Review and Herald d. 8. mars 1870

tillbaka

Guds lag

Världens syndighet tilltar. De ogudaktiga fyller raskt sin syndabägare, de gör sig redo för vedergällningen från Guds rättfärdighet. Släktets urartning går snabbt och är fruktansvärd. Liksom det var i Noas dagar, så skall det vara, när Människosonen uppenbaras.

Före den gamla världens utplåning genom en vattuflod, osade det av fördärv om invånarna. Synd och kriminalitet av varje slag var förhärskande. Världens tillstånd håller snabbt på att nå den punkt, där Gud säger till dem, såsom han sade i forna dagar: ”'Min Ande skall inte bli kvar i människorna* för alltid”. {Första Moseboken 6:3. * ”Annan översättning: 'kämpa med'.” Fotnot i Svenska Folk-Bibeln 98.} En av de allvarligaste synder, som förekommer i denna fördärvade tidsålder, är hor. Denna skändliga synd utövas i oroväckande omfattning. Sabbaten och äktenskapets institution instiftades av Gud i Edens Lustgård, för att helighållas och vara okränkbara. Bägge dessa Guds särskilda inrättningar har svikits och gjorts utan värde av män och kvinnor, vars hjärtan är helt inriktade på, att göra det onda.

Men i fall överträdarna av det sjunde budet endast skulle finnas ibland dem, som inte är Kristi bekännande efterföljare, skulle tillståndet inte vara en tiondel så allvarligt, som det är nu. Nej, äktenskapsbrottets förbrytelse begås för det mesta av bekännande kristna. Både präster och lekfolk, vars namn står präntade i församlingsprotokollet, är lika skyldiga. Många, som säger sig vara Kristi tjänare, är såsom Elis söner, vilka tjänade i det heliga ämbetet, och utnyttjade sitt ämbete till, att begå förbrytelser, och bedriva hor och få folk till, att bryta mot Guds lag. Dessa måste avlägga en förfärlig räkenskap, när Gud skall ta upp allas rättsfall, och de skall dömas enligt sina gärningar begångna i köttet.

Många av denna klass, vars hjärtan är köttsliga, är av den uppfattningen, att Guds lag har upphävts. ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” {Romarbrevet 8:7.} De har inte förvandlats genom sinnets förnyelse. De är laglösa. De säger sig vara heliga, samtidigt som de är syndens tjänare. Många av dem, som lär ut, att Guds lag har avskaffats, är liderliga, otuktiga människor och avgudadyrkare. De är fräcka nog, att baktala Guds lag och ordar om lagens fördömda träldom. Deras förbittrade uttalanden går inte att få att stämma överens med Paulus' ord: ”Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begär var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.” ”Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” {Romarbrevet 7:7, 12, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Paulus beskriver i sitt första brev till Timoteus de människor, som står under lagens träldom. De är lagens trälar. Han kallar dem för laglösa, olydiga, syndare, oheliga, hädiska, mördare, horkarlar, lögnare och alla, som överger den sunda läran. Första Timoteusbrevet 1:9, 10.

Guds lag är en spegel, som visar människan bristerna i hennes karaktär. Men det är inte angenämt för dem, som gärna begår orättfärdighet, att påminnas om sin omoral. De värdesätter inte den pålitliga spegeln, emedan den avslöjar deras synder för dem. Fördenskull: I stället för, att påbörja krig mot sitt köttsliga sinne, för de krig emot den sanna och pålitliga spegel, som de har fått av Jehova, inte för att de måhända skulle vara bedragna, utan för att slippa att få sina karaktärssvagheter avslöjade för sig. Skulle uppdagandet av dessa brister leda dem till, att hata spegeln, eller hata sig själva? Skulle de lägga bort spegeln, som avslöjar deras brister? Nej; de synder de gömmer på, som den pålitliga spegeln visar dem förekommer i deras karaktärer, kommer att stänga himmelens portar för dem, med mindre de läggs bort, och de blir fullkomliga inför Gud.

Lyssna till den trofaste apostelns ord: ”Genom lagen ges insikt om synd.” {Romarbrevet 3:20.} Dessa människor, som helst skulle vilja avskaffa lagen, borde hellre vilja avskaffa sina synder. Äktenskapsbrott är en av de förfärligaste synderna i denna tidsålder. Denna synd existerar ibland bekännande kristna i alla klasser; men förekommer i hög utsträckning ibland dem, som för krig emot Jehovas lag.

Kristna kallas till, att lägga sina kroppar som ett levande offer på Guds altare. ”Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.” {Romarbrevet 6:12-13.}

I fall de bekännande troende skulle lägga sina kroppar på Guds altare, efter att ha genomgått den inspektion, som judarnas offer genomgick, hur få skulle då inte bestå provet, och förklaras fullkomliga inför Gud, bevaras i helighet, fria från syndens fläckar eller orenhet! Gud tog inte emot några bristfälliga offer då. Gud tar inte emot något skadat eller sjukt offer nu. Det krävs, att offret till Gud är sunt, i alla avseenden, och värdefullt.

Ingen kan förhärliga Gud i sin kropp, enligt Herrens krav, medan vederbörande lever i överträdelse av Guds lag. I fall kroppen överträder det sjunde budet, beror det på tankarnas diktat. Om tankarna är orena, begår kroppen automatiskt orena handlingar. Renhet kan inte förekomma i dens själ, som hänger sig åt orena handlingar med kroppen. Därest kroppen tjänar lusten, kan sinnet icke hålla fast vid helgelsen till Gud. För att bevara sinnet helgat, måste kroppen hållas helgad och äras. Sinnet skall tjäna Guds lag, och vara villigt i sin lydnad mot alla dess krav. Då kan dessa, tillsammans med aposteln, ställa sina lemmar som rättfärdighetens redskap i Guds tjänst. ”Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär.” {Romarbrevet 6:12.} Den frihet, som aposteln beskriver som Kristi efterföljares privilegium, blir aldrig dens, som gläds åt, att trampa Guds lag under fötterna. Den frihet och välsignelse, som uttrycks i följande ord, erfars av den klass, som lyder Jehovas lag. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” {Romarbrevet 8:1.} Aposteln ålägger galaterna, att: ”vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.” Han säger vidare: ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” {Galaterbrevet 5:16, 24.}

Men de, som skulle glädja sig åt en avskaffad lag, gläder sig i synden. Deras köttsliga hjärtan passar inte ihop med den lag, som aposteln förklarar vara helig, rättfärdig och god. Paulus frågar: ”Vad skall vi då säga? Att lagen är synd! Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.” {Romarbrevet 7:7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Paulus började inte med, att angripa lagen, för att rättfärdiggöra ett liv i synd; utan då hans sinne upplystes om Guds lag, såg han sig själv som syndare, lagöverträdare. Hans synder lades fram för honom, och vad blev utfallet? Hävde han ur sig en ordström emot den lag, som visade, att han var lagöverträdare? Korsfästes lagen i hans hjärta? Oh nej! Han korsfäste det köttsliga sinnet, som reser ragg mot Guds lag. ”... när budordet kom, fick synden liv”, säger Paulus, ”och jag”, icke lagen, ”dog.” {Romarbrevet 7:9-10.} Oh! När skall bekännande kristna vakna upp och se kanten till avgrunden de står på, när de inte vill erkänna kraven hos Guds lag?

Herren gjorde människan moraliskt rakryggad; men hon föll i synd, och sänktes i moralisk halt, eftersom hon vägrade, att vara lydig emot de heliga krav, som Gud reser på människan. Alla människans lidelser bidrar, om de behärskas och styrs rätt, till hennes fysiska och moraliska välmående, och säkrar henne stor mängd lycka. Den, som begår hor, otukt och är otyglad, gläder sig inte åt livet. Det kan inte förekomma sann glädje för den, som överträder Guds lag. Detta vet Herren, fördenskull sätter han gränser för människan. Han styr, befaller och förbjuder uttryckligt.

Men många är så bedragna av Djävulen, att de tror sig kunna överträffa den store Guden i, att röja väg och åstadkomma medel för mänsklig lycka. De skyller sin olycka på förbuden i tiobudslagen; och om de alls kan känna sig fria från Guds lag, menar de sig vara verkligt fria.

Många vägrar, att själva rannsaka Skrifterna. De förblir frivilligt ovetande om tiobudslagens ursprung och eviga giltighet. De litar på andras undersökningar och låter dem avgöra saken åt dem. Blinda ledare säger: ”Du behöver inte hålla Guds lag, för den är inte bindande. Den är ett träldomsok.” Och den frivilligt ovetande är blind, och leds av en blind. Ingendera är skuldfri. I sin lag har Gud åstadkommit en spegel åt dem, så att de ser sina rätta jag. Förbättrar det deras tillstånd, att krossa detta precisa förstoringsglas, eftersom det avslöjar deras brister för dem? Det arbete, som de borde sysselsätta sig med, är att lägga bort synden, jämte varje orenhet, och arbeta på sin rättfärdighet. Faktumet, att de hellre förblir ovetande om kraven i Guds lag, skyddar dem inte från det straff, som kommer på grund av lagens överträdelse.

Herren är väl medveten om, att hans barns lycka beror på, om de underkastar sig hans myndighet, och lever i lydnad mot denna heliga, rättfärdiga och sunda regeringsregel. Människan kan för en tid dölja sina överträdelser; men Gud har ögonen på henne. Han lägger märke till människan. Hon kan inte dölja sina förbrytelser för Gud. Hon kan till synes styra sig helt och fullt inför familjen och samhället och värdesättas som en god medborgare. Men bedrar hon inte sig själv, när hon tror, att den Allra Högste ingenting vet? Hon visar sitt fördärv inför ögonen på himmelens Majestät. Han, som är hög och upphöjd, och vars härlighet fyller templet, ser och känner till överträdarens tankar, avsikter och syften. Personen förnedrar sig själv i de rena, syndfria änglarnas åsyn. Dessa för dessutom journal över mänskobarnens handlingar. Och inte endast de synliga, sekreterarängeln lägger märke till allting.

Den, som överträder Guds lov, kanske för ett tag klarar sig utan upptäckt; men förr eller senare blir han överrumplad, avslöjad och fördömd. Envar, som dristar sig till, att överträda Guds lag, erfar personligen, att ”överträdarens väg är svår.” {Ordspråksboken 13:15, danska Bibeln; Bibel 2000: ”trolöshet leder i fördärvet.”} Motstånd mot och villig okunskap om Guds lov är orsak till, att så blir varse sin moraliska förpliktelse. De föraktar den lag, som var det redskap, vilket dödade Paulus. De kan inte säga med honom: jag dör; utan de eftersträvar envetet, att leva, medan de ropar: Död åt lagen!

Detta är deras egentliga vittnesbörd. Budet kom, synden levde upp, lagen dog, och det köttsliga sinnet överlevde. Detta är ordningen hos lagöverträdaren. Deras andliga krafter har sinat. De ser inte eviga ting. Deras gärningar är köttsliga, och deras exempel är förödande.

Synden visar sig ej som syndig, med mindre den skådas i sanningens spegel, som Gud har gett dem som utrönare av karaktären. När män och kvinnor känns vid kraven i Guds lag, och ställer sig på denna eviga sannings plattform, befinner de sig, där Herren ger dem moralisk kraft till, att låta deras ljus stråla så klart inför människorna, att de ser deras gärningar, och förhärligar vår Fader, som är i himmelen.

Deras livsväg visar på deras konsekvens. De förtjänar inte anklagelsen om hyckleri och sensualism. Då kan vederbörande förkunna Kristus med kraft, och genomsyras av hans Ande. De kan säga sanningar, som smälter åhörarnas hjärtan och banar väg till deras sinnen. De äger moralisk styrka, för de är i harmoni med morallagen, och deras ord stammar från rena hjärtan och rena läppar.
Ellen G. White. – Battle Creek, den 4. Mars, 1870.