Review and Herald d. 30. april 1908

tillbaka

Löftet om Anden

Jag har känt, att vi inte ber så mycket som vi borde. Der finns ingenting, som vi bättre behöver i vårt arbete än de praktiska resultaten av gemenskap med Gud. Vi borde sammankalla till möten med bön och be Gud öppna vägen, så att sanningen kan komma in i de fästningar, där Satan har ställt upp sin tron och sprider de skuggor, som han har kastat på vägen för dem som han försöker bedra och fördärva. Vi har denna försäkran: ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.”

Vi behöver en fast tillit till Gud, om vi skall bli frälsta från de sataniska inflytandenas makt. Om vi vill hålla oss nära ordets undervisning, kommer dess sanning att vara vår trygghet mot dessa sista dagars villfarelser. Vi behöver leva av varje ord, som utgår från Guds mun. Varför visar vi inte större tillit till Kristi nåd och makt? Varför tror vi inte av hela vårt hjärta? Vid himlens domstol har vi en vän, som försäkrar oss om, att ”jag har fått all makt i himlen och på jorden.”

Den kristna församlingen började sin tillvaro med att be om den Helige Ande. Det var i dess späda barndom, när Kristus inte längre var personligen närvarande hos dem. Strax innan Jesus blev upptagen till himlen, hade han gett lärjungarna uppgiften att förkunna evangeliet till hela världen. ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och i Samarien och ända till jordens yttersta gräns”, sade Han. (Apg. 1:8) ”Men ni skall stanna kvar här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden”. (Luk. 24:49)

I lydnad mot sin Mästares ord, gick lärjungarna tillbaka till Jerusalem och i tio dagar bad de om uppfyllelsen av Guds löfte. Det var dagar, då de grundligt rannsakade sina hjärtan. Lärjungarna lade åt sidan all oenighet som hade funnits mellan dem och slöt sig nära samman i en kristen gemenskap. Medan de bad, blev de medvetna om vilket stort privilegium de hade haft, genom att de fått lov att leva så nära Kristus. De blev djupt bedrövade, då de kom att tänka på hur många gånger de hade sårat Jesu kärleksfulla hjärta genom att inte ha förstått de lektioner, som Han till deras bästa hade försökt lära dem.

När de tio dagarna närmade sig sitt slut, uppfyllde Herren Sitt löfte till dem genom ett underbart utgjutande av Sin Ande. När de ”alla var samlade” i bön och tillbedjan, kom den utlovade välsignelsen. ”Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg. 2:1- 4)

I de himmelska salarna hade Kristus blivit mottagen tillsammans med de änglar, som hade följt Honom till himlen. Alla himlens andliga väsen deltog i denna kröningsfest för sin Herre. Den Helige Andes utgjutande över lärjungarna på pingstdagen var himlens sätt att meddela dem, att Jesu installation var fullbordad.

Folkmassorna hade strömmat till, då de hörde lärjungarna ”tala främmande språk”. De blev förundrade över den gudomliga uppenbarelsen. Somliga tvivlade och frågade varandra: ”Vad kan detta betyda?" Andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla av sött vin.” Men detta var den Helige Andes kraft. ”Då stod Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: ´Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande, och de skall profetera. Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.´” (Apg. 2:14- 21)

Så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg. 2:41- 47)

Kristus hade bestämt och gjort det möjligt, att Hans församling skulle vara en förvandlad kropp, som var upplyst av ljuset från himlen och ägde Immanuels härlighet. Det är Hans avsikt, att varje kristen skall omges av en andlig atmosfär av ljus och frid. Det finns inga gränser för dugligheten hos den människa, som sätter sitt eget jag åt sidan, ger utrymme åt den Helige Andes arbete med hjärtat och lever ett liv helt invigt och överlämnat åt Gud.

Vad blev resultatet av Andens utgjutande på pingstdagen? De glada nyheterna om en uppstånden Frälsare fördes ut till de yttersta gränserna av den då bebodda delen av världen. Lärjungarnas hjärtan överflödade av välvilja som var så fullödig, så djup, så vidsträckt, att den drev dem till att resa till världens ände och vittna: ”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.” (Gal. 6:14) När de förkunnade sanningen, sådan som den är i Jesus, överlämnade sig hjärtan åt budskapets kraft. Omvända strömmade till församlingen från alla håll. De, som varit församlingens bittraste motståndare, blev dess förkämpar. Profetian om att den svagaste skall vara ”som David” och att Davids hus skall vara ”som Gud, såsom Herrens ängel”, gick i uppfyllelse. (Sak. 12:8) Varje kristen såg i sin broder kärlekens och välviljans gudomliga likhet. Det var ett intresse som gick före allt annat. I en sak försökte de överträffa varandra i så hög grad att det uppslukade allt annat. Det enda mål de troende hade, var att uppenbara en likhet med Kristi karaktär och att arbeta för, att Hans kungadöme skulle växa sig allt större.

Lägg märke till, att det var efter det att lärjungarna hade uppnått fullkomlig enighet, så att de inte längre stred om den främsta platsen, som den Helige Ande kom till dem. De var i full harmoni med varandra. Alla stridsfrågor hade lagts åt sidan. Det vittnesbörd som de gav, efter det att Anden hade kommit till dem, var detsamma. Lägg märke till detta ord ”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.” (Apg. 4:32) Anden hos Honom, som dog för att syndare skulle kunna leva, besjälade hela de troendes församling.

Kristus förklarade, att Andens gudomliga inflytande skulle vara med Hans efterföljare till tidens slut. Men det löftet är inte så högt värderat som det borde vara. Därför ser vi inte detta löfte gå i uppfyllelse så som det kunde. För mångas vidkommande är löftet om den Helige Ande en sak, som man bara tänker litet på. Resultatet är vad man kunde vänta sig: andlig torka, andligt mörker, andlig orenhet och död. Mindre angelägna saker lägger beslag på uppmärksamheten. Den gudomliga makt, som är nödvändig för församlingens tillväxt och framgång och som skulle föra med sig alla andra välsignelser, saknas, trots att den erbjuds i obegränsad mängd.

Det är frånvaron av Anden, som gör den evangeliska gärningen så kraftlös. Man kan ha lärdom, begåvning, vältalighet samt varje medfödd eller förvärvad förmåga, men utan Guds Andes närvaro kommer inget hjärta att beröras och ingen syndare att vinnas för Kristus. Om de däremot är förenade med Kristus, om de har Andens gåvor, kommer den fattigaste och den mest okunnige av hans lärjungar att ha makt, som kommer att göra intryck på hjärtan. Gud gör dem till kanaler, genom vilka universums högsta inflytande kan strömma.

Mina bröder och systrar, bönfall om den Helige Ande. Gud står bakom vart enda löfte, som Han har gett. Säg med er Bibel i handen: ”Jag har gjort, som Du har sagt. Jag lägger fram Ditt löfte för Dig: ´Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” (Matt. 7:7) Kristus har förklarat: ”Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” (Mark. 11:24) ”Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.” (Joh. 14:13)