Review and Herald d. 6. april 1911

tillbaka

Ett studium av principer – nr. 5 (arbetssätt, där det förekommer fördomar) D. E. Robinson:

Sommaren 1895 förekom det förnyad aktivitet i somliga av Sydstaterna, för att gripa sjundedags-adventister för arbete på Söndagen; och det förelåg meningsskiljaktigheter ibland vissa av våra bröder rörande hur långt syskonen på detta fält borde sträcka sig i att undvika vanligt världsligt arbete på Söndagen.

En del menade, att där en Söndagslag hade genomdrivits, skulle undvikande av dylikt arbete under några som helst omständigheter utgöra ett förnekande av tron, och skulle leda till mottagandet av vilddjurets märke. Den enda logiska slutsats som kunde dras under sådana omständigheter skulle vara att bröderna skulle lära alla, även Sabbatens hållare ibland det färgade folket, att oavsett följderna, var det deras plikt att som vanligt arbeta öppet på första veckodagen, i trots mot Söndagslagarna. Andra som var verksamma i Södern tyckte, mot bakgrund av sin vetskap om förhållandena och arbetsfältet, liksom om vissa personers kraftiga fördomar, att vårt verk allvarligt skulle hindras, om vi skulle hålla fast vid en sådan hållning.

Till förmiddagen den 20. November, 1895 hade ett särskilt möte sammankallats på lägerområdet i Armadale i Victoria, Australien, för att beakta frågan. Närvarande var W. W. Prescott, A. G. Daniells, W. C. White, M. C. Israel, L. J. Rosseau, W. A. Colcord, M. G. Kellog, W. D. Salisbury, James Smith samt systrarna E. G. White och E. J. Burnham.

Flera brev behandlande stridsfrågan lästes upp, och bröderna inbjöds till att dryfta de i breven berörda punkterna; dock tycktes alla vilja höra från syster White, och under sitt anförande sade hon: –

"Det är en fruktansvärd kris precis framför oss, genom vilken alla måste passera, och särskilt kommer den att kännas i -----. Mitt sinne har varit allvarligt bekymrat över de ståndpunkter som några av våra bröder är benägna att inta när det gäller det arbete som skall utföras ibland de färgade människorna i Sydstaterna. . . .

När sanningen förkunnas i Södern, kommer en markant skillnad att visas av dem som motsätter sig sanningen genom sin stora aktning för Söndagen, och stor försiktighet måste iakttas för att inte väcka deras fördomar. Annars kan vi lika gärna lämna fältet helt. . . .

Våra arbetare måste gå försiktigt tillväga, de måste sträva efter att göra allt för att presentera sanningen för folket, och komma ihåg att Kristi kärlek kommer att smälta ned motstånd.

Av det ljus som jag har fått, ser jag att om vi har för avsikt att bringa sanningen inför Söderns folk får vi inte uppmuntra de färgade till att arbeta på Söndagen. Det måste finnas en klar förståelse för detta. . . .

Vi skall inte anstränga oss för att lära folket i Södern att arbeta på Söndagen. Det som vissa av våra bröder har skrivit om den här saken har inte vilat på sunda grundsatser. När folkets sedvänjor inte kommer i konflikt med Guds lag, går det att rätta sig efter dem. Om arbetarna misslyckas härvidlag kommer de inte bara att hindra den egna verksamheten, utan de kommer även att lägga stötestenar i vägen för dem som de arbetar för och hindra dem från att acceptera sanningen. På Söndagen ges det allra bästa tillfälle för dem som är missionärer att hålla Söndagsskolor och komma till folket på enklast möjliga sätt, berätta om Jesu kärlek till syndare och utbilda dem i Skrifterna."

Fråga: "Borde inte de på det södra fältet arbeta på Söndagen?" [Frågeställaren hade uppenbarligen i åtanke att spörja angående våra bröders plikter under förhållanden som då rådde i Södern, snarare än deras plikt på just den orten, oavsett förhållanden.]

"Om de gör detta finns det risk för att så snart motståndarna kan få den minsta möjlighet, kommer de att hetsa upp varandra för att förfölja dem som de hatar. För närvarande är Söndagshållande inte provet. Tiden kommer när människor inte bara kommer att förbjuda Söndagsarbete, utan de kommer att försöka att tvinga personer att arbeta på Sabbaten och att finna sig i Söndagsfirande eller förverka sin frihet och sina liv. Men tiden för detta har ännu inte kommit, för sanningen måste presenteras mer fullständigt inför folket som ett vittne. Det jag har sagt om detta skall inte förstås som att syfta på agerandet från gamla Sabbatshållare som förstår sanningen. De måste gå tillväga så som Herren vägleder dem, men de bör tänka på att de kan göra det bästa missionsarbetet på Söndagen.

När de färgade människorna känner att de har Guds Ord i fråga om vilodagen och medhåll från dem som har förmedlat sanningen till dem, kommer några som är impulsiva att ta tillfället i akt att trotsa lagar om Söndagen och genom att förmätet trotsa sina förtryckare kommer de att dra över sig mycken sorg. Högst troget måste de färgade instrueras att vara som Kristus, att tålmodigt uthärda felgrepp, så att de kan hjälpa sina medmänniskor att se sanningens ljus. . . .EI

Folket kommer snart att få reda på vad Ni tror om Söndagen och Sabbaten, för de kommer att ställa frågor. Då kan Ni berätta det för dem, men inte på ett sådant sätt att det drar till sig uppmärksamhet på Er verksamhet. Ni behöver inte avbryta verksamheten genom att arbeta på Söndagen. Det skulle vara bättre att ta den dagen i akt för att instruera andra om Jesu kärlek och sann omvändelse."

Fråga: "Bör samma principer styra vårt arbete och vår inställning till Söndagsfrågan inom främmande områden där folkets fördomar är särskilt starka?"

"Ja; exakt desamma. Det ljus jag har är att Guds tjänare skall skrida stilla till verket och predika Bibelns storslagna, dyrbara sanningar – Kristus och hans korsfästelse, hans kärlek och oändliga offer – och visa att anledningen till att Kristus dog är för att Guds lag är oföränderlig, omutbar, evig. Guds Ande kommer att väcka samvetet och förståelsen hos dem som Ni påverkar, och påminna dem om Guds bud. . . .Sabbaten måste undervisas om på ett bestämt sätt, men var försiktiga med hur Ni handskas med avguden Söndag. Ett ord till de vise räcker.

Jag har gett Er det ljus som har presenterats för mig. Om det följs kommer det att förändra mångas kurs och göra dem till kloka, försiktiga lärare. Att avstå från arbete på Söndagen är inte att ta emot vilddjurets märke; och där detta kommer att främja verkets intressen, bör det göras. Vi skall inte göra vårt yttersta för att jobba på Söndagen.

Efter att Sabbaten har iakttagits heligt, måtte våra bröder på platser där motståndet är så starkt att det väcker förföljelse om arbete utförs på Söndagen, göra den dagen till ett tillfälle att utföra genuint missionsarbete. Måtte de besöka de sjuka och fattiga och tillgodose deras behov, för det kommer att ge dem gynnsamma möjligheter att öppna Skrifterna för individer och familjer. På så sätt kan det mest lönsamma arbetet göras för Mästaren. När de som hör och ser ljuset på Sabbaten tar ställning för sanningen för att hålla Guds heliga dag, kommer svårigheter att uppstå; för ansträngningar kommer att göras mot dem för att tvinga män och kvinnor att överträda Guds lag. Här måste de stå fasta, för att inte bryta mot Guds lag; och om motståndet och förföljelsen beslutsamt vidmakthålls, måtte de lyssna till Kristi ord: 'när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen {Sannerligen} säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.' {Matteusevangeliet 10:23.}

Det är ännu inte dags för oss att arbeta som om det inte funnes några fördomar. Kristus sade: 'Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.' {Vers 16.} Om Ni ser att genom att göra vissa saker som Ni har fullkomlig rätt att göra, Ni hindrar sanningens verk, avstå då från att göra dessa saker. Gör ingenting som kommer att stänga andras sinnen mot sanningen. Det finns en värld att rädda, och vi vinner ingenting på att avskärma oss från dem vi försöker att hjälpa. Allt må vara lagligt, men allt är inte ändamålsenligt.

Vi har ingen rätt att göra något som skulle hindra ljuset som skiner från himmelen; men genom en felaktig handling kan vi äventyra verket och stänga dörren som Gud har öppnat för sanningens inträde.Den sista frågan om vilodagen har ännu inte kommit, och genom oförsiktiga handlingar kan vi skapa en kris i förväg."

I ett brev till äldstebroder A. O. Tait, skrivet samma dag som detta särskilda möte hölls, utvecklade fru White dessa principer. Hon sade: –

"I morse deltog jag i ett möte där ett fåtal utvalda hade kallats samman för att överväga några frågor som presenterades för dem genom ett brev där man bad om övervägande och råd om dessa ämnen. Om några av dessa ämnen kunde jag tala, för vid olika tillfällen och på olika ställen har många saker presenterats för mig med hänvisning till några arbetsfrågor som krävde stor försiktighet i tal såväl som i att uttrycka tankar med pennan. De råd som har getts till våra bröder i det sydliga området har varit olika; det skulle skapa förvirring. . . .

Skulle de färgade människorna i Sydstaterna läras, när de får sanningen, att de borde arbeta på Söndagen, skulle det uppstå en högst orimlig och orättvis fördom. . . .

Säg till dem att de inte behöver provocera sina grannar genom att arbeta på Söndagen; att detta kommer inte att hindra dem från att helighålla Sabbaten. . . . Låt detta svårt förtryckta folk instrueras att helgandet av Sabbaten inte kräver att de arbetar på Söndagar. . . . Detta folk behöver inte få veta att helgandet av Söndagen är vilddjurets märke förrän denna tidpunkt kommer. . . .

’Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.' {Jakobsbrevet 3:17-18.} Allt detta låter sig göras, utan att en enda sanningsprincip behöver uppoffras." Mountain View, Cal.