Review and Herald d. 3. maj 1892

tillbaka

Kristi Instruktion till Sina Anhängare (Avslutning)

[Predikan hållen i North Fitzroy, Australien, den 9. Januari, 1892.]
Text: – ”Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” {Matteusevangeliet 10:22.}

Bröder och systrar! Har Ni kraft till, att hålla ut? Unga män och kvinnor, håller Ni på att växa upp till fullödig andlig mognad i Kristus Jesus, så att Ni inte skiljs från Källan till Er styrka, när krisen kommer? Om vi skall förbli stående i prövningens tid, måste vi idag, medan det ännu råder fred, samla på oss en levande erfarenhet med Gud. Nu är rätta tiden, när vi måste lära oss att förstå, vad Guds Andes djupa rörelser innebär. Kristus måste vara allt och i allt för oss, Alfa och Omega, den förste och den siste, början och slutet.

Vi bör ha en verklig förnimmelse av Kristi närvaro; om vi hyser tillit till honom, och våra liv är i harmoni med hans vilja, kommer han att vara vid vår högra sida, så att det inte går att rubba oss. Måtte överträdaren betänka, att Kristus är vittne till alla onda gärningar. Han vet om varje oärlighet, varje tvetydighet, varje orättfärdig tanke och förställning. Psalmisten utbrister: ”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.” {Psaltaren 139:7-12.} Herren känner oss, och hur lyckliga borde vi inte vara för det, ty vi behöver hans uppmärksamma blickar på oss. ”HERRENS ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. Men HERRENS ansikte är emot dem som gör det onda, han vill utplåna minnet av dem från jorden. När de rättfärdiga ropar hör HERREN, han räddar dem ur all nöd. HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” {Psaltaren 34:16-19.} Vi bör berätta för Jesus om alla våra bekymmer, lägga fram alla våra svårigheter för honom, så att han får tillfälle till, att smörja oss med balsam från Gilead och ge oss glädjens olja, i stället för klagandets anda. Vi kan ta upp alla våra brister och önskemål för honom och be honom om kroppslig styrka, rena, klara tankar och frid i själen.

”Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.” Fiendskap mot Satan är icke naturlig för det mänskliga hjärtat. Herren sade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.’” {Första Moseboken 3:15.} Det köttsliga hjärtat är i harmoni med det onda och med mörkrets furste. Det köttsliga hjärtat förmår en till, att göra det, som man menar är till fördel för en själv; det inspirerar en inte till, att lida för Kristi sak enligt Guds vilja. Man skall alltid säga nej till sig själv, för att inte behaga och söka egna fördelar. Annars stjäl man näringen man skulle ha fått från Kristus Jesus. Man skall leva i honom. Jesus säger: ”Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” {Johannesevangeliet 15:8.} Om vi skall segra över våra prövningar, måste vi i dag lära oss, vad det vill säga, att dra näring från livets Källa.

”Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan.” {Matteusevangeliet 10:23.} Ni skall inte utsätta Er själva för fara, eller få livet förkortat, om det inte är nödvändigt, för att främja Guds ära. När Ni hotas av förföljelse, fly till ett annat ställe. Det är, vad Jesus gjorde! Det finns andra platser, än där Ni uppehåller Er just nu. Gud kan visa sin makt genom Er och Era ansträngningar, för att frälsa människor annorstädes. Kristi efterföljare är kallade, att utöva självförsakelse för hans skull och att dela hans förödmjukelse och lidanden. Han uthärdade förebråelser och skam. Är vi villiga, att bära skam för honom? Han utgav sig själv för oss; vad är vi villiga, att göra för honom? Vad gör vi för vår Mästare? ”En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre. Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man då inte kalla hans tjänare så.” {Matteusevangeliet 10:24-25.}

”Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen. Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken.” {Verserna 26-27.} Får Ni inga budskap från Kristus, när Ni går in i Er lönnkammare, för att samtala med honom? Han vet, om Era böner stiger upp från ett orent hjärta, eller om de drivs fram från ett hjärta fyllt av kärlek till honom; om Ni önskar Er en självisk belöning, eller om Ni ödmjukt nalkas honom, för att få nåd och kraft till, att förhärliga honom. Om Ni kommer till Kristus med allvar och i ödmjukhet, kommer den Helige Ande att påminna Er om Kristi dyrbara ord, och det, som Ni hör i örat, skall Ni förkunna från hustaken. Efterhand som Kristus sprider sitt ljus på Er stig, skall Ni reflektera dess klart strålande sken till andra.

”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.” {Vers 28.} Vi skall inte tro, att vi kommer att få det behagligt hela tiden. ”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?” {Matteusevangeliet 16:26.} Vi skall ha respekt för belöningens kostnad och anse Kristi skam för större rikedom, än denna världs skatter. Gudsvördnad bör alltid vara central i alla våra affärsangelägenheter, ja, under alla livets förhållanden. Vi kan inte delta i onödigt samarbete med icke troende, utan att komma att likna dem andligt, ty det vi ser på, förändrar oss. Som Kristi efterföljare har vi inte råd med, att famna världens rikedom. ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” {Andra Korintierbrevet 8:9.} De, som önskar sig jordisk rikedom på bekostnad av himmelska rikedomar, säljer sig själva billigt. En affärsman sade till min make: ”Äldstebroder White, med Era andliga förmågor borde Ni inte arbeta med Era nuvarande sysslor. Ni gräver ned Era talenter i tjänsten för adventisterna. Ni borde ha en anställning, där Era talanger skulle bli sedda och belönade. Jag kommer att belöna Er väldigt högt för Er tjänst, i fall Ni vill arbeta för mig.” Men min man svarade: ”Om Ni än kunde stapla guldtackor från bordsskivan till innertaket, skulle det inte locka mig. Jag lever för det odödliga arvet, för det eviga livet, det liv, som går att mäta med Guds liv.” Om vi älskar Jesus, kommer vi att sätta honom och tjänsten för honom över allt annat, och kommer att sätta större värde på hans bifall, än på all världens hyllningar. Vi kommer inte att förneka vår Herre, genom att sälja oss själva för något pris till denna värld. ”... ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt.” {Första Korintierbrevet 6:19-20.} Vi är köpta med Guds Sons dyrbara blod!

”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda av dem faller till marken utan er Faders vilja.” {Matteusevangeliet 10:29.} Tänk på det, inte en enda av dessa små, bruna sparvar, som sjunger sina lovsånger till Gud, faller till jorden utan den himmelske Faderns vetskap. Inte en av dessa små, bruna sparvar, som småpojkarna så obarmhärtigt dräper, faller till jorden, utan att hans öga har registrerat det. ”På er är till och med alla hårstrån räknade.” {Vers 30.} I fall Gud tar vara på en sparv, som inte har någon själ, hur mycket mer önskar han då inte, att ta sig an dem, som är köpta med Kristi blod? En själ är mer värd, än hela världen. Jesus skulle ha gått igenom sitt lidande på Golgata, i fall han bara hade kunnat frälsa en enda själ till sitt rike. ”Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.” {Vers 31.}

”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.” {Vers 32.} Vi har ett annat vitnesbörd att avlägga, än det vi har avlagt hittills, och vi kommer att göra det under skiftande omständigheter. De tre hebréerna erhöll kallet, att bekänna Kristus framför den starkt upphettade ugnen. Kungen hade befallt dem, att falla på knä och tillbe den gyllene bildstod, som han hade rest, och han hotade dem med, att i fall de inte gjorde det, skulle de bli kastade levande i den glödande ugnen, men de svarade: ”vi behöver inte svara dig på detta. Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp.’” Det kostade dem något, att bekänna Kristus, deras liv var i fara. Då befallde kungen, att ugnen skulle göras sju gånger hetare, än vanligt, och Guds trofasta barn blev störtade i ugnen. ”Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han steg hastigt upp och frågade sina rådsherrar: ’Var det inte tre män vi band och kastade i elden?’ De svarade kungen: ’Jo visst, o konung.’ Då sade han: ’Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason.’” {Danielsboken 3:16-18, 24-25.}

Hur kunde Nebukadnessar se, att den fjärde gestalten liknade en gudason? Jo, för att han hade hört talas om Guds Son av de hebréiska fångar, som bodde i hans rike. De hade bringat honom kunskapen om den levande Guden, som härskar över allting. Så kallade Nebukadnessar fram Guds tjänare, och de luktade inte ens brandrök. I fall Ni blir kallade till, att gå igenom en glödande eldsugn för Kristi sak, kommer Jesus att stå vid Er sida. ”Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.” {Jesaja 43:2.}

En bekännelse av Kristus betyder något mer, än att avlägga ett vittnesbörd under ett religiöst samkväm. Daniel är ett exempel för troende på, vad det vill säga, att bekänna Kristus. Han hade den ansvarsfulla uppgiften, att vara statsminister i kungariket Babylon, och det fanns de ibland stormännen vid hovet, som missunnade honom. De letade efter ett fel hos honom, som de kunde anklaga honom för hos kungen. Men han var trofast mot staten, och de fann ingen brist i hans karaktär eller i hans liv. ”Då sade dessa män: ”’Vi lär inte finna något att anklaga den där Daniel för, utom möjligen när det gäller hans gudsdyrkan.’” {Danielsboken 6:5.} Så enades de om, att be kungen om, att utfärda ett påbud: Ingen skulle be till någon gud eller till någon person på 30 dagar. Alla skulle endast be till kungen, och i fall någon inte rättade sig efter detta, skulle han kastas i lejonkulan. Men slutade Daniel att be, därför att påbudet vann laga kraft? – Nej, det var just då, som han behövde att be. ”Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra.” {Vers 10.} Daniel försökte inte, att dölja sin lojalitet mot Gud. Han bad inte tyst i sitt hjärta, utan med hög röst. Med fönstret öppet mot Jerusalem, sände han sin bön till himmelen. Då klagade hans fiender hos kungen och Daniel störtades i lejonkulan. Dock infann sig kungen hos honom på morgonen och ropade: ”’Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så oavbrutet dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?’ Då svarade Daniel kungen: ’Må konungen leva för evigt! Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig.” {Verserna 20-22.} Han var oskadd, och han upphöjde Herren Gud i himmelen.

Vi kan veta, att om våra liv är dolda med Kristus i Gud och vi måste upp i rätten på grund av vår tro, kommer Jesus att vara med oss. När vi ställs fram inför regenter och överheten, för att redogöra för vår tro, kommer Guds Ande att upplysa våra förstånd, och vi kommer att förmå, att frambära ett vittnesbörd till Herrens ära. Och i fall vi blir kallade till, att lida för Kristi sak, kommer vi att bli i stånd till, att gå i fängelse med samma tillit till Gud, som ett litet barn hyser till sina föräldrar. Tiden är nu kommen, att vi skall uppamma och stärka tilliten och tron på Gud.