Review and Herald d. 12. april 1892

tillbaka

Helgelse genom Sanningen

Det är genom sanningen, tack vare den Helige Andes kraft, som vi skall helgas – förvandlas till likhet med Kristus. Och för att denna förändring skall ske i oss, måste vi ta emot sanningen, helhjärtat och utan förbehåll, i det att sinnet överlämnar sig helt och fullt till dess förvandlande kraft.

Av naturen är våra karaktärer förvridna och förvanskade. Eftersom de inte utvecklas ordentligt, blir de inte symmetriska eller liksidiga. Några framträdande kvaliteter förenas med obehagliga drag, och felaktiga böjelser blir fullt naturliga för oss genom flitig eftergivenhet, och många klamrar sig stadigt till sina säregenheter. Även sedan de har bekänt sig till, att följa sanningen och ha överlåtit sig till Kristus, ger de efter för sina gamla vanor. Härigenom ger de jaget samma framträdande plats som förr och bevarar sina falska föreställningar. Även om de säger sig vara omvända, är det tydligt, att de ej har överlämnat sig till sanningens förvandlande kraft.

Dessa ting skadar inte endast deras egna själar, utan för andra på villospår, som ser dem som representanter för sanningar de bekänner sig till att tro på. Här ser vi, varför somliga av våra förkunnare så väl som lekmän inte äger mäktigare krafter. De har inte överlämnat sig helt till Gud. De inser inte det syndiga i, att klänga sig fast vid sina egna vägar, och följa sina egna idéer, som är grova och snäva och utan symmetri. De håller sig hårdnackat till en teori om sanningen, och försöker, att föra den vidare till andra, men den är så omgärdad av deras egna säregenheter, att dess klarhet är förmörkad; den ter sig oaptitlig, och avvisas därför ofta.

De, som godtar en icke gillad sanning, måste ta emot den under mycket motstånd. Tradition, skick och fördomar spärrar själar inne mot ljuset. Sanningens försvarare måste bevisa dess förvandlande kraft genom sina egna karaktärers omvandling, eljest blir deras verk svagt och otillräckligt.

Igen: De, som naturligt tar emot sanningen, förväntar sig, att sanningens förmedlare äger de rätta tankarna om de allmänna grundsatserna och beträffande, vad en kristen karaktär är. När de umgås med honom, brukar de göra, som han gör. Om hans handlande är felaktigt, blir de nästan omärkligt delaktiga av det onda. Hans brister framträder i deras religiösa erfarenhet. Ofta brukar några, i sin kärlek till och vördnad för honom, kopiera vissa anstötliga karaktärsdrag från honom, som om de vore en dygd. Om han, som framställer Kristus felaktigt, visste vilken skada han har gjort genom de karaktärsfel, som han har ursäktat och gömt på, skulle han fyllas av rädsla.

Alla, som tar emot sanningen, skall stå som dess representanter och försvarare, och samma ansvar vilar till en grad på alla församlingsmedlemmar, oavsett om de är predikanter eller lekmän. Varje själ, som tar emot sanningen, bör överlåta sig fullständigt till Gud – en överlåtelse beskriven som, att man faller på klippan och går i bitar. Våra gamla vanor, våra nedärvda och uppammade karaktärsdrag, måste överlåtas till Kristi förvandlande kraft, i fall vi skall bli kärl till ära, och användas av Mästaren, beredda på varje god gärning.

När Hugsvalaren kommer och överbevisar om synd, rättfärdighet och dom, akta Dig då för, att motsätta Dig Guds Ande, för då lämnas Du i mörkret, utan att veta, att Du har snubblat och fallit. Var villig, att se det, som skall uppenbaras för Dig. Ge upp Din egen vilja, Dina särskilda, okränkbara vanor, för att kunna ta emot sanningens principer. Därigenom blir Du en gren på det Sanna Vinträdet, och då kommer Du ej att bära oätliga vindruvor eller törntaggar, utan rika klasar med dyrbar frukt, liksom dem, som växer på vinstocken.

Kristus sade: ”Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.” {Johannesevangeliet 15:2.} Varför beskära den gren, som redan bär frukt? Jo, för att rankorna fastnar i jordiskt skräp, för mycket av grenens kraft går till stammens och bladens växt, och för litet till fruktalstring. Grenen måste rensas, rankor intrasslade i mullen måste skäras bort. Grenen måste riktas åt rätt håll. Härigenom kommer den att bära mera frukt och hålla bättre kvalitet.

Johannes säger: ”ljuset” – Kristus – ”lyser i mörkret”, som råder i världen, ”och mörkret har inte övervunnit det... Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.” {Johannesevangeliet 1:5, 12-13.} Grunden till, att den icke-troende världen inte är frälst, är att de väljer att inte låta sig upplysas. Den gamla naturen, som är född av blodets och köttes vilja, kan inte ärva Guds rike. De gamla manéren, de nedärvda böjelserna, de gamla vanorna, måste ges upp, för dygdiga egenskaper är inget man ärver. Den nya födelsen består i, att få nya motiv eller bevekelsegrunder, ny smak, nya böjelser. De, som är födda till nytt liv genom den Helige Ande, har fått del i gudomlig natur, och genom alla sina livsvanor och sitt uppträdande vittnar de om sitt förhållande till Kristus. När människor, som bekänner sig till Frälsaren, håller fast vid alla sina naturliga fel till karaktär och läggning, i vilket avseende är deras situation annorlunda, än de världsligas? De sätter inte värde på sanningen som något, som helgar och förädlar. De är inte pånyttfödda.

Befallningen: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig” {Matteusevangeliet 5:48} skulle aldrig ha getts, om det skulle ha varit omöjligt för oss, att bli lika fullkomliga inom vårt område, som Gud är inom sitt. Vi måste stadigt gå framåt från ljus till större ljus, samtidigt som vi både håller fast vid det, vi redan har uppnåt och ber om mera. Då kommer vi aldrig att lämnas i mörkret.

Ingen skall inbilla sig, att hans förhållningssätt ej behöver ändras. De, som är av motsatt uppfattning, lämpar sig ej för Guds verk, för de förnimmer inte nödvändigheten av, att satsa på en högre standard, för att hela tiden förbättras. Ingen kan vandra säkert, med mindre den låter bli, att lita på jaget, och i stället hela tiden betrakta Guds verk, studera det med villigt hjärta, för att skönja sina egna fel, och lära känna Kristi vilja, samt be om, att den skall förverkligas i och genom vederbörande. Vederbörande visar, att personen inte förlitar sig på sig själv, utan på Kristus. Han eller hon förhåller sig till sanningen som till en helig rikedom, som förmår att helga och förädla, och individen försöker hela tiden, att bringa sina ord och göranden i samklang med sanningens grundregler. Personen fruktar och skälver för, att något doftande av jaget skall förgudas, och därigenom återföda hans brister hos andra, som förlitar sig till honom. Han försöker alltid, att underkuva sig själv, och lägga undan allt, som smakar av självet, till förmån för Kristi saktmod och ödmjukhet. Han ser upp till Jesus, växer upp till honom, samlar ljus och nåd hos honom, så att han kan sprida det vidare till andra.

Sanningen, Kristi nåd, tas emot av den själ, som aldrig är tillfreds med sin egen tillvaro. Den samlar alltid, för att sprida och växa genom spridning. Detta är en aktivt verksam princip. Så länge som det finns syndare att frälsa, söker nåden och kärleken samt sanningen efter dem. Jesus har sagt: ”Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’” {Johannesevangeliet 12:32.} Vi skall vara hans medarbetare; dock skall vårt arbete upphöja Kristus. Han allena kan dra människor till sig.

Tro aldrig, att Du kan vinna själar för Kristus av egen kraft, ens när Du gör Ditt bästa. Du måste göra det till en vana, att se en kraft bortom den, som går att se med mänskliga ögon – en kraft, som oavlåtligt bearbetar människors hjärtan. När Du närmar Dig en främling, när Du står ansikte mot ansikte med en förhärdad, pinad eller själsligt behövande människa, är Herren vid Din sida, om Du verkligen har överlämnat Dig till honom. Han gör intryck på hjärtat. Men Du kan vara ett redskap för hans nådesarbete. Du når inga hjärtan blott och bart med ords yttranden, ett papegojaktigt upprepande av vissa fraser. Vad Du säger, måste vara uttryck för en personlig erfarenhet: I fall Du gläder hjärtan med uppmuntrande och hoppfulla ord, är det för att Guds nåd och kärlek för Dig är en levande verklighet. Det är Guds intryck på själen, inte Ditt eget, som dessa själar skall ha. Men om medarbetaren inte har blivit förädlad och förvandlad, kan han inte föra fram sanningen på ett fräscht och kraftfullt sätt, som väcker intresserade känslor hos dem, som hör livets ord.

Det är sant, att det finns vissa, som anammar sanningen för dess egna förtjänsters skull, oavsett bristerna hos den, som förmedlar sanningen till dem. Även om predikanten själv äger ett oheligt hjärta, kan han bringa avgörande bevis för sanningen; och dem, vars hjärtan Guds Ande har vidrört och fått att hungra och törsta efter sanningen, leder samme Ande att ta till sig sanningen, när den framställs. Det var inte intrycksgivande människor, utan Hugsvalaren, sanningens Ande, som Kristus lovade att sända, för att leda lärjungarna till hela sanningen. Men hur mycket mera skulle inte uträttas för själavinningen, om alla sanningens budbärare vore redskap för Guds Andes verkande!

De, till vilka budskapet framförs, frågar sällan: ”Är det sant?”, utan: ”Vilka är de män, som framställer sådana lärosatser?” De bedömer sanningen på grundval av talesmännens karaktärer. Skaror värderar sanningen utifrån antalet av dem, som tar emot den; och frågan blir ofta ställd som i gångna tider: ”Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom?” {Johannesevangeliet 7:48.} Vi kan inte stoltsera med stora tal eller de rikas stöd eller de storas beröm. Det är inte här, som källan till vår kraft ligger. Gud tillkännagav för Israel genom Mose: ”Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.” {Femte Moseboken 7:7.} Sanningens sändebud måste dölja sig i Jesus. Han är deras storhet, deras kraft och duglighet. De måste älska själar liksom han älskade dem, vara lydiga liksom han var, vara vänliga, fulla av sympati. De bör föra krig med alla sina krafter emot de minsta karaktärsbrister hos sig själva. De måste presentera Jesus. Låt honom visa sig i varje handling.

Både hos de populära församlingarna och i världen förekommer det missförstånd angående vår tro. Många falska rykten är i omlopp, många anklagelser riktas mot dem, som håller Guds bud, vilka världen och kyrkan trampar under fötterna. Men om sanningsläraren står i tät förbindelse med Gud, kommer Herren själv att påverka sinnena, och inpränta sanningens kraft i dem. Det allra bästa arbete, som vi kan uträtta, är att komma så nära folk som möjligt, och uppenbara i liv och karaktär det verk, som Guds Ande har åstadkommit i våra egna själar.

Sanningens lärare äger ett vittsträckt inflytande, ett inflytande, som är en smak av liv till liv, eller av död till död. De föreskrifter, som han försvarar, är det hans heligaste plikt att själv åtlyda. Alla sanningens grundsatser måste bringas in i liv och karaktär. Då kommer föreskrift och praxis att harmoniera. ”Detta har jag talat till er”, sade Jesus, ”för att ni skall ha frid i mig” – frid i Kristus, frid genom tro på sanningen. {Johannesevangeliet 16:33.} Hugsvalaren kallas för sanningens Ande, eftersom det finns hugsvalelse eller tröst samt hopp och frid i sanningen. Falskhet skänker aldrig äkta frid; denna tas endast emot genom sanningen. Vi behöver himmelsk kultur och förädling. Under alla omständigheter bör vi visa kristen sympati och artighet. Vi bör dagligen sända våra böner till himmelen om gudomlig nåd och kraft. Vi måste lägga bort själviskheten, och söka den himmelska prydnaden – saktmodets stillsamma anda, som i Guds ögon är av högt värde.

Jesus bad för, att hans efterföljare måtte bli ett; men vi skall icke offra sanningen, för att uppnå denna enhet, ty vi skall helgas genom sanningen. Här är fundamentet för all sann frid. Mänsklig visdom kommer att förändra allt detta, förklara denna grundval vara för snäv och inskränkt. Människor kommer att försöka, att inverka på enheten, genom att hävda den gängse meningen, genom att kompromissa med världen, och därmed offra all livskraftig gudsvördnad. Men sanningen utgör Guds basis för enhet med sitt folk.

Helgelse, enhet, frid – allt tillfaller oss genom sanningen. Tron på sanningen gör, att människor inte blir tungsinta och otröstliga. Om Du har frid i Kristus, uttalar hans dyrbara blod förlåtelse och hopp för Din själ. Ja, mera än det, Du har glädje i den Helige Ande, genom att ta emot de dyrbara löftena.

Jesus säger: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.’” {Johannesevangeliet 16:33.} ”Därför skall världen inte övervinna Er, om Ni tror på Mig. Det är en värld, som Jag har besegrat. Eftersom Jag har övervunnit, skall Ni övervinna och få evigt liv, om Ni tror på Mig.”

Allt, som Jesus har lovat, kommer han att uppfylla; och det är till stor vanära för honom, om vi betvivlar honom. Alla hans ord är ande och liv. Accepterade och åtlydda, skänker de frid och lycka samt försäkran för evigt. ”Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” {Johannesevangeliet 14:27.} Kristus förklarar, att han har gett oss frid; den tillhör oss. Och han har sagt detta, för att vi i honom skall få det, som han genom ett oändligt offer har köpt oss för – som han räknar som vårt. Denna frid behöver vi ej söka i världen, ty världen saknar möjlighet, att tillhandahålla den. Den är i Kristus. Han skänker den trots världen, oavsett dess hot och påbud, dess lockande charm och bedrägliga löften.

Under framställandet av sanningen skall de stora lärdomarna nödvändiga för framgång inhämtas, inte från mänskliga författare, utan från Kristus. Människors lärdomar må vara en hjälp för medarbetaren, men inte förrän han i Kristi skola har lärt sig läxan: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Det är när Du ödmjukar Dig i Guds ögon, som han lyfter upp Dig. Genom att betrakta honom, blir Du förvandlad till hans likhet, och därmed visar Du den Kristuslika nåd, som bevisar att Du är ett med honom.

Om Hugsvalaren står det skrivet: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.” {Johannesevangeliet 16:13.} Genom den Helige Ande kommer Kristus att klargöra för sina troende allt det, som han har ingett heliga män att skriva om sanningen. Då Frälsaren bad: ”Helga dem i sanningen”, tillfogade han: ”ditt ord är sanning.” {Kapitel 17:17.} Sanningens lärare behöver forska i ordet med stor flit. Såsom den framställs i Frälsarens liknelse, skall de gräva efter sanningen som efter en dold skatt, så att de kostbara juvelerna uppdagas och uppenbaras för andra. Men sanningens pärlor, som finns i Skriften, kan endast upptäckas med trons ögon. ”Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.” {Matteusevangeliet 5:8.} De kan höra hans röst, och erkänna hans kärlek.

Jesus säger: ”’Jag är vägen och sanningen och livet.” {Johannesevangeliet 14:6.} ”Jag är den stege, som Jakob såg, vars nedersta pinne står fast förankrad på jorden, medan toppen når upp till Guds tron. Jag är det ljus, som skiner på varje själ, som kravlar sig dit upp genom Mig. Jag är livet, som ingjuter tro och kärlek, när Du rör Dig framåt och uppåt.”

All sanning finns i Kristus. ”... i honom är ni uppfyllda”. {Kolosserbrevet 2:10. King James Version: ”ni är fullständiga i honom”.} Satan försöker hela tiden, att vända människornas tankar bort från Kristus. Genom hans påfund, har människor blivit upphöjda, och har tagit emot tillit och ära, som endast tilkommer Gud. Folk har sett hän till människor för visdom, i stället för att se på Gud. Och för att rädda människor undan ruin, har Gud tvingats låta dem skåda sin egen svaghet, genom att hålla tillbaka den Helige Ande, i hög grad, från dem.

När nu Kristus är allt för oss, när vår frälsning beror på honom, och det endast är genom att betrakta honom, som vi kan hoppas på, att bli förvandlade, varför sägs det då så litet om honom ens ibland dem, som hävdar sig förkunna hans ord? ”låt oss få se Fadern,” sade Filippus, ”så räcker det för oss.’ Jesus svarade: ’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig, har sett Fadern.” {Johannesevangeliet 14:8-9.} Jag ”utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen”. {Hebréerbrevet 1:3.} Du lär känna Gud, genom att lära känna Mig. Det är genom att förkunna Kristus och honom korsfäst, som själen smälts och underordnas. Endast genom att bringa sanningen sådan den är i Jesus, kommer vårt arbete att effektivt nå människornas hjärtan.

Upphöj Jesus, Ni, som undervisar folk. Gör det klart för andra genom Er undervisning, i Era förmaningar, Er förkunnelse, i Er sång och Era böner, att för Er är Jesus allena upphöjd över allt annat. Då kommer alla Era handlingar att visa förvirrade, otrygga och förtappade själar hän till ”Guds lamm, som tar bort världens synd.” {Johannesevangeliet 1:29.} Visa dem en glimt av honom, så att de får leva.