Review and Herald d. 19. mars 1895

tillbaka

Berätta om Guds Handlingar igen

Det skulle stärka tron och uppmuntra till hopp i Guds folks hjärtan, att utförligt tänka på hans handlande mot dem i det förgångna. ”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” {Första Johannesbrevet 1:5-7.}

Detta är vittnesbördet vi skall framföra, och det är ett upplyftande vittnesbörd. Det är det vittnesbörd folk behöver överallt. Argumenterande predikningar mjukar inte upp och dämpar inte själen. De, som har samverkat med Gud, har haft en erfarenhet av högsta värde, och denna erfarenhet behövs i denna tid. Församlingarna överallt behöver det budskap, som Johannes frambar. Det bör framställas till dem av personer, som förstår grunderna för vår tro, som har haft praktisk erfarenhet i sjundedags-adventisternas tidiga historia, och som känner till Gud och Jesus Kristus, vår Herre. Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, har vi inget mörkt, otydligt vittnesbörd att avlägga. Vi behöver framställa för folket det sätt, som Gud har lett oss på i det förflutna och räkna upp hans fantastiska gärningar för sitt folks bästa. Vi behöver komma ihåg ”den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande.” {Hebréerbrevet 10:32.} ”... du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HERREN älskade er... Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.” {Femte Moseboken 7:6-7, 9.}

De med lång erfarenhet i Guds sak bör värdesättas högt av sina bröder, och deras råd bör noga beaktas. Vi har delvis drivit bort från trons grundpelare. Det bör vara varje budbärares börda, att beskriva Kristi fullhet. När Kristi rättfärdighets fria gåva inte framställs, blir predikningarna torra och andefattiga; fåren och lammen får ingen mat. Paulus sade: ”... mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.” {Första Korintierbrevet 2:4.} Det är prima virke i evangeliet. Jesus är det levande navet för allt. Sätt in Kristus i varje predikan. Låt den kretsa kring Jesu Kristi dyrbarhet, barmhärtighet och härlighet, tills Kristus har formats på insidan, härlighetens hopp.

Herren vill, att vi ser bort från självet och upphör med, att nedvärdera andra. Låt oss samla ihop det, som vår egen erfarenhet har uppenbarat för oss om det värdefulla hos Kristus, och ge det åt andra, som en dyrbar pärla, som glimmar och skiner. På så vis dras syndaren till honom, vilken framställs som den Främste ibland tio tusen och den Ende alltigenom underbare. {Jämför Höga Visan 5:16 i King James Version. Övers. anm.} Golgatas kors är för oss en pant på evigt liv. Tron på Kristus betyder allt för den uppriktigt troende. Jesu förtjänster stryker över våra överträdelser, och iför oss rättfärdighetens kläder gjorda i himmelens vävstol. Livets krona presenteras för oss som hedersbeviset, vilket ges efter fullbordad strid. Dessa dyrbara sanningar skall framställas i form av guldskrift. Den Helige Andes uppgift är, att öppna sinnet. Jesus sade: ”av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.” {Johannesevangeliet 16:14.} Har inte detta löfte bekräftats i vår erfarenhet?

Herren skall komma snart; det måste därför ske en förädlande och renande process i varje församling, för ibland oss finns det onda personer, som inte älskar sanningen. Karaktären behöver förvandlas. Tänker församlingen resa sig och ta på sig sina sköna kläder, Kristi rättfärdighet? Snart skall det gå att se, vilka som är ärans kärl. ”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, falet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena och avskyvärda fåglar.” {Uppenbarelseboken 18:1-2.} ”Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom. Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.” {Malaki 3:18-4:2.}

Här visas tydligt de, som kommer att vara kärl till ära; för de kommer att ta emot särlaregnet. Varje själ, som fortsätter i synd, trots det ljus, som nu strålar över vår färdväg, kommer att förblindas och anamma Satans bedrägeri. Vi närmar oss nu avslutningen på denna världs historia. Var är de trofasta väktarna på Sions murar, som inte slumrar, utan trofast ropar ut tidpunkten för nattens inträde? Kristus kommer, för att bli beundrad av alla dem, som tror. Hur smärtsamt är det ej, att se Herren Jesus förvisad till bakgrunden. Hur få upphöjer hans nåd och hans oändliga medkänsla och kärlek. Det kommer inte att finnas missunnsamhet, avundsjuka, i deras hjärtan, som eftersträvar likhet med Jesu sinnelag.

Nu moverkas evangeliet starkt på alla sätt. Aldrig förr har de ondas sammansvärjelse varit starkare, än nu. Mörkrets andar samarbetar med mänskliga redskap, för att få dem att sätta sig bestämt upp emot Guds bud. Traditioner och falskheter upphöjs över Skrifterna; förstånd och vetenskap över uppenbarelsen; människors talang över Andens lära; former och teorier över gudsvördnadens livliga kraft. Vi behöver den gudomliga beröringen.

Ändå säger Jesus till sina efterföljare: ”Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” {Johannesevangeliet 14:27.} Det är vårt privilegium, att erkänna Frälsarens dyrbarhet som aldrig förr. Vår Förlösare är en ”beprövad sten”. {Jesaja 28:16.} Försöket har gjorts, det stora provet har genomförts, och det med fullständig framgång. I honom har Guds avsikt för en förlorad världs frälsning uppfyllts. Aldrig har ett fundament underkastats så stränga trångmål och prövningar som denna ”beprövade sten”. Herren Jehova visste, vad denna grundpelarsten skulle klara. Hela världens synder gick att lägga på den. Herrens utvalda skulle uppenbaras, himmelens portar öppnas för alla, som ville tro; dess obeskrivliga härlighet skulle skänkas åt segrarna.

”En beprövad sten” är Kristus, prövad genom människors förvrängdhet. Du, oh vår Frälsare, har burit bördan; Du har gett frid och vila; Du har rannsakats, prövats av troende, som kommit med sina bedrövelser till Ditt medkännande sinne, sina sorger till Din kärlek, sina sår till Din läkedom, sin svaghet till Din styrka, sin tomhet till Din fullhet; och aldrig, aldrig har en själ gjorts besviken. Jesus, min berprövade sten, till Dig vill jag komma, ögonblick efter ögonblick. I Din närhet lyfts jag över all smärta. ”När mitt hjärta är vanmäktigt, lyft då upp mig på Klippan, som är högre, än jag.”

Det är vår förmån, att åtnjuta underbart samröre med Gud. Hans sonande blod är dyrbart för den troende, hans rättfärdiggörande rättfärdighet är kostbar. ”För er som tror är den alltså dyrbar”. {Första Petrusbrevet 2:7.} När jag fördjupar mig över hans källa av levande kraft, varur vi får ösa upp, sörjer jag över, att så många håller på att mista den glädje de kunde ha haft, genom att betrakta hans godhet. Vi skall vara Guds sönner och döttrar, som växer upp till ett heligt tempel i Herren. ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga... uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” {Efésierbrevet 2:19-20.} Detta är vårt privilegium. Hur förbluffad himmelen är över församlingens nuvarande tillstånd, när den kunde ha varit så viktig för världen, om varje sten sutte i sin infattning – en levande sten, som spridde ljus. Den sten, som inte skiner, är värdelös. Det, som utgör våra församlingars värde, är inte döda och ovilliga stenar, utan levande stenar, som tar emot de klara strålarna från huvudhörnstenen, ja, från Rättfärdighetens Sol – den strålande härlighet, som är kopplad till sanningens och barmhärtighetens strålar, som har mötts, rättfärdigheten och friden, som har kysst varandra.

Om vi verkligen är Kristi efterföljare, måste vi uppnå en högre standard. Himmelen ser med välbehag på honom, som dyrkar Gud i ande och i sanning samt i helighetens skönhet. Hela Himmelen är upptagen av, att söka upp och frälsa de förtappade. Men det är många, som inte vet om, att de är förtappade. De är allt annat, än andliga; de har förlorat närheten till Gud; förlorat det sanna idealet för karaktären och de kopierar det mänskliga, i stället för att kopiera det gudomliga. Hela Himmelen är inbegripen i, att omge människor med ljus, och skapa tillfällen till, att framhäva de högsta bevekelsegrunder, för att människor skall vända åter till Guds tjänst. Världens Förlossare har uttänkt en upphöjd plan: Att förvandla alla, som tjänar honom i ande och sanning, till invånare i hans himmelska tempel däruppe. Men i Kristi skola är vi alltid elever; mänskliga meningar och myndigheter skall ej vara de styrande krafterna; ty Kristi läxor är ande och liv, och det finns ingen gräns för, hur ingående sanningens rika gruvor går att utforska.

Är vi kristna i handling och i sanning, eller är vi det endast till namnet? Kristna är de, som växer upp till ett heligt tempel i Herren. Men: ”Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.” {Andra Korintierbrevet 6:16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Detta visar en ständig växt i kristen karaktär, växt i andlig sinnesmottaglighet. Kristi församling i världen skall vara en väldig kraft och ett namn och ett pris över hela jorden. Jesus har gjort allt, för att detta skall förverkligas. Nu behövs det uppriktiga, djupgående, innerliga strävanden, för att omintetgöra gången tids otro. Tid, dyrbar tid, har gått förlorad i irranden och avfall från Gud. Vars och ens sinnelag kommer att vägas i helgedomens vågskål. I fall den moraliska karaktären och de andliga framstegen inte motsvarar varandra, kommer det att antecknas ”för lätt” vid namnet.

Världens Ljus är vår ledare, och stigen har blivit allt klarare, då vi har gått fram i Jesu fotspår. Oh, att vi måtte hålla oss nära vår Ledare! Han kommer att fylla varje hjärta med gudomlig kärlek – kärlek till Gud och kärlek till varandra. Hur länge kommer det att utfärdas vädjanden och förmaningar, innan de värdesätts tillräckligt högt, för att ges akt på? Varför inte lägga bort all själviskhet, all synd, genom vår Herre Jesu Kristi nåd? Många står på osäker mark. De har ingen klar arvsrätt ibland de heliga. Men varför inte göra ett allvarligt menat och grundligt arbete, för att bli fulländad i Kristus Jesus, så länge som det sonande blodet åberopas för vår skull?

Alla, som gör gällande, att de är Guds barn, bör dagligen söka en djupare förståelse av, vad de tror, genom att utforska Skrifterna för egen del. De, som ödmjukt studerar Jesu karaktär, kommer att återge hans bild allt mera. Man betraktar den Helige Andes ankomst till församlingen som något, vilket hör framtiden till, men det är församlingens förmånsrätt, att få den Helige Ande nu. Sök efter den, be om den. Vi måste ha den, och Himmelen väntar på, att ge den.

Många kommer till korta i, att leva upp till sitt höga ansvar och sina privilegier. Oh, hur länge skall denna kyla och okänslighet fortsätta? Hur länge skall meningsskiljaktigheter söndra församlingen? Herren Jesus är i andligt avseende församlingens huvud, och vi är lemmarna på hans kropp. Församlingen skall ”i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.” {Efésierbrevet 4:15-16.} Kan vi inte be mera innerligt om detta, för att Guds Helige Ande måtte levandegöra hans folks omdöme, så att de inser, att de genom att ge upp all ondska, elaka misstankar och svartsjuka, kommer att besvara Kristi bön om, att hans lärjungar skall vara ett, liksom han är ett med Fadern? Kan det tänkas, att sinnena hos sanningens bekännare är förlamade? Ser de inte, att de förnekar Kristus? Förstår de inte, att de avlägsnar sig från honom, genom att handla, som om det vore en småsak, att vara oeniga och dras in i strider? Broder visar kyla mot broder, predikant misstror predikant. Församlingen tycks ha mist kärleken som sitt sköna kännetecken, och medlemmarnas sammanhållning är lika svag som rep av sand. Och ändå står Guds dags stora kris för dörren.

Vad är orsaken till denna själviskhet och blindhet? Vad betyder denna självtillfredsställelse, denna böjelse för, att riva ned och inte bygga upp? Sanningen helgar inte själen och tar ej varje tanke till fånga under lydnad mot Kristus. Många klamrar sig fast vid sitt oberoende och väljer sin egen väg, men inte Guds väg och vilja. I teorin tror man på sanningen, men man tar den inte till sig i kärlek, och själen blir kall som en järnkil. De, som är helgade genom sanningen, kommer att bli ett i Kristus Jesus. Det renande blodet från Guds Lamm knyter hjärta till hjärta. Grenarna förenas i vinträdet.

Trångmål väntar Guds folk, och ogräset kommer att skiljas från vetet. Måtte därför Efraim inte missunna Juda mera, och Juda inte längre reta upp Efraim. Vänliga, ömma och medkännande ord kommer att flyta ut från helgade hjärtan och läppar. Det är absolut nödvändigt, att vi är förenade, och om vi alla söker Kristi saktmod och ödmjukhet, skall vi komma att skänkas Kristi sinnelag, och då kommer enighet att härska.