Review and Herald d. 29. april 1884

tillbaka

Vikten av att närvara vid verksamhetsmöten

De verksamhetsmöten som hålls i samband med våra årsmöten får inte den uppmärksamhet som de förtjänar med tanke på hur viktiga de är. Vi beklagar detta eftersom våra bröder och systrar kunde få insikt i verkets nuvarande läge och de planer som lagts för dess avancemang. Alla som älskar sanningen borde vara intresserade av dessa möten och närvara vid dem när det är möjligt. Men det finns några som är mycket intresserade om det är några spekulationer på gång, som genom sin likgiltighet säger att verksamhetsmöten inte är så viktiga, och även om dessa möten borde vara mycket intressanta för dem eftersom de redovisar de olika föreningarnas och institutionernas arbete för Guds sak är deltagandet som regel lågt. Vid våra Generalkonferenser ägnar många av våra bröder och systrar tid åt planlös sightseeing, och låter sina sinnen avledas från mötets anda av oviktigheter. Våra systrar närvarar, men de tar med sig sitt arbete, som om dessa möten inte var andliga och till för andakt, utan mer som vanliga, världsliga affärsmöten. Detta är inte att visa tillbörlig respekt för möten som är så viktiga.

Vid våra tältmöten ser vi många som strövar omkring på området, när de borde vara på verksamhetsmötet för att lära sig allt de kan om Guds verk och arbete. De säger, ” Oh, det är bara ett verksamhetsmöte.” Men alla som har mental förmåga borde vara ivriga och fast beslutna att förstå hur affärsangelägenheterna sköts. Somliga som gett upp tron har gjort mycket felaktiga uttalanden beträffande arbetet för saken, och hur dess verksamhet sköts. Om de hade närvarat vid verksamhetsmötena, och lyssnat uppmärksamt till de olika punkterna, skulle de ha förstått hur verket leddes i alla dess grenar, och kunde ha vittnat om den strikta integritet som karakteriserar varje avdelning. Fienden kunde då inte ha framfört antydningar om att det fanns fakta som undanhölls folket, som de inte fick veta. De som inte visar intresse för verksamhetsmötena har i allmänhet inget verkligt intresse av Guds verk, och det är de som frestas att tro att de olika företagen inte leds precis som de borde.

Bröder och systrar, om vi älskar sanningen som har fört oss från villfarelsens mörker till att lyda Guds lag, borde vi verkligen uppskatta allt som har med dess framgång att göra. Vid våra verksamhetsmöten läggs allting fram, så att alla kan förstå hur våra institutioner och olika företag sköts och underhålls, och när de har denna möjlighet att få veta, och ändå försummar att ta vara på den, då är okunnighet synd. De som tror på sanningen borde vara beredda att försvara våra institutioner. När falska och skadliga rapporter kommer, från troende eller otroende, borde de kunna svara på ett klokt sätt, och berätta, inte vad de lärt genom hörsägen, utan vad de vet är sant när det gäller deras framgång och verksamhetsplan.

Vi kommer att angripas på varje punkt. Vi kommer att prövas till det yttersta. Vi vill inte hålla fast vid vår tro bara för att vi fått den från våra fäder. En sådan tro kommer inte att uthärda den förskräckliga prövning som ligger framför oss. Vi vill veta varför vi är sjundedagsadventister – vilka verkliga skäl vi har till att dra ut från världen som ett avskilt och särpräglat folk. Vi vill veta varför våra olika institutioner har upprättats. Vi vill känna till deras relation till sanningens sak, och den roll de utformats att spela i förkunnandet av sanningens. Denna kunskap får man bäst vid verksamhetsmötena. Våra bröder och systrar känner att dessa möten är en skola för dem. För många är de av större vikt än några andra möten som hålls bland oss. Här vittnar människor med erfarenhet om arbetet vid de olika institutionerna och hur Guds försyn manifesteras i verkets olika grenar, och Guds Ande vittnar om att dessa uttalanden verkligen är sanna.

När människor är villiga att bli informerade när det gäller Guds sak, eftersom de har satsat tro och medel i den, kommer Gud att hjälpa dem att förstå, och de kommer att bli fasta i tron. Men när de bara har en teori, en ytlig tro som de inte kan förklara, kommer en plötslig frestelse att driva iväg dem med strömmen mot världen. Det är inte alltid lätt att vara ståndaktig och orubblig, ” alltid överflödande i Herrens verk”. För att vara fast förankrad måste det finnas något stadigt som håller oss, och ingenting kommer att tjäna något till förrän Kristus tar själen i besittning, förrän Guds sak blir vår egendom och görs till en del av oss själva.

Många som förefaller starka nu, och som tar sanningen i försvar, är inte rotade och grundade i sanningen. De har ingen djup rot, och när motståndets och förföljelsens stormar kommer blir de som träd som ryckts upp med rötterna av vindstöten.

Var och en av oss behöver en djup insikt i Guds Ords undervisning. Våra sinnen måste vara förberedda för att bestå varje prövning, och motstå varje frestelse, utifrån eller inifrån. Vi måste veta varför vi tror som vi gör, varför vi är på Herrens sida. Sanningen måste hålla vakt i våra hjärtan, redo att ge varningssignal och samla oss till verksamhet mot varje fiende. Mörkrets krafter kommer att öppna eld mot oss, och alla som är likgiltiga och obekymrade, som har vänt sin kärlek mot jordiska skatter, och som inte har brytt sig om att förstå hur Gud handlar med sitt folk, kommer att bli lätta offer. Ingen kraft utom kännedom om sanningen som den är i Jesus, kommer någonsin att göra oss fasta, men med den kan en man driva bort tusen, och två man kan jaga tio tusen på flykten.

Bröder och systrar, jag bönfaller er att lära er allt ni kan när det gäller sanningen, och verksamheten i de olika föreningarnas och institutionerna som har med sanningens sak att göra. Alla som kan borde göra sina egna affärer mindre viktiga, och träna sina sinnen att förstå Guds sak i alla dess delar. Medan vi håller fast vid vår övertygelse, låt oss hålla tag i den i Guds kraft, klokt, som hans sanning, annars kommer den att vridas ur våra händer genom Satans intriger. Det är bara när vi har hela Guds vapenrustning på som vi är beredda att motstå Satans knep och segra över honom.
E.G.White