Review and Herald d. 29. april 1902

tillbaka

Korsets härlighet

"Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen". {Andra Korintierbrevet 4:1-4.}

Aposteln upphöjer Guds nåd och barmhärtighet, visad i hans egen mirakulösa omvändelse och i det heliga förtroende som har överlåtits till honom som Kristi tjänare. Genom Guds överflödande barmhärtighet har han och hans bröder uppehållits i lidande, svårigheter och fara. Han förklarar att de inte har vandrat i list och inte heller hanterat Guds ord svekfullt. De har varit osjälviska och inte visat någon girighet. De har inte utformat sin tro och undervisning för att passa sina åhörares önskningar, och inte heller hållit tillbaka sanningar som är lönsamma för dem för att göra deras undervisning mindre stötande. De har inte fördunklat sanningarna i Guds ord, så att deras mening inte skall förstås. Tvärtom, eftersom de känner vikten av sin kallelse, har de presenterat sanningen med enkelhet och klarhet och bett om själars övertygelse och omvändelse. De har strävat efter att bringa sitt uppträdande i harmoni med den framlagda sanningen, så att denna sanning kan anbefalla sig själv till varje människas samvete.

Paulus visste att av många skulle övertygelsen förkastas, att hjärtan skulle resa sig mot sanningen, oavsett om den framställdes på ett aldrig än så klokt sätt. Mångas hjärtan förblindades av fördomar och lust. De kunde inte se skönheten i sanningen. Men aposteln tillät inte detta att avskräcka honom i hans arbete. Om folkets hjärtan fortfarande var täckta av en slöja efter att han tydligt hade presenterat sanningen, var varken sanningen eller predikanten som presenterade den felande.

Världsligheten förblindar människors sinnen
I denna tidsålder finner vi män och kvinnor som bekänner gudsfruktan som vägrar att vandra i ljuset som visar att de har större sanningar att acceptera, sanningar som involverar ett kors, sanningar som, om de accepteras, skulle skilja dem från världen. De vägrar att erkänna Guds lags heliga anspråk. I ett försök att rättfärdiga sina teorier och sin kurs, misstolkar de Skriftens enklaste uttalanden. Fyllda av kärlek till världen säger de: "Jag kan inte se, jag kan inte se."

På sådana är Paulus’ ord tillämpbara: "Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild." Människor kräver: "Kristus, Kristus, ge oss Kristus; men vi tänker inte kännas vid lagen." Om de vänder sig från lagen, vänder de sig från lagens Givare, och de vänder sig också från Kristus; ty han förklarar: "Jag och Fadern är ett.’" {Johannesevangeliet 10:30.}

I alla sinnen bör den högtidliga frågan ställas: "vad skall jag göra för att bli frälst?’" {Apostlagärningarna 16:30.} Jag måste själv veta vad som är sanning, så att jag kan helgas av sanningen och på så sätt göras lämplig för det högre livet. Men Satan är outtröttlig i sina ansträngningar att hålla evangeliets förvandlande ljus från människors hjärtan. De som inte medvetet motsätter sig, de som likt Paulus strider mot sanningen i okunnighet, kan bli omvända. Ändå är det ett bistert, beklagligt faktum att fienden ibland bekännande troende, såväl som ibland icke troende, förblindar många till deras undergång. De tillåter honom att beröva dem all lust att själva undersöka det inspirerade ordet.

"Vi predikar inte oss själva", fortsatte Paulus, "utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. Ty Gud som sade: ’Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken." {Andra Korintierbrevet 4:5-6.} Målet för apostlarnas tjänst var inte självupphöjelse. De eftertraktade inte auktoritet eller företräde. De predikade Kristus. Detta var deras tema. De gömde sig i Frälsaren. Den stora frälsningsplanen och Kristi liv, upphovsmannen och fullföljaren av denna plan, upphöjdes inför deras åhörare. Kristus, i går, i dag och för alltid, var huvudpunkten hos deras undervisning.

Om de som i dag predikar Guds ord, skulle sluta att berömma sig av sig själva och upphöja Kristi kors, skulle deras tjänst bli mycket mer framgångsrik. Om syndare kan förmås till att kasta en allvarlig blick på korset, för att få en fullständig bild av den korsfäste Frälsaren, är allt vunnet. Men väldigt få predikanter hänvisar syndare som de borde till Guds Lamm. Få har en riktig uppskattning av själars värde eller Kristi kraft att frälsa.

Satans verk är att göra Guds sanning verkningslös. Utkastad från himmelen på grund av sin överträdelse har hans mål alltid varit att kullkasta Guds syfte med människan. Han försöker att få det att framstå som om lagen är ofullkomlig, orättvis, tyrannisk. Han förklarar att det är omöjligt för människan att hålla lagen. Och i sin egen makt kan människan inte hålla lagen. Utan en Frälsare är hon utan hopp.

Kristus såg släktets hjälplösa tillstånd, och han kom för att återlösa det genom att leva det liv i lydnad som lagen kräver, och genom att i sin död betala olydnadsstraffet. Han kom för att föra till oss budskapet och befrielsens medel, en försäkran om frälsning, inte genom upphävande av lagen, utan genom lydnad som har möjliggjorts av hans förtjänster.

För att göra det möjligt för människor att bli kungar och präster åt Gud, tog änglarnas Befälhavare tjänsten som tjänare. Han gav oss ett perfekt exempel. Han ber oss att lära oss av honom; för hans liv var en exemplifiering av lagen. Ingen syndahandling skadade hans beteende. I ord och handling var han felfri.

Kristi död visar Guds stora kärlek till människan. Den är löftet om vår frälsning. Att ta bort korset från den kristne skulle vara som att utplåna solen. Korset för oss nära Gud och försonar oss med honom. Jehova ser på det med en Faders kärleks medlidande. Han ser på det lidande som hans Son utstod för att rädda släktet från den eviga döden, och han tar emot oss i den Älskade.

Utan korset skulle människan inte kunna ha något samband med Fadern. På det hänger vårt hopp. Med tanke på det kan den kristne gå vidare med en erövrares steg; ty från det strömmar ljuset av Frälsarens kärlek. När syndaren når korset och ser upp till Den som dog för att rädda honom, kan han glädjas med fullständig glädje; ty hans synder är förlåtna. Knästående vid korset har han nått den högsta plats dit människan kan nå. Ljuset av kunskapen om Guds härlighet uppenbaras i Jesu Kristi ansikte; och förlåtelsens ord uttalas: Lev, Ni skyldiga syndare, lev. Er ånger är accepterad; ty jag har funnit en lösen.

Genom korset lär vi oss att vår himmelske Fader älskar oss med en oändlig och evig kärlek och drar oss till sig med mer än en mammas längtansfulla sympati för ett egensinnigt barn. Kan vi undra över att Paulus utbrast: "För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors"? {Galaterbrevet 6:14.} Det är vår förmån att också berömma oss av Golgata kors, vårt privilegium att helt och hållet ge oss själva åt honom som utgav sig själv för oss. Sedan, med kärlekens ljus som lyser från hans ansikte på vårt, skall vi gå ut för att reflektera det till dem i mörker.