Review and Herald d. 14. april 1903

tillbaka

Arbetet ligger framför oss

Vår plikt att lämna Battle Creek - Tal av Mrs. E. G. White, fredag morgon 3 april

Det kommer att vara omöjligt för mig att göra rättvisa åt den fråga, som ligger framför oss, om jag inte lägger ned en hel del tid. Problemet bör klart och tydligt kunna förstås av oss alla. Få bland oss har någon aning om hur många gånger det har getts ljus över att det inte var Guds vilja att koncentrera så många olika saker till Battle Creek. Mycket har koncentrerats dit. Det hölls många möten där. En skola, ett sanatorium och ett förlag har fått sin plats där. Dessa institutioner utövar ett inflytande över varandra. Om detta inflytande alltid hade varit gott, skulle en större missionsanda ha utvecklats. Det skulle finnas en klarare förståelse av vad som måste göras i Amerikas olika städer. Man skulle ha insett, att en norm måste sättas och att man måste upprätta ett vittnesbörd om Gud.

Det är Guds plan, att vårt folk skall bosätta sig utanför städerna och från dessa ”utposter” varna städerna och resa vittnesbörd om Gud inne i dem. Därför måste det finnas en inflytelserik kraft i städerna, så att varningens budskap kan bli hört.

I åratal har denna varning getts till vårt folk: ”Gå ut från Battle Creek”. Men eftersom så många intressen är involverade på platsen, var det lämpligt att stanna kvar där och människor kunde inte förstå varför de skulle flytta därifrån. Till sist började broder Magan och broder Sutherland att reflektera över det kloka i att lämna Battle Creek. De kom till mig och frågade vad de skulle göra. Jag sade: ”Flytta om möjligt skolan från Battle Creek. Flytta den till en plats, där det inte finns några människor som tror det som vi tror. Etablera skolan där på en plats där det finns mycket mark, så att de studenter som kommer kan utbildas på rätt sätt”. De följde de instruktioner som gavs. Detta var det första steg, som togs i rätt riktning. Det har blivit en succé. Gud har varit tillfreds med detta. Han godkänner de ansträngningar, som görs för att flytta från det överfyllda Battle Creek.

Under de senaste 15- 20 åren har ljus getts om att vårt folk har försummat sina hemkyrkor genom att tränga ihop sig i Battle Creek. Somliga verkade tro, att när de nådde Battle Creek skulle de befinna sig nära himlen och endast utsättas för få frestelser. De har inte förstått situationen. De inser inte, att det är i Battle Creek som fienden arbetar mest ihärdigt.

Ständigt på nytt gavs budskap angående de principer, som skulle utgå från förlagets publikationer. Och även om meddelanden har nått ut om att människor arbetar efter principer, som Gud inte kan godkänna, har man fortfarande inte fattat beslut om att ändra på något. Lärlingarna på institutionen har inte utbildats på rätt sätt. De har inte förberetts för att gå ut som missionärer till olika platser när de nåtts av sin kallelse. De har inte utrustats för gå ut som Guds representanter. Institutionens påverkan har inte varit som den borde. Gud förklarade, att denna institution skulle vara en helig plats, där änglar vandrar omkring. De motsägelsefulla ord, som har uttalats på platsen och den irritation, som allmänt har visats, fördömdes då Gud föreskrev, att det skulle vara en skola, där arbetare utbildades till att upprätthålla de principer, som Gud har ålagt Sitt folk att upprätthålla till evig tid.

Före den brand, som utplånade Review och Herald-tryckeriet, led jag svåra kval i många dagar. Medan mötet var församlat, kämpade jag för att få till stånd de rätta förhållandena inför mötet och hoppades om möjligt att kunna kalla våra bröder till ånger och förhindra katastrof. Det föreföll mig, som om det nästan var en fråga om liv eller död. Sedan var det som om jag såg faran framställas genom ett svärd som svängde hit och dit. Jag befann mig i en smärtsam själskamp. Nästa nyhet jag fick ta emot var, att Review och Herald- byggnaden hade brunnit ner, men att inget liv hade gått förlorat. Vid detta tillfälle talade Gud nåd tillsammans med dom. Guds nåd blandades med dom för att spara arbetarnas liv, så att de kunde få tillfälle att utföra det arbete de hade försummat att göra och som det föreföll omöjligt att få dem att inse och förstå.

Trots omständigheterna i förlagshuset, hade ett förslag lagts fram att överföra ännu mer av vårt arbete till denna institution, så att ständigt mer administration flyttades till Battle Creek. Detta oroade mig i hög grad och när branden inträffade, kände jag mig lättad och andades ut. Vi var tacksamma för att inget liv gick till spillo. Förlusten av egendom blev stor. Om och om igen har Herren visat mig, att för varje dollar som intjänats med orätta metoder, kommer tio gånger så mycket att gå förlorat.

Gud ville, att varje steg skulle tas i överensstämmelse med Bibelns principer. Sluga affärsmetoder skulle inte användas. Men det har förekommit och Gud är missnöjd. Under de senaste 20 åren har Gud sänt varningar och vägledning om detta. Det värsta, som nu kan hända, är att man bygger upp Review och Herald- kontoren i Battle Creek på nytt. Vägen har beretts för att man skall kunna bryta upp förbindelserna där - förbindelser med världsliga män, som bör upphöra. Bedräglig kommersiell verksamhet har förekommit, därför att man behövde pengar. Jag såg En av obestridlig auktoritet gå in på kontoret och se på räkenskaperna tillsammans med de ledande männen, uppmärksam på hur mycket, som hade kommit in då man annonserade saker, som aldrig borde ha sett dagens ljus. Han frågade: ”Hur mycket tjänar ni på detta?”. Då de hade svarat, sade Han: ”Utgifterna för detta arbete är större än ni tror. Men om er uppskattning var korrekt, överstiger förlusten i andlighet vida den uppskattade vinsten.” Skadliga saker har publicerats just på vårt kontor och om något av arbetet har försenats, är det utgivningen av de böcker som innehåller sanningens ljus. Detta har i hög grad gjort Herren missnöjd. Lärlingarna har utbildats i falska läror, som ingick i de saker som togs in för tryckning. Och tryckpressen hos Review och Herald har sänt ut dessa falska läror till världen.

När förlagskontoret från början grundlades i en liten träbyggnad, visade Herren mig, att dess tryckpressar skulle användas till att sända sanningens upplysande strålar ut till hela världen. Dessa medel hade helgats åt Herren. Ljus skulle lysa genom hela verksamheten och den skulle vara ett träningscenter till utbildning av arbetare. Men som ett resultat av samarbete med världen, blev många på kontoret förvärldsligade och de arbetade mer och mer för den världsliga politikens planer och varken ämnet eller utbildningen av de unga som arbetade på kontoret var vad det skulle vara.

Jag måste säga till vårt folk, att Herren vill, att denna institution flyttas över till en helt ny plats. Han vill att dess nuvarande världsliga förbindelser bryts upp. Kommer de, som har samlats i Battle Creek att lyssna till den röst som talar till dem och förstå, att de måste spridas ut till olika platser, där de kan utbreda en kunskap om sanningen och där de kan uppnå en erfarenhet, som är helt annorlunda än den de nu har upplevt.

Som svar på frågan om flyttningen vill jag svara: Ja! Låt generalkonferensens kontor och förlagsverksamheten flytta bort från Battle Creek. Jag vet inte vart, om det skall vara till atlantkusten eller någon annanstans. Men jag vill bara poängtera: Lägg aldrig mer en sten i Battle Creek för att på nytt bygga upp det nedbrunna review- kontoret. Gud har utsett en bättre plats för det. Han vill, att ni skall arbeta under ett annat inflytande och att ni skall ha andra kontakter än de, som ni har haft på senare tid i Battle Creek.

En iver att ta upp världslig politik har förekommit. Varningar, förmaningar och böner - ni skulle bli förvånade om ni visste hur många - har sänts ut med anledning av detta. Men man har inte tagit hänsyn till dem. Många har kommit till den punkt, där de inte längre bryr sig om de riktlinjer som Gud ger. De har gått sina egna vägar tills Herren kom med domen och ödelade tryckeriet. Vill ni bygga upp det på samma plats som det befann sig på tidigare? Jag frågar er, bröder, skall vi på nytt lägga grunden på just den plats där vårt verk förstördes av eld, därför att våra böcker och papper under lång tid har burit Battle Creeks namn? Kommer en flyttning att skapa förvirring? Det är bättre att ha en viss förvirring. Låt oss ha ett annat namn. Låt oss se om vi kan genomföra en reformation.

Sanatoriet. Jag behöver inte tala mer om den här saken. Däremot vill jag säga något om sanatoriet i Battle Creek. Våra bröder säger: ”syster White har gjort oss helt förvirrade. Hon säger att vi inte får lov att låta sanatoriet övergå till världsliga händer. Men hon säger också att vi måste försöka sätta sanatoriet på rätt grund”. Ja, detta är vad jag har sagt och jag upprepar det nu. I åtskilliga år har jag nu tagit emot ljus med hänseende till, att vi inte bör koncentrera så mycket på en plats. Jag har uttryckligen hävdat, att man icke bör försöka göra Battle Creek till en symbol på en sådan storhet. Herren är inte särskilt nöjd med Battle Creek. Allt som har utförts i Battle Creek har inte behagat Honom väl. När sanatoriet brann ner, skulle vårt folk där ha granskat de tillrättavisningar och varningar, som de hade fått de föregående åren, och ha tagit sig i akt. Att de antälldas och patienternas liv skonades var en försyn, som var och en av oss bör tacka och prisa Gud för med hjärta, själ och röst. Han gav dem en chans att leva vidare och studera vad dessa händelser innebar. Jag hade skrivit ned många saker, men jag tänkte, att jag inte skall säga ett ord för att fördöma någon. Jag vill hålla tyst. När planeringen av den nya byggnaden togs upp, tror jag inte att några frågor eller förslag sändes om detta till mig, från dem som ledde arbetet.

Det har påpekats, att min man och jag godkände sanatoriet, när det första gången byggdes upp i Battle Creek. Självklart gjorde vi det. Jag kan bekräfta detta både för min man och mig själv. Vi bad mycket för den här saken. Detsamma gäller tryckeriet, som först förlades till en liten träbyggnad. Allteftersom verksamheten växte blev vi tvungna att bygga till och när senare ambitiösa män kom in i ledningen, uppfördes fler tillbyggnader än vad som borde ha skett, eftersom dessa nya ledare trodde, att byggnaderna skulle ge arbetet karaktär. Det var ett misstag. Det är inte byggnaderna som ger karaktär åt Guds arbete utan arbetarnas trohet och rakryggade personligheter.

Sanatoriet växte och 1887 talade dr. Kellog med mig om nödvändigheten av att bygga ett sjukhus. Jag sade till honom: ”För några månader sedan visades det mig, att vi måste ha ett sjukhus.” Våra bröder visste inte vad som hade uppenbarats för mig om detta och en hård och stark opposition uppstod. De satte sig helt emot dr. Kellog. Jag tog honom starkt i försvar och berättade för dem, att det ljus, som Gud hade gett mig, sade att vi skulle bygga ett sjukhus i Battle Creek. Sjukhuset uppfördes och fylldes snart med patienter.

Ni måste förstå, bröder, att på den tiden hade vi inte många sanatorier, som det senare kom att bli. Battle Creek var nästan det enda stället, där vi kunde ta oss an de sjuka.

En tid senare kom frågan: ”Skall vi bygga en liten, vacker kyrka, där patienterna och vårdarna kan samlas och tillbe Gud?” Så snart jag kunde, sände jag ett brev och svarade: ”ja”! På varje plats där det finns ett sanatorium, bör det också finnas en kyrka, så att patienterna kan komma dit och höra Livets ord. Gud skall göra deras hjärtan mjuka, så att många kommer att ta emot Kristus som sin själs helbrägdagörare. Jag var fullständigt överens med dem i denna åtgärd.

Men senare har saker tillkommit, som jag inte kan godkänna. En av dessa är, att man har knutit många företag och grenar av medicinskt arbete till den medicinska verksamheten i Battle Creek. Herren visade mig att detta inte borde göras. Många som är här i dag, vet vad jag den gången sade till dem, - att vi inte får lov att placera så mycket i Battle Creek och att Guds domar skulle hemsöka Battle Creek, om vi inte tog hänsyn till Guds vägledning. När jag såg den iver, som fanns hos största delen av ledarna, för att samla alla grenarna av det medicinska arbetet i samfundet vid Battle Creek, berättade jag för dem, att den anvisning som jag fått ta emot innebar, att de inte fick lov att dra ett enda penndrag för att binda sig själva vid de regler och föreskrifter som planerats för dem att underställa sig. Gud vill, att Hans institutioner skall stå i ett vänskapligt förtroendeförhållande till varandra, liksom bröderna i församlingen. De bör aldrig låta sig bindas genom skrivna kontrakt till någon enskild person eller grupp. De skall stå självständiga, ansvariga endast inför Gud. Himlens Herre skall vara Ledaren, Rådgivaren och Vägledaren för Sitt folk. Hans institutioner skall vara underlagda Hans herravälde. Guds folk skall handla som ett utvalt folk, ett folk som måste utföra ett heligt och osjälviskt arbete.

När en institution samlar och koncentrerar ett stort ansvar och ett stort antal gäster, riskerar den andliga aspekten att bli negligerad. Ledarna av Battle Creek-sanatoriet har gjort väl i det förflutna med att försöka upprätthålla det religiösa inflytandet vid sanatoriet. Under en lång tid var män knutna till institutionen, som hade det som sitt arbete att hålla bibelstudier med patienterna, när de var mottagliga för detta. Dr. Kellog var helt överens med detta. Efter mötena i Minneapolis var dr. Kellog en omvänd man, vilket vi alla visste. Vi kunde se Guds förvandlande kraft verka i hans hjärta och i hans liv. Men allteftersom institutionen har vuxit i popularitet, har en fara uppstått för att man förlorar det syfte ur sikte, för vilket den upprättades. Upprepade gånger har jag gett den instruktion, som jag själv har tagit emot, att denna institution inte skall ledas på samma sätt som världsliga medicinska institutioner. Det nöjeslystna, kortspel och teatrala uppträdanden skulle inte finnas här. Sann gudsfruktan skulle visas fram i läkarnas och de anställdas livsstil. Allt som hör ihop med institutionen skulle tala till förmån för sanningen och sanningen om sabbaten skulle på det sättet nå patienterna.

Det var de anställdas medkänsla och inte byggnadernas storlek, som skulle övertyga patienternas hjärtan. Många själar har blivit omvända. Många förunderliga helanden har genomförts. Herren stod vid dr. Kellogs sida, när han utförde svåra operationer. När doktorn var övertrött av krävande arbete, förstod Gud situationen och lade Sin egen hand på dr. Kellogs hand, när denne opererade. Genom Hans hjälp lyckades operationerna.

Jag önskar, att allt detta måtte bli förstått. Gång på gång har jag uppmuntrat dr. Kellog genom att säga till honom, att Herren, Israels Gud, stod på hans högra sida för att stå honom bi och ge honom hjälp så att han kunde klara de svåra operationer, där det gällde liv eller död för dem som han opererade. Jag sade till honom, att han måste be för sina patienter innan han tog sina redskap för att operera dem. Patienterna såg, att dr. Kellog stod under Guds nåd, så att han genom Guds kraft kunde utföra sitt arbete på ett framgångsrikt sätt och de hade större tillit till honom än till de världsliga läkarna.

Gud har gett dr. Kellog den framgång som han har haft. Jag har ständigt försökt göra honom uppmärksam på detta faktum, att det var Gud som samarbetade med honom och att Guds sanning skulle förhärligas genom hans läkargärning. Gud kommer att välsigna varje läkare som vill överlämna sig helt till Honom och Han kommer att vara på hans högra sida, när han utför sitt arbete.

Detta var det ljus som gavs. Gud åstadkom, att det medicinska missionsarbetet kom att stå i den mest fördelaktiga position, för att det skulle bli känt att Sjundedags adventisterna hade en Gud, som arbetade tillsammans med dem, en Gud som hade en ständig kontroll över Sitt verk.

Det tilltalar inte Gud, att somliga har ansträngt sig för att göra dr. Kelloggs arbete så hårt som möjligt, för att de själva skulle kunna göra sig ett namn. Gud gav ljus över hälsoreformen och de som förkastade den förkastade Gud. En och annan som visste bättre har sagt, att allt detta kom från dr. Kellog och de motarbetade honom p.g.a. detta. Det medförde ett dåligt inflytande på doktorn. Han blev irriterad och hämndlysten. Gud ville inte, att han skulle befinna sig in motsatsställning och Han vill inte heller att ni skall göra det.

De som lämnade Battle Creek för att låta sig vårdas av världsliga läkare, visste inte vad de gjorde. Gud arbetade genom dr. Kellog, men de insåg det inte. När de var sjuka, sände de bud efter allmänna läkare, eftersom doktorn hade sagt eller gjort något som de inte tyckte om. Detta godkänner inte Gud. Vi har Bibelns auktoritet för våra instruktioner om måttlighet.

Men Gud har aldrig velat göra alla institutioner på något sätt medansvariga för arbetet och arbetarna i Battle Creek. Hans tjänare har inte blivit kallade att underordna sig de regler och föreskrifter som har utgått därifrån. Guds hand måste uppehålla varje arbetare och Han måste leda och styra varje arbetare. Människor skall inte skriva regler och föreskrifter för sina medarbetare. Bibeln har gett oss regler och riktlinjer, som vi skall följa. Vi måste studera Bibeln och därifrån lära oss vilken plikt, som människor har mot sina medmänniskor. ”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv.” (Ps. 19:8)

Ni blev överraskade av att höra mig säga, att vi icke skulle låta Battle Creek-sanatoriet övergå till världsliga händer och att vi skulle anstränga oss på nytt för att placera våra institutioner på en stark grund. Om ni vill förtrösta på Herren, kan denna institution placeras i en fördelaktig position. När sanatoriet har fått sin rätta grund och vårt folk kan se det som det var, då det grundades första gången, och de förstår att institutionen ingår i Herrens tjänst och kan se att ingen enskild person är bestämd till att ha kontroll över allt i det, då kommer Gud att hjälpa dem alla att med frimodighet gripa sig an uppgiften att bygga upp det. I dag vet ni inte var institutionen egentligen är. Gud vill, att vi skall känna var enda planka i denna institution, både var den är och hur den är beskaffad. Därefter vill Han, att vi alla skall stå sida vid sida och arbeta i samförstånd. Herren vill, att vi skall utföra vår plikt. Han önskar, att vi skall inse, att dr. Kellog inte skall drivas bort från sin plats utan att han i stället skall få stöd och erkännande i sitt gudshängivna arbete. Och detta kommer han att bli, om hans fötter står på den levande Gudens sanning. Om de inte har denna sanning som sin grund, kommer särskilda frestelser att infinna sig genom vetenskapliga problem och teorier när det gäller Gud och Hans ord. Falska vetenskapliga teorier kommer som en tjuv om natten och stjäl våra landvinningar och underminerar pelarna i vår tro. Gud har visat mig, att de medicine studerande inte bör undervisas i dessa teorier, eftersom Han inte erkänner dem. Fiendens mest vilseledande frestelser sätts här in av fienden och detta sker just på det mest upphöjda planet. Dessa söker att förandliga lärorna om sanningen för vår tid, tills det inte längre finns någon skillnad mellan saken själv och dess skugga.

Ni vet, att Satan skall komma för att om möjligt vilseleda också de utvalda. Han gör anspråk på att vara Kristus och han låtsas vara den store medicinske missionären. Han kommer att få eld att falla ned från himlen i människors åsyn för att bevisa, att han är Gud. Vi måste stå barrikaderade med Bibelns sanningar. Sanningens rättesnöre är det enda rättesnöre under vilket vi kan stå säkra.

Våra ledande bröder, männen i ledande positioner, måste undersöka tillståndet i sanatoriet i Battle Creek för att se, om Gud i himlen kan ta det under Sin ledning. När det genom trogna väktare har försatts i ett tillstånd, som Han kan kontrollera, så låt mig tala om för er, att Gud kommer att se till, att det kommer att få ekonomiskt stöd.

Gud vill, att Hans folk ställer sina fötter på den eviga klippan. De pengar vi har, är Herrens pengar och de byggnader vi bygger till Hans verk för dessa pengar, kommer att stå som Hans egendom. Han kallar dem som känner sanningen att inte ha något otalt med sina bröder, utan att stå sida vid sida för att bygga upp, inte för att riva ner.

Gud skulle inte ha låtit branden ödelägga våra institutioner i Battle Creek utan anledning. Skall ni låta Guds försyn passera förbi er utan att undersöka vad som ligger bakom? Gud vill, att vi skall granska denna sak och att vi skall bygga upp en grund för vilken alla kan ha det största förtroende. Han vill, att det arbete som påbörjats skall ledas i sådan riktning, att Hans folk kan sätta in sina medel i det med visshet om att det är en del att Hans verk. Låt oss arbeta med vishet och förståelse. Där finns när allt kommer omkring alltför litet av själens ödmjukhet.

Krisen kommer snart till Battle Creek. Fackföreningarna och sammanslutningarna i världen är en fälla. P.g.a. dessa föreningar och sammanslutningar, kommer det nämligen snart att bli mycket svårt för våra institutioner att fortsätta sitt arbete i städerna. Min varning är: Dra ut från städerna. Bygg inte sanatorier i städerna. Undervisa vårt folk om att de skall dra ut från städerna ut på landet, där de kan få en liten bit jord och bygga ett hem till sig själva och sina barn. När frågan ställdes om etablering av ett sanatorium i staden Los Angeles, kände jag, att jag måste protestera mot detta förslag. Jag har en mycket tung börda för denna sak och jag kunde tiga still. Bröder, det är på tiden, att vi ger akt på de budskap, som himlens Herre i nåd och kärlek har sänt oss.

Våra restauranger bör finnas i städerna, ty annars kan arbetarna i dessa restauranger inte nå folket och lära dem att leva rätt. Och för närvarande måste vi inneha mötesplatser i städerna. Men inom kort kommer det att vara så mycket strid och tumult i städerna, att de som vill lämna dem inte kommer att kunna göra det. Vi måste vara förberedda på dessa situationer. Det är det ljus som jag har fått ta emot.

Måtte Gud hjälpa er att ta emot de ord jag har talat. Måtte de män, som står som Guds väktare på Sions murar, vara män som kan se farorna för folket, - män som kan skilja mellan sanning och lögn, rättfärdighet och orättfärdighet.

Följande varning har getts: Ingenting får lov att komma in, som kan störa grunden för den tro, som vi har byggt på, sedan budskapet kom 1842, 1843 och 1844. Jag var med då detta budskap mottogs och ända sedan dess har jag stått fram inför världen i trohet mot det ljus, som Gud har gett oss. Vi har inte för avsikt att flytta våra fötter från den plattform på vilken de ställdes, när vi dag för dag sökte Herren under allvarlig bön och sökte efter vägledning. Tror ni, att jag skulle kunna förkasta det ljus som Gud har gett mig? Det måste vara som tidsåldrarnas klippa. Det har lett mig ända sedan det blev givet. Bröder och systrar, Gud lever och regerar och arbetar i dag. Hans hand vilar på hjulet och i sin försyn vrider han hjulet i överensstämmelse med sin vilja. Låt inte människor binda sig till dokument, som föreskriver vad de skall göra och vad de inte skall göra. Låt dem binda sig till Herren, himlens Gud, så skall himlens ljus lysa in i själens tempel och vi kommer att se Guds frälsning.