Review and Herald d. 8. april 1880

tillbaka

Vår Tros Prövning

Gud leder sitt folk steg för steg framåt. Han försätter dem i situationer, som avslöjar hjärtats drivkrafter. Någon består provet på en punkt, men fallerar på nästa. För varje steg framåt prövas hjärtat litet till. Därest någon uppdagar, att hjärtat motsätter sig Guds direkta verksamhet, bör detta övertyga personen om behovet av seger, annars kommer Herren att förkasta vederbörande till slut.

Denna värld är stället, där vi gör oss redo för, att träda fram inför Guds åsyn. Här visar människorna, vilka krafter det är, som påverkar hjärtat och styr deras handlingar. I fall det är den gudomliga sanningens kraft, leder denna dem till goda gärningar, och gör dem ädelsinnade och givmilda, liksom deras gudomlige Herre är. Men, å andra sidan, visar sig själviskhet, äregirighet och stolthet som det säkra resultatet av impulsernas fria utlopp.

Alla, som knyts till Guds sak, får tillfälle till, att lära känna hjärtats innehåll. Om de sätter något högre, än sanningen, är hjärtat inte redo, att ta emot Jesus, som då blir utestängd. I fall en människa, när hon blir prövad, vägrar, att offra sina avgudar, och övervinna själviskhet, stolthet och onda lidelser, sägs det om vederbörande, som om det gamla Efraim: De står i förbund med avgudar – låt dem vara! Därmed lämnar Guds Ande henne med hennes syndiga drag obetvingade, så att hon hamnar under onda änglars herravälde. {Se Hosea 4:17. Övers. anm.}

Många, som bekänner sig till, att vara Kristi efterföljare, vill ej rannsaka hjärtat grundligt, för att se, om de har gått från döden till livet. En del stödjer sig på gamla erfarenheter och tycks mena, att blotta bekännelsen av sanningen skall frälsa dem, men Guds ord visar med skräckinjagande klarhet, att alla sådana klänger sig fast vid ett fåfängt hopp. Det skulle vara behagligare för Gud, om dessa religionsbekännare aldrig hade antagit det kristna namnet, eftersom de utgör en ständig snubbeltråd för icke-troende, och onda änglar jublar över deras bakvända handlande. Dessa är en förbannelse för saken här hemma och där ute. De drar när till Gud med sina läppar, men deras hjärtan är långt från honom. När dessa synder, som Gud hatar, trycks tillbaka, kommer Jesus in i deras hjärtan, och de kan ha samröre med honom; de kan växa i gudomlig styrka var dag, och kommer att med helig segerkänsla kunna säga: ”Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” {Första Korintierbrevet 15:57.}

Guds folk bör inte anta världens manér. Alla, som gör det, mister gradvis den särskilda, heliga karaktär, som skulle utskilja dem som Guds folk. I dessa sista dagar kännetecknas dessa manér av skamlöshet och är direkt opassande. Om Guds bekännande folk inte hade avlägsnat sig så långt ifrån honom, skulle det nu vara stor skillnad mellan deras kläder och världens. Vi lever i en tid, när världens invånare blir mer och mer fördärvade, men skiljelinjen måste vara tydligare mellan dem och Guds Israel, annars kommer förbannelsen, som vilar över de världsliga, att falla över Guds bekännande folk.

Följande Skriftställen visar en klar och omisskänlig skillnad kännetecknande dem, som lär sig Guds vilja: ”På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.” Första Timoteusbrevet 2:9, 10. ”Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud.” Första Petrusbrevet 3:3-5.

Unga och gamla, nu prövar Gud Er. Ni avgör Ert eget öde. Stolthet, mode, tomt snack och själviskhet är onda egenskaper, som, i fall de ges näring, tilltar och kväver den goda säd, som har såtts i Era hjärtan, tills orden snart kommer att yttras om Er, som sades om Elis hus: Era synder kommer aldrig gå att rena genom offer eller brännoffer. . . Å, om varje ljum kristendomsbekännare kunde inse, vad som krävs av honom, för att ta sig igenom domens nålsöga! Kära läsare, bedra inte Er själva angående Ert tillstånd. Ni kan inte bedra Gud. Det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar.” {Uppenbarelseboken 3:15.}

Synden i denna tidsålder är ett hån mot Guds uttryckliga bud. Inflytandets kraft i fel riktning är väldigt stor. Det finns personer, som tanklöst ställer sig, där det förekommer fara och utsätter sig för frestelser, som det skulle kräva ett Guds mirakel, för att föra dem oskadda och ofläckade igenom. Detta är övermodiga handlingar, som inte är välbehagliga inför Gud. Världens Frälsare stod väldigt bestämt emot Satans frestelse, att kasta sig ned från templets tinnar. Ärkefienden citerade ett Bibelord, enligt vilket Kristus tryggt tordes göra detta på grund av det orubbliga löftet. Jesus bemötte denna frestelse med Skriften: ”’Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.’” {Matteusevangeliet 4:7.} På samma sätt uppmuntrar Satan människorna till, att ställa sig, där Gud inte kräver, att de skall stå, och han lyfter fram Skriften, för att rättfärdiggöra sin tillskyndan.

Guds dyrbara löften har inte getts, för att stärka människorna i deras förmätna handlingar, eller för att stötta dem, när de i onödan störtar sig ut i fara. Gud vill, att vi skall handla med ödmjukt beroende av hans försyn. Det står inte i människans makt, att följa i hans spår. Inget lyckas utan Guds tillåtelse och välsignelse. Han kan låta sin Ande ge välstånd och välsignelse, eller han kan ta sin hand ifrån oss. ”Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det.” {Psaltaren 37:5.} Av oss som Guds barn krävs det, att vi visar fast karaktär. Vi bör visa försiktighet, omtanke och ödmjukhet samt umgås varsamt med dem, som står utanför. Och likväl skall vi aldrig ge avkall på principerna.

Vår enda trygghet består i, att vi inte ger Djävulen någon chans, ty hans tillskyndanden och avsikter går alltid ut på, att skada oss och hindra oss från, att lita på Gud. Han omskapar sig till en ljusets ängel, så att han genom sina synbarligen goda erbjudanden kan smyga in sina bedrägerier, så att vi inte märker hans list. Ju mera vi ger efter, desto starkare blir hans grepp om oss. Det är inte tryggt, att dryfta eller resonera med honom. För varje fördel vi ger fienden, kräver han flera. Vår enda säkerhet ligger i, att bestämt avvisa honom, när han kommer med sin första antydan till övermod. Genom Kristi förtjänster har Gud gett oss nåd, som är tillräckligt omfattande, för att stå emot Satan, så att vi vinner mer, än seger: Motstånd är lika med framgång. ”Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.” {Jakobsbrevet 4:7.} Motståndet måste vara fast och bestämt. Vi tappar det vi har vunnit, i fall vi står emot i dag, bara för att ge efter i morgon.