Review and Herald d. 18. april 1871

tillbaka

De fattiga

Somliga, som är fattiga på denna världens goda, har en benägenhet att lägga ifrån sig de klara vittnesbörden på axlarna åt dem, som är välbeställda. Men de inser icke att de också har en uppgift att uföra. Gud kräver att de skall offra något. Han kräver att de skall offra sina avgudar. De bör lägga bort skadliga stimulanser som tobak, te och kaffe. I fall de hamnar i svårigheter, medan de försöker att göra sitt bästa, kommer deras välbeställda bröder med glädje att hjälpa dem ut ur vanskligheterna.

Många styr inte över sin ekonomi på ett klokt sätt. De värderar inte situationen väl och är ej försiktiga. Sådana bör inte lita på sitt eget dåliga omdöme, utan söka råd hos bröder som har erfarenhet. De, som saknar gott omdöme och förmåga att härska över sin ekonomi, är ofta ovilliga att söka råd. De menar som regel att de förstår hur de skall styra över sin ekonomi och följer ogärna de råd, som de får. De träffar dåliga val och drabbas av följderna därav.

Det smärtar deras bröder att se att de lider, och så hjälper de dem ut ur bryderierna. Deras okloka handlingssätt drabbar även församlingen. Härigenom berövas Guds kassa medel, som skulle ha använts till att främja sanningen för vår tid. Om dessa fattiga bröder ville vara mer ödmjuka och villiga att ta emot och följa råden, som de får från sina bröder, och de så kommer i vanskligheter, då skulle deras bröder med glädje göra sin plikt och bistå dem i deras bekymmer. Men därest de går sina egna vägar och litar till sin egen omdömesförmåga, bör de överlämnas till att få märka de fullständiga följdverkningarna av sitt okloka handlingssätt och lära sig genom sin dyrköpta erfarenhet, att ”när många ger goda råd går det väl.”

Guds folk bör underordna sig varandra. De bör rådslå tillsammans, så att den insikt den ene saknar, kan den andre tillhandahålla. Jag såg att Herrens förvaltare inte har som sin plikt, att hjälpa personer som fortsätter att använda tobak, te och kaffe.

Jag såg att vissa inte stödjer Guds sak och skyller på, att de står i skuld. I fall de noga granskat det egna hjärtat, skulle de ha uppdagat att det är själviskheten som är den egentliga orsaken till att de inte har kommit med några frivilliga gåvor till Gud. Och somliga kommer att fortsätta att stå i skuld. På grund av det egna begäret kommer de inte att röna framgång, eftersom Guds välsignande hand inte vilar över det de gör. De älskar den här världen mer än de älskar sanningen. De blir inte förändrade och förberedda på Guds rike.

Spekulativa investeringar
I fall en ny uppfinning blir omtyck i landet, har män som bekänner sig till att tro på sanningen, funnit sätt att få tag i medel, så att de kan gå med i det tillverkande företaget. Gud känner varje hjärta. Han känner till varje självisk bevekelsegrund och han låter saker och ting ske, som prövar hjärtana hos hans bekännande folk, för att se vad som bor i dem så att de kan utveckla sin karaktär. I några fall kommer Herren att låta män att fortsätta sin kurs, och så möta ett fullständigt nederlag. Hans hand är emot dem för att de skall bli besvikna i sina förhoppningar och mista det de äger.

Personer, som verkligen har känt ett intresse för Guds sak och har varit villiga att satsa något för att främja den, kommer att finna att det har varit en trygg och säker investering. Några kommer att få hundrafalt åter i detta liv och evigt liv i den tillkommande världen. Men inte alla kommer att få hundrafalt igen i detta liv, eftersom de inte förmår att bära det. Därest de bleve betrodda med mycket, skulle de vara okloka förvaltare. Herren håller det tillbaka för deras eget bästa, men deras skatt i himmelen är säker. Hur mycket bättre är inte en sådan investering! Önskan, som en del bröder har om att snabbt tjäna pengar, leder dem till att investera medel i ett nytt företag, men deras förväntning om att tjäna pengar infrias inte. De förlorar det som de kunde ha brukat i Guds sak.

Det är något förtrollande med dessa nya företag. Trots att detta har skett upprepade gånger och de är medvetna om hur det gått för andra, som gjort investeringar före dem och därefter förlorat sina medel, är de likväl tröga att lära sig. Satan lockar dem vidare och gör dem druckna i deras hopp och förväntningar. När så hoppet gäckas, upplever de många besvikelser som en frukt av sina okloka äventyrligheter. Om medlen går förlorade, betraktar personen det som en personlig olycka, som en personlig förlust. Men han måste komma ihåg att det är en annan som äger medlen han hanterar, att han bara är en förvaltare, och att Gud är missnöjd med det okloka sätt han har hanterat medlen, som kunnat användas till att främja sanningen för vår tid. Den otrogne förvaltaren måste på räkenskapens dag redogöra för sin förvaltning.