." {Första Petrusbrevet 4:12-13.} Och Jakob säger: "Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende." {Jakobsbrevet 1:2-4.}

Kristna är Kristi juveler. De skall lysa starkt för honom och sprida ljuset från hans ljuvlighet. Deras lyster beror på poleringen de får. De kan välja att bli polerade eller att förbli opolerade. Men var och en som förklaras värdig en plats i Herrens tempel måste underkasta sig poleringsprocessen. Utan den polering som Herren ger kan de inte reflektera mer ljus än en vanlig sten.

Kristus säger till människan: Du är Min. Jag har köpt Dig. Du är nu bara en grov sten; men om Du lägger Dig i Mina händer, skall Jag polera Dig, och den lyster, med vilken Du skall lysa, skall ge Mitt namn ära. Ingen skall rycka Dig ur Min hand. Jag skall göra Dig till Min speciella skatt. På Min kröningsdag kommer Du att vara en juvel i Min glädjekrona.

Den Gudomlige Arbetaren spenderar föga tid på värdelöst material. Endast de dyrbara juvelerna putsar han till likhet med ett palats och skär bort alla grova kanter. Denna process är svår och ansträngande; den skadar mänsklig stolthet. Kristus skär djupt in i den erfarenhet som människan i sin självtillräcklighet har betraktat som fullständig, och tar bort självupplyftandet från karaktären. Han skär bort överskottsytan och sätter stenen på polerhjulet, trycker in den så att all grovhet kan slitas bort. Sedan håller han juvelen upp mot ljuset, och Mästaren ser i den en reflektion av sig själv, och han uttalar att den är värd en plats i hans juvelskrin.

Välsignad vare upplevelsen, hur allvarlig den än är, som ger stenen nytt värde och får den att lysa med levande ljusstyrka.

Kristendomen lovar inte ut en dans på rosor. "… vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike." {Apostlagärningarna 14:22.} Tro behövs, stark, tillitsfull tro, som är säker på att Gud inte kommer att föra in sina barn i frestelse som är större än de kan uthärda. Vad en sådan tro har makt att göra berättar Paulus om i sitt brev till hebréerna. På tal om dem som inför förföljelse och död hade upprätthållit en orubblig tillit till Gud, säger han: –

"Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade." {Hebréerbrevet 11:33-37.}

I denna värld ansågs dessa troshjältar ovärdiga att leva; men i himmelen är de inskrivna som Guds söner, värda den högsta äran. "… de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder", tillkännager Kristus; "ty de är värdiga." {Uppenbarelseboken 3:4.} I himmelens salar väntar dem en "härlighet, som väger tungt och varar i evighet." {Andra Korintierbrevet 4:17.}

"När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare". {Hebréerbrevet 12:1-2.} "Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." {Andra Korintierbrevet 4:17-18.}

När de återlösta står i Guds närvaro, kommer de att se hur kortsiktiga deras slutsatser var om vad himmelen visar som framgång. De kommer att se hur småaktiga deras påstådda prövningar var och hur orimliga deras tvivel var. De kommer att se hur ofta de misslyckades med sitt arbete genom att ej visa obestridlig tro på Gud. Från änglakörens läppar och den återlösta hären kommer kören att ropa fram: "’Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig". {Uppenbarelseboken 15:3-4.}