Review and Herald d. 5. april 1906

tillbaka

Ordet som blev kött

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. . . . Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning." {Johannesevangeliet 1:1-5, 14.}

Detta kapitel beskriver karaktären och betydelsen av Kristi verk. Som en som förstår sitt ämne tillskriver Johannes Kristus all makt och talar om hans storhet och majestät. Han låter gudomliga strålar av dyrbar sanning blixtra fram, som ljus från solen. Han presenterar Kristus som den ende Medlaren mellan Gud och mänskligheten.

Läran om Kristi inkarnation i mänskligt kött är ett mysterium, "den hemlighet som genom tider och släktled varit dold". {Kolosserbrevet 1:26.} Det är gudaktighetens stora och djupa mysterium. "Ordet blev kött och bodde bland oss". Kristus tog på sig den mänskliga naturen, en natur underlägsen hans himmelska natur. Ingenting visar Guds underbara nedlåtenhet som detta. Ty "så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son". {Johannesevangeliet 3:16.} Johannes presenterar detta underbara ämne med sådan enkelhet att alla kan förstå de idéer som lagts fram och bli upplysta.

Kristus låtsades inte att ta på sig mänsklig natur; han tog den verkligen på sig. Han hade i verkligheten mänsklig natur. "Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa". {Hebréerbrevet 2:14, Bibel 2000.} Han var son till Maria; han var av Davids säd enligt mänsklig härkomst. Han förklaras vara en man, ja, Mannen Kristus Jesus. "Men Jesus", skriver Paulus, "är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset." {Kapitel 3:3.}

Men medan Guds Ord talar om Kristi mänsklighet då han var på denna jord, talar det också bestämt om hans förutvarande existens. Ordet existerade som en gudomlig varelse, ja, som Guds evige Son, i förening och enhet med sin Fader. Från evighet var han förbundets Medlare, den i vilken alla nationer på jorden, både judar och hedningar, skulle bli välsignade om de toge emot honom. "Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud." Innan människor eller änglar skapades var Ordet hos Gud och var Gud.

Världen gjordes av honom, "och utan honom har inget blivit till, som är till." Om Kristus skapade allting, existerade han före allting. Orden som sägs om detta är så avgörande att ingen behöver tvivla. Kristus var Gud i grund och botten och i högsta bemärkelse. Han var med Gud från all evighet, Gud över allt, välsignad för alltid.

Herren Jesus Kristus, Guds gudomlige Son, existerade från evighet, en distinkt person, men ändå ett med Fadern. Han utgjorde himmelens överlägsna härlighet. Han var befälhavaren över de himmelska förnuftsväsendena, och änglarnas tillbedjande hyllning mottogs av honom som hans rättighet. Detta var inte att råna Gud. "HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg", låter han förstå, "före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen". {Ordspråksboken 8:22-27. I verserna 12-21 talar visheten och fortsätter kapitlet ut. En egenskap talar med symboliska ord. Visheten fanns i Herrens sinne. Gud Sonen skapade ju allt och använde Sig då av Sin vishet. Herren föddes inte, och Han styrde över skapandet med hjälp av sin vishet. Övers. anm. }

Det finns ljus och härlighet i sanningen att Kristus var ett med Fadern innan världens grund lades. Detta är ljuset som lyser på en mörk plats, vilket gör den strålande med gudomlig, ursprunglig härlighet. Denna sanning, oändligt mystisk i sig själv, förklarar andra mystiska och annars oförklarliga sanningar, samtidigt som den är inkapslad i ljus, otillgänglig och obegriplig.

"Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud." {Psaltaren 90:2.} "… det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp." {Matteusevangeliet 4:16, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Här presenteras Kristi förutvarande existens och syftet med hans manifestation för vår värld som levande ljusstrålar från den eviga tronen. "Samla du dina skaror, du skarornas stad. En belägringsvall har man rest upp mot oss. Israels domare slår man med käpp på kinden. Men du, Betlehem-Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar." {Mika 5:1-3.} "… vi predikar Kristus som korsfäst", deklarerar Paulus, "för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet." {Första Korintierbrevet 1:23.}

Att Gud på så sätt skulle bli uppenbarad i köttet är verkligen ett mysterium; och utan hjälp av den Helige Ande kan vi inte hoppas på att förstå detta ämne. Den mest ödmjuka läxa som människan har att lära sig är den mänskliga vishetens intighet och dårskapen i att genom sina egna ansträngningar försöka att hitta Gud. Hon kan utöva sina intellektuella krafter till det yttersta, hon kan ha vad världen kallar för en överlägsen utbildning, men hon kan fortfarande vara okunnig i Guds ögon. De forntida filosoferna skröt med sin visdom; men hur vägde den i Guds vågskål? Salomo ägde stor lärdom; men hans vishet var dårskap; ty han visste inte hur han skulle stå moraliskt oberoende, fri från synd, i styrkan hos en karaktär formad till likhet med det gudomliga. Salomo har berättat för oss resultatet av sin forskning, sina mödosamma ansträngningar, sin ihärdiga undersökning. Han förklarar sin visdom vara helt och hållet fåfänga.

Genom visdom kände inte världen Gud. Deras uppskattning av den gudomliga karaktären, deras ofullkomliga kunskap om hans egenskaper, förstorade och utökade inte deras mentala uppfattning. Deras sinnen förädlades inte i överensstämmelse med den gudomliga viljan, utan de kastade sig ut i den grövsta avgudadyrkan. "De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur." {Romarbrevet 1:22-23.} Detta är värdet av alla krav och kunskap i avsaknad av Kristus.

"’Jag är vägen och sanningen och livet", tillkännager Kristus. "Ingen kommer till Fadern utom genom mig." {Johannesevangeliet 14:6.} Kristus har kraft att ge liv åt alla varelser. "Liksom den levande Fadern har sänt mig", säger han, "och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. . . . Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." {Kapitel 6:57, 63.} Kristus syftar här inte på sin lära, utan på sin person, sin karaktärs gudomlighet. {Som avspeglas i Frälsarens lära! Övers. anm.} "Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er", yttrar han igen: "Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson." {Kapitel 5:25-27.}

Gud och Kristus visste från början om Satans avfall och om Adams fall genom avfällingens vilseledande kraft. Frälsningsplanen utformades för att återlösa det fallna släktet, för att ge dem ytterligare en prövning. Kristus utsågs till ämbetet som Medlare från Guds skapelse, inrättad från evighet, att vara vår ersättare och borgen. Innan världen skapades ordnades det att Kristi gudomlighet skulle omslutas i mänskligheten. "… en kropp", sade Kristus, "har du berett åt mig." {Hebréerbrevet 10:5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Men han kom inte i mänsklig gestalt förrän tidens fullhet hade gått ut. Sedan kom han till vår värld, ett barn i Betlehem.

Ingen som är född till världen, inte ens det mest begåvade av Guds barn, har någonsin tilldelats en sådan glädjedemonstration som hälsade barnet som föddes i Betlehem. Guds änglar sjöng hans lovsång över Betlehems kullar och slätter. "’Ära vare Gud i höjden", sjöng de, "och frid på jorden, till människor hans välbehag.’" {Lukasevangeliet 2:14.} O att i dag den mänskliga familjen kunde känna igen denna sång! Deklarationen som då gjordes, tonen som då slogs an, låten som då började, kommer att svälla och sträcka sig till tidens ände och ljuda till jordens ändar. Den handlar om ära åt Gud, den handlar om frid på jorden, god vilja mot människorna. När Rättfärdighetens Sol går upp med helande under sina vingar, kommer sången som då började på Betlehems kullar att åter genljuda genom rösten från en stor skara, likt rösten från många vatten, som säger: "’Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung." {Uppenbarelseboken 19:6.}

Genom sin lydnad mot alla Guds bud verkställde Kristus frälsning för människan. Detta gjordes inte genom att gå ut ur sig själv till en annan, utan genom att ta mänskligheten in i sig själv. Således gav Kristus mänskligheten en tillvaro ur sig själv. Att föra mänskligheten in i Kristus, att föra det fallna släktet till enhet med det gudomliga, är återlösningens verk. Kristus tog den mänskliga naturen för att människorna skulle vara ett med honom såsom han är ett med Fadern, för att Gud skall älska människan såsom han älskar sin enfödde Son, för att människorna skall få del av den gudomliga naturen och vara fullständiga i honom.

Den Helige Ande, som utgår från Guds enfödde Son, binder det mänskliga ombudet, kroppen, själen och anden till Kristi perfekta, gudomligt-mänskliga natur. Denna förening representeras av föreningen mellan vinstocken och grenarna. Den begränsade människan blir förenad med Kristi natur. Genom tron assimileras den mänskliga naturen i Kristi natur. Vi blir ett med Gud i Kristus.