Review and Herald d. 4. april 1899

tillbaka

Efter lägermötet

De sista dagarna under lägermötet i Brisbane var fulla av intresse. Närvaron vid kvällsmötena ökade stadigt, och ofta kom män och kvinnor långväga ifrån och sade att de precis hade hört talas om mötena. Under den andra Söndagen myllrade det på området. Några hade varit på mötet den första Söndagen och kom igen och hade med sig vänner; många kände vi igen som deltagare vid kvällsmötena; men det var hundratals som hade kommit till mötet för första gången. Enligt överenskommelse skulle vårt möte avslutas följande dag, men det var uppenbart att mötesarbetet inte var avslutat. Det var en för hektisk tid för samråd; för varje arbetare på området var upptagen med att besöka, umgås med intresserade och nyfikna, dela ut lektyr och hålla korta Bibelläsningar med dem som frågade om de läror som förmedlades vid mötet. De som bar bördan för mötet ansåg att en allvarlig ansträngning måste göras för att följa upp detta intresse, och många böner steg upp om att Gud skulle leda i att planera och utföra arbetet.

På natten kom ljus till mig och jag blev djupt rörd. Det framställdes för mig att molnet fortfarande vilade över tabernaklet. Molnet hade ännu inte lyft, och tälten fick inte tas ned. Detta var vår tid att uppriktigt söka Herren för visdom och styrka och att arbeta med alla våra krafter för att ge folket varningsbudskapet. Folket befann sig under övertygelse, och detta lägermöte förblev en nödvändighet. Jag kunde inte tala vid det tidiga mötet, men skickade besked att enligt det ljus som jag hade fått, borde det inte göras något i onödan för att ge folket intryck av att mötet hade avslutats.

Det hade redan gjorts arrangemang för att hålla det stora tältet stående i en vecka eller två; men det var vårt folks plan att ta ned familjetälten så snabbt som möjligt och låta alla återvända till sina hem förutom de regelmässigt utsedda Bibelarbetarna. Men nu skapades snabbt andra planer. Ett Bibelstudium för arbetare bestämdes att hållas varje morgon; och vårt folk inbjöds att stanna kvar på området och hjälpa till i arbetet nästa vecka. Så många tält som möjligt lämnades stående, och familjerna som återstod för att hjälpa till med att upprätthålla allmänintresset och njuta av Bibelstudierna fick gratis använda tält. Ett tjugotal eller mer fanns kvar på platsen i ytterligare en vecka, och många andra skulle ha gjort det om de hade känt till möjligheten i förväg.

Erfarenheterna av detta möte, med vad som har presenterats för mig vid olika tillfällen angående anordnandet av lägermöten i storstäder, leder till att jag rekommenderar att ett större antal lägermöten hålls varje år, även om några av dem är små; ty dessa möten kommer att vara ett kraftfullt medel för att fånga massornas uppmärksamhet. Genom lägermöten som hålls i städerna kommer tusentals att kallas ut för att höra inbjudan till festen: ”Kom, nu är allt färdigt.” {Lukasevangeliet 14:17.} Efter att ha väckt intresse får vi inte avbryta dessa möten, ta ned tälten och låta folket tro att mötet är över, just vid den tidpunkt då hundratals börjar att bli intresserade. Det är just då som det största goda kan uppnås genom troget, allvarligt arbete. Mötena skall skötas så att det allmänna intresset kan upprätthållas.

Det kan vissa gånger vara svårt att hålla kvar huvudtalarna i flera veckor för att utveckla det intresse som mötet har väckt; det kan vara dyrt att fortsatt hyra området och att låta ett tillräckligt antal av familjetälten stå kvar för att upprätthålla utseendet av ett lägermöte; det kan innebära ett offer för flera familjer att stanna kvar på tältplatsen, för att hjälpa predikanterna och Bibelarbetarna med att uppsöka och hålla Bibelstudier med dem som kommer till platsen, och att besöka människorna i deras hem och berätta om välsignelser mottagna vid mötena och bjuda dem att komma; men resultaten kommer att vara värda ansträngningen. Det är genom så allvarliga, energiska ansträngningar som dessa som några av våra lägermöten har varit avgörande för att skapa starka, arbetande församlingar; och det är just genom ett sådant allvarligt arbete som den tredje ängelns budskap måste föras till människorna i våra städer.

Det händer att ett stort antal talare deltar vid ett lägermöte under några dagar; och just när folkets intresse börjar att väckas fullt ut, skyndar nästan alla i väg till ett nytt möte och lämnar två eller tre talare bakom sig för att kämpa mot det deprimerande inflytandet av rivningen och borttagandet av alla familjetälten. Hur mycket bättre vore det ej i många fall om mötena fortsattes under en längre tid; om personer skulle komma från varje kyrka, beredda att stanna kvar en månad eller längre, hjälpa till vid mötena och lära sig att arbeta acceptabelt. Sedan kunde de bära med sig en värdefull erfarenhet till sina kyrkor när de återvänder hem. Hur mycket bättre om några av samma talare som väcker intresset hos folket under den största närvaron på mötet skulle finnas kvar för att följa upp det påbörjade arbetet, genom en noggrant organiserad, utdragen insats. Att genomföra möten på detta sätt skulle kräva att flera skulle hållas samtidigt, och detta skulle inte tillåta några få män att närvara vid alla möten; men vi måste komma ihåg att arbetet skall utföras ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” {Sakarja 4:6.}

Instruktion angående arbetet
Under några dagar efter det att det beslutats att fortsätta lägermötet, var det en ganska stor kamp för arbetarna att hålla humöret uppe, på grund av den distraktion som följer på vänners avresa och förberedelserna för att flytta till sommarens arbete. På Måndagskvällens möte hade den allmänna församlingen röstat fram en hjärtlig begäran om att mötena skulle fortsätta, och varje kväll var det stora tältet välfyllt. Morgonens Bibelklasser, som bevistades av ett trettiotal personer, var av ovanligt intresse. Det fanns omkring tolv arbetare med varierande erfarenhet och gåvor, som skulle anlitas för att följa upp det intresse som detta möte väckte; och då vi såg omfattningen av verksamhetsfältet framför dem, hade vi önskat att det hade funnits många fler.

I början på Sabbaten vände mitt hjärta sig i bön att Gud skulle ge visdom till dessa arbetare, och i nattens syner talades många ord av undervisning och uppmuntran till oss. Predikanter och arbetare deltog på ett möte där Bibellektioner hölls. Vi sade: Vi har den Store Läraren med oss i dag, och vi lyssnade med intresse till hans ord. Han sade: Det återstår ett stort arbete för Er på denna plats. Ni kommer att behöva presentera sanningen i dess enkelhet. För folket till livets vatten. Tala till dem det som mest angår deras nuvarande och eviga goda. Presentera inte ämnen som kommer att väcka kontroverser, saker som det kommer att kräva en person med erfarenhet vid Er sida för att försvara. I allt Ni säger, tänk på att Ni har något som är värt den tid det tar att säga det, och den tid som åhörarna har att höra. Tala om de saker som är väsentliga, de saker som ger undervisning, och sprider ljus med varje ord.

Lär Er att möta människorna där de är. Låt inte studiet av Skrifterna vara av billig eller lättsinnig natur. Låt inte instruktionen vara av en karaktär som förvirrar sinnet. Låt inte folket oroa sig över saker som Ni kan se, men som de inte ser, såvida dessa inte är av avgörande betydelse för själens räddning. Presentera inte Skrifterna på ett sätt som upphöjer Er själva och uppmuntrar till fåfänga hos den som öppnar Ordet för andra. Arbetet för den här tiden går ut på att utbilda studenter och arbetare att hantera ämnen på ett enkelt, seriöst och högtidligt sätt. Det får inte användas onödigt mycken tid på detta stora arbete. Vi får inte missa målet. Tiden är för kort för att vi skall åta oss att avslöja allt som kan öppnas för beskådan. Det kommer att krävas en evighet för att vi skall lära känna hela längden och bredden, höjden och djupet hos Skrifterna. Det finns somliga själar för vilka vissa sanningar är viktigare än andra sanningar. Skicklighet behövs i Er bibliska utbildning. Läs och studera Psaltaren 40:7, 8; Johannesevangeliet 1:1-14; Första Timoteusbrevet 3:16; Filipperbrevet 2:5-11; Kolosserbrevet 1:14-17; Uppenbarelseboken 5:11-14.

För aposteln Johannes, på ön Patmos, uppenbarades det som Gud ville att han skulle ge till folket. Studera dessa uppenbarelser. Här är teman som är värda vår kontemplation, stora och omfattande lärdomar, som alla änglahärar nu försöker att förmedla. Se på Kristi liv och karaktär och studera hans medlararbete. Här finns oändlig visdom, oändlig kärlek, oändlig rättvisa, oändlig barmhärtighet. Här finns djup och höjder, längder och bredder, för vårt övervägande. Otaliga pennor har använts för att presentera Kristi liv, karaktär och medlarverk för världen; ändå har varje sinne genom vilket den Helige Ande har verkat presenterat dessa teman i ett ljus som är fräscht och nytt, enligt det mänskliga redskapets sinne och ande.

Sanningen, om den tas emot i hjärtat, är kapabel till ständig utveckling och expansion. Den kommer att öka i ljusstyrka när vi ser den; och när vi strävar efter att förstå den kommer dess höjd och bredd alltid att öka. På så sätt kommer den att höja oss till perfektionens standard och göra oss passande för vårt arbete genom att ge oss tro på och tillit till Gud. Vi vill ha sanningen som den är i Jesus; ty vi önskar att få människorna att förstå vad Kristus är för dem, och vilka ansvarsområden de är uppmanade att acceptera i honom. Som hans företrädare och vittnen måste vi komma till full förståelse av de frälsande sanningar som uppnås genom experimentell kunskap.

Lär ut de stora, praktiska sanningarna som måste stämplas på själen. Lär ut Jesu frälsande kraft: ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder”. {Efésierbrevet 1:7.} Alla bör fås att förstå sanningens kraft för dem som tar emot den. ”Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt”. {Kolosserbrevet 2:9.} Människorna måste förstå att Gudomen led under Golgatas vånda. Himmelens Majestät fick lida i händerna på onda män, religiösa fanatiker, som påstod sig vara de mest upplysta människorna på jordens yta. Människor som påstod sig vara Abrahams barn förverkligade Satans vrede över den oskyldige Sonen till den oändlige Guden. Medan Kristus bar på den tunga skuld som människan hade ådragit sig genom överträdelsen av Guds lag, medan han bar våra synder, bar våra sorger, blev han hånad och smädad av just de män som var utsedda att lära ut lagen och leda folket att älska och lyda Gud.

Det var vid korset som barmhärtighet och sanning möttes, som rättfärdighet och frid kysste varandra. Måtte studenter och arbetare studera detta om och om igen, så att de, som framställer Herren som korsfäst ibland oss, kan göra det till ett nytt ämne för folket. Lär ut att Kristi liv avslöjar en oändligt perfekt karaktär. Lär ut att ”åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” {Johannesevangeliet 1:12.} Berätta det om och om igen, att vi kan bli Guds söner, medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske Kungen. Låt det bli känt att alla som tar emot Jesus Kristus och håller fast vid trons grunder till slutet, kommer att bli Guds arvingar och Kristi medarvingar, ”till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” {Första Petrusbrevet 1:4-5.}