Review and Herald d. 22. mars 1892

tillbaka

Det är inte Er sak, att känna till tider och stunder

[* PREDIKAN I LANSING, MICH., DEN 5. SEPT., 1891.]
Han . . . gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.”

Lärjungarna var ivriga att få veta den exakta tidpunkten när Guds rike skulle upprättas, men Jesus sade till dem att det inte tillkom dem att veta tider och stunder, för Fadern har inte uppenbarat detta. Det var inte det viktigaste för dem att få veta när Guds rike skulle upprättas. De skulle följa Mästaren, be, vänta, vaka och arbeta. De skulle representera Kristi karaktär inför världen. Det som var väsentligt för en framgångsrik kristen erfarenhet på lärjungarnas tid är också väsentligt i vår tid. Han sade till dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft” Apg 1:7, 8. Och när den helige Ande hade kommit över dem vad skulle de då göra? De skulle bli hans vittnen ”i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” Apg 1:8.

Detta är det arbete som vi också borde ta del i. I stället för att leva i väntan på en särskilt spännande tid, bör vi i vishet ta vara på våra tillfällen och göra det som måste göras för att själar skall kunna räddas. I stället för att uttömma våra mentala krafter i spekulationer om tider och stunder, som Fadern ensam har makt över och som han har hindrat människor från att få vetskap om, bör vi överlämna oss till den helige Andes kontroll för att utföra dagliga plikter och dela livets bröd med andra, som håller på att tyna bort i brist på sanning. Det vi ger dem bör inte vara uppblandat med mänskliga meningar.

Satan är alltid redo att fylla sinnet med teorier och uträkningar, för att avleda människors intresse från den nuvarande sanningen, och göra dem odugliga att gå ut till världen med den tredje ängelns budskap. Så har det alltid varit; ty vår Frälsare måste ofta tala tillrättavisande till dem, som hängav sig åt spekulationer och alltid frågade om sådant, vilket Herren inte hade uppenbarat. Jesus hade kommit till jorden för att ingjuta väsentliga sanningar i människor, och han ville få dem att inse vikten av, att ta emot och lyda hans bud och anvisningar, av att uträtta plikterna för dagen, och hans ord var av det slaget, att de skänkte vetskap för stundligt och dagligt bruk.

Jesus sade: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” Allt, som gjordes och sades, var tillägnat detta enda mål – att befästa sanningen i deras sinnen, på det att de måtte nå fram till evigt liv. Jesus hade inte kommit, för att slå världen med häpnad, genom att tillkännage tidpunkten för någon märklig tilldragelse, nej, han hade kommit, för att undervisa och frälsa de förlorade. Han hade inte kommit, för att väcka och tillfredsställa folks nyfikenhet; han visste nämligen, att det bara skulle öka aptiten på det besynnerliga och det märkvärdiga. Det var hans målsättning, att sprida kunskap, varigenom människor skulle växa till i andlig styrka och avancera längs lydnadens och den sanna helgelsens väg. Han förmedlade endast sådan lärdom, som gick att tillämpa på vardagslivets behov, endast sådan sanning, som gick att tilldela andra för att också de skulle ta emot den. Han kom ej med några nya uppenbarelser till människorna, utan öppnade för deras förståelse sanningar, som länge varit dolda eller hamnat fel på grund av prästernas och de religiösa lärarnas falska undervisning. Jesus satte in den gudomliga sanningens ädelstenar i deras rätta fattning, just i den ordning, som de kommit till patriarker och profeter. Och efter att ha skänkt dem denna dyrbara lärdom, lovade han att ge dem den Helige Ande, varigenom de skulle bli påminda om allt det han sagt dem.

Vi svävar i ständig fara att söka oss bortom evangeliets enkelhet. Många hyser en intensiv önskan om att överraska världen med något originellt, som skall lyfta upp människor i ett tillstånd av andlig extas och förändra erfarenhetens nuvarande tillstånd. Det finns förvisso ett stort behov av att förändra den nuvarande erfarenheten, eftersom vi inte har fått klart för oss hur helig sanningen för vår tid är. Den förändring som vi behöver är emellertid hjärtats förvandling och den kan bara uppnås genom att vi söker Gud var och en för att få hans välsignelse. Den kan uppnås genom att vi bönfaller honom om hans kraft, genom innerlig och ivrig bön att hans nåd måtte komma över oss och att våra karaktärer måtte bli förvandlade. Detta är den förändring vi behöver i dag och för att nå denna erfarenhet borde vi öva uthållig handlingskraft och visa vårt hjärtas allvar. Vi borde be med sann uppriktighet: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” Vi borde veta just vilka steg vi skall ta mot himlen.

Jesus gav sina lärjungar sanningar vars bredd, djup och värde de föga uppskattade eller ens fattade. Samma tillstånd finner vi hos Guds folk i dag. Vi har inte heller klarat av att ta till oss storheten och inse skönheten i den sanning som Gud har anförtrott åt oss i dag. Om vi gick framåt i andlig kunskap skulle vi se sanningen utvecklas och växa på ett sätt som vi knappt kunde drömma om, men den kommer aldrig att utveckla sig i någon riktning som kan leda oss att få den idén, att vi kan känna till tider och stunder som Fadern i sin allmakt har bestämt. Om och om igen har jag blivit varnad i fråga om att bestämma tid. Det kommer aldrig mer att ges ett budskap till Guds folk som grundar sig på tid. Vi kommer inte att känna till den bestämda tiden varken för den helige Andes utgjutelse eller för Kristi återkomst.

Jag letade igenom mina skriverier, innan jag for till mötet, för att se vad jag borde ta med mig till Australien, och då fann jag ett kuvert med påskriften ”Vittnesbörd rörande tidsbestämning, den 21. Juni, 1851. Bevaras omsorgsfullt.” Jag öppnade det, och det här är vad jag fann. Där står det: ”Kopia av syn, som Herren gav syster White den 21. Juni, 1851, i Camden, N. Y. Herren visade mig, att budskapet måste förmedlas, och att det inte skall kopplas samman med tid; ty tid kommer aldrig att bli ett prov igen. Jag såg, att vissa hetsade upp sig i onödan genom predikandet av tid, att den tredje ängelns budskap kan vila på sitt eget fundament, och att det ej behöver stärkas av tidsprofetior samt att det kommer att föras ut med mäktig kraft och uträtta sitt verk, och avslutas i rättfärdighet.

Jag såg, att en del arbetade för att få allting att stämma överens med hösten i år; det vill säga, gjorde sina beräkningar och sålde sina tillhörigheter med hänvisning till denna tidpunkt. Jag såg, att detta var ett misstag, eftersom de i stället för att gå till Gud dagligen och uppriktigt söka att få veta sin aktuella plikt, blickade de framåt och gjorde sina beräkningar, som om de visste att verket skulle avslutas i höst, utan att dagligen ta reda på sin plikt hos Gud.” E. G. White. ”Kopierat i Milton, den 29. Juni, 1851. A. A. G.”

Det var det här dokumentet jag fann förra Måndagen, då jag gick igenom mina skrifter, och här är ett annat, som skrevs beträffande en man, som bestämde profetiska tidspunkter år 1884, och som vida spred sina sakskäl, för att bevisa sina teorier. Redogörelsen för hans förehavanden lades fram för mig vid lägermötet i Jackson, Mich., och jag sade åt de församlade där, att de inte behövde bry sig om mannens teori; ty den händelse han förutskickat, skulle inte inträffa. Gud har lagt tider och stunder i sin egen hand, och varför har inte Gud gett oss denna kunskap? – Därför att vi inte skulle hantera den rätt, i fall han gjorde det. Denna kunskap skulle hos vårt folk åstadkomma ett sådant sakernas tillstånd, att Guds arbete med att bereda ett folk att bestå på den sista stora dag, som skall komma, allvarligt skulle skadas. Vi skall inte hänge oss åt upprymdhet byggande på tidsprofetior. Vi skall inte fördjupa oss i spekulationer rörande de tider och stunder, som Gud inte har uppenbarat. Jesus har ombett sina lärjungar, att ”vaka”, men inte att hålla utkik efter bestämda tidpunkter. Hans efterföljare skall förhålla sig så, som de, vilka lystrar efter sin Kaptens befallningar; de skall vaka, vänta, bedja och arbeta, i det att tidpunkten för Herrens ankomst närmar sig; men ingen kommer att kunna förutsäga exakt, när den tiden stundar; ty ”om den dagen eller den dagen vet ingen något”. Ni kommer inte att kunna säga, att han anländer inom ett, två, eller fem år, men Ni skall ej heller skjuta upp hans ankomst, genom att säga att den inte kommer att ske på tio eller tjugo år.

Det är Guds folks skyldighet, att ha sina lampor iordningställda och brinnande, att vara som människor, vilka väntar på Brudgummens återkomst från vigseln. Ni har inte ett ögonblick att förlora genom försummelse av den stora frälsning, som har gjorts redo åt Er. Tiden för själars prövning håller på att ta slut. Från en dag till en annan avgörs mänskoöden, och inte heller i den här församlingen känner vi till, hur snart många kommer att sluta ögonen i döden och läggas i graven. Nu borde vi betänka, att våra liv raskt passerar, att vi inte är trygga för ett ögonblick, med mindre våra liv är dolda med Kristus i Gud. Vår plikt innebär inte, att vi skall blicka framåt mot en särskild tidpunkt, när ett särskilt verk skall uträttas för oss, utan att fortsätta arbetet med att varna världen; ty vi skall vara vittnen för Kristus till jordens yttersta gräns. Överallt omkring oss finns de unga, de obotfärdiga, de icke omvända och vad uträttar vi för dem? Föräldrar, försöker Ni, i Er första kärleks iver, att vinna Era barn, eller är Ni så upptagna av den här världens lockelser, att Ni inte gör några avgjorda ansträngningar, för att vara Guds medarbetare? Förstår Ni Er på och uppskattar Ni den Helige Andes verk och uppdrag? Inser Ni, att den Helige Ande är det medel, varmed vi skall nå fram till själarna hos omgivningen? Har Ni för avsikt, att efter det här mötet lämna platsen och glömma de enträgna vädjanden, som har riktats till Er? Kommer varningsbudskapen att klinga ohörda, och sanningen Ni har hört läcka ur Era hjärtan, liksom vatten läcker ur ett söndrigt kärl?

Aposteln säger: ”Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.”

Den tredje ängelns budskap håller på att svälla ut till ett högljutt rop, och Ni får inte mena Er ha rätten, att försumma den aktuella plikten och ändå nära den tanken, att Ni någon gång i framtiden kommer att ta emot en stor välsignelse, när en underbar väckelse kommer att äga rum utan Er förskyllan. I dag skall Ni överlåta Er själva till Gud, så att han av Er kan göra hedersamma kärl, som passar åt hans tjänst. I dag skall Ni ge Er själva till Gud, så att Ni blir tömda på det egna jaget, tömda på avund, svartsjuka, ondskefulla antaganden, strid, ja, allt, som vanhedrar Gud. I dag skall Ni ha Era kärl rengjorda, så att de går att använda med den himmelska daggen, redo för särlaregnets skurar; ty särlaregnet skall komma, och Guds välsignelse kommer att fylla varje själ, som är ren från all smuts. Det är vår uppgift i dag, att överlämna våra själar till Kristus, så att vi må bli gjorda lämpliga för tider av vederkvickelse från Herrens ansikte – gjorda lämpliga för dopet i den Helige Ande. ( Fortsättning följer. )