Review and Herald d. 6. april 1911

tillbaka

Kornelius, en sanningssökare

Som ett led i sitt arbete besökte Petrus de troende i Lydda. Här botade han Eneas, som i åtta år hade varit sängliggande med förlamning.

"’Eneas, Jesus Kristus botar dig", sade aposteln. "Stig upp och gör själv i ordning din bädd!’ Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren." {Apostlagärningarna 9:34-35.}

I Joppe, som låg nära Lydda, bodde en kvinna som hette Dorkas, vars goda gärningar hade gjort henne högt älskad. Som värdig Jesu lärjunge var hennes liv fyllt av vänliga handlingar. Hennes skickliga fingrar var mer aktiva än hennes tunga. Hon visste vem som behövde bekväma kläder och vem som behövde sympati, och hon betjänade fritt de fattiga och de sorgsna.

Men under de dagarna blev hon sjuk och dog. {Vers 37.} Församlingen i Joppe insåg sin förlust. Och med tanke på det liv i tjänande som Dorkas hade levt är det inte konstigt att de sörjde eller att varma droppar av tårar föll över den livlösa kroppen.

De troende i Joppe fick höra att Petrus var i Lydda och sände bud till honom, sägande: "’Skynda dig och kom till oss!’" {Vers 38.}

"Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem." {Vers 39.}

Petrus beordrade att de gråtande vännerna skulle skickas från rummet, och sedan knäböjde han och bad innerligt till Gud att återställa Dorkas till liv och hälsa. Han vände sig mot den döda, och sade: "’Tabita, stå upp!’ Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp." {Vers 40.} Dorkas var till stor tjänst för församlingen, och Gud såg det lämpligt att föra henne tillbaka från fiendens land, så att hennes skicklighet och energi fortfarande skulle vara till välsignelse för andra, och att genom denna manifestation av hans makt Kristi sak skulle stärkas.

Det var medan Petrus ännu var i Joppe, som han kallades av Gud att åka till Caesarea för att förmedla evangeliet till Kornelius.

Kornelius var en man med rikedom och av ädel börd. Hans position var en av förtroende och ära. Som hedning av födsel, utbildning och skolning, hade han genom kontakt med judarna fått kunskap om Gud, och han tillbad honom av sant hjärta och visade uppriktigheten i sin tro genom medkänsla med de fattiga. Han var känd nära och fjärran för sin välgörenhet, och hans rättfärdiga liv gav honom gott rykte ibland både judar och hedningar. Hans inflytande var en välsignelse för alla som han kom i kontakt med. Den inspirerade boken beskriver honom som "from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud." {Kapitel 10:2.}

Kornelius trodde på Gud som himmelens och jordens Skapare, och vördade honom, erkände hans auktoritet och sökte hans råd i livets alla angelägenheter. Han var trogen Jehova i sitt hemliv såväl som i sina officiella plikter och hade rest ett Guds altare i sitt hem. Han vågade inte att försöka att genomföra sina planer eller att ta sitt ansvar utan Guds hjälp, och för den hjälpen bad han uppriktigt.

Även om Kornelius trodde på profetiorna och såg fram emot Messias’ ankomst, hade han ingen kunskap om evangeliet som uppenbarades i Kristi liv och död. Han var inte medlem i den judiska församlingen och skulle ha setts på av rabbinerna som en hedning och oren. Men Gud läste hans hjärtas uppriktighet och sände ett budskap direkt från himmelen till honom, och genom ett annat budskap uppmanade han aposteln Petrus att besöka honom.

Medan Kornelius bad, kom en himmelsk budbärare till honom, och tilltalade honom vid namn. Officeren blev rädd, men han visste att ängeln hade blivit sänd av Gud, och han sade: "’Vad är det, herre?’" "’Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg”, svarade ängeln. ”Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet.’" {Verserna 4-6.}

Det tydliga i dessa anvisningar, i vilka till och med uppgavs yrket åt mannen som Petrus bodde hos, visar att himmelen är bekant med människors historia och verksamhet i varje livsskede. Gud är bekant med den ödmjuke arbetarens erfarenhet och gärning såväl som med kungens på hans tron.

"Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon". Sålunda visade Gud sin aktning för evangeliets tjänst och för sin organiserade församling. Ängeln fick inte i uppdrag att berätta för Kornelius historien om korset. En man vilken, i likhet med denne officer, var underkastad mänskliga svagheter och frestelser, skulle berätta för honom om den korsfäste och uppståndne Frälsaren. I sin visdom för Herren dem som söker sanningen i kontakt med medmänniskor som känner till sanningen. Det är himmelens plan att de som har tagit emot ljus skall förmedla det till dem i mörker.

Som sin representant ibland människor väljer Gud inte änglar som aldrig har fallit, utan människor, personer som har samma passioner som dem de försöker att rädda. Kristus iförde sig det mänskliga för att han skulle nå mänskligheten. En gudomlig-mänsklig Frälsare behövdes för att bringa frälsning till världen. Och till män och kvinnor har getts det heliga förtroendet att kungöra "Kristi outgrundliga rikedom". {Efésierbrevet 3:8.} De skall vara förbindelsekanalerna mellan Gud och människan.

Kornelius lydde gärna synen. Då ängeln hade gått, kallade han till sig "två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe." {Apostlagärningarna 10:7-8.}

Kornelius’ erfarenhet kommer att vara erfarenheten för många som, även om de inte har en fullständig kunskap om sanningen, vandrar i allt det ljus de har. Kornelius levde i lydnad mot all sanning han hade tagit emot, och Gud ordnade händelserna så att han fick mer sanning. En budbärare från salarna ovan sändes för att sätta denne Roms officer i kontakt med en som kunde leda honom in i större ljus.

I dag söker Gud efter själar ibland de höga såväl som ibland de låga. Det finns många som Kornelius, personer som han vill knyta an till sitt arbete. Deras sympatier riktas mot Herrens folk, men de band som binder dem till världen håller dem stadigt. Det kräver moraliskt mod för dem att inta sin position för Kristus. Särskilda ansträngningar bör göras för dessa själar, som är i så stor fara, på grund av sitt ansvar och sina förbindelser.

Det sägs mycket om vår plikt mot de försummade fattiga. Borde inte någon uppmärksamhet ägnas de försummade rika? Många ser på denna klass som hopplös, och de gör föga för att öppna ögonen på dem som, förblindade och omtumlade av den jordiska härlighetens glitter, har förlorat evigheten ur sikte. Tusentals rika män har gått i graven ovarnade. Men hur likgiltiga de än kan framstå som, är många ibland de rika själstyngda. "Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog." {Predikaren 5:9.} Han som säger till det rena guldet: Du är "min förtröstan", har då "förnekat Gud i höjden." {Job 31:24, 28.} "Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid". {Psaltaren 49:8-9.}

Rikedomar och världslig ära kan inte tillfredsställa själen. Många av de rika längtar efter någon gudomlig försäkran, något andligt hopp. Många längtar efter något som åstadkommer ett slut på monotonin i deras planlösa liv. Många i det offentliga livet känner sitt behov av något som de inte har. Få ibland dem går i kyrkan, för de känner att de får liten nytta därav. Den undervisning de hör berör inte hjärtat. Skall vi inte vädja särskilt till dem?

Gud kallar på allvarliga, ödmjuka arbetare, som vill föra evangeliet till de högre klasserna. Det är inte genom någon tillfällig, oavsiktlig beröring som de rika, världsälskande själarna kan dras till Kristus. Avgjorda, personliga ansträngningar måste göras av män och kvinnor genomsyrade av missionärsandan. De kommer inte att misslyckas eller avskräckas.

För att nå de högre klasserna måste de troende själva vara levande brev, kända och lästa av alla människor. Vi representerar inte så fullständigt som vi kan sanningens upphöjande, förädlande karaktär. Vi riskerar att bli inskränkta och själviska. Med rädsla och bävan för misslyckande, bör vi alltid komma ihåg detta. Måtte de som arbetar för de högre klasserna utrusta sig själva med sann värdighet och komma ihåg att änglar är deras följeslagare. Måtte de hålla sinnets och hjärtats skattkammare fylld med "Det står skrivet." Måtte de hänga i minnets sal Kristi dyrbara ord, som skall värderas långt över guld eller silver.

Det finns mirakel som skall utföras i form av äkta omvändelser, mirakel som inte nu kan urskiljas. De största männen på denna jord står inte bortom kraften från en underverkande Gud. Om de som arbetar tillsammans med honom är möjligheternas män, som modigt och troget utför sin plikt, kommer Gud att omvända män som har ansvarsfulla positioner, män med intellekt och inflytande. Genom den Helige Andes kraft kommer många att acceptera de gudomliga principerna. Omvända till sanningen kommer de att bli redskap i Guds hand för att kommunicera ljuset. De kommer att ha en speciell börda för andra själar i denna försummade klass. De kommer att känna att förmedlingen av evangeliet har överlåtits till dem själva för dessa som har gjort den här världen till sitt allt. Tid och pengar kommer att helgas åt sanningen, och ny effektivitet och kraft kommer att tillföras församlingen.

Det finns i vår värld många som är närmare Guds rike än vi tror. I denna syndens mörka värld har Herren många dyrbara juveler, till vilka han kommer att vägleda sina budbärare. Överallt finns de som kommer att ta ställning för Kristus. Många kommer att prisa Guds visdom över alla jordiska fördelar och kommer att bli trogna ljusbärare. Drivna av Kristi kärlek kommer de att driva andra till honom.