Review and Herald d. 28. april 1891

tillbaka

Ändrad till Hans avbild

Ni som kämpar, tyngda av syndens börda, skall veta, att Jesus i förhärligad mänsklig gestalt har stigit upp genom himlarna för att be för oss. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron..." Hebr 4:15, 16. Vi borde hela tiden se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, för genom att se på honom kommer vi att förändras till hans avbild. Vår karaktär kommer att bli lik hans. Vi borde glädja oss över att all dom är överlåten åt Sonen, för i sin mänsklighet har han blivit förtrogen med alla svårigheter som ansätter människosläktet.

Att helgas innebär att bli delaktig av gudomlig natur, att gripa fatt i Jesu anda och sinne och alltid vara elev i Jesu skola. "Och alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens ansikte som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden" 2 Kor 3:18. Ingen av oss har möjlighet att genom egen kraft eller egna ansträngningar åstadkomma denna förändring av oss själva. Det är den helige Ande, Hjälparen, som Jesus sade att han vill sända till världen, som förändrar vår karaktär till Jesu avbild. När det är fullbordat reflekterar vi såsom en spegel Herrens härlighet. Det vill säga att karaktären hos dem som på detta sätt beskådar Jesus är så lik hans, att man ser Jesu egen karaktär lysa så som i en spegel. Omärkligt för oss själva förvandlas vi, dag för dag, från våra egna vägar och vår egen vilja till Jesu vägar och Jesu vilja, till likhet med hans älskliga karaktär. På det sättet växer vi upp till Kristus och återspeglar omedvetet hans bild.

Bekännande kristna uppehåller sig på det hela taget alltför nära denna jordens lågländer. Deras ögon har endast inriktat sig på att se banala ting och deras sinnen dröjer vid det som deras ögon ser på. Deras religiösa erfarenhet är ofta ytlig och otillfredsställande. Deras ord är lättviktiga och värdelösa.! Hur kan sådana människor återspegla Jesu bild? Hur kan de sända ut de klara i strålarna från Rättfärdighetens Sol till alla mörka ställen på jorden? Att vara kristen är att vara Kristuslik.

Hanok höll ständigt blicken fästad på Herren, och det inspirerade ordet säger att han "vandrade med Gud". Han gjorde Kristus till sin ständige följeslagare. Han var i världen, och uppfyllde sina plikter i världen; men han stod ständigt under Jesu inflytande. Han återspeglade Kristi sinnelag, genom att ge prov på samma egenskaper i godhet, förbarmande, ömsint medkänsla, medlidande, tålamod, anspråkslöshet, ödmjukhet och kärlek. Dagligen gjorde hans samröre med Kristus, att han förvandlades till likhet med den, som han stod så nära. Dagligen påverkades han så till sättet, att Kristi väg blev allenarådande – det himmelska och gudomliga tog över hans tankar och känslor. Ständigt ställde han frågan: "Går Herrens väg här?" Han växte ständigt till i nåden, eftersom han umgicks med Fadern och Sonen. Detta är äkta helgelse.

Många, som påstår sig vara helgade, blir vreda, lidelsefulla och i allt olika Kristus i ord och uppförande, om något går emot deras vilja. Därmed visar de, att de inte är, vad de utger sig för att vara. Ju mera ingående man betraktar Kristus, desto mindre benägen blir man att utropa sin egen helighet – man kommer att tänka anspråkslösa tankar om sig själv och den egna godheten, samtidigt som Kristus går igen i sinnelaget.

Kristus sade: "Det är bäst för er att jag går bort." Härigenom skulle ingen ha någon fördel av sin geografiska plats eller personliga beröring med Kristus. Frälsaren skulle vara tillgänglig för alla och envar, andligt talat, och på sätt skulle han stå oss närmare, än om han aldrig stigit upp i höjden. Alla kan nu erhålla lika stora fördelar, genom att betrakta honom och återge hans sinnesart. Trons öga ser honom alltid i realtid, i all hans godhet, nåd, långmodighet, artighet och kärlek – samtliga dessa andliga och gudomliga drag. Och i takt med att vi betraktar honom, förvandlas vi till hans likhet.

Jesus kommer snart tillbaka på himmelens skyar, och vi måste förbereda oss för att möta honom, och inte ha en fläck eller skrynkla eller annat sådant. Nu borde vi ta emot inbjudan från Jesus Kristus. Han säger: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar" Matt 11:28,29. De ord som Jesus sade till Nikodemus är av praktisk betydelse för oss i dag. "Amen, amen säger jag dig: Den som inte är född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden" Joh 3:5-8.

Guds kraft till omvändelse måste finnas i hjärtat. Vi måste studera Jesu liv och följa det gudomliga mönstret. Vi måste dröja vid hans fullkomliga karaktär i våra tankar och förvandlas till hans avbild. Ingen kan komma in i Guds rike, om inte hans lidelsefulla böjelser underkuvas, om inte hans vilja tas till fånga och underläggs Jesu vilja.

I himlen finns det ingen synd, ingen smuts, ingen orenhet. Om vi önskar leva i dess atmosfär, om vi önskar se Jesu härlighet, så måste vi vara renhjärtade och fullkomliga i vår karaktär genom hans nåd och rättfärdighet. Vi kan inte vara uppslukade av nöjen och tidsfördriv utan vara passande för de härliga boningar som Jesus har farit upp för att ställa i ordning åt oss. Om vi är trofasta, inställda på att vara till välsignelse för andra och uthålliga i att göra gott kommer Jesus att kröna oss med ära, härlighet och odödlighet då han kommer tillbaka.

Profetian uppenbarar faktumet, att vi närmar oss alltings slut, och då skall Guds folk vara världens ljus. Vi skall i karaktär och liv ge prov på det, som Gud kräver av mänskligheten; och för att lyckas med det, måste vi suga åt oss det gudomliga skenet från Bibeln, och låta ljuset stråla över dem, som sitter i mörker. Kristus måste bo i våra hjärtan i tro, på det att vi måtte känna till och lära ut vägen till himmelen. "De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt."

Snart anländer Kristus i härlighet, och när hans majestät uppenbaras, kommer världen att önska att den ägde hans ynnest. Vid den tidpunkten kommer vi alla att önska oss ett rum i himmelens herrgårdar; men de som inte nu bekänner Kristus i ord, i liv, i karaktär, kan inte vänta sig att han skall bekänna dem inför sin Fader och de heliga änglarna då. Ända till bergen kommer det vid det tillfället att höras ett rop från dem, som förnekat honom: "’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?’" O, hur lyckliga kommer inte de att vara, som har gjort sig redo för Lammets bröllopsmåltid, som är iförda Kristi rättfärdighets kappa, och återspeglar hans älskliga avbild! De kommer att bära det rena, vita silket, som är de heligas rättfärdighet, och Kristus kommer att leda dem längs levande vattendrag; Gud kommer att torka alla tårar från deras ansikten, och de kommer att äga det liv, som är jämbördigt med Guds eget.