Review and Herald d. 24. april 1913

tillbaka

Den sanna församlingen

Den sanna församlingen kommer att vara lik Kristus. Förlossaren klädde Sin gudomlighet i mänsklighet och kom till vår värld - en värld, som var brännmärkt och fördärvad av syndens förbannelse, en mörkrets och eländets jämmerdal - för att fullborda ett stort verk, så som Han förkunnade det i synagogan i Nasaret: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig till att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” (Luk 4:18- 19) Varje enskild församlingsmedlem skall representera Kristi karaktär och ande. Genom principer och exempel skall de absolut nödvändiga delarna av sann, sund inflytelserik kristen tro uppenbaras. Kristus skall hela tiden framställas som livets, barmhärtighetens och kärlekens källa.”

Bröder, har vi någon som helst sanning framför andra? Har inflytandet på karaktären något som helst värde för oss? När vi för in den sanningen i våra hjärtan - väver den in i vår karaktär och för ut dess heliggörande principer i våra dagliga liv – då visar vi, att vi tror, att den är värd att kämpa för och att var och en av oss vill kämpa för den tro, som en gång överlämnades till de heliga. Vi skall se på Jesus och ta emot Hans Ande. I vår tid är sinnet benäget att förlora Jesus ur sikte. Vad blir resultatet? Vi vårdar inte Kristi ömhet utan våra hjärtan är hårda och okänsliga. Om Kristus var på jorden idag, skulle Hans högtidliga tillrättavisning till många, som bekänner sig vara kristna och som är församlingsmedlemmar, att vara, att de inte har Jesu sinne, inte är saktmodiga och ödmjuka av hjärtat. När mitt jag upphöjs, kan det inte vara kärlek till de fattiga, ödmjuka och förtryckta.

Genom att se på Honom förändras vi. Genom grundigt studium och allvarlig betraktelse av Kristi karaktär blir Hans bild återgiven i våra egna liv och en högre harmoni ges vidare till församlingen. Om Guds sanning inte har förvandlat vår karaktär så att den liknar Kristus, så är all vår bekännande kunskap om Honom och sanningen endast som en ljudande malm och en skrällande cymbal.

”Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av baggar och på gödkalvars fett, till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag. När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner? Bär inte längre fram meningslösa matoffer. Röken av den är avskyvärd för mig. Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester – ondska tillsammans med högtidsförsamlingar. Min själ hatar era nymånader och högtider. De är en börda för mig, jag är trött på att bära den. När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har HERRENS mun talat.” (Jes. 1:10- 20)

Låt alla, som gör anspråk på att hålla buden, se noggrant på denna sak och se, om det inte finns anledning till, att de inte har mer av den Helige Andes utgjutelse. Hur många har inte förgäves upplyft sina hjärtan i bön? De tror själva, att de står högt i gunst hos Gud, men de bortser från det nödvändiga, de vänder det döva örat till de förtrycktas rop om hjälp. De talar skarpt med hårda ord till dem, som behöver en helt annan behandling. På så sätt försyndar de sig dagligen mot Gud med sina hjärtans hårdhet. Dessa plågade gör anspråk på sina medmänniskors medkänsla och intresse. De har rätt att vänta sig hjälp, tröst och kristen kärlek. Men det är inte det, de får. Varje försummelse av Guds lidande barn står uppskrivet i himlens böcker som om det visades fram för Kristus själv. Låt varje medlem av församlingen rannsaka sitt hjärta och utforska sitt sätt att handla för att se, om detta står i överensstämmelse med Jesu ande och gärningar. Ty om det inte gör det, vad kommer han då att säga, när han står inför hela jordens domare? Kan Herren säga till honom: ”Kom ni, min Faders välsignade, och tag i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.”?