Review and Herald d. 1. maj 1913

tillbaka

Den sanna församlingen (en sammanfattning)

Kristus har identifierat sig med den lidande mänskligheten. Eftersom Han däremot blir försummad i Sina plågade barns hjärtan, kommer alla våra sammankomster, alla våra utannonserade möten och hela den verksamhet som blivit startad för att främja Guds sak, att vara till mycket liten nytta. ”Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”

“Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.”

Alla, som skall bli heliga i himlen, måste först vara heliga på jorden. De kommer inte att följa gnistorna från sin egen eld. De kommer inte att arbeta för att bli ärade eller tala tomma ord. Inte heller kommer de att lyfta ett finger för att fördöma eller undertrycka. De kommer i stället att följa Livets ljus, sprida ljus, tröst och mod till var och en, som behöver hjälp, och inte kritisera och förebrå.

Har Guds sanning blivit överlämnad till oss? Låt oss i så fall försöka göra framsteg i den på varje tänkbart sätt. Det förväntas mer av oss än vi har gjort. Våra gärningar borde stå i överensstämmelse med detta ljus. Det rika, klara ljus, som har lyst på vår stig har gett oss en fördelaktig position och vi borde utnyttja varje möjlighet att göra gott. Kristus kom från den kungliga rättssalen i himlen för att uppsöka och frälsa det som var förlorat och detta skall också vara vårt arbete. Den iver, som vi visar i denna riktning, kommer att visa, hur mycket vi älskar Jesus och våra medmänniskor och hur stor vår duglighet och vår missionsanda är.

Varje medlem i församlingen har blivit anförtrodd ett arbete och hans helgelse kommer att visa sig i den effektivitet, osjälviskhet, iver, renhet och klokhet, med vilken han utför sitt arbete. Mänsklighetens och religionens sak får inte gå tillbaka. Det förväntas, att det ska ske framsteg hos dem, som har tagit emot ett stort ljus och har många fördelar.

Församlingen måste vara en arbetande församling, om den skall bli en levande församling. Den skall inte vara nöjd med att bara upprätthålla sitt eget mot syndens och villfarelsens fientliga makter eller med att bara gå framåt med slöa steg. Församlingen skall i stället bära Jesu kors och hålla jämna steg med sin Ledare genom att den vinner nya anhängare längs vägen.

När vi i sanning tillhör Jesus Kristus, kommer våra hjärtan att vara fulla av saktmod, ödmjukhet och vänlighet, eftersom Jesus har förlåtit oss våra synder. Som lydiga barn skall vi ta emot och högt uppskatta de föreskrifter som Han har gett oss och ta del av de förordningar, som Han har instiftat. Vi skall ständigt försöka lära känna Honom. Hans exempel skall vara vår levnadsregel. De, som är Kristi lärjungar skall fortsätta arbetet, där Han lämnade det och föra det framåt i Hans namn. De skall inte efterlikna någon annan än Honom i ord, ande och gärning. Deras ögon vilar på deras frälsnings Anförare. Hans vilja är deras lag. Och medan de går framåt, uppfattar de alltmer av Hans ansikte, av Hans karaktär och Hans härlighet. De klamrar sig inte fast vid sitt eget jag utan håller fast vid Hans ord, som är Ande och Liv. ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh. 8: 32) De förvandlar sin kunskap om Hans vilja till handling. De hör och gör de saker, som Jesus lär.

I församlingen finns det arbete för alla, som älskar Gud och håller Hans bud. Ens bekännelse är inte nödvändigtvis ett bevis för, att man är en kristen. De ord man talar är ingen garanti för, att man är en omvänd människa. Hör Kristi ord: ”Varför kallar ni mig ´Herre, Herre´, när ni inte gör vad jag säger?” Om det dagliga livet inte står i överensstämmelse med Kristi vilja och gärningar, kan ingen göra anspråk på att vara ett Guds barn och arvtagare till himlen. Der finns en bokstavsreligion, som fariséerna hade, men en sådan religion ger inte världen ett kristet exempel. Det representerar inte Kristi karaktär. De, som har Kristus boende i sina hjärtan, kommer att göra Kristi gärningar. Sådana människor är berättigade till ordets löften. Eftersom de blir ett med Kristus, gör de Guds vilja och visar upp Hans nåds rikedomar. ”Då skall HERREN svara, när du ropar till honom. När du ropar, skall han säga: ´Se, här är jag.´” (Jes. 58:9) O, dyrbara löfte! ”Om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” (Jes. 58:10-11) I skarp kontrast till de knorrande och klagande onda, skall Guds tjänare sjunga: ”Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, inför gudarna vill jag lovsjunga dig. Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss. När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet, min själ fick kraft. HERRE, alla jordens kungar skall tacka dig, när de får höra orden från din mun. De skall sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS härlighet är stor. Herren är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån.” (Ps. 138:1- 6). Så låt inte något, som liknar stolthed eller storhet i egna ögon, bli närt i hjärtat, ty det kommer att tränga ut Jesus från hjärtat och tomrummet kommer att bli fyllt med Satans egenskaper.