The Present Truth d. 1. april 1850

tillbaka

Till den ”Lilla Hjorden”

Kära bröder! – Den 26. Januari gav Herren mig en syn, som jag skall berätta om. Jag såg, att vissa ibland Guds folk var oförståndiga och som i dvala; ja, de var bara halvvakna, och de insåg inte, vilken tid vi lever i; ej heller förstod de, att ”mannen” med ”sopkvasten” hade kommit in och att somliga av dem riskerade att sopas undan. Jag bönade och bad Jesus om att frälsa dem, att låta dem leva litet längre, och låta dem se sin ohyggliga fara, så att de skulle göra sig redo, innan det skulle vara för sent för alltid. Ängeln sade: ”Ödeläggelse kommer som en stark virvelvind.” Jag bönade och bad ängeln om, att hysa förbarmande och rädda dem som älskade denna värld, och var fastbundna vid sina ägodelar, och inte ville lösgöra sig ifrån dem, samt offra dem för att ge fart åt budbärarna som var på väg för att utfordra de hungriga fåren, vilka höll på att gå under beroende på brist på andlig föda.

Då jag betraktade stackars själar, som var döende på grund av att de saknade den närvarande sanningen, och en del som bekände sig till att tro på sanningen, bara lät dem dö, genom att undanhålla de nödvändiga medlen för att föra Guds verk vidare, blev synen outhärdlig, och jag bad ängeln att låta mig slippa den. Jag såg, att då Guds sak krävde en del av deras tillhörigheter, gick de, likt den unge mannen som uppsökte Jesus [Matt. xix: 16-22], sorgsna bort; och att snart skulle gisslet fara fram som en översvämmande flod och ta med sig alla deras ägodelar, och då skulle det vara för sent att offra jordiska tillhörigheter och samla ihop till en skatt i himmelen.

Jag såg den härlige Förlossaren, ståtlig och älsklig, då han lämnade härlighetens domäner och kom till den här mörka och isolerade världen, för att offra livet och dö, den rättfärdige för de orättfärdiga. Han tog emot det grymma hånet och gisslandet, och bar den flätade törnekronan, samt svettades stora blodsdroppar i örtagården; samtidigt vilade hela världens synder på honom. Ängeln frågade: ”Av vilken orsak?” O, jag såg och visste att det var för vår skull; för våra synders skull led han allt detta, för att han med sitt dyrbara blod skulle kunna återköpa oss åt Gud.

Sedan visades åter för mig dem, som inte var villiga att göra sig av med denna världs saker och ting för att frälsa själar på väg mot undergången, genom att sända dem sanningen, medan Jesus står inför Fadern, hänvisande till sitt blod, sina lidanden och sin död för dem; och medan Guds budbärare väntade, redo att till dem ha med sig den frälsande sanningen, så att de skulle kunna bli beseglade med den levande Gudens insegel. Det var svårt för vissa, som sade sig tro på den närvarande sanningen, att ens överlämna Guds egna pengar till budbärarna – pengar, som Gud hade lånat ut till dem, för att de skulle förvalta dem.

Sedan visades åter igen för mig den lidande Jesus, hans offer och omätbara kärlek, som till och med kom honom att ge sitt liv för dem; och därpå liven åt dem, som menade sig vara hans efterföljare, som ägde denna världens goda och som betraktade det som något väldigt stort, att bispringa frälsningens sak. Ängeln sade: ”Kan sådana få rätt till himmelen?” En annan ängel svarade: ”Nej, aldrig, aldrig, aldrig. De, som är likgiltiga för Guds sak på jorden, kan aldrig sjunga den förlossande kärlekens sång ovan där.”

Jag såg, att det livfulla och raska verk som Gud uträttade i världen, snart skulle komma att avkortas och avslutas i rättfärdighet, samt att de snabba budbärarna måste hasta för att söka sig fram till den spridda hjorden. En ängel sade: ”Är alla budbärare? Nej, nej, Guds budbärare har ett budskap.”

Jag såg, att Guds sak hade sinkats och vanhedrats av vissa omkringresande, som inte hade något budskap från Gud. Sådana kommer att behöva avlägga räkenskap inför Gud för varje dollar de har använt till resor dit det inte var deras skyldighet att fara; de pengarna kunde nämligen ha bidragit till Guds sak, och på grund av bristande medel härvidlag har själar svultit och dött, därför att de saknat andlig föda, som de kunde ha fått av Guds kallade och utvalda budbärare, i fall dessa bara hade haft medlen.

Den kraftfulla sållningen har inletts och kommer att fortsätta, tills alla de sållats bort, som vägrar att gripa tag i och stå orubbliga för sanningen, samt offra för Gud och hans sak. Ängeln sade: ”Tror Ni, att någon kommer att tvingas till uppoffringar? Nej, nej. Det måste röra sig om frivilliga uppoffringar. Det kommer att krävas allt, för att köpa åkern.” – Jag ropade till Gud, att han skulle skona sitt folk, varav en del var nära att säcka ihop och dö.

Jag såg, att de som har kraft till att arbeta med sina händer, och bidra till sakens vidmakthållande, var lika ansvariga för sin kraft, som andra för sina tillgångar.

Sedan såg jag, att Gud den Allsmäktiges straffdomar nalkades snabbt. Jag bad enträget ängeln om, att vända sig till folket på sitt eget tungomål. Han sade: ”All åska och blixt från Sinaiberget skulle inte röra dem i ryggen, som inte reagerar på de entydiga sanningarna hos Guds ord; och en ängels budskap skulle heller inte väcka upp dem.”

Därefter skådade jag Jesu skönhet och älsklighet. Hans klädnad var vitare, än vitaste vitt. Inget språk kan beskriva hans härlighet och upphöjda underbarhet. Alla, alla som håller Guds bud, kommer att få komma in i staden genom dess portar, och få rätt till livets träd, samt alltid vara i närheten av den underbare Jesus, vars anlete strålar klarare, än solen vid middagstiden.

Sedan hänvisades jag till Adam och Eva i Eden. De åt av det förbjudna trädet, och därpå sattes en vakt med det flammande svärdet ut vid livets träd, och så fördrevs de från lustgården, för att de inte skulle äta av livets träd och bli odödliga syndare. Livets träd skulle komma att göra odödligheten beständig. Jag hörde en ängel fråga: ”Vilken i Adams släkt har tagit sig förbi det flammande svärdet och ätit av livets träd?” Jag hörde en annan ängel svara: ”Inte en enda i Adams släkt har tagit sig förbi det flammande svärdet och ätit av trädet; därför finns det heller ingen odödlig syndare. Själen, som syndar, skall dö för evigt; en död, som aldrig skall ta slut, utan hopp om uppståndelse; och därmed kommer Guds vrede att stillas.”

Jag såg, att de heliga kommer att vila i den Heliga Staden, och regera som kungar och präster i tusen år; sedan kommer Jesus att stiga ned med de heliga på Oljeberget, och berget kommer att dela på sig och bli till en mäktig slätt för Guds Paradis att vila på. Återstoden av jorden kommer inte att renas, förrän de onda väcks till liv igen (vid slutet på de tusen åren) och samlas kring staden; ty de ondas fötter kommer aldrig att vanhelga den förnyade jorden. Sedan kommer eld från Gud i himmelen och förtär dem; bränner upp dem, med rot och gren. Satan är roten, och hans barn är grenarna. Samma eld, som kommer att sluka de onda, kommer att rena jorden.

I hopp om odödlighet vid Jesu framträdande,
E. G. White.