Review and Herald d. 2. maj 1899

tillbaka

Ett exempel på trofasthet – nr. 1

Israels barn fördes fånga till Babylon för att de skilde sig från Gud och inte längre upprätthöll de principer som hade getts för att hålla dem fria från metoder och sedvänjor hos de nationer som vanärade Gud. Herren kunde inte ge dem framgång, han kunde inte uppfylla sitt förbund med dem, medan de var otrogna mot de principer som han nitiskt hade givit dem att upprätthålla. Genom sin anda och sina handlingar förvrängde de bilden av hans karaktär, och han lät dem fångas. På grund av deras separation från honom ödmjukade han dem. Han lämnade dem åt deras egna vägar, och de oskyldiga led med de skyldiga.

Herrens utvalda folk visade sig vara opålitliga. De visade sig vara själviska, intrigerande, vanärande. Men ibland Israels barn fanns det kristna patrioter, som var principfasta likt stål, och på dessa lojala män såg Herren med stort nöje. Dessa var män som inte skulle fördärvas av själviskhet, som inte skulle ha sönder Guds verk genom att följa felaktiga metoder och seder, män som tänkte ära Gud om de så skulle förlora allt. De var tvungna att lida med de skyldiga, men i Guds försyn var deras fångenskap i Babylon medlet för att föra dem till fronten, och deras exempel på oförstörd redbarhet lyser med himmelens lyster.

Nehemja och Esra var möjligheternas män. Herren hade ett speciellt arbete för dem att utföra. De skulle uppmana folket att skärskåda sina vägar och se var de hade begått sina misstag; ty Herren hade inte låtit sitt folk bli maktlöst och förvirrat och föras i fångenskap utan anledning. Herren välsignade särskilt dessa män för att de stod upp för det rätta. Nehemja var inte avskild som präst eller profet, men Herren använde honom för att utföra ett speciellt arbete. Han valdes till folkets ledare. Men hans trohet mot Gud berodde inte på hans position.

Herren kommer inte att tillåta att hans arbete hindras, även om arbetarna kan visa sig ovärdiga. Gud har människor i reserv, beredda att möta kravet, att hans verk skall bevaras från alla förorenande influenser. Gud kommer att äras och förhärligas. När den gudomlige Anden gör intryck på den man som Gud har utsett att vara lämplig för arbetet, svarar han och säger: ”’Här är jag, sänd mig!’” {Jesaja 6:8.}

Gud visade för folket för vilka han hade gjort så mycket att han inte skulle tolerera deras synder. Han verkade, inte genom dem som vägrade att tjäna honom med målmedvetenhet, som hade fördärvat sina vägar inför honom, utan genom Nehemja; ty han var registrerad i himmelens böcker som en man. Gud har sagt: ”Jag skall ära dem som ärar mig”. {Första Samuelsboken 2:30.} Nehemja visade sig vara en man som Gud kunde använda för att slå mot falska principer och för att återställa himmelska principer; och Gud hedrade honom. Herren kommer i sitt arbete att använda människor som är sanna som stål mot principen, som inte låter sig styras av sofisterierna hos dem som har förlorat sin andliga syn.

Nehemja utvaldes av Gud för att han var villig att samarbeta med Herren som återställare. Falskhet och intriger användes för att förvränga hans integritet, men han ville inte bli mutad. Han vägrade att låta sig korrumperas av principlösa mäns anordningar, som hade anlitats för att utföra ett ont verk. Han ämnade inte tillåta dem att skrämma honom till att följa en feg kurs. Då han såg att felaktiga principer följdes, stod han inte vid sidan av som åskådare och gav genom sin tystnad sitt samtycke. Han lät inte folket dra slutsatsen att han stod på fel sida. Han intog ett fast, oböjligt ställningstagande för det rätta. Han tänkte inte ge minsta inflytande åt förvrängningen av de principer som Gud har fastställt. Oavsett vilken kurs andra tänkte följa, kunde han säga: ”Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud.” {Nehemja 5:15.}

I sitt arbete höll Nehemja alltid Guds ära och härlighet i sikte. De ståthållare som hade varit före honom hade handlat orättvist mot folket, hade ”tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket.” {Första delen av vers 15 .} ”Men så gjorde inte jag”, förklarade Nehemja, ”för jag fruktade Gud.”

Det var Nehemjas mål att ställa folket i rätt förhållande till Gud. Han hittade lagboken och lät den högläsas för folket. ”Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. Har läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken. . . . Esra prisade HERREN, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: ’Amen! Amen!’ Och de böjde sig ner och tillbad HERREN med ansiktet mot marken. . . . Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista.” {Kapitel 8:2-3, 6, 18.}

I det nionde kapitlet av Nehemja står Herrens gärningar till förmån för hans folk nedtecknade. Folkets synder då de vände sig från Gud påpekas. Dessa synder hade skiljt dem från Gud, och han hade låtit dem hamna under hedniska nationers kontroll.

Denna historia har registrerats till vår fördel. Det som har varit kommer att bli, och vi måste vända oss till Gud för råd. Vi får inte lita på människors råd. Vi behöver ökad urskillning, så att vi kan skilja mellan sanning och villfarelse. Israels barns historia visar det säkra resultatet av att vända sig från Bibelns principer till människors seder och bruk. Herren kommer inte att bry sig om några planer som tillfredsställer människors själviskhet och fördärvar hans verk. Han kommer inte att ge välgång åt påhitt som leder bort från trohet mot hans bud. Han kräver att de talanger som han har lånat ut till människan skall användas för att hon skall hålla sig på hans väg, för att fälla rättvisa domar, vare sig det sker för att bryta ned eller för att återställa och bygga upp. Gud vill inte att vi skall följa visheten hos människor som har förbisett hans ord och gjort sig själva till smälek genom sina seder och råd. De har lagt sig som bakbundna offer på mammons altare, och kristendomens enklaste och självklaraste principer ignoreras av dem. Satan segrar; för rättfärdighetens sols ljus lyser inte i deras hjärtan.

Vi skall inte följa några falska teorier när det gäller att hantera våra bröder. Herren behöver män som är fasta som en klippa mot principen. Vi måste ha mer än ett sken av rättfärdighet; för vi måste möta teorier som inte tål ljuset från en noggrann granskning. De stöds inte av ett ”Så säger Herren”, och borde inte finna någon plats i vårt arbete; för vi skall representera Gud till karaktären.

Alla som lär sig av Kristus att vara ödmjuka och beskedliga kommer att vara hans vittnen. De har ett levande samband med honom, och de kommer att uppenbara Kristuslikheten i livets minsta saker. Sanning och rättfärdighet kommer också att avslöjas i deras viktigaste handlingar; för: ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort”. {Lukasevangeliet 16:10.} Måtte alla som påstår sig vara kristna ständigt bära ett levande vittnesbörd om sanningen som den är i Jesus. Från Kristus, källan till levande kraft, kommer de att ta emot sitt budskap.