Review and Herald d. 18. mars 1884

tillbaka

En Sabbatsreform är nödvändig

I Nehemjas dagar, då Israels barn hade utsatt sig för förödmjukelse och gjort det vanskligt för sig, genom att överge Gud och strunta i Hans lag, kände de det emellanåt, som om Gud hade glömt bort dem. Herren visade Sitt upproriska folk, att de var avhängiga av Honom, för att nå framgång och vara trygga, han holdt dog øje med dem. De var svaga, utsatta för fiendernas härjande; likväl var det deras uppgift, att främja den sanne Gudens tillbedjan och bevara kunskapen om Hans lag, till dess Fridsfursten skulle komma. Nehemja var Guds utvalda redskap, för att åstadkomma en reformation ibland Hans folk, och befria dem från deras fienders förtryck. Förhållandena var nedslående, men Nehemja var en modig och trofast man. Han lät undervisa folket om den lag de hade brutit. Den skulle förklaras en föreskrift åt gången, så att alla kunde förstå Guds vilja i hela dess omfattning.

Ett av folkets första brott mot Gud hade varit, att vanhelga Sabbaten. Hedniska köpmän, som kom till Jerusalem, för sälja sina alster, höll till utanför portarna, och då dessa öppnades på morgonen, saluförde de sina varor. Många av judarna handlade av dem på Sabbaten; de bröt inte bara själva Sabbaten, utan försökte, att avlägsna skruplerna hos sina mera samvetsgranna landsmän. På så vis ödelades Sabbatens helighet i stor omfattning.

Judarna medgav, att deras ömkansvärda tillstånd berodde på deras överträdelser; och under en stor samling erkände leviterna, som folkets ombud, Guds godhet mot dem, och sin otacksamhet och sina synder som ett folk, samt gick i förbön hos Gud: ”Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbundet och bevarar nåd, må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag. Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss, ty du har visat dig trofast, men vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och gav inte akt på dina bud och de varningar du gav dem. Fast de levde i sitt eget rike med allt det goda som du skänkte dem i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. Se, idag är vi slavar, i det land som du gav åt våra fäder för att de skulle äta dess frukt, se, där är vi slavar. Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar, och vi är i stor nöd.’” {Nehemja 9:32-37.}

Efter att ha lidit straffet för sina synder, och känts vid Guds rättvisa behandling av dem, ingick de ett förbund om, att lyda Hans lag. Och för att det skulle vara ett säkert förbund, och bevaras i permanent form, skrevs det ned, och prästerna, leviterna och furstarna ”beseglade det.” De fick klar kunskap om Guds krav och karaktär samt om synden; därmed förstod de, vad som skulle göras, tillsammans med de verkligt principfasta.

Vi behöver flera Nehemja år 1884, som skall väcka upp ett folk och visa dem, hur långt de är från Gud på grund av sina överträdelser. För hela den kristna världen är det på tiden, att individuellt rannsaka Skrifterna; ty i predikstolarna över hela vårt land sätts Guds lag ur kraft genom föreskrift och exempel. Den påvliga makten har föresatt sig, att förändra Guds lag, genom att införa en vilodag för världen och den kristna kyrkan, och denna falska vilodag upphöjs och helgas, medan Herrens Sabbat trampas i smutsen av ohelgade fötter. Men tänker Herren nedgradera Sin lag, för att tillmötesgå människors standard? Ämnar Han godta en av människor införd institution i stället för den Sabbat, som Han har helgat och välsignat? Nej, människors bekvämlighet eller utbytesdagar skall inte förtränga Guds krav; Han är nämligen en nitisk Gud. Han ändrar ej Sina föreskrifter, för att tillmötesgå äregiriga och begäriska människors önskningar. ”Så säger Herren” bör vara tillräckligt, för att bilägga alla stridigheter.

Han, som införde Sabbaten, har aldrig ändrat den till en vardag. Han vilade på en bestämd dag, och Han välsignade samt helgade en bestämd dag, och Han fordrar, att mänskosläktet helighåller denna bestämda dag. Alla delar av Guds plan kommer att genomföras fullständigt. Satan har lagt sig i, och försökt, att sätta käppar i hjulet; men det förekommer ingen förändring i Guds lag. Inställningen, att Gud välsignade och helgade en sjundedel av tiden, och ingen särskild dag, är ett av Satans påfund. Därigenom har han förvirrat mångas tänkande, så att de betraktar Guds heliga vilodag som utan bestämd helighet; och eftersom världen gör så, känner de sig fria, att åsidosätta vilodagen, och i stället välja ut en sabbat, som passar det egna samvetet. Och bekännande evangeliska förkunnare förvissar sina församlingar om, att det här är rätt väg. De, som iakttar den ursprungliga vilodagen samvetsgrant, betecknas som kättare, vilseledda fanatiker. Men vilka betraktar Gud som sådana? Vilka tänker Han tadla och straffa – dem, som har hållit den av Honom välsignade och helgade dagen; eller dem, som trampar på Guds okränkbara lag, och som har accepterat påvedömets institution?

Det behövs en Sabbatsreform ibland oss, som bekänner oss till, att hålla Guds heliga vilodag. Somliga dryftar sina affärsangelägenheter och lägger planer på Sabbaten, och Gud betraktar detta i samma ljus, som om de vore involverade i verkliga affärstransaktioner. Andra, som fullt väl känner till Bibelns bevis – att den sjunde dagen är Sabbaten – går in i partnerskap med personer, som inte respekterar Guds heliga dag. En Sabbatshållare kan inte avlöna andra för arbete på vilodagen. Om han med hänsyn tagen till förtjänsten låter firmans arbetsuppgifter utföras på Sabbaten, av hans icke-troende partner, är han lika skyldig som den icke-troende; och det är hans plikt, att upphäva förhållandet, hur än mycket han må mista härigenom. Människor kan tro, att det är omöjligt för dem att lyda Gud, men det är också omöjligt för dem, att inte lyda Honom. De, som är likgiltiga inför vilodagens helgande, lider stor förlust.

Herren går till strids mot Sitt bekännande folk i dessa sista dagar. I denna strid kommer män i ansvarsställning att göra tvärt emot det, som Nehemja gjorde. De kommer inte bara att ignorera och förakta Sabbaten själva, utan de kommer att också försöka, att hålla andra borta från den, genom att gräva ned den under sedvänjors och traditioners bråte. Vid stora friluftsmöten kommer predikanter att enträget uppmana folk till, att helighålla den första veckodagen. Det sker olyckor till havs och på land; och dessa olyckor kommer att bli mera omfattande, den ena katastrofen kommer att följa på den andra; och den lilla flocken med samvetsgranna Sabbatshållare kommer att utpekas som dem, vilka drar Guds vrede över världen, genom att de struntar i Söndagen.

Satan framhäver denna lögn, så att han kan ta världen till fånga. Det är hans avsikt, att tvinga människor till, att acceptera villfarelser. Han bidrar aktivt till alla falska religioners spridning, och upphör inte med sina ansträngningar, för att genomdriva felaktiga läror. Under täckmantel av religiös iver, har människor, påverkade av denna anda, utövat den gruvligaste tortyr mot sina medmänniskor, och har orsakat dem de fruktansvärdaste lidanden. Satan och hans ombud är stadigt besjälade av denna anda; och svunna tiders historia kommer att upprepas i dag.

Det finns personer, som har föresatt sig, att de skall uträtta det onda; i sina hjärtans mörka skrymslen har de beslutat sig för, vilka förbrytelser de skall begå. Vederbörande har bedragit sig själva. De har förkastat Guds stora regel för rättfärdigheten, och har rest sitt eget standar, enligt vilket de betecknar sig som helgade. Herren kommer att låta dem visa, vad som döljs i hjärtat, och uppenbara, vad som styr dem. Han kommer att låta dem lyfta handen mot Hans lag, såsom de behandlar dem, som är trofasta mot Hans krav. De kommer att sporras av samma religiösa vansinne, som eggade hopen, som framtvingade Kristi korsfästelse; kyrka och stat kommer att förenas i samma fördärvade harmoni.

Dagens menighet har följt i de gamla judarnas fotspår, som åsidosatte Guds bud till förmån för sina traditioner. Församlingen har ändrat på förordningen, brutit det eviga förbundet och nu, liksom då, utmynnar det i stolthet, vantro och hedendom. De troendes sanna andliga tillstånd framställs i en sång diktad av Mose: ”De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn, utan en skam, ett förvänt och avogt släkte. Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig?” {Femte Moseboken 32:5-6.}

Då Nehemja trädde fram som reformator och befriare av Israel, drevs han av kärlek till Gud och iver för sitt folks framgång. Han satsade helhjärtat på arbetet, som han hade ålagts; hans hopp, hans energi, hans entusiasm, hans karaktärsfasthet smittade av sig, och inspirerade andra med samma mod och höga föresats. Varje man blev en ”Nehemja” inom sin verksamhetskrets, och bidrog till, att göra sin nästas hand och hjärta starkare; och snart nog ersattes svagheten av styrka och mod.

Här är en lärdom för predikanter och andra, som arbetar för själars frälsning. De, som tror att vi har sanningen, att Gud har gjort oss till förvaltare av Hans lag, bör visa samma allvar och iver, som utmärkte Nehemja. I fall förkunnare är passiva och vankelmodiga, saknar gudfruktig iver, vad kan då förväntas av dem, som de tjänstgör för? I några fall kanske de häver sig över sina lärares moraliska nivå, men det sker inte ofta. Men när predikanter förverkligar sina planer, och visar sig vara seriösa, kommer folk att reagera på deras ansträngningar, och oeniga och modlösa medarbetare kommer att gå samman, starka, hoppfulla och ivriga.

Det är en synd, att vara tanklös, utan målsättning och liknöjd i något, som vi engagerar oss i, men i synnerhet i Guds verk. Varje verksamhet anknuten till Hans sak bör bedrivas i ordning, framförhållande och under allvarlig bön. Det fattas trofasta standarbärare åt Gud, men många står redo, att svara på kallet. När dessa ser den orättvisa och det våld, som förekommer, därför att Guds lag görs verkningslös, kommer de att skönja en ändå större orsak, än tidigare, till att hålla denna lag, och kommer de att sätta högt värde på dess rättfärdiga och betvingande inflytande. Förakt och hån kommer att göra deras kärlek till Jehovas föreskrifter starkare. De kommer att stämma in i Davids ord: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning {lag} om intet. Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.” {Psaltaren 119:126-127.}