Review and Herald d. 9. april 1895

tillbaka

Är vi äkta Kristna?

”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” {Andra Korintierbrevet 8:9.} Vår frälsnings Furste förnedrade sig och iförde sig en tjänares skepnad, för att återförena människorna med Gudomen. Människan skall representera Kristus. Hon bör vara långmodig mot sina medmänniskor, tålmodig, förlåtande och full av kristlig kärlek. Den, som i sanning är omvänd, visar sina bröder aktning, han följer Kristi befallning. Jesus sade: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.’” {Johannesevangeliet 13:34-35.} Varest Kristi kärlek är rikligt tillstädes i hjärtat, där finner denna kärlek uttryck på ett sätt, som förstås av världen.

Gud vill låta sin karaktär komma till synes i mänskligheten; men Kristi egenskaper kan endast uppenbaras genom dem, som i kärlek verkar för de själar, som Kristus dog för. Gud har gett sina mänskliga redskap en kraft, som gör dem ansvariga för det inflytande, de utövar på sina medmänniskors sinnen. Jag kan inte säga, att det står väl till med Er, i fall Ni endast har ringa intresse för, vilket intryck Ni gör på deras sinnen och karaktärer, som Ni umgås med. De, som arbetar på ett likgiltigt, nonchalant vis, och som struntar i slutstationen för dem, som de betraktar som felande, saknar insikt om, vad kristendom är. Jesus säger: ”Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.” {Markusevangeliet 9:42.}

Det är inte alla, som nämner Kristi namn, som är ett med Kristus. De, som saknar Anden och Kristi nåd, är icke hans, hur fin deras bekännelse än är. På deras frukt skall Ni känna igen dem. Världens sedvanor och skick stämmer ej överens med Guds lags principer och bär fördenskull inte hans Andes prägel eller uttrycker hans karaktär. Kristlighet uppenbaras endast av dem, som är anpassade till den himmelska förebilden. Endast de, som är danade genom den Helige Andes verkan, är Guds ords görare och uttrycker Guds vilja och avsikt. Det finns både falsk och äkta kristendom. En människas sanna anda uppenbaras genom det sätt, varpå hon behandlar sina medmänniskor. Vi kan ställa frågan: Representerar hon Kristi sinnelag i ande och gärning, eller uppenbarar hon blott de naturliga, egenkära karaktärsdrag, som tillhör denna världens människor? Bekännelse betyder intet hos Gud. Innan det för evigt är för sent, bör var och en fråga sig själv: ”Vad är jag?” Det hänger på oss själva, om vi skall få en karaktär formad, som gör oss till medlemmar av Guds kungafamilj i det höga.

Om vi vill bli Kristus lika, måste vi studera Kristi karaktär. Gud har gett sina mänskliga redskap förmågor, varmed de skall samarbeta med Gud i, att välsigna, höja, styrka och förädla inte bara sig själva, utan också dem, de kommer i beröring med. Vi skall välsigna andra, genom att ge dem ett exempel på Kristi anda, liv och gärningar i våra egna liv. När jaget härskar, framkallar detta missmod och verkar nedslående och driver själar bort från deras Frälsare. Kristus säger: ”den som inte samlar med mig, han skringrar.” {Matteusevangeliet 12:30.}

Det är nödvändigt, att vi ingående rannsakar oss själva och frågar: Är detta Kristi sätt? Skulle Kristus använda samma handlingssätt? Vilket intryck lämnar jag på deras sinnen, jag kommer i beröring med? Följer jag ett tillvägagångssätt, som försvagar tilliten hos någon av dem, jag har att göra med, och ger dem dåliga tankar om den kristendom, jag bekänner mig till? Är jag ohövlig, okristlig, obarmhärtig mot dem, som Kristus har köpt med sitt blod?

Jag behöver uttala ett varningens ord till syskon i våra församlingar; ty jag är rädd för, att många spelar den late tjänarens roll, som dolde sin herres talent i jorden. Hans synd bestod i likgiltighet; han syndade, genom att ej utveckla de stora kunskapsskatter, som hade betrotts åt honom. Gud har gett sitt folk dyrbart ljus, att upplysa världen med, och är det inte många, som hanterar det med liknöjdhet och handlar, som om den himmelska gåvan vore av ringa betydelse? Kristus sade: ”Ni är världens ljus.” {Matteusevangeliet 5:14.} Vem menade han var världens ljus?

Han avsåg dem, som följer i hans fotspår. Han säger: ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} De är grenarna på den Levande Vinstocken. De uppehålls av den näring, som flyter från stammen. De, som blir kvar i Kristus, äger samma anda, som han uppenbarade, de leds av samma bevekelsegrunder och de är rena, fridsamma och obesmittade. Samtidigt är de brinnande, strålande ljus i denna världs moraliska mörker.

Solskenslärjungarna kommer inte att besvara Herrens kall i den farans stund, som vi hastigt närmar oss. Den kräver inte bara Kristi ords hörare, utan även deras görare, att de är aktiva lärjungar, ”inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” {Romarbrevet 12:11.} Det är en ny energi, som utgår från nedan, och som är i färd med, att ta hela Satans synagoga i besittning; och det håller på att komma nytt liv ned från himmelen och ta envar i besittning, som är helgad, gudhängiven och som försöker, att utföra Guds gärningar. Herren kan göra stora ting genom enkla redskap, när de är vigda till hans tjänst. Herren sade till Mose: ”’Vad är det du har i handen?’ Han svarade: ’En stav.’ Han sade: ’Kasta den på marken!’ När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den. Men HERREN sade till Mose: ’Räck ut handen och tag den i stjärten.’ Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand.” {Andra Moseboken 4:2-4.}

Måtte de, som tjänar i ord och lära, blanda sin tro med allvarlig bön och söka, att göra bruk av varje ljusstråle, som kommer från det skrivna ordet. Guds stämma kallar från himmelen och kräver, att varje förmåga, som vi har betrotts med, skall användas. Varje talent bör brukas till det yttersta. Om det någonsin har förekommit en tid, när män och kvinnor borde vara förvissade om, att de är Kristi medarbetare för världens frälsning, är det nu. Fråga Dig själv: Hushållar jag klokt med Guds nåd? Döljer jag ljuset och underlåter, att nyttja och förbättra den talent, jag har lånat, för att köpslå med den? Det sätt, varpå vi brukar de förmågor, Gud har betrott oss med, bestämmer vårt framtida öde och avgör frågan, om vi skall betros med större gåvor, ja, med eviga rikedomar.

Det skiner ett dyrbart ljus, för att vi alla skall bli Kristi ords görare och sprida sanningens ljus till andra. När Du framför Dig ser det mål, Du borde uppnå, bör Du blicka tillbaka på Din tidigare erfarenhet och komma ihåg, att den, som bekänner sin synd och avstår från den, skall finna nåd. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Första Johannesbrevet 1:9.} För Kristi skull kan våra synder förlåtas och gå före till doms och ”bli utplånade och tider av vederkvickelse komm{a} från Herrens ansikte”. {Apostlagärningarna 3:19.} Men fall inte i sömn på tröskeln till den eviga världen. Skaffa Er den erfarenheten, att Ni hatar det, som Ni en gång älskade, och älskar det, som Ni en gång hatade, och räkna allt som förlust mot det vidunderliga, att känna Kristus.

Lev inte ett liv i ovisshet. ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra... Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.” {Första Tessalonikerbrevet 5:4-6, 8.} Varje mänskligt redskap vet med sig självt, om hans fötter vandrar mot Guds stad, eller in i dödsskuggans mörker. Många bekännande kristna är som ett falskt mynt. De vandrar på egenkärlekens och syndens breda väg. Men den, som har funnit vila genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster, äger löftet, att han är ett Guds barn. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.” {Johannesevangeliet 1:12-13.} Som Guds söner, är vi delaktiga i den gudomliga naturen. Vi vet, vad det sanna ljuset är, och känner Kristi nåds kraft. Vi har den tro, som verkar genom kärlek och renar själen.