Review and Herald d. 30. mars 1897

tillbaka

Ord till Föräldrar

En hafsartad uppfostran i hemmet består inte provet i domen. Kristna föräldrar måste förena tro och gärning. Vad Abraham ålade sina barn, skall de ålägga sina. Den standard, som alla föräldrar måste leva upp till, är denna: De skall ”hålla sig till HERRENS väg”. {Första Moseboken 18:19.} Varje annan väg för inte till Guds stad, utan till ödeläggarens led. ”... syndens lön är döden” för barnet såväl som för föräldern. {Romarbrevet 6:23.} Barnen är ett arv från Herren. Den lille barnasjäl, som tror på Kristus, är lika dyrbar i hans ögon, som änglarna framför hans tron. De bör bringas till Kristus och uppläras till, att lyda honom. De måste ledas på lydighetens väg och icke tillåtas, att ge efter för aptiten eller fåfängan.

Då lärjungarna ville mota bort mödrarna, som hade tagit med sig sina små barn till Jesus, förebrådde han dem för deras svaga tro och yttrade: ”’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.’” {Matteusevangeliet 19:14.} Det bedrövade honom, att lärjungarna kunde tillrättavisa mödrarna, för att de hade tagit med sig sina barn till honom; det bedrövade honom, att hans efterföljare i ord och gärning kunde påstå, att hans nåd var begränsad och att man borde hålla barnen borta från honom. Vid ett tillfälle sade han till fariséerna: ”har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig’?” {Kapitel 21:16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Kristus själv upplevde barn- och ungdomen. Om hans barndom läser vi: ”Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.” {Lukasevangeliet 2:52.}

Ett stort ansvar vilar på föräldrarna; ty barn och unga tar tidigt emot den utbildning och daning, som bestämmer deras eviga öde. Föräldrarnas gärning består i, att med flit och utan att tröttas så den goda säden i sina barns hjärtan, så att de fylls med den säd, som frambringar en skörd av goda vanor, av sannfärdighet och villig lydighet. Korrekta, rättskaffens vanor, som bildas under ungdomsåren, följer i allmänhet människan genom hela livet. De, som ärar Gud och hyser aktning för, vad som är rätt, brukar ha lärt sig den här läxan, innan världen sätter syndens stämpel på själen. Mogna män och kvinnor brukar vara lika oemottagliga för nya intryck, som berghällen; men ungdomar är mottagliga, och låter en sund karaktär sig enkelt formas.

I fall barnen inte i sin tidigaste barndom med uthållighet och tålamod blir upplärda på rätt sätt, lägger de sig till med dåliga vanor. Dessa vanor utvecklas senare i livet och smittar andra. De, vars sinnen har präglats av det tarvliga och blivit fördärvade genom usel påverkan och oärliga metoder i hemmet, för sina dåliga vanor med sig genom livet. Om de bekänner sig till gudsfruktan, märks dessa vanor i deras religiösa liv.

I fall olydighet tillåts i hemmet, fylls barnens hjärtan med motstånd mot Guds herravälde. Den Helige Andes kraft förmår ej, att smälta och underlägga sig deras hjärtan. Om de under särskilda omständigheter senare i livet överlämnar sig till Kristi evangelium, genomgår de fruktansvärda strider, för att få den olydiga viljan, att underkasta sig Guds vilja. Ofta lider församlingen förlust på grund av den dåliga uppfostran, som dess medlemmar fått i barndomen. Som barn, fick de vara oärliga, för att få sin vilja igenom; och den, som fått vara motsträvig hemma, blir den siste, att visa lydnad mot kraven i Guds ord.

Det är ingen lätt sak, att lära upp och uppfostra barn klokt. När föräldrar försöker, att upprätthålla dom och gudsfruktan i hemmet, uppstår det svårigheter. Barnen visar den trotsighet, som bor i deras hjärtan. De visar kärlek till dåraktighet, oavhängighet, hat mot regler och uppfostran. De praktiserar bedrägeri och uttrycker falskheter. För många föräldrar blundar för det, i stället för att straffa barnen för dessa fel. Detta gör de, för att slippa, att skåda bakom fasaden och upptäcka de verkliga orsakerna till dessa ting. Alltså fortsätter barnen med sin oärlighet och formar en karaktär, som Gud ej kan godkänna.

Standarden i Guds ord åsidosätts av föräldrarna, som inte kan tänka sig, som någon har sagt, att uppfostra sina barn med tvångströja. Många föräldrar hyser en stark ovilja mot de heliga grundsatserna i Guds ord, eftersom dessa principer lägger för mycket ansvar på dem. Men på sikt bör föräldrarna inse, att Guds vägar är de bästa, och att den enda säkra och lyckliga stigen går längs lydnad mot hans vilja. På grund av denna bristfälliga upplärning, vimlar det nu av upproriska barn i samhället. Också barn åt föräldrar, som känner till sanningen, ansluter sig till denna här. De träd, som skulle ha vants vid, att bära god frukt, alstrar ogräs.

Föräldrar bör inte visa en gnutta oenighet i barnuppfostran. Föräldrar skall fungera som en enhet. Det får icke förekomma någon splittring. Men många föräldrar motarbetar varandra, och denna felaktiga ledning förstör barnen. I fall föräldrarna inte är eniga, bör de ursäkta sig och först samla barnen omkring sig igen, när de är sams. Det händer, att endera föräldern är för eftergiven, eller för sträng. Denna skillnad inverkar menligt på formandet av barnens sinnelag. Inga hårda metoder skall tillgripas, för att säkra nödvändiga reformer, men samtidigt skall heller inte svaghet eller eftergivenhet visas. Modern skall inte försöka, att göra fadern blind för barnens fel, och hon skall heller inte påverka dem till, att göra sådant, som fadern har förbjudit dem att göra. Icke ett tvivlets frö får modern så i sina barns sinnen, när det gäller visdomen hos faderns ledning. Genom sitt handlande bör hon inte motverka faderns insats. Hon bör inte klaga på faderns gränsdragning. Intet kan hellre rädda barnen, än vaksamhet och klok uppfostran.

Alla föräldrar har ett verk att utföra med, att uppfostra sina barn enligt Herrens föreskrifter. Detta är inte något, man kan bagatellisera eller åsidosätta, utan att ådra sig Guds misshag. Vi är inte kallade, att avgöra, vilken kurs andra skall följa, eller hur vi lättast skall slippa besvär, utan skall rätta oss efter: Vad säger Herren? Varken föräldrar eller barn kan finna frid, lycka eller vila för själen genom felaktigt handlande. Men när gudsvördnad råder i hjärtat jämte kärlek till Jesus, har man en förnimmelse av frid och glädje. Föräldrar, lägg fram Guds ord inför honom, som läser Era tankar och känner till alla hemligheter och fråga: ”Vad säger Skriften?” Detta måste vara vår levnadsregel. De, som hyser kärlek till själar, håller sig inte tysta, när de ser dem i fara. Det har sagts oss, att inget förutom Guds sanning kan göra föräldrar visa till frälsning och bevara dem sådana, när de har med det mänskliga sinnet att göra.

I fall barns rättskaffenhet försummas av föräldrar och lärare, blir barnen säkert förvända. I fall barnen lämnas åt sina egna avgöranden, i fall deras tankar styrs av sataniska krafter, blir de aldrig lyckliga; för Satan tar dem i besittning, och formar deras karaktärer till likhet med sin. Föräldrar måste uppvisa klarvakenhet. De måste så den goda säden i sina barns hjärtan, eljest kommer Satan att så sin säd, och en skörd av törnen och ogräs kommer att bli följden. Genom att låta barnen gå sin egen väg, garanterar man deras examen i ondska.

Den kristna familjen skall vara en upplärningsskola, där barnen tar examen i godhet för en plats på den högre skolan i Guds boningar. Utskällningar, högröstade kommandon, eller hot bör aldrig förekomma. Föräldrarna bör upprätthålla en väldoftande atmosfär i hemmet med vänliga ord, med öm förståelse och kärlek; men i rättan tid skall de vara fasta och inte vika sig i sin principfasthet. Om Ni är bestämda mot Era barn, kan de tro, att Ni inte älskar dem. Det kan Ni förvänta Er; men visa aldrig hårdhet. Rättfärdighet och barmhärtighet måste räcka varandra handen; det får ej förekomma vacklande eller impulsiva åtgärder.

Mödrar och fäder behöver vara fyllda med den tro, som verkar genom kärlek och renar själen. Sanningen är inte sanning för mottagaren, med mindre den bringas med sin renande, förädlande och helgande kraft in i själens tempel. Den når ej framgång, när den hålls ute på den yttre förgården, när den sätts sida vid sida om ett köttsligt sinne. O, att föräldrar i sanning vore Guds söner och döttrar! Deras liv skulle då utgöra en vällukt av goda gärningar. En helig atmosfär skulle omge deras själar. Deras enträgna vädjanden om nåd och om den Helige Andes ledning skulle stiga upp till himmelen; och fromhet och gudsvördnad skulle spridas i deras hem, liksom solens klara, varma strålar sprids ut över jorden.