Review and Herald d. 2. maj 1907

tillbaka

Hur Gud lär upp Sina arbetare

Gud har gett var och en hans verk, och vi måste erkänna visheten i hans plan för oss genom att hjärtligt samarbeta med honom. Det är bara i ett liv i tjänst som sann lycka finns. Den som lever ett värdelöst, själviskt liv känner sig bedrövlig. Han är missnöjd med sig själv och med alla andra.

Herren tuktar sina arbetare, så att de blir beredda att fylla de platser som har utsetts åt dem. Därför vill han anpassa dem till mer acceptabel tjänst.

Ett liv i monotoni är inte det mest gynnsamma för andlig tillväxt. Vissa kan nå den högsta andlighetsstandarden endast genom en förändring i den vanliga ordningen. När Gud i sin försyn ser att förändringar är avgörande för framgången för karaktärsbyggandet, stör han livets jämna ström.

Det finns de som önskar att vara en styrande makt och som behöver underkastelsens helgelse. Gud åstadkommer en förändring i deras liv. Kanske lägger han framför dem plikter som de inte skulle välja. Om de är villiga att låta sig vägledas av honom, kommer han att ge dem nåd och styrka att utföra dessa plikter i en anda av underkastelse och hjälpsamhet. Således kvalificeras de till att fylla platser där deras disciplinerade förmågor kommer att göra dem till stor nytta.

En del Gud tränar genom att ge dem besvikelse och uppenbart misslyckande. Det är hans syfte att de skall lära sig att bemästra svårigheter. Han inspirerar dem till en beslutsamhet att få varje uppenbart misslyckande att visa sig vara en framgång.

Ofta ber och gråter personer på grund av de bryderier och hinder som möter dem. Men om de håller fast vid sitt gudsförtroende ända till slutet, skall han göra deras väg fri. Framgång kommer till dem när de kämpar mot till synes oöverstigliga svårigheter; och med framgång kommer den största glädjen.

Vidare ser Gud att en arbetare behöver bli närmare knuten till honom; och för att åstadkomma detta skiljer han honom från vänner och bekanta. Då han förberedde Elia för överföring till himmelen, flyttade han honom från plats till plats så att han inte kunde slå sig till ro och därmed misslyckas med att få andlig kraft. Och det var Guds plan att Elias inflytande skulle vara en kraft för att hjälpa många själar att få en bredare, mer användbar erfarenhet.

Måtte de som inte får vila i stillhet, som ständigt måste vara i rörelse och slå upp sitt tält i kväll på ett ställe och i morgon kväll på ett annat ställe, komma ihåg att Herren leder dem, och att detta är hans sätt att hjälpa dem att forma perfekta karaktärer på. I alla förändringar som vi måste göra, skall Gud erkännas som vår följeslagare, vår vägledare, vårt beroende.

Det finns många som inte är nöjda med att med glädje tjäna Gud på den plats som han har utsett åt dem, eller att utan klagomål utföra det arbete som han har lagt i deras händer. Det är rätt att vara missnöjda med det sätt på vilket vi utför plikten, men vi skall inte vara missnöjda med själva plikten, eftersom vi hellre vill göra något annat. I sin försyn lägger Gud framför människorna tjänster som kommer att vara som medicin för deras sjuka sinnen. Således försöker han att få dem att lägga den själviska preferensen åt sidan, som, om den omhuldas, skulle diskvalificera dem för det arbete han har åt dem. Om de accepterar och utför denna tjänst kommer deras sinnen att bli botade. Om de vägrar det kommer de att stå i strid med sig själva och med andra.

Många är okunniga om hur man arbetar för Gud, inte för att de behöver vara okunniga, utan för att de är ovilliga att underkasta sig hans träning. Moab omtalas som ett misslyckande eftersom profeten förklarar: "I säkerhet har Moab levt från sin ungdom, . . . Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats." {Jeremia 48:11. King James Version: ”Moab har haft det skönt ända från ungdomen”. Övers. anm.}

Så är det med dem vars ärftliga och uppodlade böjelser för det felaktiga inte renas bort från dem. Deras hjärtan är inte renade från förorening. De fick en möjlighet att utföra ett arbete för Gud, men detta arbete valde de inte att göra, eftersom de ville genomföra sina egna planer.

Den kristne skall vara beredd på att utföra ett arbete som röjer vänlighet, förbarmande, långmodighet, mildhet, tålamod. Odlingen av dessa värdefulla gåvor innebär att komma in i det kristna livet, så att, när han kallas till tjänst av Mästaren, han är redo att använda sina högsta krafter för att hjälpa och välsigna dem omkring sig.