Review and Herald d. 15. april 1909

tillbaka

Lärdomar från Hanoks liv

Vi läser om profeten Hanok, att han "vandrade… med Gud i 300 år". {Första Moseboken 5:22.} Hanoks vandring med Gud skedde inte i trans eller under en vision, utan medan han fullföljde alla plikter i sitt dagliga liv. Han blev inte en eremit som stängde sig helt ute från världen; ty han hade ett verk att utföra för Gud i världen. I familjen och i sitt umgänge med människor, som man och far, vän, medborgare, var han Herrens orubblige och trofaste tjänare. Hans hjärta var i harmoni med Guds vilja; för: "Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det?" {Amos 3:3.}

Hanok var offentlig lärare i sanningen i den tid han levde. Han lärde ut sanningen; han levde sanningen; och lärarens karaktär var på alla sätt harmonisk med storheten och heligheten i hans uppdrag. Hanok var en profet som talade då han blev berörd av den Helige Ande. Han var ett ljus mitt i det moraliska mörkret, en mönsterman, en man som vandrade med Gud och var lydig mot hans lag, den lag som Satan hade vägrat att lyda, som Adam hade överträtt, som Abel lydde och på grund av sin lydnad mördades. Nu skulle Gud visa universum falskheten hos Satans anklagelse om att människor inte kunde hålla Guds lag. Han skulle visa att även om människan hade syndat, kunde hon förhålla sig till Gud så att hon skulle ges Guds sinne och anda. Denne helige man utvaldes för att fördöma världens ondska och för att ge bevis på att människan kan hålla lagen.

Hur litet sägs det om Hanok; hur kort är hans biografi! Många volymer är skrivna om Napoleon; mycket sägs om Caesar och andra stora män i världen. Deras bedrifter registreras och skickas genom landets längd och bredd; men vi har inga bevis för att dessa män hedrade Gud, eller att Gud hedrade dem. Om Hanok är det nedtecknat: "Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom." {Första Moseboken 5:24.}

Hanok vandrade med Gud, medan världens heliga historieuppteckningar omkring honom meddelar: "människornas ondska var stor på jorden", "deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda." {Kapitel 6:5.} Hanoks rättfärdiga liv stod i markant kontrast till de onda människornas omkring honom. Hans fromhet, hans renhet, hans orubbliga integritet eller rättskaffenhet var frukten av hans vandring med Gud, medan världens ondska var följden av deras vandring med mänsklighetens bedragare.

Hanok var en aktiv arbetare. Han sökte inte lätthet och tröst. Inte heller ägnade han sin tid åt lättsam meditation eller åt strävan efter att vinna lycka för sig själv. Han deltog inte i festligheterna och nöjena som ständigt engagerade uppmärksamheten hos nöjesälskarna i världen före Syndafloden. På hans tid var mångas sinnen uppslukade av världsliga nöjen, njutningar som frestade dem att gå vilse. Men Hanok var en allvarlig person. Med de syndiga och med de orättfärdiga blandade han sig endast som Guds budbärare, för att varna dem att med avsky vända om från sina onda vägar och att bättra sig och söka Gud.

Hanok blev inte förorenad av den orättfärdighet som förekom på hans tid. Varför skulle vi behöva bli det i vår tid? Men vi kan, liksom vår Mästare, hysa medkänsla för en lidande mänsklighet, medlidande med de olyckliga och generös hänsyn till de behövande, de oroliga och de förtvivlades känslor och behov. De som är kristna kommer verkligen att försöka att göra gott mot andra, och kommer samtidigt att rätta sitt tal och uppträdande så att de upprätthåller en lugn, helig sinnesfrid. Själviskhet och världslighet är inte frukterna på ett kristet träd. Ingen människa kan leva för sig själv och ändå åtnjuta Guds godkännande.

Kristus förbannade fikonträdet eftersom det inte bar frukt. Sålunda skulle han lära ut att Gud inte är nöjd med deras mänskliga befogenheter om de i sina liv helt misslyckas med att uppfylla de syften för vilka de skapades. Genom den hjälp som ges kan människan, i hennes fallna natur, göra just de saker som Gud förväntar sig att hon skall göra. Hon kan gå och verka och leva i tro på Guds Son. Herren drar människan nära sin sida, för att vandra med henne, för att verka med henne och för att lära henne hur man övervinner frestelser. Med varje frestelse finns det ett sätt att fly, genom att vandra ödmjukt med Gud.

Om Hanok vore på jorden i dag, skulle hans hjärta vara i samklang med alla Guds krav; han skulle vandra med Gud, fastän omgiven av inflytande av det mest onda och förnedrande slag. Likaså må vi förbli rena och oförstörda. Han var en representant för de heliga som lever mitt i de sista dagarnas faror och fördärv. För sin trogna lydnad mot Gud blev han överförd levande till himmelen. Likaså kommer också de troende, som lever och blir kvar på jorden, att levande överföras till himmelen. De kommer att avlägsnas från en syndig och fördärvad värld för att njuta av rena glädjeämnen i himmelen.

Hanok mediterade och bad och klädde sig i vaksamhetens rustning, och han kom ut från sina böner till Gud för att vädja till sina medmänniskor. Han maskerade inte sanningen för att finna nåd hos icke troende. Hans nära förbindelse med Gud gav honom mod att utföra Guds gärningar. Han hade vittnesbördet om att hans vägar behagade Gud. Detta är privilegiet för varje troende i dag. Det innebär att människan som bor med Gud, och Gud tar sin boning hos människan: "jag i dem och du i mig", säger Jesus. {Johannesevangeliet 17:23.} Att vandra med Gud och få vittnesbördet om att deras vägar behagade honom, är en upplevelse som inte har begränsats till Hanok, till Elia, till patriarker, till profeter, till apostlar, till martyrer. Det är privilegiet för alla Kristi efterföljare att ha Jesus inskriven i sina hjärtan, att bära honom med sig i sina liv. Detta kommer att göra dem till fruktbärande träd.

Jag önskar att jag kunde inskärpa hos varje arbetare i Guds sak det stora behovet av ständig, uppriktig bön. De kan inte ständigt ligga på knä, men de kan upplyfta sina hjärtan till Gud. Vi har för dåligt grepp om Gud och om eviga realiteter.

De som lär ut ordet måste själva leva varje timme i kontakt, i medveten, levande gemenskap, med Gud. Principerna om sanning och rättfärdighet och barmhärtighet måste finnas inom dem. De måste hämta moralisk och intellektuell kraft från all visdoms källa. Deras hjärtan måste vara levande genom Guds Andes djupa påverkan.

Det är vårt privilegium i dag att stå med himmelens ljus över oss. Det var så som Hanok vandrade med Gud. Det var inte lättare för Hanok att leva ett rättfärdigt liv på sin tid än det är för oss nu. Världen på den tiden var inte mer gynnsam för tillväxt i nåd och helighet än den är nu, men Hanok ägnade tid åt bön och gemenskap med Gud, och detta gjorde det möjligt för honom att undkomma det fördärv som råder i världen på grund av begäret. Det var hans hängivenhet till Gud som gjorde honom passande för levande överföring till himmelen.

Vi lever mitt i de sista dagarnas faror, och vi måste hitta vår styrka hos samma källa som Hanok gjorde. Vi måste vandra med Gud. En separation från världen krävs av oss. Vi kan inte förbli fria från dess förorening om vi inte följer den trogne Hanoks exempel.

Den kärlek som uppenbaras i Frälsarens liv av självförnekelse och självuppoffring skall ses i hans efterföljares liv. Vi är kallade "att själv{a} leva så som han levde." {Första Johannesbrevet 2:6.} Orsaken till vår svaghet ligger i vår vägran att lyda detta bud. På alla sidor finns möjligheter att arbeta för våra medmänniskor. Det är vår plikt att leda själar till Guds Lamm, som tar bort världens synd. Det är viktigt att vi på rätt sätt fyller vår position i världen, i samhället och i kyrkan; men vi kan inte göra detta om vi inte har ett fast grepp om himmelen. Vår tro måste nå innanför förhänget, dit vår Föregångare har gått för oss. Det är möjligt för oss att ta tag i tron om Guds eviga löften; men för att göra detta måste vi ha en tro som inte sviker – en ståndaktig, orubblig tro som greppar det osynliga.

Varje man, kvinna och ungdom som bekänner sig till Kristi religion bör inse det ansvar som vilar på den troende. Alla borde känna att detta är ett individuellt verk och en individuell krigföring, en individuell predikan om Kristus. Om var och en skulle inse detta och ta tag i arbetet, borde vi vara mäktiga som en armé med banér. Den himmelska duvan skulle sväva över oss. Guds härlighets ljus skulle inte mer stängas ute från oss än från den hängivne Hanok.