Review and Herald d. 14. mars 1893

tillbaka

Fullständig helgelse ett måste

Behovet av fullständig helgelse gentemot Gud hos alla dem, som har något att göra med någon som helst del av hans verk, har framställts för mig. Mycket går förlorat på grund av ryckigt tjänande; och likväl tjänar många Gud efter eget gottfinnande, och lämnar hans tjänst såsom det passar dem själva; och det är orsaken till, att många av våra medarbetare är andligt svaga. Satan är klarvaken och intensivt uppmärksam, ja, han söker hela tiden energiskt att stjälpa själen. Han vakar beslutsamt, för att blanda in sina tankar och planer i Guds verk. Det är bara genom en levande förbindelse med Källan till all visdom och ljus, som människor kan nå hela vägen fram till frälsning, och denna levande förbindelse måste ständigt upprätthållas; ty Satan störtar omkull den själ, som inte vakar under bön. Vi skall segra, och seger innebär allt det, som ordet antyder.

” Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. . . . Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. . . . . Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, . . . . Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. . . . Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. . . . . . Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.”

När frestelsen kommer över oss behöver vi andligt omdöme, så att det blir möjligt för oss att upptäcka Satans verksamhet och dra närmare Jesus. Närma er Gud och han kommer att närma sig er. Stå emot djävulen så kommer han att fly från er. Det är nödvändigt att kämpa trons goda kamp varje ögonblick, för tvivel måste vi värja oss emot och tron måste uppmuntras. I frestelsens stund måste förståndet råda över böjelsen. Jaget pockar på att få stilla sitt begär, men böjelsen måste motstås och frestelsen övervinnas.

Herren har gett varningar. Han har framställt principer som varje kristen borde fråga efter och tillämpa i sitt praktiska liv. De som går vidare i likgiltighet för det ljus och den varning som Gud har behagat ge kommer att bli alltmer egoistiska och självtillräckliga. De som inte gör sig beroende av Gud kommer helt säkert att störtas omkull av fienden. Satan arbetar för att genom varje tänkbart knep behålla dem som påstår sig vara på Herrens sida i sina egna led. Han kan förblinda deras ögon så till den grad att de kommer att kalla ljus för mörker och mörker för ljus. " Vem bland er fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud. 11 Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni kommer att ligga i kval."

Medan Guds ljus lyser med klarare strålar än någonsin förr, och kommer att lysa allt klarare ju närmare slutet av jordens historia vi kommer, är det de människor som ofta går på knä och söker visdom från Gud, som kommer att kunna skilja sanning från villfarelse. Det är endast de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol som kan avslöja fiendens talrika och olika intriger. Den onde arbetar med orättfärdighetens hela bedräglighet, och medan vi inte skall hålla våra ögon fästa på mörkrets makter, kan vi däremot inte vara okunniga om deras planer. Jesus måste vara kärnan i vår tro. Medan vi ser på honom och klamrar oss fast vid hans styrka som tillräcklig i varje nödsituation, förenar sig våra hjärtan med hans hjärta och våra liv knyts med dolda band till hans liv. Eftersom han lever, skall också vi leva. Detta är kristen tro i praktiken, för vi uppehålls av Guds kraft genom tro till frälsning. Ingen av oss kan vara säker, om vi inte förenas med Herren i ett evigt förbund, som inte får glömmas av oss.

Det är hjärtats förbund med Kristus, som gör de troende till Guds arvingar, och dennes medarbetare. I hemmet, i församlingen och i världen skall den kristne lovsjunga honom, som har kallat vederbörande ut ur mörkret och in i sitt underbara ljus. De, som av Herren anförtros hans verk, bör uppodla religionen i hemmet. De bör inte hålla sig undan från Guds folks sammankomster, och upphöra med att aktivt ta del i kristna möten. De bör ständigt betänka verkningarna av sina gärningar på omgivningen. De bör uppamma karaktärsdrag, som gör det möjligt för dem att gå i spetsen för sina egna hushåll. De bör knyta hushållets medlemmar till sig, och liksom Abraham, kunna på ett vist sätt undervisa och lära sina barn samt leda barn och hushåll, så att dessa förmår att följa Herrens väg, för att åstadkomma rättvisa och dom.

Gud valde Abraham till att bli de trofastas fader, eftersom han visste att Abraham skulle komma att uppodla religionen i hemmet, och se till att Herrens fruktan var förhärskande i lägret. Herren visste, att Abraham inte skulle komma att svika heliga förtroenden; utan att han skulle tillbe Herren och endast tjäna honom. Han visste, att hans trogne tjänare skulle komma att anföra sitt hushåll framåt och uppåt, samt påverka dem till att hålla Jehovas stadgar. Abraham närde inte en blind tillgivenhet för sin familj; utan med hjälp av såväl tillgivenhet som myndighet styrde han över sitt hem. Guds vilja stod alltid i förgrunden. Jämte hela sitt hus fruktade han Herren.

De, som har försummat detta viktiga verk i hemmet, och misslyckats med att gå i täten för sina barn och hushåll för att de skall rätta sig efter Herrens kommando, bör nu eftersträva att gottgöra sin brist. Må föräldrar ta sina Biblar och leta däri, för att förstå vad Gud fordrar beträffande deras barn. Må de söka att förstå, vad som ingår i föräldrars ansvar. Guds ord måste vara ledstjärna för familjers funktion; och vare sig barns egensinnighet eller arbetslivets måsten skall betraktas som ursäkter för, att man försummar att följa Guds råd. Må föräldrar föregå med gott exempel för sina barn, vad gäller personlig fromhet, genom att respektera Guds hus och hans tjänst. Bristen på religion i hemmet märks i varje del av Guds verk, och behovet av att främja personlig fromhet bör alltid lyftas fram inför folket. De måste få vägledning, rad för rad och bud på bud, så att samtliga församlingsmedlemmar får höra och lyda Herrens ord. Det är omöjligt för föräldrar, att rätt uppfostra sina barn, med mindre de lär sig att samverka med Herren i hans påverkan på hjärtat. Det första, grundläggande steget i danandet av en gudfruktig familj, är att helga sig själv och allt det man har åt Gud. Må föräldrarna inleda med egen hjärterannsakan; ty från hjärtat utgår livet. Må denna bön stiga upp från botfärdiga hjärtan: "Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup. Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö. Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få jubla över din fräsning och håll mig uppe med en villig ande. Jag vill lära överträdarna dina vågar, så att syndare omvänder sig till dig. Ps 51:8-15

Vilken bön är inte detta! Hur tydligt och klart framstår det inte att syndare i familjen inte behandlas med likgiltighet, men att Herren betraktar dem som köpta med hans blod. I varje hem där det finns oomvända borde det vara en arbetsuppgift för dem som känner Herren att arbeta med klokhet för deras frälsning. Herren kommer förvisso att välsigna föräldrars ansträngningar, när de i gudsfruktan och kärlek försöker vinna de själar som tillhör deras familj. Herren Jesus väntar på att få ge sin nåd. O, att detta arbete måtte ta sin början i hjärtat. "Slaktoffer gläder dig inte, annars skulle jag ge dig sådana" Ps 51:18. "Till brännoffer har du inte lust. Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, inte förakta" Ps 51:18, 19 (1917). Låt således alla i familjen förstå att arbetet måste börja med hjärtat. Hjärtat måste underläggas Jesus och bli förkrossat genom den helige Andes nys apande och pånyttfödande kraft. Är det inte så att föräldrar, som inser sitt b hov av denna mäktiga kraftkälla, kan arbeta för sina barns omvändelse me större iver och mer kärlek än någonsin förr?

Herrens löfte lyder: "Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem" Hes 36:25-27. När Herrens Ande påverkar föräldrarnas hjärtan kommer deras böner och tårar inför Gud och de kommer att bönfalla honom med djupt allvar och de kommer att få nåd och visdom från himlen och kommer att vara i stånd att arbeta för sina oomvända barn. Om denna Ande kommer till uttryck i hemmet kommer den att föras in i församlingen och de som är hemmissionärer kommer också att verka för Gud i församlingen och i världen. De institutioner som Gud har grundat kommer att ha en radikalt annorlunda form.

"Så säger Herren, HERREN: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där. Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, HERREN, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, HERREN, har talat det, och jag skall göra det. Så säger Herren, HERREN: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord. Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. Och de skall inse att jag är HERREN."

I fall de, som säger sig känna Herren, verkligen ägde ett praktiskt förhållande till Gud, hur smidigt skulle inte verket fortlöpa! Hela byggnaden skulle fogas samman och växa upp till ett heligt tempel i Herren. Församlingen skulle slippa den förlamning, som håller den i sitt grepp, och Guds folk skulle uträtta ett stort verk. Världen skulle inte kunna ursäkta sin ogudaktighet på grund av att Kristi bekännande efterföljare, som föregår med uselt exempel genom att de håller fast vid sanningen i orättfärdighet. Enighet skulle förekomma inom församlingen. Medlemmarna skulle älska varandra; men nu har kärleken nästan blivit utplånad.

Skall vi inte, som barn till den levande Guden, läsa det levande ordet och i själ och hjärta besluta oss för, att vi till varje pris skall lyda Gud, korsfästa jaget och leva för Kristus? Ingen man är skaffad att ha ansvarsställning och vara bemyndigad att leda verket, om han inte dagligen blir vägledd av Gud. Ondskans samlade här, anförd av Satan, söker intensivt att utöka leden av dem, som överträder Guds lag; och rikets lag ger dem rätt i deras avfall. Under varje rörelse för att upphöja ogudaktighetens hemlighet löper det en hemlig underström, för att se till att dölja sanningen om Guds heliga bud. Människor försöker på nytt, att förslava andras själar med hjälp av texten hos landets lag. Är det inte dags för, att de som står under Guds vägledning, skall visa att de är Kristi ombud i varje ansvarsställning, som de bekläder? När nu syndens samlade härskaror menar allvar, ivrar och är hoppfulla om att främja sin sak, samt drivs framåt av en kraft från nedan, borde då inte sanningens försvarare uppvisa uppriktighet och iver samt engagemang? Men tänk om en Guds ärlige medarbetare skulle komma att kallas för fanatiker? Den peststämpeln har alltid satts på dem, som verkligen varit hängivna Gud. Dock har otrogna hörts yttra: "Om jag delade föregivna kristnas tro, skulle jag vara långt ivrigare än de är." När till och med otrogna betraktar brännmärkta kristna som riktiga bekännare av sin religion, skall vi då inta en neutral hållning?

Herren har talat. Guds budskap har tillkännagetts, nämligen att företrädarna för vår sak måste anamma en väsenskild anda, än den som härskar i deras krets. Det förekommer alldeles för mycket av det egna jaget, och alldeles för litet av Jesus. Alltså är ingen trygg, oavsett ställning, utbildning, gjord erfarenhet, med mindre vederbörande ständigt fruktar och älskar Gud. Herren vänder sig till de ödmjuka, och det kan ske att han sänder ett budskap till ansvariga genom ett ödmjukt redskap, och han önskar att de ansvarshavande skall äga en så ödmjuk ande, att de hör och rättar sig efter budskapet samt vaknar ur sin djupa dvala. Vi bör inse, hur ondskefullt och dumt det är, att kämpa mot Allmakten. O, att alla skulle få klart för sig, hur farligt det är att nära tankar eller utföra gärningar, som rimmar illa med Guds vilja! O, att människor skulle begripa och lystra till det budskap, som Gud i nåd sänder till dem! Herren ser en själ, som vandrar i mörker, och i sin kärlek och i sitt förbarmande sänder han till vederbörande ett budskap som, därest det tas emot, kommer att leda personen till ljuset; men därest budskapet förkastas, går själen vidare i djupare mörker, än förut. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Världshistoriens slut står vid dörren, och O, att alla helt och fullt ville komma till ljuset! O, att alla ville låta sig påverkas av Anden från ovan! Guds lag trampas i gruset, och hela världen leds vilse genom kraften, som syndens människa besitter. Borde vi inte ägna oss själva och allt det vi äger åt Gud, så att själar måtte vinnas för Kristus? Blott en kort stund av nådatid återstår för oss, och skall i denna sena timma vår kärlek till Gud och hans sanning svalna? Skall vårt ljus flämta och slockna i mörker, därför att vi saknar nådens olja i kärlen hörande till våra lampor?

Herren får stå där med skammen, när hans ljusbekännande folk vandrar i mörker. De är som män och kvinnor med förbundna ögon, likväl menar de sig vara dugliga att bedöma budskapet och budbäraren, och förstår inte att deras synförmåga är hindrad. Men vilket medlidande skulle vi ändå inte känna för dem, som vandrar i mörker, hur ömsint skulle vi inte arbeta för dem, ja, visa dem den medömkan och kärlek, som Kristus visade fallna människor, då han kom till världen för att lida och dö!

Ni, mina bröder i ansvarställning, Er plats inom verket kräver, att Ni på rätt sätt företräder Gud. Ni behöver den Helige Andes dop. Jag bönfaller Er, betrakta Er inte som trygga, med mindre Ni är kanaler för ljuset. Ett stort verk behöver utföras för Er. Ni måste lägga Er till med nya vanor, samtidigt som Guds Ande måste lägga band på Era invanda seder och bruk. Böjelser måste förnekas sin plats. Gamla fiender, som fört krig mot Anden, och som Ni en gång trott var döda, kommer att få liv igen under gynnsamma omständigheter, och därför måste dessa mötas och betvingas. Jaget måste dö. Vi skall på allvar ge oss in i den andliga kampen, trots att detta känns obekvämt, och vi inser inte ännu dess betydelse. Ondskans makter står samlade mot dem, som är redo att gå i krig för Herren.

Vi strider dock inte ensamma. Ljusets helgons brödraskap omfattar oss, de himmelska härarnas avdelningar omfattar oss, och mer än änglar står vid vår sida; ty i spetsen för sina trupper går Kaptenen för Herrens härskaror. Han anför i striden, och i det att han tar med sig sin här till slagfältet, hörs hans röst över stridens och kampens larm: "Var vid gott mod; jag har övervunnit världen." Vår ledare är en erövrare. Avancera därför till seger. Himmelens härar deltar i enviget, och vi strider i osynliga världars åsyn. Vi kan i lugn och ro möta fienden, och genom tron göra oss gällande i konflikten. Vi skall strida ända fram till porten under detta slagord: "Våra liv är dolda med Kristus i Gud, och eftersom han lever, skall också vi leva."

Måtte varje person drivas av Kristi kärlek, stå på sin tilldelade plats, och stadigt, gladeligen, modigt bära den börda, som Herren har skänkt honom eller henne. Måtte varje bärare av bördor noga beakta detta sakförhållande – Gud är kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." O, vilken Gud vi har! Vilken Välgörare! Vilka krav kan Han inte ställa på vår kärlek! Efter att ha samlat universums alla skatter, och ställt den oändliga maktens tillgängliga resurser till förfogande, lade han hela den himmelska rikedomen i Kristi händer, i det att han sade "Allt detta är till för människan. Använd det, för att övertyga henne om, att det inte finns större kärlek på jorden eller i himmelen, än min. Hennes största kärlek består i, att älska mig och att ge sitt hjärta till mig, som har älskat henne med omätbar kärlek."