Review and Herald d. 5. april 1898

tillbaka

Den fullkomliga Lagen

Guds lag, sådan man finner den i Bibeln, ställer stora krav. Varje princip är helig, rättfärdig och god. Lagen gör människor skyldiga Gud lydnad. Den innefattar tankar och känslor och den skärper överbevisningen om synd hos alla, som inser sig ha överträtt dess bud. I fall lagen endast gällde yttre företeelser, skulle människorna inte behöva avlägga räkenskap för sina onda tankar, begär och planer. Men lagen kräver, att själen skall vara ren och sinnet heligt, att tankar och känslor stämmer överens med kärlekens och rättfärdighetens krav.

I sin undervisning visade Jesus på räckvidden hos principerna i lagen, som förkunnades från Sinaiberget. Han levandegjorde lagens krav, den lag, som för evigt står fast som rättfärdighetens stora standard, som alla skall dömas efter på den stora dag, när rättens ledamöter sätter sig och böckerna öppnas. Han kom, för att uppfylla all rättfärdighet och som mänsklighetens överhuvud, för att visa människorna, att de kan göra det samma, att de kan uppfylla Guds krav. Genom den rika nåd han har åstadkommit för människorna, behöver ingen gå miste om himmelen. En fullkomlig karaktär är uppnåelig för alla, som går in för det. Detta är själva grundvalen för evangeliets nya pakt eller förbund. Guds lag är trädet, evangeliet är de väldoftande blomster och frukter, som det bär.

När Guds Ande visar människorna lagens hela innebörd, sker det en förändring i dem. Profeten Natans ärliga beskrivning av Davids sanna tillstånd gjorde, att David såg sin egen synd. Detta hjälpte honom, att avstå från den. Han tog emot det råd, som han fick och ödmjukade sig inför Gud. Han säger: ”HERRENS undervisning {lag} är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa. HERRENS befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen. HERRENS fruktan är ren, den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön. Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister! Bevara också din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse.” {Psaltaren 19:8-14.}

Paulus säger om lagen: ”Vad skall vi då säga? Att lagen är synd [synden finns i personen, icke i lagen]? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.” {Romarbrevet 7:7-11.}

Synden dödade inte lagen, men den dödade den syndiga naturen i Paulus. Han skriver: ”Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.” {Vers 6.} ”Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budkordet framstå som i högsta grad syndig.” {Vers 13.} ”Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” {Vers 12.} Paulus uppmärksammar läsarna på lagen, som de har överträtt, och visar dem, vad de har gjort sig skyldiga till. Han undervisar dem, som en lärare undervisar sina elever och visar dem vägen tillbaka till trohet mot Gud.

Der finns ingen säkerhet, vila eller rättfärdighet för den, som överträder Guds lag. Vederbörande kan inte hoppas på, att stå utan skuld inför Gud och ha frid med honom på grund av Kristi försoning, så länge som han fortsätter med, att leva i synd. Han måste hålla upp med överträdelserna och bli lojal och trofast. När syndaren blickar in i moralens stora spegel, inser han sina karaktärsbrister. Han ser sig själv sådan han verkligen är, nedsölad, oren och förlorad. Men personen vet samtidigt, att lagen på inget vis kan avlägsna skulden och förlåta honom. Individen måste gå längre, än så. Lagen är herden, som leder honom till Kristus. Han måste se hän till Frälsaren, som bär hans synd. När Kristus uppenbaras på Golgatas kors och där dör under tyngden från hela världens synd, visar den Helige Ande överträdaren, hur Gud betraktar alla dem, som ångrar sin synd. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.}

Var och en av oss måste som aldrig förr ge akt på varje ”så säger Herren”. Många är olydiga mot Gud. De överträder hans heliga Sabbat, sätter frågetecken för de enklaste och tydligaste uttalanden i Guds ord, förvrider vissa Skriftställen och gör samtidigt förtvivlade ansträngningar, för att få sin olydnad, att vara i samklang med Bibeln. Men Bibeln fördömer detta slags handlande, såsom den fördömde de skriftlärde och fariséerna på Kristi tid. Vi måste veta, vad som är sanning. Skall vi göra som fariséerna? Skall vi vända oss från den störste Lärare världen har sett och till människors uttalanden och traditioner?

Det är många trosuppfattningar, som vi inte skall låta fånga tankarna. Adam trodde Satans lögn, den ondsinnade anklagaren mot Guds karaktär. ”Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: ’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” {Första Moseboken 2:16-17.} Då Satan frestade Eva, sade han: ”’Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?’ Kvinnan svarade ormen: ’Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.’ Då sade ormen till kvinnan: ’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’” {Kapitel 3:1-5.}

Den kunskap, som Gud inte önskade, att våra första föräldrar skulle ha, var insikt om skuld. Då de godtog Satans påståenden, som var falska, kom olydnaden och överträdelsen in i världen. Denna olydnad mot Guds klara bud, denna tro på Satans lögn, öppnade slussarna för lidandet i världen. Satan har fortsatt det verk han inledde i Edens Lustgård. Han har verkat otröttligt, för att få människorna att godta hans påståenden som bevis mot Gud. Han har bekämpat Jesu verksamhet, som går ut på, att återupprätta Guds bild i människan.

Det, att Paulus trodde en lögn, gjorde honom inte vänlig och hänsynsfull. Han blev en religiös fanatiker, som rasade mot sanningen om Kristus. Han drog genom landet, grep både män och kvinnor, och fick dem kastade i fängelse. Han berättar själv om det: ”’Jag är jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni allesammans är i dag. Jag förföljde ’den vägen’ ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse.” {Apostlagärningarna 22:3-4.}

Människorna har det svårt, eftersom de överträder Guds lag. Men Gud överlåter inte syndarna åt sig själva, utan att visa dem en utväg. Guds enfödde Son dog, för att vi skulle ha liv. Herren har godtagit ställföreträdarens offer för oss, på villkor, att vi tar emot Kristus och tror på honom. I tro måste syndaren komma till Jesus, åberopa hans ställföreträdande död, lägga sin syndabörda på syndbäraren, och ta emot hans tillgivelse eller förlåtelse. Det var fördenskull Jesus kom till denna värld. Alltså tillräknas den ångrande och troende syndaren Kristi rättfärdighet. Han blir medlem av Guds familj, barn till himmelens Kung, Guds arvinge och Kristi medarvinge.