Review and Herald d. 16. april 1901

tillbaka

Krigföringen mellan gott och ont

Satan är upphovsmannen till synden. I himmelen bestämde han sig för att leva för sig själv. Han bestämde sig för att bli ledare. Han bestämde sig för att göra sig själv till centrum för inflytandet. Om han inte kunde vara den högsta auktoriteten i himmelen, skulle han vara den högsta auktoriteten i upproret mot himmelens regering. Han skulle vara överhuvud, för att kontrollera, inte för att kontrolleras.

Då Satan gjorde detta val, då han upphörde att samarbeta med Gud i hans planer för det allmänna bästa, blev han av eget val ledaren i upproret, och hans inflytande utövades enbart för att skada Gud. Då Satan vägrade att utöva sitt inflytande på sanningens sida, fick himmelen inte längre vara hans hem. Han samlade med sig i uppror en armé av änglar som hade avvikit från sin trohet. Med dessa sympatisörer kastades han ut från himmelen.

Satan var beroende av Gud för sitt liv. Han bestämde sig för att ignorera detta beroende, men han kunde inte förstöra faktum. Han kunde upphöra med att vara lojal och sann, upphöra med att vara medlet för att kommunicera heliga influenser, men han kunde aldrig vara det som han sade till sina följeslagare att han skulle vara, inflytandets centrum.

Satan skilde sig från Gud, och själviskhet blev lagen för dem som ställde sig under hans ledarskap. Han kom till denna jord och började arbeta med att anpassa allt efter sig själv. Han försökte på alla sätt att förstöra den gudomliga bilden i människan och att placera sina principer där himmelens principer skulle vara.

Satan har i stor utsträckning lyckats att genomföra sina planer. Genom inflytande och utnyttjande av ett sinnes verkan på ett annat sinne, förledde han Adam till synd. På så sätt blev den mänskliga naturen fördärvad vid själva källan. Och ända sedan dess har synden fortsatt sitt hatiska verk och sträckt sig från sinne till sinne. Varje synd som begås väcker ett genljud av den ursprungliga, första synden.

Ömsesidigt beroende är en underbar sak. Ömsesidig påverkan bör noggrant studeras. Vi bör utan tvekan ta reda på på vilken sida vi utövar vårt inflytande. När det ställs på rättens sida är inflytande en kraft för Gud; när det ställs på ondskans sida är det en kraft för Satan. En människa under Satans kontroll blir ett sätt att fresta en annan människa på. På så sätt växer ondskan till ofantliga proportioner.

Satan samlade de fallna änglarna för att hitta på något sätt att göra så mycket ont som möjligt mot den mänskliga familjen. Det ena förslaget efter det andra gjordes, tills slutligen Satan själv tänkte ut en plan. Han skulle ta frukten från vinstocken, liksom vete och andra saker som Gud gav som föda, och omvandla dem till gifter, vilket skulle förstöra människans fysiska, mentala och moraliska krafter och på så sätt övervinna sinnena som Satan ville ha full kontroll över. Under påverkan av sprit skulle människor förledas till att begå alla slags brott. Genom pervers aptit skulle världen göras korrupt. Genom att leda människor till att dricka alkohol skulle Satan få dem att sjunka lägre och lägre på den moraliska skalan.

Satan har lyckats att vända världen från Gud. De välsignelser som ges i Guds kärlek och barmhärtighet har han förvandlat till en dödlig förbannelse. Han har fyllt människor med ett sug efter sprit och tobak. Denna aptit, som inte har någon grund i naturen, har förstört sina millioner, men höga och låga, rika och fattiga är hängivna den. Alltför ofta står de som är utsedda att bevaka folkets intressen under denna aptit.

Inte bara är ondskan med onykterhet tillåten och sanktionerad i kristna länder; förbannelsen bärs med till hedniska nationer. Fattiga, oupplysta vildar, okunniga om Gud, lärs att be om sprit. Så härdade har bekännande kristna blivit att de inte bryr sig om att spritförbannelsen införs i avgudadyrkans mörka områden.

Satan för outtröttligt krig mot Guds lag. Och så fullständigt har han lurat människorna att hans insinuationer mot denna lag upprepas från påstått kristna predikstolar. Män, kvinnor och barn har lärt sig att tro på dem och som ett resultat – se på världen i dag. Satan är dess gud. Nationer har blivit utövare av orättfärdighet. Det onda har höjt sig mot det goda. Människor säger: Det spelar ingen roll vad Guds lag säger; nationernas lagar måste följas. Despotisk makt visar sig stark. Människoskapade lagar klättrar högre och ändå högre, för att förskjuta och ogiltigförklara Guds lag, för att ta människors samveten under sin kontroll och trotsa Gud rätt upp i ansiktet. Satan samlar ondskans makter, för att ge dem tillbaka till en laglös värld under de högtidliga namnen lag och religion.

Världen närmar sig tiden för sin förstörelse. Varje generation tar upp någon fas av ondska före den som föregick den, och går vidare i obotfärdighetens och upprorets marsch. Gud tittar på och mäter templet och tillbedjarna i det. Bekännande kristna går samman med syndens människa för att göra Guds lag ogiltig.

Snart kommer världen att kallas att framträda vid Guds domarskrank. Johannes skriver: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och stå, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar… Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” {Uppenbarelseboken 20:11-13, 15.}

Enbart Allmaktens arm kan rena jorden från det onda som Satan har fört in i den. Detta kommer han att göra genom att förstöra världen genom eld, precis som han förstörde den gamla världen genom en översvämning.

Ingen människa lever för sig själv. Medvetet eller omedvetet påverkar hon andra, antingen på gott eller ont. Om det är för ondska, ackumulerar hennes inflytande ondska; om för gott, stärker det gott. Inte bara andas de människor som ger sig själva att arbeta ondska den dödliga infektionen från den tid som föregick deras tid; de bidrar till det dödliga inflytandet från sin egen sjukdom, till skada för dem som kommer efter dem. Men när människor vägleds och kontrolleras av den Helige Andes kraft, utgår det från dem ett inflytande som är en doft av liv till liv.

Världen har brutit sig loss från sitt verkliga centrum. Dagens kyrkor har låtit Satan komma in ibland sig. Under hans inflytande har de gjort Guds lag ogiltig. Bibelns sanningar tolkas av religiösa lärare att betyda något helt annat än vad de innebär. Finns det inget botemedel mot detta? Skall den beroendekedja som förenar den mänskliga familjen hädanefter användas för att främja universell desorganisation och fientlighet mot Gud? Skall Guds lag alltid vara ovidkommande? Skall inflytandets lag användas av Satan för att sänka mänskligheten lägre och lägre? Är det inte dags att ett folk står fram i moraliskt oberoende, samtidigt som det värnar om sitt beroende av Gud och inser att ansvaret på dem vilar att förklara att Guds lag inte är förändrad och aldrig kommer att förändras? Måtte de som ser lagens bindande anspråk ställa sig upp och lysa, ty Herrens härlighet har gått upp över dem.

Herren har skickat till vår värld ett varningsbudskap, ja, den tredje ängelns budskap. Hela himmelen väntar på att höra oss stadfästa Guds lag och förklara att den är helig, rättvis och god. Var är de som skall göra detta arbete? Gud uppmanar sitt folk att vinna djupare insikt i hans planer och hans lag. Hans lag är avskriften av Hans karaktär. Den är oföränderlig; ty Gud kommer inte att förändra det som har gått ut från hans läppar. Kristus har förklarat att lagen är fullkomlig; och med David kan vi säga: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet.” {Psaltaren 119:126. I King James Version: ”gjort din lag om intet.” Övers. anm.}

Jesus Kristus skall vara centrum för inflytandet. Den Helige Ande skall vara verkningskraften för alla som försöker att göra rätt. Med alla sina energier skall människor samarbeta med det stora centret av oändlig kärlek och oändlig kraft. Det finns de i vår värld som längtar efter en djupare religiös upplevelse, som beklagar bristen på den Helige Andes kraft i livet för de bekännande efterföljarna till Kristus. När människor återvänder till sin lojalitet mot Gud, kommer de att sluta att trampa hans tydliga befallningar i gruset. De kommer att upphöja Gud. Hans ord kommer att vara för dem ett ljus som lyser mitt i det moraliska mörkret. De kommer att lyda orden: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” {Matteusevangeliet 16:24.}

I Kristus har vi ett exempel på tålmodig uthållighet och osjälvisk kärlek. Himmelens befälhavare tog sig till vår jord genom alla led av helvetet och reste sitt kors mitt i världen. Han steg ned från härlighetens höjder till djupet av förnedring och lidande. Vi kan inte förstå Guds Sons kärlek. För en värld som vägrade att leva för Gud framlade han ett fantastiskt offer, som förvandlade hela hans väsen till ett försoningsoffer, som inget annat offer kan jämföras med. ”Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” {Andra Korintierbrevet 8:9.}

Vi ser honom i öknen uthärda en fasta på fyrtio dagar. Vi ser honom förödmjukad, föraktad, avvisad, en man av sorger och bekant med krankhet. Vi ser honom frestad på alla punkter som vi blir. Men även om fienden krossade och sårade Frälsarens kropp, kunde han inte röra vid hans sinne. Guds Son förblev trogen sin Fader, fast och orubblig i sin lojalitet och osviklighet.

Se på Kristus hängande på Golgata kors, offrad för oss. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.}

När syndaren ser på den upphöjde Frälsaren kommer övertygelsen till honom. Han ångrar sin synd. Under Andens förvandlande inflytande blir han redo att offra sig själv i Frälsarens tjänst. Han lever inte för sig själv; ty från korset har förkunnelsen gått ut att ingen som lever för sig själv kan gynnas av Kristi död. Den som vill leva för sig själv är inte kristen. Den som verkligen är ångerfull blir skapad på nytt i Kristus Jesus och är inte längre nöjd med att leva för självisk njutning. Hans största önskan är att göra något för Mästaren, att vara en trogen tjänare åt sin Herre. ”… ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt.” {Första Korintierbrevet 6:19-20.} En lösen har betalats, ja, Kristi dyrbara blod. ”Så prisa därför Gud i er kropp och i er ande, som tillhör Gud.” {Vers 20, Reformations-Bibeln. I King James Version: ”Så förhärliga därför Gud”. Övers. anm.} Varje del av den kristnes väsen, hans tid, hans tjänst, hans egendom, hans styrka har betalats för. Hans allt är Herrens. I det ögonblick som han gav sig själv till Kristus, antecknades han som Återlösarens villiga ombud, precis som om priset för frälsningen hade betalats för honom ensam. På honom åligger plikten att uppenbara Kristus i allt han gör. Det liv han lever är Kristi; ty över den brustna graven förkunnade Frälsaren för Josef: ”’Jag är uppståndelsen och livet.” {Johannesevangeliet 11:25.} Han skall använda all sin kraft i Kristi tjänst. Hans talanger av förnuft, inflytande, tal, medel, alla är Herrens. De var alltid Herrens, men före sin omvändelse erkände han inte detta. Han har nu blivit ett med Kristus. Med Paulus kan han säga: ”nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” {Galaterbrevet 2:20.} Hans liv är förenat med Kristi liv i den stora återlösningsplanen. Hans karaktär skall vara en reproduktion av Kristi karaktär. Kristusliknande självförnekelse och självuppoffring, Kristusliknande tålamod och mildhet, skall manifesteras av honom.

Kristus har tagit det ur vår makt att ge honom något som Gud inte först har gett oss. Allt tillhör Gud; därför är var och en bunden av den lösen som har betalats för att återvända till sin egen Gud. De som har avlagt en god bekännelse bör nu samlas i den kristna gemenskapens band och helga sig helt och hållet åt Gud. Förening är styrka. Måtte då Guds folk dra jämt och utöva det inflytande som Kristus genom sin död har gjort det möjligt för dem att utöva.