Review and Herald d. 12. mars 1872

tillbaka

Sentimentalitet

"Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.” Ords 3:17.

De som följer visdomens och helighetens väg kommer inte att plågas av onödig ånger över bortslösade timmar. Inte heller kommer de att plågas av missmod eller rädsla som andra, om de inte ägnar sig åt fåfänga och lättsinniga nöjen.

Många stödjer uppfattningen att andlighet och hängivenhet mot Gud är skadligt för hälsan. Det finns många bekännande kristna med sjuklig fantasi som inte representerar bibelns religion på ett riktigt sätt. De vandrar ständigt under ett moln. De verkar tro att det är en dygd att klaga över depression, stora prövningar och svår kamp. Människans Frälsare har sagt ”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” Matt 5:16. Det är var och ens plikt att värdesätta ljuset, att vandra i ljuset och att uppmuntra vanan att vara glad till sinnes, så att de avspeglar ljus istället för nedstämdhetens och mörkrets skuggor.

Vi är fullt övertygade om att gudfruktighet och rättfärdighet inte strider mot hälsans lagar, utan är i harmoni med dem. Somliga kanske lär att fåfängliga förströelser och billigt nonsens är nödvändiga för att vara glad och övervinna missmod. Det kan avleda tankarna för stunden, men när spänningen är över och eftertanken kommer, vaknar samvetet och gör sin röst hörd, att detta inte är den bästa vägen att vinna hälsa och verklig glädje.

Nöjen piggar upp sinnet, men nedstämdhet kommer helt säkert att följa efter. Nyttigt arbete och fysisk motion kommer att ha en hälsosammare inverkan på sinnet, och kommer att stärka musklerna, förbättra cirkulationen och visa sig vara ett kraftfullt medel när det gäller att återvinna hälsan.

”Kom, barn, hör mig; jag skall lära er HERRENS fruktan. Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar? Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek. Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter. HERRENS ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden. När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd. Ps 34:12-18.

Förvissningen om att man gör rätt är den bästa medicinen för sjuka kroppar och sinnen. Guds speciella välsignelse vilar över mottagaren och är hälsa och styrka. En person vars sinne är stilla och tillfreds i Gud är på hälsans väg. Att vara medveten om att Herrens ögon vilar på oss och att hans öron är öppna för att höra våra böner, är sann tillfredsställelse. Att veta att vi har en vän som aldrig sviker, som vi kan anförtro alla själens hemligheter, är en förmån som aldrig kan beskrivas med ord. De vars moraliska förmågor är fördunklade av sjukdom är inte de som rätt kan företräda det kristna livet, eller helighetens skönhet. De behärskas alltför ofta av fanatismens eld, den kyliga likgiltighetens vatten eller slött missmod.

Det finns de som inte känner att det är en religiös plikt att fostra sinnet till att uppehålla sig vid glada teman, så att de kan reflektera ljuset istället för mörker och missmod. Denna grupp kommer antingen att ägna sig åt att söka sitt eget nöje i ytlig konversation, skratta och skämta och hålla sinnet ständigt i glad stämning med en räcka av nöjen, eller de kommer att bli deprimerade med stora prövningar och mentala strider som de tror att få andra någonsin har upplevt eller kan förstå. Dessa personer kanske bekänner sig vara kristna, men de bedrar sina egna själar. De har inte den sanna läran. Jesu Kristi religion är först och främst ren, sedan fridsam, full av rättfärdighet och goda frukter. Många har gjort detta sorgliga misstag som är så vanligt i denna fördärvade tidsålder, särskilt bland kvinnor. De är för förtjusta i det andra könet. De älskar deras sällskap. Deras uppmärksamhet är smickrande för dem, och de uppmuntrar eller tillåter en närgångenhet som inte alltid är i överensstämmelse med apostlarnas uppmaning att ” avhållen sig från allt ont, av vad slag det vara må.” 1 Tess 5:22.

Somliga blandar sin religion med en romantisk, kärlekskrank sentimentalitet, som inte upphöjer utan bara sänker. Det är inte bara deras egna sinnen som påverkas, utan andra skadas av deras exempel och inflytande.

Somliga har en naturlig benägenhet till fromhet. Om de tränade sinnet att dröja vid upphöjda ämnen som inte har något att göra med jaget utan är av himmelsk natur, skulle de fortfarande kunna vara till nytta. Men en stor del av deras liv har slösats bort med att drömma om att uträtta något stort i framtiden, medan nuvarande plikter, även om de är små, försummas. De har varit otrogna. Herren kommer inte att anförtro dem något större arbete förrän det arbete som nu ligger framför dem har uppmärksammats och utförts med ett beredvilligt och glatt sinne.

Om inte hjärtat är med i arbetet kommer det att dra ut på tiden, oavsett vilket arbete det gäller. Herren testar vår förmåga genom att ge oss små plikter att utföra först. Om vi vänder oss ifrån dessa med missnöje och klagande kommer inga fler uppgifter att anförtros oss förrän vi med glatt mot tar tag i dessa små plikter, och utför dem väl. Därefter kommer högre och större ansvar att anförtros åt oss.

Vi har anförtrotts förmågor, inte för att slösas bort utan för att sättas in på banken så att Mästaren när han kommer, kan få tillbaka det som är hans med ränta. Gud har inte delat ut dessa förmågor urskiljningslöst. Han har fördelat dessa heliga förtroenden efter krafterna och kapaciteten som han känner hos sina tjänare: ” åt var och en hans särskilda syssla” Mark 13:34.

Han ger rättvist, och han förväntar sig att få tillbaka motsvarande. Om alla gör sin plikt efter måttet av sitt ansvar, kommer värdet av det som anförtrotts dem att fördubblas, oavsett om det är litet eller stort. Deras pålitlighet prövas och bevisas, och deras trofasthet är ett säkert bevis på deras kloka förvaltarskap, och de kan anförtros de sanna rikedomarna, till och med det eviga livets gåva.

Många har en självbelåten inställning, och smickrar sig själva med att om de hade tillfälle eller var i mer fördelaktiga omständigheter, kunde de och skulle de, uträtta något stort verk. De ser inte saker från en riktig synvinkel. Deras fantasi är osund och de har tillåtit sina sinnen att sväva över livets vardagliga plikter. Dagdrömmande och romantiska sandslotts-byggen har gjort dem odugliga. De har levt i en fantasivärld, har blivit inbillade martyrer, och är inbillade kristna. Det finns inget verkligt och rejält i deras karaktär. Denna grupp inbillar sig ibland att de har en utsökt känslig karaktär, och en sympatisk natur som måste uppmärksammas och lydas av andra. De lägger sig till med en likgiltig och oföretagsam framtoning och tycker ofta att de inte blir uppskattade. Deras sjuka inbillning hjälper varken dem själva eller andra. Lämpligt arbete och hälsosam användning av alla deras krafter, skulle dra deras tankar från dem själva.

Missmodiga känslor är ofta resultatet av för mycket fritid. Händerna och sinnet borde vara upptagna med nyttigt arbete, med att lätta andras bördor, och medan de gör det kommer de att vara till nytta för sig själva. Sysslolöshet ger tid att älta inbillade sorger. Om de inte har svårigheter och prövningar i verkligheten kommer de helt säkert att låna dem från framtiden. Gud vänder sig till Jerusalem genom sin profet Hesekiel så här: ” Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.” Hes 16:49.

Invalider borde inte tillåta sig att sjunka ner i ett sysslolöst tillstånd. Det är skadligt för hälsan. Viljekraften borde sättas i rörelse. Och även om somliga avskyr sysselsättning som innebär ansvar borde de öva sina sinnen till det. Ansträngning är vad de behöver mest för att återfå hälsan. De kan aldrig nå hälsa om de inte övervinner detta håglösa, drömmande sinnestillstånd, och reser sig till handling.

Det pågår mycket bedrägeri under religionens täckmantel. Passionerna kontrollerar många människors sinnen som har blivit fördärvade genom förvända tankar och känslor. Dessa bedragna själar smickrar sig själva med att de är andligt sinnade, och särskilt helgade, medan deras religiösa erfarenhet består av kärlekskrank sentimentalitet istället för renhet, sann godhet och ödmjukhet. Sinnet borde ledas bort från jaget, övas i att vara till välsignelse för andra och upphöjas genom goda gärningar. ”En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.” Jak 1:27. Sann religion förädlar sinnet, förfinar smaken, helgar omdömet och gör dess ägare delaktig i himlens renhet och inflytande, för änglar nära och avskiljer mer och mer från världens inflytande.
-- E. G. W., in Health Reformer