Review and Herald d. 17. april 1900

tillbaka

”Som ett evigt förbund”

En mäktig fiende, som har ett högst inbjudande yttre, söker alltid mäns och kvinnors sällskap. Han lovar dem lysande fördelar, som han säger till dem kommer att bli deras om de följer hans råd. Som fienden frestade Eva, frestar han människor i dag, och lovar att de i olydnad kommer att finna frihet och självförverkligande, vilket kommer att göra dem till gudar. Sålunda dras tusentals och åter tusentals in på den breda väg som leder till förstörelse.

Satan har strävat efter att ändra Guds lag genom att instifta en falsk sabbat, och han använder varje redskap för att förmå män och kvinnor att förenas med honom i hans avfall; och under hans ledning har den kristna världen valt ett annat märke än Guds. Jag kommer att kopiera några rader från en artikel jag har läst, som heter ”The Changed Signpost/Den ändrade Vägskylten:” ”För några år sedan, då världen var mer bullrig än den är för närvarande [ett tvivelaktigt påstående], ansågs det vara ett bra skämt att vända på en vägskylt som satts upp i en korsning där två vägar möttes. Förvirringen och olägenheten som det ofta orsakade var förstås stor. En gång reste Gud en vägvisare för dem som reste genom denna värld. Vägen till lycka var lika tydligt definierad som vägen till tillflyktsstaden under den judiska tidsåldern. Ett finger på vägvisaren pekade ut kärleksfull lydnad mot Skaparen som vägen till lycka; medan den andra angav olydnad, eller synd, som vägen till misär. I en ond stund för vårt släkte vände den store fienden på vägskylten; så att ända sedan den tiden har mängder misstagit sig på den sanna vägen till lycka.”

Herren har uttryckligen sagt att liv och sanning står att finna på lydnadens väg. Lydnad är riktmärket som alla måste följa. Gud har förklarat att den sjunde dagen är Herrens Sabbat. Han har upphöjt denna dag till ett minnesmärke över sitt skapelseverk, och han har tydligt sagt att den skall vara ett tecken mellan honom och hans folk genom deras släktled. Tre gånger upprepas detta i det trettioförsta kapitlet i Andra Moseboken, och talaren är Jesus Kristus. ”HERREN sade till Mose: Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” {Verserna 12-17.}

Med dessa ord har Herren klart definierat vägen till Guds stad; men den store avfällingen har ändrat vägskylten och satt upp en falsk sådan – en falsk vilodag. Han säger: ”Jag skall motarbeta Gud. Jag skall bemyndiga min delegat, syndens man, att ta ned Guds minnesmärke, Sjundedags-Sabbaten. På så sätt kommer jag att visa världen att dagen helgad och välsignad av Gud, den dagen skall inte leva i människornas sinnen. Jag tänker utplåna minnet av den, en dag som inte kan vara ett tecken mellan Gud och hans folk. I stället tänker jag leda folket som accepterar denna dag, att lägga på den den helgelse som Gud lade på den sjunde dagens Sabbat som äkta. Genom att inte hålla den vilodag som Gud instiftade, kommer jag att hölja hans lag i förakt: ’ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte’ för att gynna min vilodag. Så kommer världen att bli min, jag kommer att vara jordens härskare, världens furste. Jag kommer att kontrollera sinnena under min makt så att Guds Sabbat blir ett föremål för förakt. Ett tecken? Jag kommer att göra iakttagandet av den sjunde dagen till ett tecken på illojalitet mot jordens myndigheter. Mänskliga lagar skall göras så stränga att män och kvinnor inte kommer att våga hålla Sjundedags-Sabbaten. Av önskan om mat och kläder, kommer de att gå med världen och överträda Guds lag; och jorden kommer att vara helt under mitt herravälde.”

Syndens människa har instiftat en falsk vilodag, och den bekännande kristna världen har adopterat detta påvedömets barn och vägrat att lyda Gud. Således leder Satan män och kvinnor i en riktning motsatt till tillflyktsstaden; och av de skaror som följer honom, visar det sig att Adam och Eva inte är de enda som har accepterat den listige fiendens ord.

Allt gotts fiende har vänt vägskylten så att den pekar på olydnadens väg som lyckans väg. Han har förolämpat Jehova genom att vägra att lyda ett ”Så säger Herren.” Han har tänkt sig att ändra tider och lagar; men har han gjort detta? Orden i det trettioförsta kapitlet i Andra Moseboken svarar på denna fråga. Med sitt eget finger skrev Herren buden på stentavlorna. ”… på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” ”Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.” Skaparen har klart och tydligt sagt att efter att ha skapat världen vilade han på den sjunde dagen och helgade och välsignade denna dag som ett minne av skapelsen och gav den till sitt folk som vilodag, ”för att ni skall veta”, säger han, ”att jag är HERREN som helgar er.” Alltså vill han pröva deras lojalitet. Skall vi åsidosätta det gudomliga budet som har uttalats på sådant entydigt språk och följa överträdarens väg? Vem kommer att våga att ändra på vägskylten så att den pekar åt fel håll och rättfärdigar syndens människa? Det är en fruktansvärd sak att placera en mänsklig institution där Herrens stora minnesmärke skall vara. Det är en fruktansvärd sak för människor att ställa sig över Herrens makt och ersätta den dag som Gud har helgat och välsignat, förklarat att den är hans heliga dag, och i dess ställe sätta en vanlig arbetsdag; att försöka att tvinga människor till att respektera och vörda denna dag.

Herrens ord är sanning. Det är så tydligt att vi inte kan missta oss på dess innebörd. Det är inte bevis som människor behöver; för detta har de. Men de vill inte vandra enligt Herrens bud. Världen går i strid med den gudomliga viljan; men Gud har ett folk på denna jord, och mellan honom och dem är Sabbaten ett tecken, genom vilket de vet att han är Herren som helgar dem. På dem sätts hans märke. "Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, . . . Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.” Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel.” {Jesaja 58:12-14.}

Det är lydnad mot den levande Gudens ord som för människor i nära förhållande till Kristus. I dag säger han, som han sade till det judiska folket: Åh, att "du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid”! {Lukasevangeliet 19:42.} Och snart kommer att höras den oåterkalleliga meningen: ”Men nu är det dolt för dina ögon.” {Samma.} Vidare sade han, samtidigt som han grät över den älskade, men dömda, staden: "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte." {Matteusevangeliet 23:37.} Det var inte så att det judiska folket inte kunde ta emot Kristus; de ville inte. Likadant kommer det att vara med många i våra dagar.

Vad kräver Herren av oss? – Att vi håller hans vilodag ”som ett evigt förbund.” Gud önskar att varje familj skall bära detta tecken. På så sätt kan vi visa att vi är lojala och trogna mot hans bud. Se på vår värld, full av respektlöshet för Gud, i öppet uppror mot honom som på ett ögonblick kunde förgöra varje själ som andas livsande. Vad är det som har gjort världen så full av våld? – Ett ignorerande av Guds lag. Det var detta som fyllde jorden med uppror och fördärv dagarna före Syndafloden. Se den hänsyn som visas i dag för den falska vilodagen. Och de som stiftar lagar för att skydda denna falska vilodag stiftar också lagar som legaliserar sprithandeln, en förbannelse som brutaliserar de varelser som har skapats till Guds avbild, genom att ta bort deras förnuft. Människan känner väl till den säkra följden och berövar medmänniskan hennes lön och ger henne i gengäld gift som förstör hennes förnuft och skickar henne från spritserveringen full av falska idéer. Hon har sålt förnuftet till spriten och leds in i alla typer av våld. Satan presenterar saker inför personens sinne som, även om de är overkliga, verkar verkliga för honom. Han är uppfylld av en beslutsamhet att döda den som, han antar, står i hans väg. Fruktansvärda brott, och stundom mord, blir följden. Men trots dess fruktansvärda effekter är spritförbannelsen skyddad genom lag.

Varför avskaffar inte de som stiftar lagarna denna förödande trafik? – För att de inte bär Guds tecken. De håller inte hans bud. Därför tolererar de det som gör världen till ett andra Sodom. Liksom det var på Noas tid, då människornas ondska var så stor att Gud sopade från jordens yta allt levande utom dem som fann sin tillflykt i arken, skall det också vara när Människosonen uppenbaras. Människans teorier är upphöjda, hedrade och placerade där Gud och hans lag bör vara. Men Gud har inte förändrat det som har gått ut från hans läppar. Hans ord kommer att stå fast för evigt, lika oföränderligt som hans tron. När varje mål avgörs i himmelens domstol, kommer detta förbund att föras fram, tydligt skrivet med Guds finger. Världen kommer att ställas inför den oändliga rättvisans skrank för att få dom, ett liv som mäter med Guds liv för lydnad och död för överträdelse.